Wallander som pensionsförsäkring
Publicerad den 10 oktober 2009 klockan 14:35 av Carl Johan EngvallBergmans gamla hörlurar, Bert Karlssons skivbolagsprylar och Christer Petterssons gamla skor. Jag har förstått att det där med kändisars saker är het business. Vis av denna efarenhet åkte jag ner till lördagens Wallander-loppis i filmstudion nere på regementsområdet. Där kunde man köpa glödlampor som kanske lyst på ljudteknikerna svettiga panna, vattenkokare som eventuellt värmt vatten till en scripta, en soffa som på sin höjd regiassistentens kompis katt har kissat i. Själva kopplingen till de olika filmerna var tämligen obefintlig. Här ville man främst kränga bohaget som film-personalen haft när de bott i Ystad. Visst, en och annan sak som varit med i BBC-filmerna med Wallander fanns där också, men det kan ju vara svårt att veta om en kulspetspenna varit med på film i Kurt Wallanders hand, eller om den bara suttit fast i kamerateknikerns väst.
Jag gick trots detta ut från loppisen mycket nöjd. På en hylla hittade jag två fejkikoner som en från film-crewet kunde intyga varit med i inspelningen av Mannen som log. 50 spänn kunde de ju vara värda. Nu gäller det bara att Wallanderhajpen håller i sig och att tyskar och engelsmän börjar spekulera och handla rekvisita från Wallander. Kunde Bergman få ut 11000 för en papperskorg i rotting känner jag att mina ikoner kan säkra min ålderdom.



