Mattias Jansson är kommunchef i Katrineholm. Han har blivit en föregångare vad gäller öppenhet, transparens och engagemang i sociala medier. På sin blogg beskriver han sitt arbete och delar med sig av det mesta som har med hans jobb att göra. Han finns också tillgänglig på Facebook och i andra kanaler för att visa öppenhet.

Foto: Svenssons Foto

All denna öppenhet gör på intet sätt honom fri från granskning. Han ska granskas och ifrågasättas journalistiskt precis lika mycket som alla andra män och kvinnor i hans position. Men jag – och många med mig – ställer oss frågande till de frågor som den lokala tidningen Katrineholmskuriren ställde till kommunchefen i samband med en granskning av hans engagemang i just sociala medier. Mattias Jansson valde att helt sonika publicera frågorna på sin blogg, vilket dels gjorde att alla och envar själva kunde se vilken vinkel som tidningen redan bestämt sig för att köra, det gjorde också att en samlad bloggosfär kunde ställa upp med argument till förmån för de sociala medierna. Hela kommentarstråden blir ett enda långt argument till varför det är bra med engagemang i de här kanalerna. Och svaren blir fullödiga. Det här är mycket lärorikt för alla som är det minsta intresserade av social medier. Både från pressens sida och från den sida som granskas.

—————–

Uppdatering 110211: Nu har Katrineholmskuriren valt att publicera delar av sin granskning av Mattias Jansson. Det blir nu än mer uppenbart vilken linje de själva driver i frågan. De väljer dels att fokusera på att kommunchefen inte själv svarade på frågorna, utan fick hjälp av bloggosfären. Det kan jag förvisso till viss del hålla med om att det kan sticka i ögonen. Samtidigt sker det i full öppenhet. Den traditionella vägen hade varit att i svaren om t ex de sociala mediernas fördelar att citera andra som har sagt kloka saker. Vad är egentligen skillnaden här?.

Jag vill också passa på att visa på vinkeln som Katrineholmskuriren vill lyfta fram. Om man tittar på de värdeladdade, slutna frågorna som ställs blir det hela uppenbart. Här är två exempel på frågor:

”Twitter och Facebook är ju ganska enkla verktyg som vem som helst kan lära sig att använda på egen hand, oavsett om du är barn eller vuxen. Är det ekonomiskt försvarbart att betala en konsult för att lära sig hur man skriver på Twitter?”

”Anser du att det ingår i din tjänst som kommunchef att twittra, blogga och facebooka på arbetstid om ibland ganska oväsentliga och banala saker som inte alls har med kommunal verksamhet att göra?”

En journalist som har utbildning i intervjuteknik borde rimligtvis ha hört talas om John Sawatsky. Han har en lista på dödssydner när det gäller intervjuer. De här frågorna bryter mot de flesta av hans synder. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar.

Läs andra kommentarer i ämnet

Same same but different

Joakim Jardenberg

Bisonblog

Katrineholmskurirens ledare

Thomas Mattsson

Fler bloggar om Katrineholmskuriren

———————

Uppdatering 2

Skrev en kommentar på Katrineholmskuriren:

”Som journalist och engagerad i de sociala medierna tycker jag att det är trist att hela den här intervjun redan från början har en uttalad vinkel. Frågorna faller väl in i de flesta av de dödssynder som John Sawatsky satt upp för intervjuteknik. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar. Jag anser absolut att politiker och höga tjänstemän ska granskas – ingående och ofta, även de som twittrar. Det är vår roll som journalister. Men man måste också ha en förståelse för det man frågar om. Det finns inte här. Jag kan också förstå att det kan sticka i ögonen att Mattias Jansson fick hjälp med att svara. Så brukar det inte gå till. Men vad är egentligen skillnad mellan detta och att man citerar andras kloka ord när det gäller t ex fördelarna med sociala medier? Om Mattias Jansson i stället hade citerat Morris Packer – som trots allt är en auktoritet inom ämnet med hög trovärdighet – hade det då varit OK? Det är också signifikativt att ni har valt att illustrera närvaron på Twitter med en bild av ett inlägg på godisätande. Den tillför förvisso inte mig någonting, men twitter handlar om kommunikation i olika former. Vissa samtal sker i kön på Ica, andra är officiella uttalanden, var och en får filtrera ut det som den tycker är intressant. Det här inlägget var inget som jag fäste någon vikt vid när den skrevs, men det innebär inte att nästa tweet var banal.Jag lyssnar inte på alla samtal på Ica heller.”

Vill passa på att ge några konkreta exempel på hur Twitter har hjälpt oss på YA med idéer till nyheter. Via mina kontakter på Twitter har jag den senaste tiden vidarebefordrat bland annat fyra tips som resulterat i nyhetsknäck. Utöver dessa fyra har jag snappat upp flera mindre grejer som jag har tipsat redaktionen om.

