Det kan sägas mycket om Facebooks olika sekretessinställningar och snåriga regler. Men hittills tycker jag att jag har klarat ut det hela genom att välja för mig lämpliga säkerhetsnivåer. Det kan vara lite oöversiktligt och svårt att hitta alla alternativ, men det går. Jag har därför aldrig blivit särskilt upprörd när jag har hört klagomål från användare som på olika sätt oftast helt enkelt inte har haft koll. Grundregeln att inte lägga ut något på nätet som man inte räknar med kan komma till allas beskådan tycker jag är en bra policy.

Men idag blev jag lite förundrad. Facebook har sedan en tid tillbaka en ny uppdaterad Grupp-funktion. Jag är med i några och har inte reflekterat riktigt på hur det går till (kan gå till) för att bli medlem. Det är helt enkelt så att vem som helst av dina vänner kan lägga till dig i vilken grupp som helst. Det tycker jag är problematiskt.

Visst, det finns en viss säkerhet i att det bara är dina Facebook-vänner, men dessa kan vara ganska många och är inte en garant för gott omdöme (ingen mening att förolämpa någon av mina vänner…) Det går så klart att själv gå ur grupper man själv anser man inte vill vara medlem i, men skadan kan redan vara skedd. Det räcker att vara tillagd en kort stund, att någon tar en skärmdump och så ser det ut som att man stödjer en åsikt man inte vill. Jag ser också framför mig hur det kan användas i rena mobbingsyften med grupper riktade mot enskilda personer på till exempel en skola, snabbt kan få många medlemmar bland eleverna oavsett man vill ta aktiv del i gruppen eller inte. Det minsta man kan begära är att Facebook har en funktion där man blir tillfrågad om man vill gå med i gruppen eller inte.

I samband med att Lykke Li släpper sin nya skiva Wounded Rhymes lanseras också en sajt där fans kan följa artisten runt världen til platser som varit viktiga för henne. Allt snyggt integrerat med sociala medier (Twitter och Facebook) och google maps. Jag stötte själv på satsningen via diverse inlägg på Twitter. Jag har en sökning i min TweetDeck på ”Ystad” och där dök flera inlägg upp som såg ut enligt följande ”I’m lost in Ystad any ideas? #woundedrhymesmap #lykkeli”.

Jag fattade att det handlade om Lykke Lis nya skiva – för övrigt en hel fantastisk platta – men först kunde jag inte riktigt hitta ursprunget till inläggen. Jag kollade på Lykke Lis hemsida, blogg, Twitter och Myspace, men hittade inte rätt. Idag forskade jag vidare och hittade woundedrhymes.com. Här kan man följa Lykke Li till olika platser runt om i världen för att slutligen hamna på månen där artisten bjuder på en konsert. På varje plats som man kommer till i Lykkes Lis liv får man en låt uppspelad.

Som användare kan man själv lägga till platser som har betytt något i ditt liv och dela dessa med dina kära. Ur ett ystadsperspektiv är det kul att se att om man väljer att följa Lykke Lis egen resa tar den sitt ursprung i Ystad. Här föddes hon, så det är i och för sig naturligt, och på så sätt får vi lite extra stjärnglans spridd över oss. Och att följa med på hennes resa är en härlig upplevelse, med ljuvlig musik. Till Ystad har Lykke Li valt låter Youth knows no pain (den ligger inte ute på Lykke Lis youtube-konto). Nu ska jag ta mig till månen för att höra konserten

.

Så här beskrivs sajten:

”To celebrate the release of ‘Wounded Rhymes’ Lykke Li will be performing for her fans on the Moon! To get there you have to travel the world to places of significance, growth and emotion in Lykke’s life in order to collect pieces from her album. You can also add your own special location to share with those you’re close to. Be it the location where your loved ones are, or just a place with a special meaning.”

Till sajten Stereoboard säger Lykke Li: “I’m really happy that we’ve been able to create something beautiful that allows my fans to experience my new album in such an interesting way”

Mattias Jansson är kommunchef i Katrineholm. Han har blivit en föregångare vad gäller öppenhet, transparens och engagemang i sociala medier. På sin blogg beskriver han sitt arbete och delar med sig av det mesta som har med hans jobb att göra. Han finns också tillgänglig på Facebook och i andra kanaler för att visa öppenhet.

