Det finns ett estniskt rockband som heter Apelsin. Det finns en stad i Nigeria som heter Jos. Det här har juicetillverkan Brämhults slagit mynt av och lanserat den snyggaste marknadsföringen genom sociala medier som jag har skådat. Med en sajt, youtube-klipp, en stor dos humor och en bred lansering på Twitter och Facebook har man lyckats få igång en kampanj för att ta det estniska bandet på en turnébuss till Jos. Kan det bli bättre. Det hela framstår som helt galet. Och någonstans i kulisserna står en leende PR-människa och gnider händerna. För nu är stenen i rullning, över 1400 fans på Facebook och mängder av blogginlägg. Kampanjen har blivit viral – den sprider sig själv, och Brämhult kan lapa i sig av uppmärksamheten utan att tränga sig på. Så smart. Och jag hänger på…

…varför man ska engagera sig i de sociala medierna? Kan jag rekommendera en titt på följande klipp på youtube som jag fick skickat till mig av en kollega. Hon skickade via sån där gammeldags mejl.

Oavsett vad man vill förmedla på nätet försöker man idag att anamma ett socialt tänkande. Läsarna/kunderna/användarna ska engagera sig och dela med sig av sina åsikter. Den som engagerar flest är bäst.

Facebook är det största exemplet på lyckad social media, mikrobloggar, youtube och flickr är exempel på andra lyckade sajter. Men även de som säljer saker vill få in ett socialt tänkande på sin sida. Reseföretaget Ving provar sig fram bland annat genom den här Mallorca-sajten.

En av de absolut strörsta sajterna på nätet i Sverige är dock helt avskalad från sociala medie-tendenser. På Blocket.se säljer man saker. Punkt. Slut. Ändå hade jag och familjen för ett tag sedan en av de bästa sociala, spontana mötena på länge.

Vi letade ny vagn i väntan på stundande tillökning. Min fru hade kollat upp marknaden i Skåne, men inte riktigt fått napp. Inför en tur till Småland vidgade vi våra vyer och sökte även i de trakterna. I Anderstorp fanns ett potientiellt objekt. Vi satte oss i bilen och körde iväg mot denna plats som vi aldrig hade varit på. Känt för racing va?…

Dottern, Ella fem år, undrade om det fanns någon att leka med. Om det var en tjejkompis som bodde där. Min fru hade fått för sig att det var en kille, kanske två. Inte så populärt. Väl framme möts Ella av en jämnårig Stina och Stinas lillasyster Ella som är lika gammal som vår Ellas lillebror. Barnen börjar leka. Vi tittar på vagn. Efter noggrann granskning har vi bestämt oss för att köpa vagnen. Vid det här laget är det hög tid för lunch. Den vänliga familjen bjuder in oss på lunch. Ella och Stina leker och bråkar och fnittrar och busar. Vi får kaffe. Det visar sig också att Anderstorparna planerat en semestertur till Skåne och Ystad i sommar. Vi lämnade Anderstorp efter att ha bytt adresser och tipsat om utflyktsmål i sydöstra Skåne.

Visst är det häftigt vad en liten radannons kan göra.

Idag den 6 maj inviger Malmö stad sin satsning i Second Life. Vi talar alltså om den 6 maj 2009. Inte 2007. Det hela ska ha kostat 800 000 1,1 miljoner skattekronor att genomföra. Malmö stad har alltså valt att satsa på en offensiv inom de sociala medierna i en form som är död. I en tjänst som var stor innan Twitter, innan Jaiku, innan Facebook. Nu kan man ju fråga sig hur det här har gått till. Kanske väcktes idén när den kändes fräsch för sisådär en två och ett halvt år sedan. Sen har den valsat den vanliga byråkratiska vägen och utretts och hamnat på remiss. Tada. Nu är den redo för uppskjut. Men ingen är längre intresserad. Det kan inte ha funnits någon som har varit involverad i detta projektet som har rådfrågat någon av alla de personer som dagligen ägnar sig åt webb-utveckling eller trender inom de sociala medierna.

Ta en titt på de här trenderna. Second Life såg sin storhetstid under första delen av 2007.

Om vi jämför med Twitters utveckling i Sverige under samma tid inser man att Malmö kanske i alla fall skulle ta en diskussion om att satsa annorlunda när det gäller sociala medier.

