Tänk om Jacques Werup hade bloggat. Då hade det ju inte funnits något som helst anledning för honom att skriva sin självbiografi Medan jag levde. Den slutsatsen kan man i alla fall dra av Bo Bjelvehammars recension av boken i tisdagens YA. I den skriver han att självbiografin…:

”…är en genre som kommer att dö ut, nu lämnas allt av människors liv ut på Facebook, på bloggen får du veta allt om Alex Schulmans spritvanor och Carl Bildt twittrar om vad han åt till middag i Kazan eller var det kanske Sevilla? Det finns ingenting kvar att skriva minnesböcker om, allt är redan sagt. ”

Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt med slentrianraljerandet över bloggar och Facebook. Som att en aktiv närvaro i sociala medier per automatik motsäger intellektuell förmåga. Visst det går alltid att hitta exempel på bloggar och Facebook-inlägg som är triviala, tramsiga och rent onödiga, men har vi inte kommit längre idag än att vi inser att alla samtal inte är historieskrivande. Att Bodil Malmsten bloggar, att Peter Englund gör det (ibland om oväsentligheter och populärkultur, ibland med litterära inblickar i jobbet bakom kulisserna i akademien), att Carl Bildt bloggar gör väl på intet sätt deras eventuella framtida självbiografier mindre intressanta? Jag ser inte motsägelsen i detta.

Det har gjorts många intressanta inlägg i den här debatten tidigare av mycket mer välartikulerade skribenter än mig och jag ska bara överskådligt nämna två kloka synpunkter.

Journalisten Andreas Ekström skrev en gång en synnerligen träffande krönika i Sydsvenskan med titeln Slapp kritik mot nya medier. I den berättar han om hur bloggar lättvindigt avfärdas. Och att man kan göra detta helt oemotsagd. Så här inleds krönikan:

”Häromdagen gick jag in på ett stort bibliotek. Då tänkte jag ungefär så här: ”Oj, så otroligt många böcker. Att någon har orkat skriva alla de här böckerna alltså! Vem sjutton ska läsa allt detta?” Jag läste två av dem. De var inte bra. Sedan gick jag vidare till en välsorterad tidskriftshandlare. Där tänkte jag samma sak: ”Vem behöver så här nischade och konstiga tidningar om allt möjligt som jag inte vet någonting om?” (Läste två. Dåliga.) Sedan skrev jag en tidningsartikel om detta, om alla dessa onödiga böcker och tidskrifter som skymmer sikten för de verkligt fina trycksakerna. Om hur själva mängden böcker och tidskrifter i sig själv utgör ett hot inte bara mot den goda smaken, utan mot själva demokratin.”

Sveriges ledande expert på sociala medier, internet och sociala medier Joakim Jardenberg har ytterligare satt fingret på detta fenomen som ibland kan kallas för Information overload. Det vill säga att flödet av osorterade inlägg och intryck till slut blir för mycket för den mänskliga hjärnan och att man blir blockerad. Med bloggar tycks det ibland bli så att hela bloggosfären avfärdas just på grund av att det finns så mycket och att det är svårt att sålla. Det var av Jocke som jag hörde talas om begreppet Filter failure som ett alternativ sätt att se på information overload. Jag har förstått att det inte är Jocke som står bakom begreppet (Jag tror att det ska tillskrivas Clay Shirky – rätta mig om jag har fel), men om vi bortser från det och tittar på vad det innebär så är vi tillbaka i det som Andreas Ekström var ute efter i sin text. Om man bara går in på ett bibliotek och sträcker sig efter första bästa bok bara för att man vill testa på att läsa lite bok blir man antagligen besviken. Är du dessutom ute efter något speciellt och bara planlöst bara börjar läsa kommer du drunkna i ett bokberg – information overload. För att hitta rätt måste man använda rätt verktyg, fråga andra. Så snälla, med socker på toppen. Inga fler sletrianavfärdande av de sociala medierna.

PS. Om vi ska återgår till inledningen så handlade det om Jacques Werup. Missa inte den fantastiska poträttbilden som Tom Wall tog till YA:s B-etta.

Jacques Werup. Foto: Tom Wall ©

Bloggar, mikrobloggar, forum och kommentarer. Det finns de som drunknar i flödet. Men du måste inte – och ska inte ta till dig allt. Du går väl inte in på ett bibliotek och läser allt. Du läser inte TV-tablån och ser allt. En av landets vassaste pennor har formulerat det hela mycket bättre  i en lysande krönika i dagens Sydsvenskan. Tack Andreas Ekström för denna huvudet-på-spiken-krönika.