Foto: Svenssons Foto

All denna öppenhet gör på intet sätt honom fri från granskning. Han ska granskas och ifrågasättas journalistiskt precis lika mycket som alla andra män och kvinnor i hans position. Men jag – och många med mig – ställer oss frågande till de frågor som den lokala tidningen Katrineholmskuriren ställde till kommunchefen i samband med en granskning av hans engagemang i just sociala medier. Mattias Jansson valde att helt sonika publicera frågorna på sin blogg, vilket dels gjorde att alla och envar själva kunde se vilken vinkel som tidningen redan bestämt sig för att köra, det gjorde också att en samlad bloggosfär kunde ställa upp med argument till förmån för de sociala medierna. Hela kommentarstråden blir ett enda långt argument till varför det är bra med engagemang i de här kanalerna. Och svaren blir fullödiga. Det här är mycket lärorikt för alla som är det minsta intresserade av social medier. Både från pressens sida och från den sida som granskas.

—————–

Uppdatering 110211: Nu har Katrineholmskuriren valt att publicera delar av sin granskning av Mattias Jansson. Det blir nu än mer uppenbart vilken linje de själva driver i frågan. De väljer dels att fokusera på att kommunchefen inte själv svarade på frågorna, utan fick hjälp av bloggosfären. Det kan jag förvisso till viss del hålla med om att det kan sticka i ögonen. Samtidigt sker det i full öppenhet. Den traditionella vägen hade varit att i svaren om t ex de sociala mediernas fördelar att citera andra som har sagt kloka saker. Vad är egentligen skillnaden här?.

Jag vill också passa på att visa på vinkeln som Katrineholmskuriren vill lyfta fram. Om man tittar på de värdeladdade, slutna frågorna som ställs blir det hela uppenbart. Här är två exempel på frågor:

”Twitter och Facebook är ju ganska enkla verktyg som vem som helst kan lära sig att använda på egen hand, oavsett om du är barn eller vuxen. Är det ekonomiskt försvarbart att betala en konsult för att lära sig hur man skriver på Twitter?”

”Anser du att det ingår i din tjänst som kommunchef att twittra, blogga och facebooka på arbetstid om ibland ganska oväsentliga och banala saker som inte alls har med kommunal verksamhet att göra?”

En journalist som har utbildning i intervjuteknik borde rimligtvis ha hört talas om John Sawatsky. Han har en lista på dödssydner när det gäller intervjuer. De här frågorna bryter mot de flesta av hans synder. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar.

Läs andra kommentarer i ämnet

Same same but different

Joakim Jardenberg

Bisonblog

Katrineholmskurirens ledare

Thomas Mattsson

Fler bloggar om Katrineholmskuriren

———————

Uppdatering 2

Skrev en kommentar på Katrineholmskuriren:

”Som journalist och engagerad i de sociala medierna tycker jag att det är trist att hela den här intervjun redan från början har en uttalad vinkel. Frågorna faller väl in i de flesta av de dödssynder som John Sawatsky satt upp för intervjuteknik. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar. Jag anser absolut att politiker och höga tjänstemän ska granskas – ingående och ofta, även de som twittrar. Det är vår roll som journalister. Men man måste också ha en förståelse för det man frågar om. Det finns inte här. Jag kan också förstå att det kan sticka i ögonen att Mattias Jansson fick hjälp med att svara. Så brukar det inte gå till. Men vad är egentligen skillnad mellan detta och att man citerar andras kloka ord när det gäller t ex fördelarna med sociala medier? Om Mattias Jansson i stället hade citerat Morris Packer – som trots allt är en auktoritet inom ämnet med hög trovärdighet – hade det då varit OK? Det är också signifikativt att ni har valt att illustrera närvaron på Twitter med en bild av ett inlägg på godisätande. Den tillför förvisso inte mig någonting, men twitter handlar om kommunikation i olika former. Vissa samtal sker i kön på Ica, andra är officiella uttalanden, var och en får filtrera ut det som den tycker är intressant. Det här inlägget var inget som jag fäste någon vikt vid när den skrevs, men det innebär inte att nästa tweet var banal.Jag lyssnar inte på alla samtal på Ica heller.”

Såg idag till min glädje att en av texterna på Tyck till! (Oppositionen har insyn och möjlighet att granska) illustrerades med en liten nuna på skribenten. Det är tack vare att Carl-Göran Svensson som skrev texten loggade in med sitt Facebook-konto när han skickade in texten. En liten insats som jag tycker ger ett sort mervärde. Så se det som en uppmaning alla ni som är sugna på att skriva: logga in med Facebook, så får vi se vem som ligger bakom texten och debatten blir öppnare.

I går presenterade Facebook sin nya meddelandetjänst. Den kommer att successivt köras ut till användarna efter att först ha testats skarpt hos användare som fått en invite. Själva tanken med den nya hanteringen av meddelanden är att samla konversionens innehåll i ett forum oavsett om det handlar om SMS, mejl, chatt eller FB-meddelande. Det är så klart smart. Det är innehållet som är viktigt, inte formen. Samtidigt kan jag inte undgå att dra mig till minnes Googles försök, för bara ett år sedan, att ersätta mejl med sin nya tjänst Google wave. Det presenterades med buller och bång i maj 2009, började köras ut till inbjudna beta-testare i september för att gå i graven i augusti 2010. Google wave floppade totalt. Jag gjorde några försök att förstå mig på det hela, men för mig blev konceptet obegripligt. Google ville skapa något som användarna inte efterfrågade.

