Frågan dyker upp med jämna mellanrum, inte sällan i samband med att vi tar bort kommentarer som bryter mot våra regler. Det händer också i min roll som redaktör för YA:s debatt- och insändarsida Tyck till! Det är dock inte lika vanligt där eftersom jag lägger ut allt som inte bryter mot våra regler. Allt kommer inte in i pappret, men det finns plats på nätet.

I dag fick jag dock ett mejl från Åke Norrman som ifrågasatte om jag hade censurerat ett inlägg från honom. Eftersom han också lagt ut sina synpunkter på sin blogg vill jag här bemöta kritiken. Jag har lagt in mitt svar som en kommentar under blogginlägget, men eftersom jag inte kan vara säker på att det publicerar väljer jag att ta upp det även här.

Mitt svar lyder som följer:

Det här är i och för sig ingen brödblogg, men jag gör ett undantag för att komplettera min artikel i lördagens YA. Jag tog mig bakom kulisserna på surdegsbageriet Söderberg & Sara i Ystad för att få lite tips om att baka med  levain (vetesurdeg). Läs mer om bakgrunden till mitt surdegsintresse i krönikan. Jag provade så klart att själv baka brödet som vi publicerar receptet på. Det blev riktigt lyckat om jag får säga det själv. Jag har själv en gammal hushållsassistent av det klassiska snittet som jag har fått ärva av min farmor. Jag körde degen i 15-20 minuter.

Lät den jäsa i 3-4 timmar och stjälpte försiktigt upp den och formade bröden. Lät dem vila enligt instruktionerna innan de gräddades.

Så nu anser jag mig behärska konsten med att baka med levain. Det ska sägas att jag har misslyckats några gånger också, vilket ankorna, måsarna och trutarna i Västra Sjöstadens damm har uppskattat. Jag tror att det berodde på att jag inte fått igång själva levainen (vetesurdegen) ordentligt innan jag bakade. Jag har också misslyckats med att få till jäsningen i levainen. En gång luktade blandningen mer spya är friskt syrlig. Den hälldes raskt ut i vasken. Man får helt enkelt pröva sig fram, precis så som Per Söderberg själv säger. Jag vill också passa på att dela med mig av mitt recept på rågsurdegsbröd. Ett recept som jag har utvecklat under flera års tid och som jag inte har haft några problem med. I grund och botten är det ett recept från brödkungen  Jan Hedh. Jag har en laddning rågsurdeg i en halvliters glassburk i kylen. (För att komma igång med rågsurdeg läs tipsen från Pain de Martin) Kvällen innan det är dags att baka tar jag ut surdegen ur kylen för att rumstemperera den. På morgonen tillsätter jag ca 3 dl grovt rågmjöl och 2,5 dl vatten och blandar runt. Detta får sen stå och gotta till sig fram tills kvällen.

Nu är det dags att baka. 5,5 dl vatten

Hälften av rågsurdegen (ca 350 gram)

2,5 dl gramhamsmjöl

1 msk honung

(6 gr jäst. Kan uteslutas, men ger lite extra trygghet i jäsningen och gör det hela lite säkrare)

900-1000 gram Vetemjöl special. (Ta lite mindre mjöl än du tror. Först
kanske degen känns kladdig och blöt i maskinen, men allteftersom
den arbetas ihop blir degen allt smidigare.)

1 msk salt

Arbeta ihop degen i assistent och kör den sedan smidig och elastisk (15-20 minuter). Låt jäsa till dubbel storlek. (ca 2 timmar) Dela degen i 2 lika stora bitar. Jag brukar rulla ihop dem till stora bullar och lägga i runda, väl inmjölade jäskorgar. Låt jäsa i kylen över natten eller i ett par timmar i rumstemperatur. Sätt in i ugn som är uppvärmd till 250 grader. Låt stå på denna höga temperatur i ca 5 minuter sänk sedan värmen till 200-225 grader. Baka i ca 40 minuter.

Så här blev resultatet när jag på lördagsförmidagen bakade både levain (höger) och rågsurdegsbröd (vänster).

