Turistbyrån i Simrishamn har börjat dela med sig av tips och funderingar via kommunens hemsida. För att visa att man hänger med har man skapat något som är embryot till en blogg. Jag vill inte raljera och dissa denna satsning. Det är bra med fler bloggar i sydost, bloggar inom flera olika ämnesområden. Men jag vill härmed i all välmening ge några tips för hur de ska kunna lyfta bloggen och förhoppningsvis få fler läsare och kommentarer. Jag tror nämligen inte att de kan förlita sig på att Österlenturisten spontant klickar på rubriken ”Bloggar” på kommunens hemsida för att leta upp Turismbloggen. Här är mina tips för att förbättra bloggen.

• En läsare är inte i första hand intresserad av att läsa en Blogg, läsaren är intresserad av ett ämne. Således klickar man på fliken Turism om man vill läsa mer om turismen på Österlen, inte på Blogg-rubriken. Den som sen har klickat in sig på Turismsektionen hittar överhuvudtaget ingen länk till bloggen. Märkligt.
• För det andra så handlar en blogg om att vara överskådlig och lättillgänglig. Men på turimsbloggen kan man inte läsa hela inlägg (förutom det översta) om man inte först klickar på en rubrik. Det ska vara väldigt läslockande rubriker för att det ska funka.
• Länkar. Att länka är ryggraden i hela bloggosfären, dels för att länkar till nyheter, andra bloggar, webb-tv-klipp, medier och företag ger trafik. De allra flesta bloggar som använder etablerade bloggverktyg som WordPress och Blogger har automatiska kopplingar till länkar. Om ditt inlägg länkas av någon annan får du direkt ett meddelande om detta och kan se vad andra skriver om dig. Turismbloggen länkar inte ens till sin egen pdf om Stuguthyrningskatalogen i blogginlägget som heter ”Stugkatalogen är klar”. Man hänvisar till att man kan hämta den på turistbyrån eller beställa den genom ”Broschyrbetällningen”. Eller ladda ner den som pdf. Men ingen länk vare sig till beställningsformulär eller pdf-version (Du får dem av mig istället).
• Bilder. En blogg är inte bara text. Hur kan man sälja in Österlen och Simrishamn bättre än med bilder. Här finns en outsinlig källa till material. Det finns mängder av bilder som hela tiden uppdateras på t ex Flickr. Här kan man skapa bildspel med turisternas egna bilder (urvalet i den här länken är licensierat via Creative Commons vilket gör att det kan användas av vem som helst) från specifika områden. Dynamiskt och webbigt. Se även bild nedan.

• RSS. En blogg utan RSS är som en morgontidning utan prenumeranter. Men rss kan besökare som varit inne och läst något intressant följa uppdateringar och nya inlägg utan att behöva gå tillbaka till sidan. I rss-läsaren dyker automatiskt inläggen upp när de publiceras och läsaren blir positivt överraskad av en uppdatering istället för besviken när man för tredje gången går in på bloggen utan att hitta något nytt.

Det här blev ett helt litet avsnitt i Bloggskolan. Så det är väl lika bra att länka till de övriga delarna. Och missförstå mig rätt. Jag gillar idén med Turismbloggen, men jag tror att ni måste tänka igenom hur ni kan utveckla den. Och det handlar inte om något som är tekniskt svårt, men en viss insats för att lära sig länka och lägga in bilder är absolut nödvändig. Sen skulle allt det här underlättas om man valde en plattform för bloggarna som är anpassat för mediet till exempel WordPress som vi använder på YA, där allt det här och mycket annat är inbyggt eller tillgängligt. Lycka till!

Det är alltid lika kul med spontan hjälp som kommer till undsättning när nöden är som störst. Nöden i det här fallet var några trillskandes rss-flöden till YA:s bloggar. Jag satt och jobbade med YA:s sida på Facebook igår. Vi vill finnas i olika sociala sammanhang för att sprida våra nyheter, våra bloggar, bilder och webb-tv. På Facebook görs detta med så kallade fan-sidor. När det kommer till att fylla dem med innehåll är det mycket upp till oss webbredaktörer att lägga in intressanta nyheter och diskussionsämnen. Personligen tycker jag att det är urtrist med sidor som bara lägger in ett rss-flöde till sina nyheter och pumpar ut allt urskillingslöst. På Twitter har jag blockerat personer och företag som på detta sätt fuskar för att få det att se ut som ett dynamiskt flöde. Härmed inte sagt att vi ska kasta ut barnet med badvattnet. RSS-flöden kan vara väldigt bra redskap om de hanteras varsamt. På vår Facebook-sida tyckte jag att våra bloggar skulle kunna exponeras via ett rss-flöde. Det lät enkelt. Jag trodde att vår översiktssida med alla bloggar skulle ha ett eget rss-flöde som det bara var att kopiera in som en Anteckning i Facebook och så skulle biffen vara klar. Nu var det inte så enkelt. Dels fanns det inget gemensamt rss-flöde, dels visade det sig lite komplicerat att göra ett sådant.

Jag gjorde först en enkel variant genom att lägga in alla våra 11 bloggars respektive rss-flöde i min rss-läsare i Google Reeder. Jag samlade dem i en egen mapp. Den mappen i sin tur får en egen rss. Aha, klart! Men ack nej. Nu såg det tokigt ut när jag la in flödet i Facebook. Det enda som syntes av alla våra blogginlägg var rubriken på inlägget. Det gick inte att se om det var Bloggledaren eller Modebloggen som stod som avsändare. Det gick heller inte att skilja ett blogginlägg från en ren nyhetstext. Den här typen av sammanblandningar kan vi inte ha.