Här har vi den senaste tidens exempel. I dag skrev vi om ägarbyte på Stora Herrestads Gästgivaregård. Det kunde man läsa om på Twitter för flera veckor sedan. (Varför det tog sådan tid för tipset att resultera i en artikel i tidningen vet jag inte, men det blev bra i alla fall till slut)

Anders Nyh, Jonas Flodqvist (stående), Christer Sandqvist och Kym Flodqvist har många idéer om hur de ska utveckla Stora herrestads gästgivaregård. I trädgården där de sitter med hunden Nellie blir det musik i sommar. BILD: KRISTINA ERIKSSON (YA)

McDonalds i Ystad expanderar. Det toppade vi pappret med i måndags. Det var en annan av mina kontakter som nämnde något om det på Twitter.

En annan kontakt skrev ett inlägg på Twitter om en bekant som startat en hemsida med lokala vandringstips. Det blev en liten Hallå där i pappret.

För ett par veckor sedan skrev vi om Andreas Rikk från Tomelilla. Han är 20 år och chefredaktör för en spelsida på nätet. Jag upptäckte honom på Twitter och tipsade Tomelilla-redaktionen. Så här blev artikeln.

Det här är bara några konkreta, odramatiska exempel på hur man som lokaljournalist kan ha nytta av Twitter. Några av dem kanske vi hade fått reda på ändå, men det är dumt att bara hålla sig till sina traditionella kanaler om vi riskerar att missa knäck som dessa. Nyhetstipsen från Twitter måste inte handla om flygplan som störtar i Hudson River.

…till mina kollegor här på Ystads Allehanda. Ett mejl om varför jag tycker att de ska bege sig ut på Twitter. Tänkte att det kanske är fler som undrar varför de ska göra det. Här är några av mina argument. Mejlet är något redigerat:

————————————

Det har väl inte undgått någon: fenomenet Twitter. Vad ska då detta vara bra till.

Jag vill ge min bild av vad Twitter kan vara härnere i sydöstra Skåne. Jag vill här försöka förtydliga möjligheterna till att använda Twitter som ett arbetsredskap.

Vad är Twitter?
- Twitter är en webbsida där man med korta statusmeddelanden (140 tecken)skriver vad man gör, funderar på, eller vill tipsa om. Det är ett så kallat Socialt medium där man interagerar och diskuterar med andra.

Med dessa korta meddelanden har man kunnat följa studentrevolter i Moldavien. Flygplanskrascher i Hudsonfloden i New York. Barack Obamas presidentvalskampanj med mera. Vad har vi i sydöstra Skåne då för nytta av detta?
- Allt fler twittrar i vårt område. När jag började var vi två här nere som var aktiva på Twitter. Nu kollar jag lite snabbt igenom mina kontakter och hittar ett 30-tal från våra fem kommuner. Varje vecka tillkommer det twittrare härifrån.
- Jag har hittat flera nyhetstips som rör oss genom Twitter.
- Jag har hittat diskussioner där Ystads Allehanda figurerar och har kunnat förtydliga saker som folk undrat,
- Jag har kunnat rätta felaktigheter efter att någon har påpekat detta.
- Jag har kunnat förmedla information om saker som händer här nere genom att skicka en länk till artikel i ämnet när någon undrat.
- Jag har marknadsfört saker som vi skrivit om. T ex var det tack vare Twitter som Svd.se fick nys om vår Konstkarta och länkade till den från sin webb.

De flesta inlägg leder inte till något avtryck i Ystads Allehanda. Men genom att finnas ute på twitter kan jag bygga upp nätverk och trovärdighet. Man får sålla bort mycket i flödet, med det kan det vara värt för helt plötsligt kan det dyka upp ett tips eller en ögonvittnesskildring från en händelse. Med tanke på att mer och mer av polisens kommunikation krypteras med Rakel är det nödvändigt att hålla fler kanaler öppna för information om det som händer i området. Många som skriver på Twitter delar just med sig av saker som kan vara av nyhetstipskaraktär: olyckor, polisingripanden, trafikstörningar.

I all hysteri kring Twitter ska vi dock komma ihåg att det är ett komplement till all annan informationsinhämtning som ingår i det journalistiska yrket. Det ersätter inget av det som vi idag gör.

Twitter är ett bra sätt att lyssna av vad som diskuteras ute bland invånarna. Många av våra läsare finns på Twitter, och då ska vi också vara där. Om man byter ut twittra mot ordet småprata, är det inte så konstigt. En journalist bör väl vara ute bland läsarna och småprata med dem?

Allt fler politiker vill göra en Obama och vinna röster med hjälp av sociala medier, det finns lokalpolitiker från vårt område som är ute och twittrar. Och det kommer att bli fler allteftersom val närmar sig. Europaparlamentsvalet är ett genrep för många. Nu provkör många Twitter. När det närmar sig riksdags-, region- och kommunval kommer säkert fler lokala politiker att börja Twittra och vara aktiva i de sociala medierna. Det är då bättre att vi redan finns där och vet hur det funkar.

