Publicerad den 3 mars 2011 klockan 17:00 av Carl Johan Engvall
I samband med att Lykke Li släpper sin nya skivaWounded Rhymes lanseras också en sajt där fans kan följa artisten runt världen til platser som varit viktiga för henne. Allt snyggt integrerat med sociala medier (Twitter och Facebook) och google maps. Jag stötte själv på satsningen via diverse inlägg på Twitter. Jag har en sökning i min TweetDeck på ”Ystad” och där dök flera inlägg upp som såg ut enligt följande ”I’m lost in Ystad any ideas? #woundedrhymesmap #lykkeli”.
Jag fattade att det handlade om Lykke Lis nya skiva – för övrigt en hel fantastisk platta – men först kunde jag inte riktigt hitta ursprunget till inläggen. Jag kollade på Lykke Lis hemsida, blogg, Twitter och Myspace, men hittade inte rätt. Idag forskade jag vidare och hittade woundedrhymes.com. Här kan man följa Lykke Li till olika platser runt om i världen för att slutligen hamna på månen där artisten bjuder på en konsert. På varje plats som man kommer till i Lykkes Lis liv får man en låt uppspelad.
Som användare kan man själv lägga till platser som har betytt något i ditt liv och dela dessa med dina kära. Ur ett ystadsperspektiv är det kul att se att om man väljer att följa Lykke Lis egen resa tar den sitt ursprung i Ystad. Här föddes hon, så det är i och för sig naturligt, och på så sätt får vi lite extra stjärnglans spridd över oss. Och att följa med på hennes resa är en härlig upplevelse, med ljuvlig musik. Till Ystad har Lykke Li valt låter Youth knows no pain (den ligger inte ute på Lykke Lis youtube-konto). Nu ska jag ta mig till månen för att höra konserten
.
Så här beskrivs sajten:
”To celebrate the release of ‘Wounded Rhymes’ Lykke Li will be performing for her fans on the Moon! To get there you have to travel the world to places of significance, growth and emotion in Lykke’s life in order to collect pieces from her album. You can also add your own special location to share with those you’re close to. Be it the location where your loved ones are, or just a place with a special meaning.”
Till sajten Stereoboard säger Lykke Li: “I’m really happy that we’ve been able to create something beautiful that allows my fans to experience my new album in such an interesting way”
Publicerad den 2 mars 2011 klockan 15:11 av Carl Johan Engvall
Jag har skapat ett eget quiz i Planeto. Jag har skrivit om detta online-quiz i ett tidigare inlägg. Då var det en tidig beta-version som låg ute, nu kan vem som helst vara med och spela. Och det går som sagt att göra ett eget quiz också. Jag testade detta och har gjort ett på temat Kurt Wallander. Testa dina kunskaper du också.
Jag måste också erkänna att topplistan blir något missvisande. Jag gjorde själv quizet för att testa att jag hade gjort rätt. Eftersom jag redan innan frågan kom visste svaret har jag fått ett väldigt bra resultat på topplistan: Alla rätt på 5 sekunder. Det är inte helt rättvist, så bortse från det.
Publicerad den 16 februari 2011 klockan 16:49 av Carl Johan Engvall
Kampen mellan människa och maskin är ständigt aktuell. Jag läste om IBM:s superdator Watson som tävlat mot mänskligt motstånd i Jeopardy.
Den vann förvisso mot människosläktets mästare, men många blev förvånade när den på finalfrågan på temat amerikanska städer svarade: Toronto. Frågan, förlåt svaret (det är ju Jeopardy)… var:
”Its largest airport is named after a World War II hero; its second largest, for a World War II battle” (O’Hare och Midway)
Hos en människa hade man kallat det hjärnsläpp. Hur förklaras det för en superdator? David Ferrucci, ansvarig för Watsonprojektet på IBM Research, förklarade det hela så här efter sändningen. Det var flera faktorer som påverkade svaret. För det första så är kategorierna i Jeopardy kluriga och de ger inte alltid hundraprocentiga ledtrådar. Watson har programmerats för att bara ta viss hänsyn till frågekategorin. Watson prioriterrade helt enkelt ner den informationen. Dessutom så var informationen ”Vilken amerikansk stad” inte med i själva frågan. Hade den varit det hade Watson lagt mer vikt vid den infon. Utöver detta så finns det platser i USA som heter Toronto och baseballaget i kanadensiska Toronto spelar i den amerikanska ligan. Maskinen ska inte heller ha hittat mycket data som kopplade samman vare sig Torontos eller Chicagos flygplatser till Andra världskriget. Chicago ska för övrigt ha varit Watsons nästa alternativ, väldigt nära Toronto. Till datorns försvar kan nämnas att den spelade väldigt lågt.
Se också vad Watson kan användas till i framtiden, mer än att spela Jeopardy.
