I samband med att Lykke Li släpper sin nya skiva Wounded Rhymes lanseras också en sajt där fans kan följa artisten runt världen til platser som varit viktiga för henne. Allt snyggt integrerat med sociala medier (Twitter och Facebook) och google maps. Jag stötte själv på satsningen via diverse inlägg på Twitter. Jag har en sökning i min TweetDeck på ”Ystad” och där dök flera inlägg upp som såg ut enligt följande ”I’m lost in Ystad any ideas? #woundedrhymesmap #lykkeli”.

Jag fattade att det handlade om Lykke Lis nya skiva – för övrigt en hel fantastisk platta – men först kunde jag inte riktigt hitta ursprunget till inläggen. Jag kollade på Lykke Lis hemsida, blogg, Twitter och Myspace, men hittade inte rätt. Idag forskade jag vidare och hittade woundedrhymes.com. Här kan man följa Lykke Li till olika platser runt om i världen för att slutligen hamna på månen där artisten bjuder på en konsert. På varje plats som man kommer till i Lykkes Lis liv får man en låt uppspelad.

Som användare kan man själv lägga till platser som har betytt något i ditt liv och dela dessa med dina kära. Ur ett ystadsperspektiv är det kul att se att om man väljer att följa Lykke Lis egen resa tar den sitt ursprung i Ystad. Här föddes hon, så det är i och för sig naturligt, och på så sätt får vi lite extra stjärnglans spridd över oss. Och att följa med på hennes resa är en härlig upplevelse, med ljuvlig musik. Till Ystad har Lykke Li valt låter Youth knows no pain (den ligger inte ute på Lykke Lis youtube-konto). Nu ska jag ta mig till månen för att höra konserten

.

Så här beskrivs sajten:

”To celebrate the release of ‘Wounded Rhymes’ Lykke Li will be performing for her fans on the Moon! To get there you have to travel the world to places of significance, growth and emotion in Lykke’s life in order to collect pieces from her album. You can also add your own special location to share with those you’re close to. Be it the location where your loved ones are, or just a place with a special meaning.”

Till sajten Stereoboard säger Lykke Li: “I’m really happy that we’ve been able to create something beautiful that allows my fans to experience my new album in such an interesting way”

Mattias Jansson är kommunchef i Katrineholm. Han har blivit en föregångare vad gäller öppenhet, transparens och engagemang i sociala medier. På sin blogg beskriver han sitt arbete och delar med sig av det mesta som har med hans jobb att göra. Han finns också tillgänglig på Facebook och i andra kanaler för att visa öppenhet.

Foto: Svenssons Foto

All denna öppenhet gör på intet sätt honom fri från granskning. Han ska granskas och ifrågasättas journalistiskt precis lika mycket som alla andra män och kvinnor i hans position. Men jag – och många med mig – ställer oss frågande till de frågor som den lokala tidningen Katrineholmskuriren ställde till kommunchefen i samband med en granskning av hans engagemang i just sociala medier. Mattias Jansson valde att helt sonika publicera frågorna på sin blogg, vilket dels gjorde att alla och envar själva kunde se vilken vinkel som tidningen redan bestämt sig för att köra, det gjorde också att en samlad bloggosfär kunde ställa upp med argument till förmån för de sociala medierna. Hela kommentarstråden blir ett enda långt argument till varför det är bra med engagemang i de här kanalerna. Och svaren blir fullödiga. Det här är mycket lärorikt för alla som är det minsta intresserade av social medier. Både från pressens sida och från den sida som granskas.

—————–

Uppdatering 110211: Nu har Katrineholmskuriren valt att publicera delar av sin granskning av Mattias Jansson. Det blir nu än mer uppenbart vilken linje de själva driver i frågan. De väljer dels att fokusera på att kommunchefen inte själv svarade på frågorna, utan fick hjälp av bloggosfären. Det kan jag förvisso till viss del hålla med om att det kan sticka i ögonen. Samtidigt sker det i full öppenhet. Den traditionella vägen hade varit att i svaren om t ex de sociala mediernas fördelar att citera andra som har sagt kloka saker. Vad är egentligen skillnaden här?.

Jag vill också passa på att visa på vinkeln som Katrineholmskuriren vill lyfta fram. Om man tittar på de värdeladdade, slutna frågorna som ställs blir det hela uppenbart. Här är två exempel på frågor:

”Twitter och Facebook är ju ganska enkla verktyg som vem som helst kan lära sig att använda på egen hand, oavsett om du är barn eller vuxen. Är det ekonomiskt försvarbart att betala en konsult för att lära sig hur man skriver på Twitter?”

”Anser du att det ingår i din tjänst som kommunchef att twittra, blogga och facebooka på arbetstid om ibland ganska oväsentliga och banala saker som inte alls har med kommunal verksamhet att göra?”

