Nu har jag aldrig ställts inför valet om jag skulle välja mellan Museum of Modern Art MoMa eller Uffizierna på lunchrasten så möjligheten att nu göra båda underlättar inte nämnvärt det valet. Inte desto mindre är det fascinerande att Google nu lanserar möjligheten att skärskåda 17 av världens mest berömda konstmuseum som en utveckling av sin tjänst Street view.

Redan tidigare har Google gjort resandet till alla världens hörn möjligt via sina kartlösningar där du kan zooma in ända ner på gatunivå. Visst det saknas mycket i den reseupplevelsen, men det är fascinerande. Nu ger de oss möjligheten att komma ända in i vissa utvalda byggnader. I Google Art Project kommer in i konstmuseerna.

De 17 konstmuseerna som ingår är:

For now the following museums are included in the project:

• Alte Nationalgalerie, Berlin – Tyskland
• Freer Gallery of Art, Smithsonian, Washington DC – USA
• The Frick Collection, NYC – USA
• Gemäldegalerie, Berlin – Tyskland
• The Metropolitan Museum of Art, NYC – USA
• MoMA, The Museum of Modern Art, NYC – USA
• Museo Reina Sofia, Madrid – Spanien
• Museo Thyssen – Bornemisza, Madrid – Spanien
• Museum Kampa, Prague – Tjeckien
• National Gallery, London – Storbritannien
• Palace of Versailles – Frankrike
• Rijksmuseum, Amsterdam – Nederländerna
• The State Hermitage Museum, St Petersburg – Ryssland
• State Tretyakov Gallery, Moscow – Ryssland
• Tate Britain, London – Storbritannien
• Uffizi Gallery, Florence – Italien
• Van Gogh Museum, Amsterdam – Nederländerna

Förutom att gå runt och titta runt bland konstverken har var och ett av museerna valt ut ett konstverk som man kan detaljstudera in till minsta penseldrag. Känner du igen den här färgklicken?

Så oavsett om du vill resa framför datorn, använda det här som ett uppslagsverk eller inspireras inför en fysisk resa är det här en lysande och ambitiös tjänst.

Det är mänskligt att fela. Jag tycker dock lite synd om Malin Lernfelt idag. Hon har i en krönika på GP:s ledarsida gjort sig till åtlöje och lär idag få löpa gatlopp i bloggosfären, på Twitter och i kommentarsfältet.

Jag ska försöka att inte lägga sten på bördan, men hennes brist på koll har tagit sig komiska dimensioner så det går helt inte att låta bli att slå in denna öppna dörr. I sin krönika beskriver hon hur hon under en flygresa till London fastnade på Gatwicks flygplats och att hon fick hjälp av Gatwicks Twitter team för att få svar på sina frågor och hjälp. Med denna erfarenhet i ryggen raljerar hon över att SJ borde göra något liknande:

”Hur svårt skulle det egentligen vara för SJ eller Västtrafik att anställa ett Twitterteam som på heltid ägnade sig åt att sprida information om eventuella störningar och svara på tweets från resenärer ? Inte särskilt svårt alls. Det är 2010 nu.”

Nu är grejen att SJ funnits på Twitter sedan 8 oktober 2009. De har över 5000 anhängare och följer själva nästan 6000 personer. De har skrivit drygt 17000 inlägg, många av dem är svar på resenärers frågor och svar på kritik.

Hur Västtrafik gör, det vet jag inte. Men en googling eller en sökning som research innan man publicerar en sur krönika i en av Sveriges största dagstidningar tycker jag att man kan begära.

——————

Uppdatering. Nu på förmiddagen har Malin Lernfelt uppdaterat krönikan och ändrat rubriken till ”Twitter hjälper resenärer”. Den ursprungliga texten såg ut som enligt nedan:

I går presenterade Facebook sin nya meddelandetjänst. Den kommer att successivt köras ut till användarna efter att först ha testats skarpt hos användare som fått en invite. Själva tanken med den nya hanteringen av meddelanden är att samla konversionens innehåll i ett forum oavsett om det handlar om SMS, mejl, chatt eller FB-meddelande. Det är så klart smart. Det är innehållet som är viktigt, inte formen. Samtidigt kan jag inte undgå att dra mig till minnes Googles försök, för bara ett år sedan, att ersätta mejl med sin nya tjänst Google wave. Det presenterades med buller och bång i maj 2009, började köras ut till inbjudna beta-testare i september för att gå i graven i augusti 2010. Google wave floppade totalt. Jag gjorde några försök att förstå mig på det hela, men för mig blev konceptet obegripligt. Google ville skapa något som användarna inte efterfrågade.