Äntligen! Det är med stor tillfredsställelse som vi nu kan presentera vår nya sida för insändare och debatt – Tyck till! Skillnaden på sidan är utseendemässigt inte jättestora, men tanken bakom innebär större förändringar som jag tror kommer att berika den lokala debatten där du som invånare i sydöstra Skåne ska få mer utrymme. Så här har jag tänkt:

• Vi vänder på flödet. Insändar- och debattmaterial har traditionellt sätt gått via mejl eller brev till en redaktör som sållat bland materialet. Efter detta nålsöga har vissa texter publicerats i pappret. Samma texter har också publicerats på nätet. Det har alltså varit ett tämligen begränsat flöde till webben där utrymmet egentligen är obegränsat. Nu gör vi så att alla texter (som uppfyller våra regler) publiceras kontinuerligt på webben. Diskussionen öppnas upp med en gång och alla som vill kan med en gång ta del i debatten. Det bästa från webben väljs sedan dagligen ut för publicering i pappret. Förhoppningsvis finns det då redan en debatt på webben och vi kan publicera både ursprunglig text och reaktioner på denna. Pappret blir ett nerslag i en pågående diskussion.
• Vi blir tydligare. Av tradition har det funnits en uppdelning mellan insändare och debatt. Insändare är texter som har skrivits av ”vanligt folk”, debattartiklar av politiker och företrädare för organisationer. Gränserna har varit otydliga för er läsare och ibland även för oss på redaktionen. Nu skapar vi en plats för den lokala debatten: Tyck till!
• Det blir mer. Tanken är att alla ska bli vinnare på det här. Vi kommer successivt att bygga på sidan på nätet med fler funktioner som ska underlätta läsandet och främja debatten. Vi kommer också att göra en storsatsning på pappret inom den närmsta framtiden. De som gillar att följa debatten på nätet får mer. De som läser pappret kommer också att få mer. Och de som skriver kommer att få bättre och mer framskjutande placering.

Hur låter detta? Kom gärna med synpunkter, kritik och idéer för den fortsatta utvecklingen.

Bakgrund:

Jag vill också passa på att ge er en liten bakgrundsbild av det här konceptet som jag har gått runt och burit på i över ett års tid. Strax innan sommaren 2009 fick jag reda på att vår dåvarande insändarredaktör, trotjänaren Bertil Åkerman, skulle gå i pension. Jag jobbade som webbredaktör vid tiden och där pratade vi mycket om läsarmedverkan. Tanken slog mig då att insändarmaterialet är ett självklart läsarmaterial som vi inte riktigt behandlade på det sätt som man talade om när det gällde UGC (User Generated Content – användargenererat innehåll) på webben. Mitt förslag var att tillsätta en ny insändarredaktör när Åkerman skulle sluta som skulle ta ett nytt grepp på det här materialet och samtidigt utvidga ansvarsområdet till att gälla även sociala medier, bloggar och övriga läsarkontakter. Förslaget föll i god jord och jag blev själv erbjuden att ta hand om detta. Jag började mitt nya jobb som läsarredaktör i mars 2010 och min förhoppning var att innan sommaren vara igång med det här nya förhållningssättet. Det kom lite saker emellan och det gick inte riktigt fullt så snabbt som jag hade hoppats på. Men nu står vi här och är redo att lansera ett nytt lokalt format för debatt. Det som är extra roligt är att det mig veterligen inte finns någon annan tidning i landet som har tagit steget fullt ut och vänt på flödet på det här sättet.

PS. Äras dem som äras bör. Jag har självklart inte utvecklat det här på egen hand. Utifrån mina simpla och tafatta skisser har idéerna nötts, blöts och stöttats av kollegor och chefer. När det gäller den tekniska biten och själva kodknackandet så ska hyllningskören rikta sig mot Johannes Fosseus på Digitala Medier.

Bildtext:Min första skiss över hur jag tänkte mig det hela.

I normala fall har jag en liten ruta med 15 rader text till mitt förfogande varje dag på insändarsidan. Det är inte alltid så lätt att få ihop ett helt resonemang på den ytan om ämnet engagerar. Jag har fått en del synpunkter på min text från i onsdags om Österlens gränser. Jag har tagit mig friheten att utveckla mitt resonemang till morgondagens tidning, men återger det även här. Kommentera gärna inlägget och ge din syn på begreppet Österlen.

