Tänk om Jacques Werup hade bloggat. Då hade det ju inte funnits något som helst anledning för honom att skriva sin självbiografi Medan jag levde. Den slutsatsen kan man i alla fall dra av Bo Bjelvehammars recension av boken i tisdagens YA. I den skriver han att självbiografin…:

”…är en genre som kommer att dö ut, nu lämnas allt av människors liv ut på Facebook, på bloggen får du veta allt om Alex Schulmans spritvanor och Carl Bildt twittrar om vad han åt till middag i Kazan eller var det kanske Sevilla? Det finns ingenting kvar att skriva minnesböcker om, allt är redan sagt. ”

Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt med slentrianraljerandet över bloggar och Facebook. Som att en aktiv närvaro i sociala medier per automatik motsäger intellektuell förmåga. Visst det går alltid att hitta exempel på bloggar och Facebook-inlägg som är triviala, tramsiga och rent onödiga, men har vi inte kommit längre idag än att vi inser att alla samtal inte är historieskrivande. Att Bodil Malmsten bloggar, att Peter Englund gör det (ibland om oväsentligheter och populärkultur, ibland med litterära inblickar i jobbet bakom kulisserna i akademien), att Carl Bildt bloggar gör väl på intet sätt deras eventuella framtida självbiografier mindre intressanta? Jag ser inte motsägelsen i detta.

Det har gjorts många intressanta inlägg i den här debatten tidigare av mycket mer välartikulerade skribenter än mig och jag ska bara överskådligt nämna två kloka synpunkter.

Journalisten Andreas Ekström skrev en gång en synnerligen träffande krönika i Sydsvenskan med titeln Slapp kritik mot nya medier. I den berättar han om hur bloggar lättvindigt avfärdas. Och att man kan göra detta helt oemotsagd. Så här inleds krönikan:

”Häromdagen gick jag in på ett stort bibliotek. Då tänkte jag ungefär så här: ”Oj, så otroligt många böcker. Att någon har orkat skriva alla de här böckerna alltså! Vem sjutton ska läsa allt detta?” Jag läste två av dem. De var inte bra. Sedan gick jag vidare till en välsorterad tidskriftshandlare. Där tänkte jag samma sak: ”Vem behöver så här nischade och konstiga tidningar om allt möjligt som jag inte vet någonting om?” (Läste två. Dåliga.) Sedan skrev jag en tidningsartikel om detta, om alla dessa onödiga böcker och tidskrifter som skymmer sikten för de verkligt fina trycksakerna. Om hur själva mängden böcker och tidskrifter i sig själv utgör ett hot inte bara mot den goda smaken, utan mot själva demokratin.”

Sveriges ledande expert på sociala medier, internet och sociala medier Joakim Jardenberg har ytterligare satt fingret på detta fenomen som ibland kan kallas för Information overload. Det vill säga att flödet av osorterade inlägg och intryck till slut blir för mycket för den mänskliga hjärnan och att man blir blockerad. Med bloggar tycks det ibland bli så att hela bloggosfären avfärdas just på grund av att det finns så mycket och att det är svårt att sålla. Det var av Jocke som jag hörde talas om begreppet Filter failure som ett alternativ sätt att se på information overload. Jag har förstått att det inte är Jocke som står bakom begreppet (Jag tror att det ska tillskrivas Clay Shirky – rätta mig om jag har fel), men om vi bortser från det och tittar på vad det innebär så är vi tillbaka i det som Andreas Ekström var ute efter i sin text. Om man bara går in på ett bibliotek och sträcker sig efter första bästa bok bara för att man vill testa på att läsa lite bok blir man antagligen besviken. Är du dessutom ute efter något speciellt och bara planlöst bara börjar läsa kommer du drunkna i ett bokberg – information overload. För att hitta rätt måste man använda rätt verktyg, fråga andra. Så snälla, med socker på toppen. Inga fler sletrianavfärdande av de sociala medierna.

PS. Om vi ska återgår till inledningen så handlade det om Jacques Werup. Missa inte den fantastiska poträttbilden som Tom Wall tog till YA:s B-etta.

Jacques Werup. Foto: Tom Wall ©

Det femte inlägget på Gymnasiedirektör Annika Beckers blogg blir också hennes sista. Det blev en kortvarig bloggkarriär som sammanföll i tid väldigt väl med den tid som YA granskade hennes gymnasieförbund. I det sista inlägget skriver Annika Becker att hon fortsättningsvis kan läsas på Österportaren – ”min absoluta favorittidning som jag själv läser med stor behållning och glädje varje dag. Och det kan jag inte säga om alla tidningar”.