Lägger vi sen in än Facebook i grafen ser vi vad det är som har blivit det riktigt folkliga sociala mediet i Sverige.

Vad tänkte ni på Malmö stad?

Läs vad Sydsvenskan skriver om händelsen.

Experterna gör tummer ner för Malmö stads satsning

…till mina kollegor här på Ystads Allehanda. Ett mejl om varför jag tycker att de ska bege sig ut på Twitter. Tänkte att det kanske är fler som undrar varför de ska göra det. Här är några av mina argument. Mejlet är något redigerat:

————————————

Det har väl inte undgått någon: fenomenet Twitter. Vad ska då detta vara bra till.

Jag vill ge min bild av vad Twitter kan vara härnere i sydöstra Skåne. Jag vill här försöka förtydliga möjligheterna till att använda Twitter som ett arbetsredskap.

Vad är Twitter?
- Twitter är en webbsida där man med korta statusmeddelanden (140 tecken)skriver vad man gör, funderar på, eller vill tipsa om. Det är ett så kallat Socialt medium där man interagerar och diskuterar med andra.

Med dessa korta meddelanden har man kunnat följa studentrevolter i Moldavien. Flygplanskrascher i Hudsonfloden i New York. Barack Obamas presidentvalskampanj med mera. Vad har vi i sydöstra Skåne då för nytta av detta?
- Allt fler twittrar i vårt område. När jag började var vi två här nere som var aktiva på Twitter. Nu kollar jag lite snabbt igenom mina kontakter och hittar ett 30-tal från våra fem kommuner. Varje vecka tillkommer det twittrare härifrån.
- Jag har hittat flera nyhetstips som rör oss genom Twitter.
- Jag har hittat diskussioner där Ystads Allehanda figurerar och har kunnat förtydliga saker som folk undrat,
- Jag har kunnat rätta felaktigheter efter att någon har påpekat detta.
- Jag har kunnat förmedla information om saker som händer här nere genom att skicka en länk till artikel i ämnet när någon undrat.
- Jag har marknadsfört saker som vi skrivit om. T ex var det tack vare Twitter som Svd.se fick nys om vår Konstkarta och länkade till den från sin webb.

De flesta inlägg leder inte till något avtryck i Ystads Allehanda. Men genom att finnas ute på twitter kan jag bygga upp nätverk och trovärdighet. Man får sålla bort mycket i flödet, med det kan det vara värt för helt plötsligt kan det dyka upp ett tips eller en ögonvittnesskildring från en händelse. Med tanke på att mer och mer av polisens kommunikation krypteras med Rakel är det nödvändigt att hålla fler kanaler öppna för information om det som händer i området. Många som skriver på Twitter delar just med sig av saker som kan vara av nyhetstipskaraktär: olyckor, polisingripanden, trafikstörningar.

I all hysteri kring Twitter ska vi dock komma ihåg att det är ett komplement till all annan informationsinhämtning som ingår i det journalistiska yrket. Det ersätter inget av det som vi idag gör.

Twitter är ett bra sätt att lyssna av vad som diskuteras ute bland invånarna. Många av våra läsare finns på Twitter, och då ska vi också vara där. Om man byter ut twittra mot ordet småprata, är det inte så konstigt. En journalist bör väl vara ute bland läsarna och småprata med dem?

Allt fler politiker vill göra en Obama och vinna röster med hjälp av sociala medier, det finns lokalpolitiker från vårt område som är ute och twittrar. Och det kommer att bli fler allteftersom val närmar sig. Europaparlamentsvalet är ett genrep för många. Nu provkör många Twitter. När det närmar sig riksdags-, region- och kommunval kommer säkert fler lokala politiker att börja Twittra och vara aktiva i de sociala medierna. Det är då bättre att vi redan finns där och vet hur det funkar.