Träffar på sökningen ”Österlen” i Google maps:

I helgen firar YA 1 år på Facebook.Det vill vi uppmärksamma genom att – exklusivt bland alla våra vänner där – lotta ut ett fint sommarkit med YA-prylar. Fem personer av alla som gillar YA på Facebook vinner. Utlottningen gör vi på måndag, så du har helgen på dig att hänga på.

På Facebook kan vi för tillfället nå ut direkt med nyheter, tävlingar, efterlysningar och tips till 838 vänner. Ta tillfället i akt och anslut dig du också om du inte redan följer oss. Det är jag och mina kollegor på webbredaktionen som väljer ut och publicerar på vår sida.

För övrigt så tycker jag att annonsen som vi hade inne i fredagens tidning borde nomineras till ett Guldägg. Patrick Bällsten nere på annonsavdelningen tog fram den, och jag hade bara att le och godkänna. Så snygg.

YA:s presentation på webben av gymnasiegranskningen (läs mer om det här) har uppmärksammats av brittisk fackpress. Den initierade sajten journalism.co.uk nappade på mitt tips om vår användning av Tagul för visualiseringen av en 25000 tecken lång text.  Läs texten här.

Bloggar är ett fantastiskt medel för att kunna ge sin bild av verkligheten. Alla som tycker att de är missförstådda, feltolkade eller bara vill förmedla en egen uppfattning kan med ett par klick öppna upp en port mot omvärlden. Detta har Sydskånska gymnasieförbundets direktör Annika Becker utnyttjat. Bra. Hon startade sin blogg i samband med att två av YA:s reportrar varit och intervjuat henne i samband med vår granskning av gymnasieförbundet. Anfall är bästa försvar? I sitt allra första inlägg inleder hon sin bloggkarriär på följande sätt:

”Tror du på allt som står i tidningen? Svaret brukar hänga samman med om man själv varit föremål för skriverier. Graden av tilltro tycks avta ju mer man själv har förstahandsinformation. Hur ska man då få kunskap om vad som händer? Att jämföra olika tidningar kan vara en metod. Bäst – förståss – är att gå till källan. Ställ frågan direkt till den man skulle vilja höra berätta om något. De senaste dagarna har jag blivit intervjuad av journalister som ställt frågor kring vår arbetsmiljö. Intressant är då att notera att frågorna inte ställs på ett neutralt sätt utan frågeställaren utgår från ”en sanning” som nu ska kommenteras av mig. Försåtligt sätt att angripa ett annars intressant frågeområde!”

Det går inte att komma ifrån tanken att bloggen är startad i panik över en kommande granskning. Det kanske är en anledning så god som någon, men en sak som är avgörande för att en blogg ska bli livskraftig är att den är trovärdig. Alla som har byggt upp en trovärdighet i bloggosfären har under lång tid byggt upp sitt varumärke. De är aktiva, länkar till varandra, kommenterar och så vidare. Det finns många goda exempel på makthavare som skapat sig en egen plattform med flitigt bloggande. Ta Carl Bildt till exempel. När han kritiserade en vinkling som SVT gjort i ett reportage, gjorde han det i sin blogg och det fick stort genomslag. Nu kanske Annika Becker under lång tid tänkt skapa en blogg och öppna upp för dialog med anställda, elever, föräldrar, politiker, medier och andra nyfikna och engagerade medborgare. Det återstår ju att se. Än så länge finns där bara två inlägg.

Ett litet tips på vägen till den nya bloggaren vill jag skicka med gymnasiedirektören. Att öppna upp en blogg för visa på öppenhet eller för att kunna bemöta kritik, en kritik som till stor del går ut på att lärare tystas, att det är en toppstyrd organisation och att lärares åsikter inte tas tillvara. Och sen hålla den stängd för kommentarer. Det är ju närmast ett självmål. Än så länge har hon inte utnyttjat bloggen för att bemöta kritiken som anställda framfört i YA idag. Jag hoppas att det kommer. Vi kommer att publicera vår intervju med Annika Becker inom de närmsta dagarna.

Förra gången vi hade en artikel som påtalade brister inom språkundervisningen (brister som genererat 574 medlemmar i en grupp på Facebook) slog Annika Becker handflatorna i bordet, spände blicken i vår reporter och sa: Alla är glada och nöjda. Ska bli intressant att se om hon fortfarande anser detta.

——————————-

Uppdatering 20091215 klockan 15.10. Noterar nu att Annika Becker har aktiverat kommentarsmöjligheten på bloggen. Bra beslut!