Vi avslutar med människa och maskin i ljuvlig samklang:
Publicerad den 10 februari 2011 klockan 16:57 av Carl Johan Engvall
Mattias Jansson är kommunchef i Katrineholm. Han har blivit en föregångare vad gäller öppenhet, transparens och engagemang i sociala medier. På sin blogg beskriver han sitt arbete och delar med sig av det mesta som har med hans jobb att göra. Han finns också tillgänglig på Facebook och i andra kanaler för att visa öppenhet.
Foto: Svenssons Foto
All denna öppenhet gör på intet sätt honom fri från granskning. Han ska granskas och ifrågasättas journalistiskt precis lika mycket som alla andra män och kvinnor i hans position. Men jag – och många med mig – ställer oss frågande till de frågor som den lokala tidningen Katrineholmskuriren ställde till kommunchefen i samband med en granskning av hans engagemang i just sociala medier. Mattias Jansson valde att helt sonika publicera frågorna på sin blogg, vilket dels gjorde att alla och envar själva kunde se vilken vinkel som tidningen redan bestämt sig för att köra, det gjorde också att en samlad bloggosfär kunde ställa upp med argument till förmån för de sociala medierna. Hela kommentarstråden blir ett enda långt argument till varför det är bra med engagemang i de här kanalerna. Och svaren blir fullödiga. Det här är mycket lärorikt för alla som är det minsta intresserade av social medier. Både från pressens sida och från den sida som granskas.
—————–
Uppdatering 110211: Nu har Katrineholmskuriren valt att publicera delar av sin granskning av Mattias Jansson. Det blir nu än mer uppenbart vilken linje de själva driver i frågan. De väljer dels att fokusera på att kommunchefen inte själv svarade på frågorna, utan fick hjälp av bloggosfären. Det kan jag förvisso till viss del hålla med om att det kan sticka i ögonen. Samtidigt sker det i full öppenhet. Den traditionella vägen hade varit att i svaren om t ex de sociala mediernas fördelar att citera andra som har sagt kloka saker. Vad är egentligen skillnaden här?.
Jag vill också passa på att visa på vinkeln som Katrineholmskuriren vill lyfta fram. Om man tittar på de värdeladdade, slutna frågorna som ställs blir det hela uppenbart. Här är två exempel på frågor:
”Twitter och Facebook är ju ganska enkla verktyg som vem som helst kan lära sig att använda på egen hand, oavsett om du är barn eller vuxen. Är det ekonomiskt försvarbart att betala en konsult för att lära sig hur man skriver på Twitter?”
”Anser du att det ingår i din tjänst som kommunchef att twittra, blogga och facebooka på arbetstid om ibland ganska oväsentliga och banala saker som inte alls har med kommunal verksamhet att göra?”
En journalist som har utbildning i intervjuteknik borde rimligtvis ha hört talas om John Sawatsky. Han har en lista på dödssydner när det gäller intervjuer. De här frågorna bryter mot de flesta av hans synder. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar.
”Som journalist och engagerad i de sociala medierna tycker jag att det är trist att hela den här intervjun redan från början har en uttalad vinkel. Frågorna faller väl in i de flesta av de dödssynder som John Sawatsky satt upp för intervjuteknik. De är värdeladdade, det är påståenden, de är slutna, de innehåller egna värderingar. Jag anser absolut att politiker och höga tjänstemän ska granskas – ingående och ofta, även de som twittrar. Det är vår roll som journalister. Men man måste också ha en förståelse för det man frågar om. Det finns inte här. Jag kan också förstå att det kan sticka i ögonen att Mattias Jansson fick hjälp med att svara. Så brukar det inte gå till. Men vad är egentligen skillnad mellan detta och att man citerar andras kloka ord när det gäller t ex fördelarna med sociala medier? Om Mattias Jansson i stället hade citerat Morris Packer – som trots allt är en auktoritet inom ämnet med hög trovärdighet – hade det då varit OK? Det är också signifikativt att ni har valt att illustrera närvaron på Twitter med en bild av ett inlägg på godisätande. Den tillför förvisso inte mig någonting, men twitter handlar om kommunikation i olika former. Vissa samtal sker i kön på Ica, andra är officiella uttalanden, var och en får filtrera ut det som den tycker är intressant. Det här inlägget var inget som jag fäste någon vikt vid när den skrevs, men det innebär inte att nästa tweet var banal.Jag lyssnar inte på alla samtal på Ica heller.”
Publicerad den 9 februari 2011 klockan 12:07 av Carl Johan Engvall
Såg idag till min glädje att en av texterna på Tyck till! (Oppositionen har insyn och möjlighet att granska) illustrerades med en liten nuna på skribenten. Det är tack vare att Carl-Göran Svensson som skrev texten loggade in med sitt Facebook-konto när han skickade in texten. En liten insats som jag tycker ger ett sort mervärde. Så se det som en uppmaning alla ni som är sugna på att skriva: logga in med Facebook, så får vi se vem som ligger bakom texten och debatten blir öppnare.