Turistbyrån i Simrishamn har börjat dela med sig av tips och funderingar via kommunens hemsida. För att visa att man hänger med har man skapat något som är embryot till en blogg. Jag vill inte raljera och dissa denna satsning. Det är bra med fler bloggar i sydost, bloggar inom flera olika ämnesområden. Men jag vill härmed i all välmening ge några tips för hur de ska kunna lyfta bloggen och förhoppningsvis få fler läsare och kommentarer. Jag tror nämligen inte att de kan förlita sig på att Österlenturisten spontant klickar på rubriken ”Bloggar” på kommunens hemsida för att leta upp Turismbloggen. Här är mina tips för att förbättra bloggen.

• En läsare är inte i första hand intresserad av att läsa en Blogg, läsaren är intresserad av ett ämne. Således klickar man på fliken Turism om man vill läsa mer om turismen på Österlen, inte på Blogg-rubriken. Den som sen har klickat in sig på Turismsektionen hittar överhuvudtaget ingen länk till bloggen. Märkligt.
• För det andra så handlar en blogg om att vara överskådlig och lättillgänglig. Men på turimsbloggen kan man inte läsa hela inlägg (förutom det översta) om man inte först klickar på en rubrik. Det ska vara väldigt läslockande rubriker för att det ska funka.
• Länkar. Att länka är ryggraden i hela bloggosfären, dels för att länkar till nyheter, andra bloggar, webb-tv-klipp, medier och företag ger trafik. De allra flesta bloggar som använder etablerade bloggverktyg som WordPress och Blogger har automatiska kopplingar till länkar. Om ditt inlägg länkas av någon annan får du direkt ett meddelande om detta och kan se vad andra skriver om dig. Turismbloggen länkar inte ens till sin egen pdf om Stuguthyrningskatalogen i blogginlägget som heter ”Stugkatalogen är klar”. Man hänvisar till att man kan hämta den på turistbyrån eller beställa den genom ”Broschyrbetällningen”. Eller ladda ner den som pdf. Men ingen länk vare sig till beställningsformulär eller pdf-version (Du får dem av mig istället).
• Bilder. En blogg är inte bara text. Hur kan man sälja in Österlen och Simrishamn bättre än med bilder. Här finns en outsinlig källa till material. Det finns mängder av bilder som hela tiden uppdateras på t ex Flickr. Här kan man skapa bildspel med turisternas egna bilder (urvalet i den här länken är licensierat via Creative Commons vilket gör att det kan användas av vem som helst) från specifika områden. Dynamiskt och webbigt. Se även bild nedan.

• RSS. En blogg utan RSS är som en morgontidning utan prenumeranter. Men rss kan besökare som varit inne och läst något intressant följa uppdateringar och nya inlägg utan att behöva gå tillbaka till sidan. I rss-läsaren dyker automatiskt inläggen upp när de publiceras och läsaren blir positivt överraskad av en uppdatering istället för besviken när man för tredje gången går in på bloggen utan att hitta något nytt.

Det här blev ett helt litet avsnitt i Bloggskolan. Så det är väl lika bra att länka till de övriga delarna. Och missförstå mig rätt. Jag gillar idén med Turismbloggen, men jag tror att ni måste tänka igenom hur ni kan utveckla den. Och det handlar inte om något som är tekniskt svårt, men en viss insats för att lära sig länka och lägga in bilder är absolut nödvändig. Sen skulle allt det här underlättas om man valde en plattform för bloggarna som är anpassat för mediet till exempel WordPress som vi använder på YA, där allt det här och mycket annat är inbyggt eller tillgängligt. Lycka till!

Bloggar är ett fantastiskt medel för att kunna ge sin bild av verkligheten. Alla som tycker att de är missförstådda, feltolkade eller bara vill förmedla en egen uppfattning kan med ett par klick öppna upp en port mot omvärlden. Detta har Sydskånska gymnasieförbundets direktör Annika Becker utnyttjat. Bra. Hon startade sin blogg i samband med att två av YA:s reportrar varit och intervjuat henne i samband med vår granskning av gymnasieförbundet. Anfall är bästa försvar? I sitt allra första inlägg inleder hon sin bloggkarriär på följande sätt:

”Tror du på allt som står i tidningen? Svaret brukar hänga samman med om man själv varit föremål för skriverier. Graden av tilltro tycks avta ju mer man själv har förstahandsinformation. Hur ska man då få kunskap om vad som händer? Att jämföra olika tidningar kan vara en metod. Bäst – förståss – är att gå till källan. Ställ frågan direkt till den man skulle vilja höra berätta om något. De senaste dagarna har jag blivit intervjuad av journalister som ställt frågor kring vår arbetsmiljö. Intressant är då att notera att frågorna inte ställs på ett neutralt sätt utan frågeställaren utgår från ”en sanning” som nu ska kommenteras av mig. Försåtligt sätt att angripa ett annars intressant frågeområde!”

Det går inte att komma ifrån tanken att bloggen är startad i panik över en kommande granskning. Det kanske är en anledning så god som någon, men en sak som är avgörande för att en blogg ska bli livskraftig är att den är trovärdig. Alla som har byggt upp en trovärdighet i bloggosfären har under lång tid byggt upp sitt varumärke. De är aktiva, länkar till varandra, kommenterar och så vidare. Det finns många goda exempel på makthavare som skapat sig en egen plattform med flitigt bloggande. Ta Carl Bildt till exempel. När han kritiserade en vinkling som SVT gjort i ett reportage, gjorde han det i sin blogg och det fick stort genomslag. Nu kanske Annika Becker under lång tid tänkt skapa en blogg och öppna upp för dialog med anställda, elever, föräldrar, politiker, medier och andra nyfikna och engagerade medborgare. Det återstår ju att se. Än så länge finns där bara två inlägg.

Ett litet tips på vägen till den nya bloggaren vill jag skicka med gymnasiedirektören. Att öppna upp en blogg för visa på öppenhet eller för att kunna bemöta kritik, en kritik som till stor del går ut på att lärare tystas, att det är en toppstyrd organisation och att lärares åsikter inte tas tillvara. Och sen hålla den stängd för kommentarer. Det är ju närmast ett självmål. Än så länge har hon inte utnyttjat bloggen för att bemöta kritiken som anställda framfört i YA idag. Jag hoppas att det kommer. Vi kommer att publicera vår intervju med Annika Becker inom de närmsta dagarna.

Förra gången vi hade en artikel som påtalade brister inom språkundervisningen (brister som genererat 574 medlemmar i en grupp på Facebook) slog Annika Becker handflatorna i bordet, spände blicken i vår reporter och sa: Alla är glada och nöjda. Ska bli intressant att se om hon fortfarande anser detta.

——————————-

Uppdatering 20091215 klockan 15.10. Noterar nu att Annika Becker har aktiverat kommentarsmöjligheten på bloggen. Bra beslut!

Det är inte riktigt färdigt, men det är svårt att hålla sig när man har något riktigt bra på g. Tillsammans har Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Ystads Allehanda, Kristianstadbladet, Trelleborgs Allehanda och City. skapat Skånebloggar. Ja, det är inte vi som har skapat den, det är Thord Daniel Hedengren, TDH, som står för själva byggandet av sajten, men det är vi som står bakom. Så här beskriver TDH projektet.

Med Skånebloggar skapar vi en bloggportal för landets mest dynamiska region. Här kan alla som vill skapa en blogg och ansvara för innehållet. Vi på de olika tidningarna kommer sen på olika sätt att lyfta fram material från bloggarna. Det kommer också att bli möjligt att ta del av framtida intäkter från bloggnätverket. I dagsläget har vi ett begränsat utrymme för externa bloggare och det är en hel del administration från vår sida för att dra igång en blogg. Nu kan alla som vill få sin Skåneblogg.

I nästa vecka kommer jag att tillsammans med Sandra Jakob från HD och TDH att sätta oss ner för att spåna idéer om hur vi kan använda oss av Skånebloggar och hur portalen kan utvecklas. Det finns all anledning att återkomma i ämnet. Men redan nu kan man registrera sin egen blogg. Det är en beta-version som ligger ute som ändringar och uppgraderingar kommer att ske kontinuerligt.

På Västerbottenskuriren har man haft stor framgång med sin lokala bloggportal. Den har drivit upp deras trafik till rekordnivåer. Läs här vad Christoffer Larsson, webbutvecklare på vk.se skriver om projektet.

Ytterligare lästips: Lokala bloggnätverk, dagstidningarnas logiska nästa steg av: TDH

—————–

Uppdaterat: 20091009: TDH har lagt upp en instruktionsvideo på hur du lägger upp din blogg:

Efter lång och trogen tjänst har vår bloggare Sandra Berg valt att blogga vidare i andra forum. Du kan fortsätta att följa henne här. Lycka till. Hennes blogg här på ystadsallehanda.se kommer inte längre att visas ut med Sandras bildpuff eller på vår gemensamma bloggsida för YA:s bloggar, men hennes inlägg finns kvar i cyberrymden. Ingenting som läggs ut på internet försvinner. Det gäller bara att veta hur det ska hittas.

Nu kan inte ens de utan dator och internetuppkoppling längre hitta ursäkter för att inte läsa bloggar. Bloggaren, tillika bloggexperten Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter har tillsammans med ett gäng vänner och bekanta som brinner lika mycket för bloggosfären som hon själv satt samman en liten antologi med bra, välskrivna och läsvärda blogginlägg. I ett litet häfte redigerat som ett klassiskt magasin på cellulosabas (läs papperstidning) har man valt ut blogginlägg inom så vitt skilda ämnen som upphovsrätt, våldtäkt, mens, vaccin, Pedro Almodovar och Gotland. Och hör och häpna – ni som avfärdar bloggar – det här är riktigt bra texter, som alla har behållning av.