Kommer Facebook då att lyckas med sitt försök? Jag skulle vilja påstå att förutsättningarna är bättre. Facebook har redan en stor del av konversationerna. Att de paketerar dem i en ström är egentligen inte revolutionerande utan bara en smart, användarvänlig anpassning som dessutom ligger i Facebooks linje att knyta användarna allt tajtare till sitt eget universum. Alla användare som vill kommer att få en @facebook.com-adress. Det är i den delen som jag tror att FB kan få problem. Folk har redan sina etablerade e-postadresser. Och de kommer vi fortsätta att ha. Jag har en ystadsallehanda-adress (som jag inte vill blanda in i mina FB-kontakter) och så har jag en gmail-adress för privat bruk. Den är också nyckeln in till Googles alla tjänster, den vill jag inte vara utan. Att blanda in ytterligare en adress är inget säljande argument för min del. Men det kanske funkar. Det finns trots allt en del funktioner i det som presenterades igår som verkar bra. Se filmen nedan. Jag har efterfrågat en invite och hoppas få testa det här skarpt innan det hela går att uttala sig mer precist om konceptet.

Här kan du läsa lite mer om Facebook messages:

Mashable

Medievärlden

YA

De sociala medierna besitter en oerhörd makt. Låt mig ta några konkreta exempel plockade från min egen vardag bara de senaste dagarna. Knappt något beslut när det gäller att köpa något utöver det direkt vardagliga genomförs idag utan att först ha konsulterat google. Det gäller i mitt fall allt i från prylar och barnkläder till tjänster och resor. Till min tjänst har jag tiotusentals olika omdömen från andra personer som har köpt eller använt produkterna eller tjänsterna. Vet du som företagare vad som skrivs om dig på nätet. Tänk på att det är fler än jag som resonerar på det här sättet även när det gäller rent lokala företeelser.

I helgen var jag och min fru i Köpenhamn. Självklart googlade vi hotell och restaurang innan vi begav oss iväg. När det kom till restaurang gick vi helt och hållet på andras rekommendationer. På sajten Tripadvisor kan resenärer lägga in omdömen om olika resmål, attraktioner, boenden och resturanger. I Köpenhamn fanns det 775 olika restauranger att välja på. Vi valde bort världens för tillfället bästa (Noma), inte för att den ”bara” låg på tredje plats utan för att vi ville ha något lite mer jordnära och inte fullt så experimentellt. På första plats låg restaurang Krebesgaarden, ett litet, gemytlig ställe som fått lysande omdömen av många olika besökare. Omdömena kändes trovärdiga och var tillräckligt många för att jag skulle ta dem på allvar. Så vi bokade ett bord och blev inte besvikna. För den lilla restaurangen är det här så klart fantastisk reklam. Och det har inte kostat dem ett öre i marknadsföringspengar. Vad är bättre än goda omdömen från nöjda kunder som får världsomspännande spridning. En sökning på google med sökorden restaurang och Köpenhamn ger en lista där Tripadvisor hamnar på tredje plats. Klickar man på den ligger Krebesgaarden överst. Ca-shing!

Det här med genomslaget i sociala medier kan man också vända emot företag. Många mindre företag har dålig koll på genomslaget. Det här har jag också erfarenhet av den senaste veckan. Jag ska inte utnyttja min position på YA för att driva kampanj mot ett lokalt företag, men jag kan berätta i princip om hur jag kunde utnyttja mina kunskaper i social medier för att ge ett litet nålstick till en firma som jag anser inte höll sina löften till mig. När man googlar företagets namn ser man att de inte har någon egen hemsida eller någon egen närvaro över huvud taget. Detta gör det löjligt enkelt att slå sig in på topplistan av Googles sökresultat. Google gillar strukturen på de sociala medierna när de indexerar sina sökresultat och en litet enkelt inlägg på en Mikroblogg typ Twitter eller Bloggy hamnar alltid högt upp. Jag skrev ett litet inlägg angående företaget, såg till att firmans namn och ort fanns med i inlägget och så gav jag uttryck för min kritik. Jag försökte vara saklig, kritik skriven i affekt eller som bara är avsedd att göra skada tar ingen på allvar. Nu när man googlar företaget hamnar mitt omdöme högst upp. Så enkelt.