Kommer Facebook då att lyckas med sitt försök? Jag skulle vilja påstå att förutsättningarna är bättre. Facebook har redan en stor del av konversationerna. Att de paketerar dem i en ström är egentligen inte revolutionerande utan bara en smart, användarvänlig anpassning som dessutom ligger i Facebooks linje att knyta användarna allt tajtare till sitt eget universum. Alla användare som vill kommer att få en @facebook.com-adress. Det är i den delen som jag tror att FB kan få problem. Folk har redan sina etablerade e-postadresser. Och de kommer vi fortsätta att ha. Jag har en ystadsallehanda-adress (som jag inte vill blanda in i mina FB-kontakter) och så har jag en gmail-adress för privat bruk. Den är också nyckeln in till Googles alla tjänster, den vill jag inte vara utan. Att blanda in ytterligare en adress är inget säljande argument för min del. Men det kanske funkar. Det finns trots allt en del funktioner i det som presenterades igår som verkar bra. Se filmen nedan. Jag har efterfrågat en invite och hoppas få testa det här skarpt innan det hela går att uttala sig mer precist om konceptet.

Här kan du läsa lite mer om Facebook messages:

Mashable

Medievärlden

YA

I helgen firar YA 1 år på Facebook.Det vill vi uppmärksamma genom att – exklusivt bland alla våra vänner där – lotta ut ett fint sommarkit med YA-prylar. Fem personer av alla som gillar YA på Facebook vinner. Utlottningen gör vi på måndag, så du har helgen på dig att hänga på.

På Facebook kan vi för tillfället nå ut direkt med nyheter, tävlingar, efterlysningar och tips till 838 vänner. Ta tillfället i akt och anslut dig du också om du inte redan följer oss. Det är jag och mina kollegor på webbredaktionen som väljer ut och publicerar på vår sida.

För övrigt så tycker jag att annonsen som vi hade inne i fredagens tidning borde nomineras till ett Guldägg. Patrick Bällsten nere på annonsavdelningen tog fram den, och jag hade bara att le och godkänna. Så snygg.

För en frågesportsnörd som jag är Planeto en träff mitt i planeten. Tag Trivial Pursuit, eller Jeopardy (som jag inte har tittat på sen Magnus Härenstam slutade – gjorde själv ett gästspel i programmet en gång i tiden), eller Vem vet mest?, eller egentligen allra mest Vem vill bli miljonär. Lägg till kraften av Facebook och ditt nätverk där. Där har du själva idén med Planeto. De vill skapa en plattform för spel på Facebook där du kan duellera med dina vänner eller spela helt själv och ändå ha stor behållning av tjänsten. Kan folk ägna timmar åt Farmville och Mafia Wars på Facebook så känns den här satsningen helt rätt.

Spelet befinner sig än så länge i en beta-version. Det är dock en andra betaversion – jag var med i en första version och jobbade upp en bra poängskörd, men den nollställdes för någon vecka sedan så nu har jag fått påbörja klättringen igen. Men jag är inte bitter. Frågorna handlar om allt möjligt och är kategoriserade på liknande sätt som i Trivial Pursuit. Om man svarar rätt får man poäng. Efter ett antal poäng befordras man till en ny nivå. Ibland belönas man med priser som kan användas till att styra vad nästkommande frågor ska handla om, att få mer svarstid, att få mer poäng, att eliminera felaktiga svarsalternativ med mera. Jag tror att Planeto kommer att utvecklas till något riktigt bra. Utvecklarna har höga ambitioner och genomslaget är redan stort. Hos mig är Planeto en favorit och jag ser fram emot att fler av mina vänner på Facebook kommer med så att den fulla potentialen med dueller kan testas.

Den som vill ha en invite till tjänsten kan ansöka här, mina tre är tyvärr redan utdelade,

Ystads kommun har tagit steget ut på Twitter. Strategin tycks vara att lägga ut tips om lediga jobb. Man har också lagt upp en sida på Facebook med samma syfte. Det är ett lovvärd satsning att finnas med i de sociala medierna. Det är så klart en fördel att börja i liten skala och rikta in sig på en fråga, men jag tycker ändå att man kunde satsa lite bredare. Ystad som turiststad borde väl kunna skapa en strategi för att sin närvaro i de sociala medierna även för dessa frågor. Här kan man nå ut till stora potentiella besöksgrupper i hela landet. Ystads jazzfestival har en sida på Facebook, Ystads Stående teatersällskap också. Och de har på kort tid lockat hundratals fans var. Om inte Ystads kommun och de andra kommunerna i sydöstra Skåne vill äga den här frågan finns det gott om andra privata aktörer som är aktiva och som snabbt kan etablera sig och ta bitar av kakan. I Tomelilla har kommunen skapat en nischsida för Hasse och Tage museet, och det är ju helt rätt.