En journalist som har utbildning i intervjuteknik borde rimligtvis ha hört talas om John Sawatsky. Han har en lista på dödssydner när det gäller intervjuer. De här frågorna bryter mot de flesta av hans synder. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar.

Läs andra kommentarer i ämnet

Same same but different

Joakim Jardenberg

Bisonblog

Katrineholmskurirens ledare

Thomas Mattsson

Fler bloggar om Katrineholmskuriren

———————

Uppdatering 2

Skrev en kommentar på Katrineholmskuriren:

”Som journalist och engagerad i de sociala medierna tycker jag att det är trist att hela den här intervjun redan från början har en uttalad vinkel. Frågorna faller väl in i de flesta av de dödssynder som John Sawatsky satt upp för intervjuteknik. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar. Jag anser absolut att politiker och höga tjänstemän ska granskas – ingående och ofta, även de som twittrar. Det är vår roll som journalister. Men man måste också ha en förståelse för det man frågar om. Det finns inte här. Jag kan också förstå att det kan sticka i ögonen att Mattias Jansson fick hjälp med att svara. Så brukar det inte gå till. Men vad är egentligen skillnad mellan detta och att man citerar andras kloka ord när det gäller t ex fördelarna med sociala medier? Om Mattias Jansson i stället hade citerat Morris Packer – som trots allt är en auktoritet inom ämnet med hög trovärdighet – hade det då varit OK? Det är också signifikativt att ni har valt att illustrera närvaron på Twitter med en bild av ett inlägg på godisätande. Den tillför förvisso inte mig någonting, men twitter handlar om kommunikation i olika former. Vissa samtal sker i kön på Ica, andra är officiella uttalanden, var och en får filtrera ut det som den tycker är intressant. Det här inlägget var inget som jag fäste någon vikt vid när den skrevs, men det innebär inte att nästa tweet var banal.Jag lyssnar inte på alla samtal på Ica heller.”

Det börjar närma sig den tiden på året då allt ska summeras och sättas upp på topplistor. Låt oss börja med Youtube. De har satt upp en egen sida för retrospektiv av 2010. Tyvärr går den inte att sortera på Sverige. Med inställningen Worldwide så är det nedanstående klipp som toppar. Ett klipp som jag inte förstår storheten i, men det kan vi ju lämna därhän. Det finns mer bakbrundsinfo om klippet på Wikipedia.

Det enda europeiska landet som får en egen sida är UK. Där toppar Justin Bieber med ett klipp som för övrigt har blivit det mest sedda någonsin på Youtube:

Mina egna favoriter från världslistan – och de två klipp som jag faktiskt hade sett innan – är plats nummer 5, Old Spice-reklamen:

Och nummer 10, en hisnande färd med racerföraren Ken Block:

På sajten Failblog har man för vana att lägga upp klipp på folk som misslyckas, trillar, snubblar, slår sig och rent allmänt klantiga. De har så klart också en topplista. Vissa av dessa är dock så obehagliga namn att jag inte vill lägga till dem här. Se på egen risk. Jag kan nämna titeln på plats 3: Roller Coaster Vomit Fail coughs up a chunky. Blääh! Plats ett är rätt otäck den också. Kanske fejk, kanske inte. Den toppar hur som helst.

Under tiden som jag skrev detta inlägget kom ett inlägg på Twitter som listar årets tio viktigaste inlägg. Presenterade på ett snyggt sätt. Nedan, plats 3.

Det är mänskligt att fela. Jag tycker dock lite synd om Malin Lernfelt idag. Hon har i en krönika på GP:s ledarsida gjort sig till åtlöje och lär idag få löpa gatlopp i bloggosfären, på Twitter och i kommentarsfältet.

Jag ska försöka att inte lägga sten på bördan, men hennes brist på koll har tagit sig komiska dimensioner så det går helt inte att låta bli att slå in denna öppna dörr. I sin krönika beskriver hon hur hon under en flygresa till London fastnade på Gatwicks flygplats och att hon fick hjälp av Gatwicks Twitter team för att få svar på sina frågor och hjälp. Med denna erfarenhet i ryggen raljerar hon över att SJ borde göra något liknande:

”Hur svårt skulle det egentligen vara för SJ eller Västtrafik att anställa ett Twitterteam som på heltid ägnade sig åt att sprida information om eventuella störningar och svara på tweets från resenärer ? Inte särskilt svårt alls. Det är 2010 nu.”

Nu är grejen att SJ funnits på Twitter sedan 8 oktober 2009. De har över 5000 anhängare och följer själva nästan 6000 personer. De har skrivit drygt 17000 inlägg, många av dem är svar på resenärers frågor och svar på kritik.