Redan tidigare har Google gjort resandet till alla världens hörn möjligt via sina kartlösningar där du kan zooma in ända ner på gatunivå. Visst det saknas mycket i den reseupplevelsen, men det är fascinerande. Nu ger de oss möjligheten att komma ända in i vissa utvalda byggnader. I Google Art Project kommer in i konstmuseerna.
De 17 konstmuseerna som ingår är:
For now the following museums are included in the project:
Alte Nationalgalerie, Berlin – Tyskland
Freer Gallery of Art, Smithsonian, Washington DC – USA
The Frick Collection, NYC – USA
Gemäldegalerie, Berlin – Tyskland
The Metropolitan Museum of Art, NYC – USA
MoMA, The Museum of Modern Art, NYC – USA
Museo Reina Sofia, Madrid – Spanien
Museo Thyssen – Bornemisza, Madrid – Spanien
Museum Kampa, Prague – Tjeckien
National Gallery, London – Storbritannien
Palace of Versailles – Frankrike
Rijksmuseum, Amsterdam – Nederländerna
The State Hermitage Museum, St Petersburg – Ryssland
State Tretyakov Gallery, Moscow – Ryssland
Tate Britain, London – Storbritannien
Uffizi Gallery, Florence – Italien
Van Gogh Museum, Amsterdam – Nederländerna
Förutom att gå runt och titta runt bland konstverken har var och ett av museerna valt ut ett konstverk som man kan detaljstudera in till minsta penseldrag. Känner du igen den här färgklicken?
Så oavsett om du vill resa framför datorn, använda det här som ett uppslagsverk eller inspireras inför en fysisk resa är det här en lysande och ambitiös tjänst.
Publicerad den 1 februari 2011 klockan 21:30 av Carl Johan Engvall
Tänk om Jacques Werup hade bloggat. Då hade det ju inte funnits något som helst anledning för honom att skriva sin självbiografi Medan jag levde. Den slutsatsen kan man i alla fall dra av Bo Bjelvehammars recension av boken i tisdagens YA. I den skriver han att självbiografin…:
”…är en genre som kommer att dö ut, nu lämnas allt av människors liv ut på Facebook, på bloggen får du veta allt om Alex Schulmans spritvanor och Carl Bildt twittrar om vad han åt till middag i Kazan eller var det kanske Sevilla? Det finns ingenting kvar att skriva minnesböcker om, allt är redan sagt. ”
Jag tycker att det börjar bli lite tröttsamt med slentrianraljerandet över bloggar och Facebook. Som att en aktiv närvaro i sociala medier per automatik motsäger intellektuell förmåga. Visst det går alltid att hitta exempel på bloggar och Facebook-inlägg som är triviala, tramsiga och rent onödiga, men har vi inte kommit längre idag än att vi inser att alla samtal inte är historieskrivande. Att Bodil Malmsten bloggar, att Peter Englund gör det (ibland om oväsentligheter och populärkultur, ibland med litterära inblickar i jobbet bakom kulisserna i akademien), att Carl Bildt bloggar gör väl på intet sätt deras eventuella framtida självbiografier mindre intressanta? Jag ser inte motsägelsen i detta.
Det har gjorts många intressanta inlägg i den här debatten tidigare av mycket mer välartikulerade skribenter än mig och jag ska bara överskådligt nämna två kloka synpunkter.
Journalisten Andreas Ekström skrev en gång en synnerligen träffande krönika i Sydsvenskan med titeln Slapp kritik mot nya medier. I den berättar han om hur bloggar lättvindigt avfärdas. Och att man kan göra detta helt oemotsagd. Så här inleds krönikan:
”Häromdagen gick jag in på ett stort bibliotek. Då tänkte jag ungefär så här: ”Oj, så otroligt många böcker. Att någon har orkat skriva alla de här böckerna alltså! Vem sjutton ska läsa allt detta?” Jag läste två av dem. De var inte bra. Sedan gick jag vidare till en välsorterad tidskriftshandlare. Där tänkte jag samma sak: ”Vem behöver så här nischade och konstiga tidningar om allt möjligt som jag inte vet någonting om?” (Läste två. Dåliga.) Sedan skrev jag en tidningsartikel om detta, om alla dessa onödiga böcker och tidskrifter som skymmer sikten för de verkligt fina trycksakerna. Om hur själva mängden böcker och tidskrifter i sig själv utgör ett hot inte bara mot den goda smaken, utan mot själva demokratin.”