Det bör alltså ligga i företags intresse att dels veta vad som skrivs om det egna företaget, dels att veta hur man själv kan ta kontroll över sitt namn. Det gör man genom att till exempel själv registrera konton i företagets namn på Facebook, Twitter, Youtube och så vidare och att man använder dem aktivt. Dels för att använda dem som omvärldsbevakare för att hålla koll. Dels för att bemöta kritik i den kanal där den finns. Kritiken i sig är inte farlig, den är bra för alla om man har förmågan att dra lärdom av den och bemöta den. Faran är om kritiken får stå oemotsagd och om den får spridning. Då kan den lilla gnistan snabbt bli en hel skogsbrand som tar mycket mer resurser att släcka.

Det här är så snyggt, så bra, så sött, så smart. En hel liten kärlekshistoria i form av sökningar i Googles enkla sökruta. Genialiskt. Det är Googles reklam till årets Super Bowl. Här kan du se alla andra reklaminslag från årets spektakel.

Hur mycket av det du skriver på Facebook kan alla se. Och då menar jag alla i hela världen (som har tillgång till internet)? Ursprungligen värnade Facebook starkt sina medlemmars integritet. Nu är det mer upp till var och en att ställa in vilken säkerhetsnivå som ska gälla. Det luriga är att i den senaste uppgraderingen av Facebook var det många inställningar som ändrades till att bli mer tillåtande till att visa ut mer information, kanske mer än du önskar.  Läste en intressant artikel i The New York Times om detta. Läs deras artikel här. Jag tar mig friheten att återge deras tips om ökad säkerhet här nedan.

Hela idén med Facebbok är förvisso att dela med sig av information, bilder, länkar, klipp och åsikter. Men visst är det en stor skillnad på dela denna informationen med vänner och att dela den med alla användare av Facebook och att dela med sig den till sökmotorer så att minsta inlägg blir sökbart i till exempel Google. Jag tycker själv att jag har ganska bra koll på Facebook och vilka inställningar som jag har angett. Men när jag läst texten i NYT och gick igenom mina inställningar ville jag ändå ändra några inställningar.

1. Vem ser dina statusuppdateringar, foton, videos osv?

I den nya grundinställningen för statusuppdateringar kan ALLA se dina uppdateringar. Och med alla menas här alla i hela den uppkopplade världen. För att ändra den här inställningen gör du så här. För musen över texten ”Inställningar” uppe i det högra hörnet av skärmen när du är inloggad på Facebook. Klicka på ”sekretessinställningar”.

Klicka på ”Profilinformation”. Här har du en lista på olika saker som visas ut från ditt konto. Under fliken ”Mina inlägg” kan du välja vem som kan se dina inlägg, bilder  med mera. Vill du ha full kontroll över vilka som kan läsa dina inlägg väljer du ”Bara mina vänner”.

2. Välj vem som kan se din personliga information

Under samma flik som ovan kan du också välja vilka som ska få se till exempel din födelsedag. Det kan vara klokt att låta denna vara synlig för ”Bara mina vänner”. På så sätt försvårar du för personer med ont uppsåt att till exempel stjäla din identitet.

3. Vad vill du dela med dig av till Google?

Under ”Sekretessinställningar” hittar du också ”Sök”. Här kan du välja bort sökmotorer genom att ta bort bocken i rutan ”offentliga sökresultat”. I grundinställningen är den ikryssad. Sökmotorer kan i och för sig bara hitta information som du valt att dela med ”Alla”, men har du inte gjort några ändringar enligt ovan skulle det kunna innebära en hel del information.

För att se hur ditt offentliga sökresultat från Facebook blir kan du klicka på den blå länken ”Visa förhandsgranskning” vid ditt inställningsval.

Det kan vara läge att tänka efter före och själv i så stor utsträckning som möjligt välja vad man vill dela med sig av. Eller tag lärdom av barnskötaren Mats Mügge ”Livet på nätet får konsekvenser”. Han blev av med sitt jobb på grund av en bild på Facebook. I veckan var även två DSB-anställda i hetluften och riskerade avsked efter bilder på Facebook.

Så tänk efter före. Lägg bara ut material som du kan stå för och se till att det är du som har kontroll över din integritet på nätet.