Hur Västtrafik gör, det vet jag inte. Men en googling eller en sökning som research innan man publicerar en sur krönika i en av Sveriges största dagstidningar tycker jag att man kan begära.

——————

Uppdatering. Nu på förmiddagen har Malin Lernfelt uppdaterat krönikan och ändrat rubriken till ”Twitter hjälper resenärer”. Den ursprungliga texten såg ut som enligt nedan:

Ystads kommun har tagit steget ut på Twitter. Strategin tycks vara att lägga ut tips om lediga jobb. Man har också lagt upp en sida på Facebook med samma syfte. Det är ett lovvärd satsning att finnas med i de sociala medierna. Det är så klart en fördel att börja i liten skala och rikta in sig på en fråga, men jag tycker ändå att man kunde satsa lite bredare. Ystad som turiststad borde väl kunna skapa en strategi för att sin närvaro i de sociala medierna även för dessa frågor. Här kan man nå ut till stora potentiella besöksgrupper i hela landet. Ystads jazzfestival har en sida på Facebook, Ystads Stående teatersällskap också. Och de har på kort tid lockat hundratals fans var. Om inte Ystads kommun och de andra kommunerna i sydöstra Skåne vill äga den här frågan finns det gott om andra privata aktörer som är aktiva och som snabbt kan etablera sig och ta bitar av kakan. I Tomelilla har kommunen skapat en nischsida för Hasse och Tage museet, och det är ju helt rätt.

Än så länge har Ystad inte så många fans på sin Facebooksida. Jag ser lite ensam ut där i rutan, dessutom har jag redan ett jobb som jag trivs utmärkt med. Det ska bli intressant att följa hur man kommer att utnyttja Facebook och Twitter i framtiden. Lycka till!

Stora organisationer och företag har ibland väldiga problem med att förstå de sociala mediernas lättfotade natur. Många vill så klart hänga på och ge sken av att man är modern och har en avslappnad attityd till Facebook, Twitter och andra sociala medier. När jag igår surfade in på Internationella Olympiska kommitténs hemsida i jakt på en olympisk logga, såg jag att de hade en Twitter-tävling. Det låter ju kul. Den här typen av tävlingar går i vanliga fall ut på att man klickar på en knapp så att man hamnar på sin egen Twittersida och så finns där redan ett inlägg formulerat. Ofta har de ungefär följande innebörd: ”Jag vill också tävla och vinna denna häftiga prylen som NN gjort”. Och så lägger man till avsändarens användarnamn och eventuellt en hashtag.

Nu hade olympia-organisationen ingen automatiserad funktion för detta, och det må väl vara hänt. Jag skulle själv kunna skriva in meddelandet som de dikterade till mig om jag hade velat. Det som jag däremot reagerade emot var länken som fanns i direkt anslutning till tävlingen: En pdf, med två sidor byråkratisk, legal text på 14 paragrafer om reglerna till tävlingen. Hur svårt kan det vara? Vill man göra en tävling på Twitter, då får man anamma mediets själ. Det vill säga kan det inte sägas på 140 tecken så är det inte värt att säga. Eller rättare sagt då tycker jag att man ska se sig om efter en annan kanal om man behöver kolla med sin advokat om det är säkert att skicka in sitt tävlingssvar innan man deltar.

Twitter ska vara lätt, snabbt och roligt. Det har Olympiska kommittén inte förstått. Jag tror att jag passar deras tävling

En morot till att vara aktiv på Twitter är så klart att ha många personer som följer det du skriver. Att ha många followers är på ett sätt ett kvitto på att du är intressant och aktiv. Igår dök så plötsligt, vad som uppgavs vara, Försäkringskassans digitala kundcentermedarbetare Hanna (@F_Kassan) upp som en följeslagare till mig på Twitter. Många myndigheter och företag finns numera ute i de sociala medierna och många av dem hittar man på Twitter. Men frågan är vilken strategi och syfte de olika myndigheterna har med sin närvaro. Det är ofrånkomligt att Försäkringskassans närvaro skapar en lätt misstro hos mig. Samkör de mina inlägg mot Försäkringskassans databas? Hm, han skriver att han är på lekplatsen med sina barn, skulle inte han vara på jobbet nu?..

En annan fråga som infann sig var på vilka kriterier jag hade blivit utvald – förutom att jag är en intressant twittrare – eftersom det finns många intressanta twittrare och det totala antalet som @F_Kassan följde inte var fler än drygt 200 när jag kollade igår. Hedrande?

