I dag såg jag av en tillfällighet två postningar på Twitter som båda handlade om musiken i Wallander. Med en minuts mellanrum dök det upp en favoritmarkerad video från youtube med Anna Ternheim från den svenska Wallander och en postning gällande musiken i BBC-Wallander. I båda fallen handlar det om kvinnliga sing and song-writers med en vemodig klang. Båda fantastiskt bra. Det är uppenbart att både den svenska produktionen och den brittiska har övergivit Wallanders operavurm, i alla fall när det kommer till att marknadsföra filmerna. Men ett vemodigt svenskt kynne tycks båda vilja betona.

BBC-Wallander har tagit hjälp av en sångerska vid namn Emily Barker och hennes band The Red Clay Halo. Musiken som är framtagen till Wallander heter Nostalgia. Lyssna på låten här. Musiken som är skriven tillsammans med Martin Phipps och den har redan vunnit priser för bästa orginalmusik.

Lyssna på Anna Ternheims låt Quiet night

Nu kan du följa i Kurt Wallanders fotspår med din telefon. I alla fall om du har en Iphone. Det är bara att lyfta på hatten för Ystads kommun som nu lanserar I Wallanders spår för Iphone.

Vi har själva på YA pratat fram och tillbaka om hur vi ska anpassa det materialet som vi tog fram 2006 till vårt stora Wallanderprojekt. Men det är bara att konstatera att det blivit mer snack en verkstad på den fronten. Och jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men nu ska jag inte grotta ner mig i mina egna tillkortakommanden utan i stället glädjas åt att Ystads besökare nu kan få en mobil guidning till platserna i filmerna och böckerna. Guiden innehåller platser från både böckerna och filmerna, såväl de svenska utan bokförlaga som BBC-Wallander. Själva konceptet är enkelt. Du utgår antingen från en karta där intressanta platser finns markerade. Du klickar på en punkt och får information om i vilken film eller bok platsen finns med.

Du kan också få vägbeskrivning till platsen utifrån din egen position. Du kan också utgå ifrån en lista med alla intressanta platser. De står då sorterade i avståndsordning.

Eftersom jag som ovan nämnt själv har haft planer på en liknande app kanske det är förmätet att recensera det hela. Jag tar mig dock den friheten och ber att få komma med några synpunkter. Det borde gå att sortera listan på andra sätt än geografiskt, till exempel bokstavsordning för en som vet namnet på en plats men inte var den ligger. Det borde också gå att utgå ifrån en bok eller film för att se var platser från dessa verk finns. Och så den största missen av dem alla: Mariagatan – Wallanders hemadress. En självklar punkt, nästan lika starkt förknippad med Wallander som Baker street till Sherlock Holmes, i min mening, men där är det tomt. Det måste vara en miss, som kommer att åtgärdas i en snar uppdatering.

Men i grund och botten lyfter jag som sagt på hatten och välkomnar satsningen. Bra jobbat.

Det finns vissa ringsignaler som sticker ut i mängden. Det läggs ner mycket jobb på många håll att designa ljud som sticker ut. Detta har man tagit fasta på i nöjesindustrin och enskilda TV-serier har lyckats bättre än andra. Jag gick själv länge runt med CTU-agenten Jack Bauers ringsignal som han hade i serien 24.

Nu har jag hittat en värdig arvtagare till denna signal. Kurt Wallander har nämligen en helt unik och egen signal i BBC-produktionerna av Wallander. Producenterna ville inte betala royalties till andra signal-makare utan komponerade en speciell, xylofonbaserad truddelutt som skulle passa in på Wallanders skandinaviska sinnelag. En avskalad, ren, lite suggestiv och lite lagom enerverande signal. I Storbritannien har signalen skapat mycket diskussioner och till en början var den ett litet mysterium. Jag har inte hittat den som nerladdning i Sverige, men dock som mp3-fil. Alla gillar den inte, men många reagerar. Den tycks också finnas i två olika versioner. I de första versionerna av TV-serien har den en liten extra slutkläm.

Bergmans gamla hörlurar, Bert Karlssons skivbolagsprylar och Christer Petterssons gamla skor. Jag har förstått att det där med kändisars saker är het business. Vis av denna efarenhet åkte jag ner till lördagens Wallander-loppis i filmstudion nere på regementsområdet. Där kunde man köpa glödlampor som kanske lyst på ljudteknikerna svettiga panna, vattenkokare som eventuellt värmt vatten till en scripta, en soffa som på sin höjd regiassistentens kompis katt har kissat i. Själva kopplingen till de olika filmerna var tämligen obefintlig. Här ville man främst kränga bohaget som film-personalen haft när de bott i Ystad. Visst, en och annan sak som varit med i BBC-filmerna med Wallander fanns där också, men det kan ju vara svårt att veta om en kulspetspenna varit med på film i Kurt Wallanders hand, eller om den bara suttit fast i kamerateknikerns väst.

Jag gick trots detta ut från loppisen mycket nöjd. På en hylla hittade jag två fejkikoner som en från film-crewet kunde intyga varit med i inspelningen av Mannen som log. 50 spänn kunde de ju vara värda. Nu gäller det bara att Wallanderhajpen håller i sig och att tyskar och engelsmän börjar spekulera och handla rekvisita från Wallander. Kunde Bergman få ut 11000 för en papperskorg i rotting känner jag att mina ikoner kan säkra min ålderdom.