Sveriges ledande expert på sociala medier, internet och sociala medier Joakim Jardenberg har ytterligare satt fingret på detta fenomen som ibland kan kallas för Information overload. Det vill säga att flödet av osorterade inlägg och intryck till slut blir för mycket för den mänskliga hjärnan och att man blir blockerad. Med bloggar tycks det ibland bli så att hela bloggosfären avfärdas just på grund av att det finns så mycket och att det är svårt att sålla. Det var av Jocke som jag hörde talas om begreppet Filter failure som ett alternativ sätt att se på information overload. Jag har förstått att det inte är Jocke som står bakom begreppet (Jag tror att det ska tillskrivas Clay Shirky – rätta mig om jag har fel), men om vi bortser från det och tittar på vad det innebär så är vi tillbaka i det som Andreas Ekström var ute efter i sin text. Om man bara går in på ett bibliotek och sträcker sig efter första bästa bok bara för att man vill testa på att läsa lite bok blir man antagligen besviken. Är du dessutom ute efter något speciellt och bara planlöst bara börjar läsa kommer du drunkna i ett bokberg – information overload. För att hitta rätt måste man använda rätt verktyg, fråga andra. Så snälla, med socker på toppen. Inga fler sletrianavfärdande av de sociala medierna.
PS. Om vi ska återgår till inledningen så handlade det om Jacques Werup. Missa inte den fantastiska poträttbilden som Tom Wall tog till YA:s B-etta.
Publicerad den 28 januari 2011 klockan 10:35 av Carl Johan Engvall
Influensatider. Som vaccinerad tror man ju att man är osårbar, men influensahotet i omgivningen gör sig ständigt påmind. Själv går jag runt och känner efter mest hela tiden om det ändå inte har tagit mig i besittning. Med hela övriga familjen däckad i olika omgångar är det som att sitta och vänta på straffet. Hur som helst kan jag bara meddela att Tyck till! får skötas lite på halvfart idag. Kollegorna stöttar upp så gott de kan på plats samtidigt som jag försöker hålla mig borta från dåliga influenser och få övriga familjen på fötter igen.
Om det är någon annan som sitter hemma och vabbar eller är sjuk kan man behöva lite tidsfördriv. Youtubeklipp.se kan hålla dig sysselsatt en stund. Här är ett exempel som också skulle kunna funka som inspiration för fredagsmenyn för de som är lite friskare.
Publicerad den 27 januari 2011 klockan 10:50 av Carl Johan Engvall
Vad vore Ystad och Österlen utan sitt kulturliv? Trist och torftigt. Men frågan är vad som är kultur? Ystads teaters nye vd Thomas Lantz skrev häromdagen en debattartikel på Tyck till! om sin första tid vid teatern och hur han vill utveckla verksamheten. Vad tycker du om hans tankar. Vad vill du ser mer av? mindre av? Jazz, opera, teater, konst, handboll, festivaler, medeltid, barnteater, allsång, dans, installationer, provokationer?
Publicerad den 25 januari 2011 klockan 14:42 av Carl Johan Engvall
Så har vi lanserat Tyck till! även i pappret. Det finns fortfarande en del att justera och korrigera vad gäller upplägget, men det är kul att vi nu äntligen kan presentera en större och fylligare sida för läsarnas åsikter. Jag har tidigare skrivit om tankarna bakom omgörningen av webben. De största skillnaderna i pappret mot tidigare är att det finns mer utrymme och att vi kan dra på bästa grejen mer. Det kommer att bli ett uppslag med Tyck till! – inte varje dag, men så ofta som det är möjligt. Det finns också mer plats för fler ingångar i form av topplistor, citat och kortisar. Jag hoppas att det kommer att trilla in både längre och kortare texter som fyller alla funktioner som behövs för en sådan här sida. Samspelet med webben är avgörande, inte minst för att kunna sampublicera inläggen med kommentarer och andra läsarreaktioner.
Den första dagen ägnades åt en liten ordväxling som Christer Akej (M) drog igång när han jämförde Gudrun Schyman (FI) med fabrikören i Hasse Alfredsons Den enfaldige mördaren. Klippet finns tyvärr inte på Youtube, men vi har faktiskt det själva i vårt Hasse och Tage-projekt som vi lanserade 2006 – det känns som en evighet sen. Projektet har inte överlevt flytten mellan våra tekniska ramverk speciellt väl, men om vi bortser från detta så funkar själva Flash-presentationen. Klicka på Den enfaldige mördaren ute i högermenyn, välj klipp 2. Fantastiskt klipp. Svensk filmhistoria.
Jag hoppas att du som läsare kommer att uppskatta Tyck till! både i pappret och på webben. Har du några synpunkter, idéer eller kritik är det bara att höra av sig.
Uppkopplat - Avkopplat Trebarnspappa med intresse för mat, vin, maltdrycker, fågelskådning, foto, film, musik och litteratur. Läsarredaktör på Ystads Allehanda. Bloggar om webben och sociala medier.