Några exempel på lokala/regionala politiker som redan finns på Twitter

Pia Kinhult
B-M Norelius
Gudrun Schyman
Gunnar Hökmark

Andra sydöstskåningar i urval:
Ola Tedin: Ledarskribent YA
Sviland: Norskfödd fotograf som är en flitig twittrare här nere
Herrestads Gästis – lokal resaturang som testar nya grepp:
Lisen Bratt – ryttare:
Fredrik Ekblad – annonsproducent på YA
Jebban – ungdomspräst Ystad

Själv twittrar jag under namnet CeeJay75 (Avdelningen användarnamn är en annan historia, men ett tips är att välja med omsorg…)

Förutom att följa lokala personer så finns det många intressanta journalistkollegor att följa. Mediefolk är väl den vanligaste kategorin på Twitter, men långt ifrån alla. Sen finns det många stora kändisar att följa om man gillar det.

På Sydis finns det sedan en tid tillbaka en växande skara. Eskil Fagerström, Niklas Orrenius, Andreas Ekström, Heidi Avellan, Anders Olofsson, Anja Gatu m fl.

En annan stor fördel med Twitter är att det finns många verktyg som gör att man kan lättare kan skaffa sig en överblick. Att bara köra Twitter från webb-sidan ger inte mycket. Jag använder mig till exemnpel av 2 olika program för att hålla mig uppdaterad. Ett heter Twitterlocal och det är ett ypperligt verktyg för lokaljournalister. I det programmet anger du en plats, t ex Ystad. Och så anger du en radie i miles, t ex 30 mi. Då kommer du att se vilka inlägg som användare lägger in inom den radien. Du behöver inte ens själv ha ett konto eller ha personerna som kontakter. Jag använder mig av detta för att hitta nya personer att följa.

Ett annat redskap heter TweetDeck. Där kan du sortera dina kontakter. När man har flera hundra kontakter kan man skapa grupper av kontakter, t ex vänner, politiker, lokalt, mediefolk, kverulanter osv. Man kan också automatisera sökningar, dvs du söker på ett ord och så får du ett meddelande varje gång någon (det behöver inte vara dina kontakter utan vem som helst som twittrar) skriver in det ordet i ett inlägg. Jag har t ex sökningar på: Ystad, Simrishamn, Tomelilla, Sjöbo, Skurup och Österlen. Men här kan man ju skriva in vad som helst: knyppling, flygande tunnan, bupis, nils holgersson, tandvårdsreform. Du skapar på så sätt din egen omvärldsbevakare.

(Det här kan man även göra för bloggar – ett tips till alla lokalredaktioner är att lägga in några sökningar på t ex knuff.se och prenumerera på dessa som rss, läs mer om det i tidigre blogginlägg här och här.)

För att få ut Twitters fulla potential gäller det att bygga upp sina nätverk genom att skriva egna inlägg och svara på andras. Många, framför allt politiker, tror att det räcker med att skapa ett konto på Twitter och basunera ut sitt budskap för att på så sätt bli en ny Barack Obama. Men om man vill bli trovärdig får man jobba lite med sina kontakter, att svara på inlägg, att lägga till kontakter som följer dig osv. Men det är ju det som är det roliga. Målet är att vi till slut har en väl utspridd bas av twittrare i sydöst som skriver om saker de ser, rapporterar om störningar i trafiken, olyckor och liknande. Det blir ett nätverk av folk som finns på plats där vi inte kan vara. Det är det fina med Twitter.

I lördags experimenterade jag med att intervjua folk via Twitter. Kanske inte något man ska göra väldigt ofta, men det går att göra och det går att utveckla. Tänk er ett insnöat Österlen med folk som inte kan ta sig ut. Det skulle det garanteras Twittras om och då kan vi nå folk på plats och intervjua dem t ex via Twitter, eller genom att ringa upp dem så klart…Då kan vi fråga om telefonnumret via Twitter

Mitt konkreta råd är att ni testar Twitter eller andra former av Sociala Medier. Det finns en svensk microblogg som heter Bloggy.se som också är mycket bra. Facebook har många funktioner och möjligheter även journalistiskt. Prova dig fram och se om det är något för dig. Fråga gärna mig om du har frågor. För TwitterLocal och TweetDeck behövs programinstallation (gratis).

Slutligen några  kloka ord från twittraren @kullin: ”vill du lära dig om någon ny medieform – börja använda den själv!”

Lästips:
http://sydsvenskan.se/kronikorer/andreasekstrom/article426505/Slapp-kritik-mot-nya-medier.html

Mer om Twitter för journalister här och här från markmedias blogg.

Glöm nu inte att lägga till mig när du skapar ditt konto.

MVH/
CeeJay75