Det var nu yahoo pipes kom in i bilden. Via flera tips på Twitter skulle jag bara ”slänga in rss-flödena i yahoo pipes, välja lite olika parametrar, dra lite sladdar hit och dit och så vips…”. Gränssnittet för yahoo pipes var förvisso förädiskt enkelt. Men efter att fått flera gråa hår fick jag ge upp. Jag twittrade om mitt nederlag och inte många minuter senare hade jag fått två erbjudande om hjälp. Jag förklarade hur jag ville att det skulle se ut. Och ytterligare ett par minuter senare hade min kontakt @moonhouse skickat en länk där han hade lagt upp en struktur för hela alltet. När han hade gjort det tekniska mumbojumbot hade jag tillräcklig förmåga att modifiera och finputsa det hela så att det blev som jag ville.

Så summan av kardemumman blev det ett bloggflöde till vår Facebooksida precis så som jag ville ha den. Gå in och kolla och glöm inte att själv bli ett fan till Ystads Allehanda på Facebook. Länk finns längre ner här i högerspalten på bloggen.

Alla har vi något litet intresse, hobby eller last. Vissa gillar perenner, andra mopeder av märket Puch Dakota, en del vill dricka viner från Alsace. För vart och ett av de här intressena finns det minst en blogg, antagligen flera. För att hålla koll på vad som skrivs i de här ämnena kan man så klart googla. Det här är väl den vanligaste formen av informationssökning. Men om det är ett bestående behov av att förkovra sig i ett ämne föreslår jag att du tar dig en titt på bloggsökningstjänster som t ex Twingly och Knuff. Genom att söka på t ex mopedmärket Puch Dakota i Twingly kan du dels få en lista på bloggar som har berört ämnet. Men det bästa är att du kan prenumerera på inlägg. Du får alltså en bevakning i ämnet med omedelbar uppdatering. Nyckeln ligger som så ofta i RSS-flöde. Du klickar på RSS-ikonen bredvid sökresultatet och sparar sökningen i din RSS-läsare (Se Bloggskolan del 1). Varje gång du öppnar din RSS-läsare får du automatiskt svar på hur många nya inlägg som finns. Den här typen av omvärldsbevakning kan ge bra överblick över ett ämne eller ett område. Jag har själv sökningar på till exempel Ystad, Simrishamn, Sjöbo, Tomelilla, Skurup och Österlen. För den som är mer egenkär kan man ju ha sökningar på sitt eget namn.

Jag tänker i ett antal avsnitt försöka att avmystifiera den så kallade bloggosfären. Ni som är insatta kanske tycker att det är för banalt. Men jag tänker att det är lika bra att börja från början så att alla kan hänga med. Har jag missat något eller om det uppstår frågor. Tveka inte att ställa dess i kommentatorsfältet nedan.

Bloggar, mikrobloggar, ja till och med nanoblogg, Flickr, Facebook, Twitter, Bloggy, Jaiku… Listan kan göras hur lång som helst. Men vad är allt detta bra för och hur ska man kunna hålla reda på allt detta? Åsikterna om den så kallade bloggosfären är många. Allt för många väljer att kasta ut barnet med badvattnet och avfärda hela bloggfenomenet som skvaller och navelskådande. Dessa bloggar finns också, men om man inte gillar dem behöver man inte läsa dem. Samma princip som för TV – Stäng av! Men även bland de läsvärda bloggarna kan det vara svårt att hänga med i flödet. Jag följer främst bloggar som handlar om mediautveckling på nätet, sociala medier och journalistik. Även om jag inte är den mest fanatiske bloggläsaren har det under åren hunnit bli ett hundratal bloggar som ska följas. Utan ett vettigt system är detta omöjligt. Tillåt mig att presentera RSS-läsaren.

RSS-läsare

Om du ska följa hundratals bloggar eller sajter är det inte hållbart att skriva in varje enskild adress eller ens att klicka in på alla bokmärken. Nej då krävs det en RSS-läsare. Jag har valt att använda mig av Google Reader. Det finns många varianter, både sådana som är program som du laddar ner på din dator och andra varianter som är on-line.

Så här gör du:

Ställ in din webbläsare på att ha Google som förhandsval förr RSS eller Webbkanaler. (Så här ser det ut i Firefox)

När du hittar en blogg som du tycker är värd att följa: Kan du antingen klicka på en länk som heter ”prenumerera” som många bloggar har. Du kan också leta efter ikonen för RSS-flöde, eller kopiera bloggens url (http://…) och ange den i Google Reader under ”Lägg till en prenumeration”.

När du sen väl har fått in bloggen i Google Reader, är det en fördel att skapa mappar. Då kan du sortera in dina bloggar efter intresseområden. Jag har mappar för bland annat: mat, media och internet, politik, vänner .

Fördelen med att dra in bloggrana i Google Reader är att jag nu varje gång jag loggar in ser vilka bloggar som har uppdaterats sen jag var inloggad sist. Jag behöver inte klicka runt till dem var och en utan bara läsa dem som har något nytt. Du kan också dela med dig av dina favorit-blogginlägg genom att klicka på ”dela”. Dina delade objekt finns sen allmänt tillgängliga för alla att läsa. Mina delade objet hittar du här.

Så här ser en del av min lista i Google Reader ut: