Det femte inlägget på Gymnasiedirektör Annika Beckers blogg blir också hennes sista. Det blev en kortvarig bloggkarriär som sammanföll i tid väldigt väl med den tid som YA granskade hennes gymnasieförbund. I det sista inlägget skriver Annika Becker att hon fortsättningsvis kan läsas på Österportaren – ”min absoluta favorittidning som jag själv läser med stor behållning och glädje varje dag. Och det kan jag inte säga om alla tidningar”.

YA:s presentation på webben av gymnasiegranskningen (läs mer om det här) har uppmärksammats av brittisk fackpress. Den initierade sajten journalism.co.uk nappade på mitt tips om vår användning av Tagul för visualiseringen av en 25000 tecken lång text.  Läs texten här.

Bloggar är ett fantastiskt medel för att kunna ge sin bild av verkligheten. Alla som tycker att de är missförstådda, feltolkade eller bara vill förmedla en egen uppfattning kan med ett par klick öppna upp en port mot omvärlden. Detta har Sydskånska gymnasieförbundets direktör Annika Becker utnyttjat. Bra. Hon startade sin blogg i samband med att två av YA:s reportrar varit och intervjuat henne i samband med vår granskning av gymnasieförbundet. Anfall är bästa försvar? I sitt allra första inlägg inleder hon sin bloggkarriär på följande sätt:

”Tror du på allt som står i tidningen? Svaret brukar hänga samman med om man själv varit föremål för skriverier. Graden av tilltro tycks avta ju mer man själv har förstahandsinformation. Hur ska man då få kunskap om vad som händer? Att jämföra olika tidningar kan vara en metod. Bäst – förståss – är att gå till källan. Ställ frågan direkt till den man skulle vilja höra berätta om något. De senaste dagarna har jag blivit intervjuad av journalister som ställt frågor kring vår arbetsmiljö. Intressant är då att notera att frågorna inte ställs på ett neutralt sätt utan frågeställaren utgår från ”en sanning” som nu ska kommenteras av mig. Försåtligt sätt att angripa ett annars intressant frågeområde!”

Det går inte att komma ifrån tanken att bloggen är startad i panik över en kommande granskning. Det kanske är en anledning så god som någon, men en sak som är avgörande för att en blogg ska bli livskraftig är att den är trovärdig. Alla som har byggt upp en trovärdighet i bloggosfären har under lång tid byggt upp sitt varumärke. De är aktiva, länkar till varandra, kommenterar och så vidare. Det finns många goda exempel på makthavare som skapat sig en egen plattform med flitigt bloggande. Ta Carl Bildt till exempel. När han kritiserade en vinkling som SVT gjort i ett reportage, gjorde han det i sin blogg och det fick stort genomslag. Nu kanske Annika Becker under lång tid tänkt skapa en blogg och öppna upp för dialog med anställda, elever, föräldrar, politiker, medier och andra nyfikna och engagerade medborgare. Det återstår ju att se. Än så länge finns där bara två inlägg.

Ett litet tips på vägen till den nya bloggaren vill jag skicka med gymnasiedirektören. Att öppna upp en blogg för visa på öppenhet eller för att kunna bemöta kritik, en kritik som till stor del går ut på att lärare tystas, att det är en toppstyrd organisation och att lärares åsikter inte tas tillvara. Och sen hålla den stängd för kommentarer. Det är ju närmast ett självmål. Än så länge har hon inte utnyttjat bloggen för att bemöta kritiken som anställda framfört i YA idag. Jag hoppas att det kommer. Vi kommer att publicera vår intervju med Annika Becker inom de närmsta dagarna.

Förra gången vi hade en artikel som påtalade brister inom språkundervisningen (brister som genererat 574 medlemmar i en grupp på Facebook) slog Annika Becker handflatorna i bordet, spände blicken i vår reporter och sa: Alla är glada och nöjda. Ska bli intressant att se om hon fortfarande anser detta.

——————————-

Uppdatering 20091215 klockan 15.10. Noterar nu att Annika Becker har aktiverat kommentarsmöjligheten på bloggen. Bra beslut!

I dag presenterar vi första delen av vår granskning av Sydskånska gymnasieförbundet. YA:s reportrar Fredrik Sjöstrand och Lena Stadler har under tre veckor grävt ner sig i ett digert material och de har pratat med mängder av lärare som ger en dyster och samlad bild av en toppstyrd organisation som trycker ner sin personal. Vi har valt att presentera 31 anonyma röster på nätet. Lärarna är rädda, skrämda till tystnad med fruktan att bli av med jobbet, att bli utfrysta, att få sämre löneutveckling, att få sämre arbetsvillkor genom sämre scheman, att bli omplacerade.

Hur presenterar man ett sådant här material på webbben?

Efter att ha kollat runt på nätet, frågat kollegor, twittrat och använt andra kanaler fick jag ett tips om nättjänsten Wordle.net. Här kan man lägga upp en textmassa och få ut ett så kallat taggmoln med de viktigaste orden. Ord som förekommmer ofta i texten blir större. Språkets vanligaste ord: och, att, den ,det osv sorteras automatsikt bort. Sen kan man välja och vraka bland typsnitt, färger, former och vilka vinklar orden ska ha. Resultatet blev ett moln som frontar hela YA:s förstasida idag.

Jag tycker själv att det blev mycket snyggt och effektfullt, ett bra sätt att åskådliggöra ett brus där nyckelord framträder tydligare. Jag sitter själv länge och tittar på de olika orden. Det här var en grafiskt snygg lösning. Men det kändes som en papperslösning. På nätet skulle jag vilja ha mer. Det måste gå att komma vidare, att klicka och få mervärde.

Jag vill undvika att bygga egna lösningar i Flash, dels eftersom jag inte är så bra på Flash utan måste sätta min tillit till att hitta script och lösningar på nätet. Dels eftersom det tar en väldans tid att bygga själv. Trots det så verkade det som att detta skulle vara den enda möjlöigheten när jag under helgen inte hade hittat någon annan väg. Jag började bygga en lösning utifrån taggmonet från Wordle. Jag insåg efter att ha gjort ett av orden att det här skulle ta flera veckor. Projektet skrotades.

Efter ytterligare några googlingar och efter att ha säkrat upp att alla texterna i alla fall var inlagda i en enda lång text till nätet så att det åtminstone skulle gå att läsa texterna så hittade jag till slut tagul.com. Det är en vidareutveckling av Worlde just för att webbifiera lösningen. Här blir orden automatiskt klickbara och det går att välja vilken källa som klicken ska gå till. Låter enkelt, men även här stötte jag på patrull eftersom en minimal insats i programering trots allt krävdes. Jag insåg att det inte skulle gå att peka klicken till artikeln på ystadsallehanda.se, men kom sen på att jag kunde lägga in texterna i vårt bloggverktyg från WordPress. WordPress har många smarta lösningar och många nättjänster är direkt anpassade till dem. Jag fick lägga in texterna en gång till i detta parallella universum. Men sökningarna funkade ändå inte. Sent söndag kväll gav jag upp. Söndag natt, i ett sömnlöst tillstånd, kom jag på en sista idé som jag skulle prova. Och på min lediga måndag hittade jag så lösningen. Det funkade. Så till slut fick jag mitt klickbara taggmoln. (Tyvärr kan jag för tillfället inte embedda projektet här – klicka på länken för att se resultatet)

Jag har bett våra webbtekniker att fixa så att molnet på YA:s sida ska gå över hela bredden på 750 pixlar. Så det kommer att bli större. Snart, hoppas jag. Här kan du se det stort.