Google Street View finns nu även för oss. Tidigare har jag fascinerats av möjligheten att från exklusiva platser i Googles utmärkta karttjänst klicka in mig på en gata för att se hur det ser ut nere på gatunivå. Det har varit möjligt att titta runt i New York och andra världsmetropoler. Du får helt enkelt en zoombar bild från den valda adressen, med bilder på folk (pixlade ansikten av integritetsskäl), bilar, hus och möjligheten att vandra framåt på gatan, zooma in och panorera upp och ner. I våras kom nyheten om att en specialutrustad bil från Google körde runt på storstädernas gator och fotograferade. Förhoppningarna tändes om en snar lansering av Google Street View med bilder från Stockholm, Göteborg och Malmö. Sen har det inte hänt så mycket. Men nu har man lanserat den här tjänsten för Sverige, och det var väntan värt, eftersom ambitionsnivån för Sverige visade sträcka sig lång ut från storstäderna. I stort sett hela södra Sverige är fotograferade. Kolla kartan nedan för att se vilka delar av landet som Google kartlagt.

Det finns visserligen begränsningar inne i städerna här nere i sydost. Ystad kan inte mäta sig med New York när det gäller täckningen av gatunätet – här har man passerat förbi på ringleden. Men det är ändå en häftig känsla att panorera runt i bekanta miljöer. Och om man råkar bo längsmed någon av vägarna så kan man titta in hos sig själv. Längsmed riksväg 9 kan man får en bra bild av till exempel Svarte, Glemingebro, Nybrostrand och så vidare. I Tomelilla går ju vägen genom stan till viss del så här kan man ta en titt på Bo Ohlssons i alla fall.

För att ta en titt på vad som finns. Gå till Google Maps. Klicka på den gula gubben som finns till vänster vid zoom-reglaget. När du drar ut den över kartan så kommer områden som är möjliga att titta närmare på att bli blåmarkerade. Släpp gubben på ett sådant område och dyk ner för en titt.

G

I fredags damp det ner en invite i min mejl till höstens mest hajpade webbtjänst Google Wave. Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte hunnit ägna någon längre tid åt tjänsten, men mitt första intryck är ett stort ”jaha”. Det hela känns som en uppförstorad och komplicerad chattklient. Efter lite möda lyckades jag skriva en wave – ett meddelande. Och jag fick svar. Det stod: ”Hej CJ”. Den konversationen får mig inte att göra vågen för wave. Det finns de som säger att det här kan bli bra. Det tror jag också, men det kommer att ta lite tid. Jag ska ta mig tid att sätta mig in i det lite bättre och ber att få återkomma. Om du vill komma i kontakt med mig på wave så finns jag på cj.engvall@googlewave.com

Andra bloggar om Google Wave: Knuff, Bloggar.se, Twingly, Twitter

Årets mest emotsedda förhandstitt kommer i morgon onsdag. Google kommer att skicka ut 100 000 invites till sin hajpade nya tjänst Google Wave. Personer som hjälpt till med utvecklingen, vissa kunder och de som var snabbast med att skicka in en intresseanmälan till tjänsten i maj då den första presentationen skedde, kommer att stå först i kön. Jag var snabb med att anmäla mig, men frågan är om jag var tillräckligt snabb. Hoppas, hoppas.

Det är inte helt lätt att kort förklara vad Google Wave går ut på – jag har inte sett det på riktigt. Jag såg en webpresentationen i maj (det absolut längsta klippet jag sett på youtube, 80 minuter långt, men det var det värt) och insåg att det här kommer att bli stort. Det handlar om en blandning av traditionell korrespondens och social medier, mejl i chattform med möjlighet till interaktion. Kolla in filmen så kanske ni förstår. En sak som är säker är att från och med i morgon kommer antalet blogginlägg och artiklar om Google Wave att explodera. Och under det närmsta året tror jag att Google Wave kommer att förändra vårt sätt att kommunicera. Stort!

Uppdatering onsdag:

Min mejlbox gapar tom. Det verkar inte som att jag var utvald den här rundan. Här är en som fick en invite och som rapporterar om sina första erfarenheter.

Googles annonser kan skapa komiska effekter. Deras indexeringar ska göra att relevanta annonser ska kopplas till texter med träffande innehåll. Hur det här rent tekniskt fungerar har jag ingen aning om, men jag vet att det kan bli dråpliga kopplingar ibland. Igår såg jag den här artiklen om Anna Anka på aftonbladet.se, en artikel om hennes medverkan i svensk TV och att hon vägrade flyga ekonomiklass. Google anser alltså att annonser med orden hårsprej, IQ och primadonnor är passande för fru Anka. Touché säger jag.