Än så länge har Ystad inte så många fans på sin Facebooksida. Jag ser lite ensam ut där i rutan, dessutom har jag redan ett jobb som jag trivs utmärkt med. Det ska bli intressant att följa hur man kommer att utnyttja Facebook och Twitter i framtiden. Lycka till!

Den 19 maj kommer John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla Stjärna. Det är länge till dess. I väntan på att boken ska komma bjuder författaren på små teasers på sin sida på Facebook. Musik har spelat en stor roll i de tidigare böckerna. I förra boken Människohamn var två av huvudpersonerna besatta av The Smiths. I väntan på att den nya boken ska komma ut har John Ajvide Lindqvist publicerat ett Soundtrack till musiken i Lilla Stjärna. Det är 39 låtar – 36 låtar finns på Spotify och är med på den här listan. Det är musik från Abba till Whitney Houston, från Annie från Amörka till Är det konstigt att man längtar bort någon gång. Det är lite mycket dansbandsmusik för min smak, men det hindrar ju inte att nyfikenheten för boken ökar.

Häromdagen la författaren ut det här klippet i väntan på boksläppet. Men det känns fortfarande lång till maj.

Hur mycket av det du skriver på Facebook kan alla se. Och då menar jag alla i hela världen (som har tillgång till internet)? Ursprungligen värnade Facebook starkt sina medlemmars integritet. Nu är det mer upp till var och en att ställa in vilken säkerhetsnivå som ska gälla. Det luriga är att i den senaste uppgraderingen av Facebook var det många inställningar som ändrades till att bli mer tillåtande till att visa ut mer information, kanske mer än du önskar.  Läste en intressant artikel i The New York Times om detta. Läs deras artikel här. Jag tar mig friheten att återge deras tips om ökad säkerhet här nedan.

Hela idén med Facebbok är förvisso att dela med sig av information, bilder, länkar, klipp och åsikter. Men visst är det en stor skillnad på dela denna informationen med vänner och att dela den med alla användare av Facebook och att dela med sig den till sökmotorer så att minsta inlägg blir sökbart i till exempel Google. Jag tycker själv att jag har ganska bra koll på Facebook och vilka inställningar som jag har angett. Men när jag läst texten i NYT och gick igenom mina inställningar ville jag ändå ändra några inställningar.

1. Vem ser dina statusuppdateringar, foton, videos osv?

I den nya grundinställningen för statusuppdateringar kan ALLA se dina uppdateringar. Och med alla menas här alla i hela den uppkopplade världen. För att ändra den här inställningen gör du så här. För musen över texten ”Inställningar” uppe i det högra hörnet av skärmen när du är inloggad på Facebook. Klicka på ”sekretessinställningar”.

Klicka på ”Profilinformation”. Här har du en lista på olika saker som visas ut från ditt konto. Under fliken ”Mina inlägg” kan du välja vem som kan se dina inlägg, bilder  med mera. Vill du ha full kontroll över vilka som kan läsa dina inlägg väljer du ”Bara mina vänner”.

2. Välj vem som kan se din personliga information

Under samma flik som ovan kan du också välja vilka som ska få se till exempel din födelsedag. Det kan vara klokt att låta denna vara synlig för ”Bara mina vänner”. På så sätt försvårar du för personer med ont uppsåt att till exempel stjäla din identitet.

3. Vad vill du dela med dig av till Google?

Under ”Sekretessinställningar” hittar du också ”Sök”. Här kan du välja bort sökmotorer genom att ta bort bocken i rutan ”offentliga sökresultat”. I grundinställningen är den ikryssad. Sökmotorer kan i och för sig bara hitta information som du valt att dela med ”Alla”, men har du inte gjort några ändringar enligt ovan skulle det kunna innebära en hel del information.

För att se hur ditt offentliga sökresultat från Facebook blir kan du klicka på den blå länken ”Visa förhandsgranskning” vid ditt inställningsval.

Det kan vara läge att tänka efter före och själv i så stor utsträckning som möjligt välja vad man vill dela med sig av. Eller tag lärdom av barnskötaren Mats Mügge ”Livet på nätet får konsekvenser”. Han blev av med sitt jobb på grund av en bild på Facebook. I veckan var även två DSB-anställda i hetluften och riskerade avsked efter bilder på Facebook.

Så tänk efter före. Lägg bara ut material som du kan stå för och se till att det är du som har kontroll över din integritet på nätet.