I dag presenterar vi första delen av vår granskning av Sydskånska gymnasieförbundet. YA:s reportrar Fredrik Sjöstrand och Lena Stadler har under tre veckor grävt ner sig i ett digert material och de har pratat med mängder av lärare som ger en dyster och samlad bild av en toppstyrd organisation som trycker ner sin personal. Vi har valt att presentera 31 anonyma röster på nätet. Lärarna är rädda, skrämda till tystnad med fruktan att bli av med jobbet, att bli utfrysta, att få sämre löneutveckling, att få sämre arbetsvillkor genom sämre scheman, att bli omplacerade.

Hur presenterar man ett sådant här material på webbben?

Efter att ha kollat runt på nätet, frågat kollegor, twittrat och använt andra kanaler fick jag ett tips om nättjänsten Wordle.net. Här kan man lägga upp en textmassa och få ut ett så kallat taggmoln med de viktigaste orden. Ord som förekommmer ofta i texten blir större. Språkets vanligaste ord: och, att, den ,det osv sorteras automatsikt bort. Sen kan man välja och vraka bland typsnitt, färger, former och vilka vinklar orden ska ha. Resultatet blev ett moln som frontar hela YA:s förstasida idag.

Jag tycker själv att det blev mycket snyggt och effektfullt, ett bra sätt att åskådliggöra ett brus där nyckelord framträder tydligare. Jag sitter själv länge och tittar på de olika orden. Det här var en grafiskt snygg lösning. Men det kändes som en papperslösning. På nätet skulle jag vilja ha mer. Det måste gå att komma vidare, att klicka och få mervärde.

Jag vill undvika att bygga egna lösningar i Flash, dels eftersom jag inte är så bra på Flash utan måste sätta min tillit till att hitta script och lösningar på nätet. Dels eftersom det tar en väldans tid att bygga själv. Trots det så verkade det som att detta skulle vara den enda möjlöigheten när jag under helgen inte hade hittat någon annan väg. Jag började bygga en lösning utifrån taggmonet från Wordle. Jag insåg efter att ha gjort ett av orden att det här skulle ta flera veckor. Projektet skrotades.

Efter ytterligare några googlingar och efter att ha säkrat upp att alla texterna i alla fall var inlagda i en enda lång text till nätet så att det åtminstone skulle gå att läsa texterna så hittade jag till slut tagul.com. Det är en vidareutveckling av Worlde just för att webbifiera lösningen. Här blir orden automatiskt klickbara och det går att välja vilken källa som klicken ska gå till. Låter enkelt, men även här stötte jag på patrull eftersom en minimal insats i programering trots allt krävdes. Jag insåg att det inte skulle gå att peka klicken till artikeln på ystadsallehanda.se, men kom sen på att jag kunde lägga in texterna i vårt bloggverktyg från WordPress. WordPress har många smarta lösningar och många nättjänster är direkt anpassade till dem. Jag fick lägga in texterna en gång till i detta parallella universum. Men sökningarna funkade ändå inte. Sent söndag kväll gav jag upp. Söndag natt, i ett sömnlöst tillstånd, kom jag på en sista idé som jag skulle prova. Och på min lediga måndag hittade jag så lösningen. Det funkade. Så till slut fick jag mitt klickbara taggmoln. (Tyvärr kan jag för tillfället inte embedda projektet här – klicka på länken för att se resultatet)

Jag har bett våra webbtekniker att fixa så att molnet på YA:s sida ska gå över hela bredden på 750 pixlar. Så det kommer att bli större. Snart, hoppas jag. Här kan du se det stort.

Krönika ursprungligen publicerad i bilagan Å andra sidan 17 oktober:

Jag sitter i det dagliga arbetet och funderar på hur vi ska kunna utveckla vår webb. Twitter, Facebook, API, OpenID, Creative Common, Disqus och sociala medier i största allmänhet ska föra utvecklingen framåt.