Några exempel på lokala/regionala politiker som redan finns på Twitter

Pia Kinhult
B-M Norelius
Gudrun Schyman
Gunnar Hökmark

Andra sydöstskåningar i urval:
Ola Tedin: Ledarskribent YA
Sviland: Norskfödd fotograf som är en flitig twittrare här nere
Herrestads Gästis – lokal resaturang som testar nya grepp:
Lisen Bratt – ryttare:
Fredrik Ekblad – annonsproducent på YA
Jebban – ungdomspräst Ystad

Själv twittrar jag under namnet CeeJay75 (Avdelningen användarnamn är en annan historia, men ett tips är att välja med omsorg…)

Förutom att följa lokala personer så finns det många intressanta journalistkollegor att följa. Mediefolk är väl den vanligaste kategorin på Twitter, men långt ifrån alla. Sen finns det många stora kändisar att följa om man gillar det.

På Sydis finns det sedan en tid tillbaka en växande skara. Eskil Fagerström, Niklas Orrenius, Andreas Ekström, Heidi Avellan, Anders Olofsson, Anja Gatu m fl.

En annan stor fördel med Twitter är att det finns många verktyg som gör att man kan lättare kan skaffa sig en överblick. Att bara köra Twitter från webb-sidan ger inte mycket. Jag använder mig till exemnpel av 2 olika program för att hålla mig uppdaterad. Ett heter Twitterlocal och det är ett ypperligt verktyg för lokaljournalister. I det programmet anger du en plats, t ex Ystad. Och så anger du en radie i miles, t ex 30 mi. Då kommer du att se vilka inlägg som användare lägger in inom den radien. Du behöver inte ens själv ha ett konto eller ha personerna som kontakter. Jag använder mig av detta för att hitta nya personer att följa.

Ett annat redskap heter TweetDeck. Där kan du sortera dina kontakter. När man har flera hundra kontakter kan man skapa grupper av kontakter, t ex vänner, politiker, lokalt, mediefolk, kverulanter osv. Man kan också automatisera sökningar, dvs du söker på ett ord och så får du ett meddelande varje gång någon (det behöver inte vara dina kontakter utan vem som helst som twittrar) skriver in det ordet i ett inlägg. Jag har t ex sökningar på: Ystad, Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo, Skurup och Österlen. Men här kan man ju skriva in vad som helst: knyppling, flygande tunnan, bupis, nils holgersson, tandvårdsreform. Du skapar på så sätt din egen omvärldsbevakare.

(Det här kan man även göra för bloggar – ett tips till alla lokalredaktioner är att lägga in några sökningar på t ex knuff.se och prenumerera på dessa som rss, läs mer om det i tidigre blogginlägg här och här.)

För att få ut Twitters fulla potential gäller det att bygga upp sina nätverk genom att skriva egna inlägg och svara på andras. Många, framför allt politiker, tror att det räcker med att skapa ett konto på Twitter och basunera ut sitt budskap för att på så sätt bli en ny Barack Obama. Men om man vill bli trovärdig får man jobba lite med sina kontakter, att svara på inlägg, att lägga till kontakter som följer dig osv. Men det är ju det som är det roliga. Målet är att vi till slut har en väl utspridd bas av twittrare i sydöst som skriver om saker de ser, rapporterar om störningar i trafiken, olyckor och liknande. Det blir ett nätverk av folk som finns på plats där vi inte kan vara. Det är det fina med Twitter.

I lördags experimenterade jag med att intervjua folk via Twitter. Kanske inte något man ska göra väldigt ofta, men det går att göra och det går att utveckla. Tänk er ett insnöat Österlen med folk som inte kan ta sig ut. Det skulle det garanteras Twittras om och då kan vi nå folk på plats och intervjua dem t ex via Twitter, eller genom att ringa upp dem så klart…Då kan vi fråga om telefonnumret via Twitter

Mitt konkreta råd är att ni testar Twitter eller andra former av Sociala Medier. Det finns en svensk microblogg som heter Bloggy.se som också är mycket bra. Facebook har många funktioner och möjligheter även journalistiskt. Prova dig fram och se om det är något för dig. Fråga gärna mig om du har frågor. För TwitterLocal och TweetDeck behövs programinstallation (gratis).

Slutligen några  kloka ord från twittraren @kullin: ”vill du lära dig om någon ny medieform – börja använda den själv!”

Lästips:
http://sydsvenskan.se/kronikorer/andreasekstrom/article426505/Slapp-kritik-mot-nya-medier.html

Mer om Twitter för journalister här och här från markmedias blogg.

Glöm nu inte att lägga till mig när du skapar ditt konto.

MVH/
CeeJay75