Så låt oss konstatera en gång för alla: Det sägs fantastiskt mycket bra saker på bloggarna. Det är innehållet som räknas. Bloggen i sig är bara ett distributionssätt, precis som att trycka text på papper är ett distributionssätt. Båda är bra. Svårigheten med att få ut papperskopiorna är att de rent fysiskt måste transporteras runt. Jag vet inte var du kan få tag på dem om du inte själv kan skriva ut pdf-versionen på Mymlans blogg. Be någon att hjälpa dig att skriva ut den om du inte själv reder ut hur du ska göra.

Det är alltid lika kul med spontan hjälp som kommer till undsättning när nöden är som störst. Nöden i det här fallet var några trillskandes rss-flöden till YA:s bloggar. Jag satt och jobbade med YA:s sida på Facebook igår. Vi vill finnas i olika sociala sammanhang för att sprida våra nyheter, våra bloggar, bilder och webb-tv. På Facebook görs detta med så kallade fan-sidor. När det kommer till att fylla dem med innehåll är det mycket upp till oss webbredaktörer att lägga in intressanta nyheter och diskussionsämnen. Personligen tycker jag att det är urtrist med sidor som bara lägger in ett rss-flöde till sina nyheter och pumpar ut allt urskillingslöst. På Twitter har jag blockerat personer och företag som på detta sätt fuskar för att få det att se ut som ett dynamiskt flöde. Härmed inte sagt att vi ska kasta ut barnet med badvattnet. RSS-flöden kan vara väldigt bra redskap om de hanteras varsamt. På vår Facebook-sida tyckte jag att våra bloggar skulle kunna exponeras via ett rss-flöde. Det lät enkelt. Jag trodde att vår översiktssida med alla bloggar skulle ha ett eget rss-flöde som det bara var att kopiera in som en Anteckning i Facebook och så skulle biffen vara klar. Nu var det inte så enkelt. Dels fanns det inget gemensamt rss-flöde, dels visade det sig lite komplicerat att göra ett sådant.

Jag gjorde först en enkel variant genom att lägga in alla våra 11 bloggars respektive rss-flöde i min rss-läsare i Google Reeder. Jag samlade dem i en egen mapp. Den mappen i sin tur får en egen rss. Aha, klart! Men ack nej. Nu såg det tokigt ut när jag la in flödet i Facebook. Det enda som syntes av alla våra blogginlägg var rubriken på inlägget. Det gick inte att se om det var Bloggledaren eller Modebloggen som stod som avsändare. Det gick heller inte att skilja ett blogginlägg från en ren nyhetstext. Den här typen av sammanblandningar kan vi inte ha.

Det var nu yahoo pipes kom in i bilden. Via flera tips på Twitter skulle jag bara ”slänga in rss-flödena i yahoo pipes, välja lite olika parametrar, dra lite sladdar hit och dit och så vips…”. Gränssnittet för yahoo pipes var förvisso förädiskt enkelt. Men efter att fått flera gråa hår fick jag ge upp. Jag twittrade om mitt nederlag och inte många minuter senare hade jag fått två erbjudande om hjälp. Jag förklarade hur jag ville att det skulle se ut. Och ytterligare ett par minuter senare hade min kontakt @moonhouse skickat en länk där han hade lagt upp en struktur för hela alltet. När han hade gjort det tekniska mumbojumbot hade jag tillräcklig förmåga att modifiera och finputsa det hela så att det blev som jag ville.

Så summan av kardemumman blev det ett bloggflöde till vår Facebooksida precis så som jag ville ha den. Gå in och kolla och glöm inte att själv bli ett fan till Ystads Allehanda på Facebook. Länk finns längre ner här i högerspalten på bloggen.

Att vi bor i landets vackraste omgivningar står utom allt tvivel. Men det kan ibland ändå vara på sin plats med lite tips om några platser som är extra vackra. I den lokala bloggen stigvis.se finns en samling turer, platser, tips på några lokala guldkorn. För tillfället finns där tips om till exempel Benestads Backar, Hagestad och Hammarsbackar. Det finns fler, och tanken är att det ska bli ännu fler med tiden. Du kan också bidra med dina paradis. Du kan också betygssätta de förslag som ges. Så ta dig AFK och bege dig ut IRL.

Bloggar, mikrobloggar, forum och kommentarer. Det finns de som drunknar i flödet. Men du måste inte – och ska inte ta till dig allt. Du går väl inte in på ett bibliotek och läser allt. Du läser inte TV-tablån och ser allt. En av landets vassaste pennor har formulerat det hela mycket bättre  i en lysande krönika i dagens Sydsvenskan. Tack Andreas Ekström för denna huvudet-på-spiken-krönika.