Och jag försöker hålla ordning på begreppen. Dagens samtal fick mig att bli något ödmjukare och inse att vi måste navigera vår webb med ett väldigt brett synfält. En äldre gentleman som representerade en av de viktiga föreningarna i vårt spridningsområde som organiserar evenemang för pensionärer hade problem att lägga in ett evenemang i vårt kalendarium. Vi hade ett första telefonsamtal där jag berättade hur han skulle göra. Han lovade att försöka själv men fick mitt direktnummer om det skulle strula. En liten stund senare ringer telefonen och den äldre herren förklarar att det inte går som han vill. Tillsammans försöker vi nu redan ut det här. Jag berättar att han ska skriva in adressen www.ystadsallehanda.se/kalendarium i adressfältet och att han sen kan logga in på den sidan som kommer upp. Han säger att han skriver in adressen och att han skriver in evenemanget. Men det händer inget. Efter ytterligare efterforskning kommer jag fram till att mannen försöker komma in på vår hemsida från sitt e-postprogram. Därifrån går vi sen steg för steg framåt. Starta webbläsaren. Skriva in adressen i rätt fält. Hitta fält för registrering av användaruppgifter. Fylla i uppgifter. Logga in. Lägga in evenemanget. Till slut känner han sig så pass säker att han fortsätter på egen hand. En liten stund senare har evenemanget trillat in och jag kan godkänna det och publicera det på nätet.

Så å ena sidan ska vi ligga i framkant vad gäller teknisk utveckling och modern presentation av nyheter och läsarmedverkan, å andra sidan har vi en grupp läsare som inte alls är vana vid internet och mejl. Alla dessa grupper ska känna sig välkomna hos oss. Jag mejlade till mannen efter att han lagt in sitt evenemang. Han var glad för hjälpen och berättade att han börjat med datorer på äldre dar. Nu hade han lärt sig något nytt. Och det hade jag också.

En av de största förändringarna för journalistiken det senaste decenniet har absolut varit direktkontakten med läsaren. Med mobiltelefoner, digitala foton och digital video  har det blivit enkelt att dela med sig av sitt unika läsarmaterial. När vi öppnade upp för kommentarer till våra artiklar tog vi ytterligare ett steg mot närmare kontakt med läsarna. YA har varit om inte unik så i alla fall i framkant vad det gäller öppenhet för kommentarer. Vi har som standard haft kommentarer på alla artiklar, men valt bort vissa enskilda artiklar, t ex sådana som handlar om olyckor och brott.

Kommentarerna har varit en källa till nya uppslag, uppföljningar, rättelser, debatt och fördjupning. Men det har också varit påhopp, förtal och smutskastning. Det senare ofta under anonymitetens täckmantel. Det har jag själv skrivit om i en tidigare postning.

Nu vill vi ta ett nytt steg. Ett steg mot högre kvalitet på kommentarerna. Vi håller på att titta på en ny lösning för att hantera kommentarerna. Ett system som tillhandahålls av företaget Disqus. I det systemet kan man logga in med uppgifter som man har från olika sociala nätverk. Du kan använda din Twitter-profil, ditt Facebook- eller google-konto, OpenID eller annat konto. Du kan också skaffa ett konto på Disqus, ett konto med en verifierad e-post som gör att man trots allt inte kan vara helt anonym gentemot oss på redaktionen. Ut mot läsaren kan man fortfarande vara anonym. Det är alltså ett liknande förfarande som det är när man skriver en insändare till oss. Dina personuppgifter är skyddade i grundlagen om du är i kontakt med en tidning, så något integritetshot ska det inte innebära. Det ska också gå att kommentera som oregistrerad gäst, men då förhandsgranskas kommentaren. På det här sättet hoppas vi höja kvaliteten på kommentarerna, antagligen initialt på bekostnad av kvantiteten. Det tycker jag att det är värt. De anonyma kommentarerna på nätet har länge varit ett gissel och även de som förespråkar allra största öppenhet på nätet har börjat diskutera möjligheten att välja bort anonyma kommentarer. Läs t ex vad Joakim Jardenberg skriver om anonyma kommentarer. Han använder för övrigt Disqus för att hantera kommentarer på sin blogg.

På TV4 har man precis infört Disqus för sina kommentarer och förhoppningsvis kommer snart fler tidningar att följa efter. YA blir lite försökskanin för Sydsvenskankoncernen och om vårt test faller väl ut kommer det antagligen snart att införas på Sydsvenskan, KB och TA. Fördelen för läsaren är att det räcker med en inloggning för att kommentera på alla dessa forum.

Läs vad andra bloggare skriver om Kommentarer