Frågan om Försäkringskassans närvaro på Twitter väckte en del uppmärksamhet. Och några började kolla upp kontot. Från Försäkringskassans sida meddelar man att man INTE har något Twitter-konto. Något som sen också @F_Kassan medger

Det handlar alltså om ett fejk-konto som trots allt skapar en del intressanta frågor. Borde inte Den riktiga Försäkringskassan trots allt själva finnas i de sociala medierna? Om de vill komma bort från fuskjagarstämpeln och byråkratisk högborg vore en insikt i sociala medier bra. I stort sett all kontakt jag någonsin har haft med Försäkringskassan har skett via webben, och om man vill utveckla den ”servicen” är insikter om hur webben fungera helt klart önskvärda. Att twittra in en begäran om föräldraledigt kanske inte känns så realistiskt inom den närmsta framtiden, men inloggning med Facebook, eller en mobilapplikation för att hantera sina ärenden skulle väl inte vara orimligt.

Några andra frågor är: Vem ligger bakom ett fejkkonto för Försäkringskassan och varför? Borde inte jag ha reagerat på att @F_Kassan använde uttrycket ”kramis” lite väl mycket för att komma från en myndighet?

————————————-

Uppdatering söndag 13/12

Man ska kanske vara lite misstänksam trots allt. För tydligen är det så att myndigheter använder sig av sociala medier för övervakning och spaning. Enligt den här artikeln i NY Times så finns det gott om exempel där skattemyndigheten och FBI använt Twitter, Myspace och Facebook för att komma åt skurkar. Och om jag inte missminner mig så har Facebook använts vid någon form av delgivning. (En googling senare hittar jag detta)

Jag borde väl egentligen inte förvånas över världens cynism och degenerering i allmänhet och spammares i synnerhet. I krig, kärlek och spridning av spam, trojanska hästar och virus tycks inga som helst betänkligheter stå i vägen. Kalla mig naiv, men jag blev riktigt upprörd när jag igår kväll satt och sökte information om tsunamin på Samoa. Jag lade upp en sökning på Twitter search i hopp om att hitta en direktkanal till krisområdet. Det blev så klart en hel del returinformation som studsade fram och tillbaka mellan olika användare, men det som störde mig allra mest var flera olika twittrare som hävdade att de hade en länk till video-klipp av dålig kvalitet. De här inläggen dök upp med jämna mellanrum i flödet och om man gick in och tittade på den användarens profil blev det mer än uppenbart att det här var båg.

Spam

Om man ändå klickade in på de här länkarna möttes man av dåligt maskerade fejksidor, med url:er av typen youtube-com-13.blogspot.com och insiderinfo01.blogspot.com

Fejk

Som sagt så borde jag väl inte vara förvånad, men det som jag tyckte var så nedslående var att en tsunami med flera dödsoffer och mycket mänskligt lidande på bara ett par timmar utnyttjades i de allra solkigaste syften.

Mer om tsunamin: DN, Aftonbladet, Svd, Nyhetskanalen.se,

Vill passa på att ge några konkreta exempel på hur Twitter har hjälpt oss på YA med idéer till nyheter. Via mina kontakter på Twitter har jag den senaste tiden vidarebefordrat bland annat fyra tips som resulterat i nyhetsknäck. Utöver dessa fyra har jag snappat upp flera mindre grejer som jag har tipsat redaktionen om.

Här har vi den senaste tidens exempel. I dag skrev vi om ägarbyte på Stora Herrestads Gästgivaregård. Det kunde man läsa om på Twitter för flera veckor sedan. (Varför det tog sådan tid för tipset att resultera i en artikel i tidningen vet jag inte, men det blev bra i alla fall till slut)

Anders Nyh, Jonas Flodqvist (stående), Christer Sandqvist och Kym Flodqvist har många idéer om hur de ska utveckla Stora herrestads gästgivaregård. I trädgården där de sitter med hunden Nellie blir det musik i sommar. BILD: KRISTINA ERIKSSON (YA)

McDonalds i Ystad expanderar. Det toppade vi pappret med i måndags. Det var en annan av mina kontakter som nämnde något om det på Twitter.

En annan kontakt skrev ett inlägg på Twitter om en bekant som startat en hemsida med lokala vandringstips. Det blev en liten Hallå där i pappret.

För ett par veckor sedan skrev vi om Andreas Rikk från Tomelilla. Han är 20 år och chefredaktör för en spelsida på nätet. Jag upptäckte honom på Twitter och tipsade Tomelilla-redaktionen. Så här blev artikeln.

Det här är bara några konkreta, odramatiska exempel på hur man som lokaljournalist kan ha nytta av Twitter. Några av dem kanske vi hade fått reda på ändå, men det är dumt att bara hålla sig till sina traditionella kanaler om vi riskerar att missa knäck som dessa. Nyhetstipsen från Twitter måste inte handla om flygplan som störtar i Hudson River.