Hej alla!! Eller.. hej och hejdå kanske låter mer korrekt. Jag har nämligen bestämt mig för att sluta blogga. Tiden räcker inte till och jag måste prioritera annat! Men tack för att ni tagit er tid till att läsa om mitt liv.

Det har varit kul att blogga här. Kanske dyker det upp någon ny bloggare snart som också varit praktikant på Ystan

/Sophie

Halv sex, hemma från nattklubbsjobb. Är inte trött!! Känns inte särskilt lönt att inta sängen heller. Söndagar är i princip min mest effektiva dag – städa, tvätta, veckohandla, hets-skriva examination. Den sistnämnda kunde jag fan tagit tag i tidigare, svennebanan-uppskjutaren.

Nää.. jag stannar nog uppe. Nästa vecka har jag fyra arbetspass och fem skoldagar framför mig, lika bra att vänja sig vid att ”dygna”

I högstadiet, sjuan eller åttan, höll jag ett tal om min käre vän Ted. Talet hittade jag nyss i min mail, från ingenstans! Väldigt snitsigt om jag får säga det själv!! Mja, lite överdramatiserat och patetiskt men det var förhoppningsvis tanken…

”Pojken jag ska tala om heter Ted Andersson, denna pojke är väldigt speciell och begåvad. Redan vid födseln såg hans pappa, Håkan och hans mamma Pia hur begåvad han var. Med sina söta öron och sitt krulliga hår förstod de båda att han skulle komma långt i livet. Likaså barnmorskorna på Ystad BB trodde det. Kanske en känd fotbollsspelare, eller en rik ekonomare? De visste inte, men något speciellt var han.

Första gången jag träffade Ted var på dagis och vi var ungefär 4 år. Hans pappa, som jag då trodde hette honung. (Jag var lite sen utvecklingen), lämnade honom och gick sedan igen. Ted tittade på mig, och jag på honom. Jag visste inte vad han tänkte, kanske att jag bara var en tjock, stirrande liten unge. Men begåvad som han var, gick bara rakt förbi mig och sedan bort till dagisfröken för att berätta att han anlänt. Lördagen därpå bjöd jag honom på mitt födelsedagskalas, det visade sig att han inte tyckte att jag var ett konstigt barn. Vi blev genast bra vänner.

Jag tycker att Ted är en väldigt bra vän för att han alltid är lätt att prata med, vilket är enormt viktigt. Han är även en sådan person som aldrig blir sur, han är alltid lika glad. Därför behöver jag aldrig vara orolig över att han ska vara sur när vi träffas. Ted har också en underbar humor som får vem som helst att skratta.

En del säger att Ted är lite väl fåfäng, och lite av en träningsnarkoman. Men och andra sidan har han en väldigt fin kropp, vilket är resultatet av fåfänga. Alla tjejer gillar ju rutor på magen! Han kan också vara väldigt lat när vi jobbar tillsammans på hemkunskapen. Fast det betyder att jag får göra desto mer, och det leder till att jag kanske får högre betyg. Ibland kan Ted vara dålig på att hålla saker man sagt till honom inom sig. Det kan till exempel vara något man ljugit om för någon. Men det är ju så att sanning varar längst, då hjälper han en på traven till sanningen!

Med andra ord så är Ted en helt fantastisk person. Det är svårt att hitta negativa saker i hans personlighet. Han är godhjärtad ända in i själen. En dag utan honom är som en dag utan luft! ”

15 år, klassresa (två mil bort från skolan)!

Har köpt en sweet soffa på Jysk idag! Nöjd är jag. Den kommer dock inte förrän om cirkus tre veckor men det blir lagom till juletider då. Den är ju inte väldans stor men inget väldans stort får plats i min etta ändå…

… några svarta & rosa kuddar senare, så! Eller.. kanske inte svarta kuddar ändå, vad tycker du, Jossan?

Vad innebär en riktig Sjöbo-fest, en sån fest som verkligen är typisk för alla Sjöbobor (i min ålder och neråt)? Det ska jag berätta för er!

En fest där alla killar har på sig en rutig skjorta, eller åtminstone en skjorta, som är köpt på Unos Kläder. I bästa fall har de åkt med morsan till Nova Lund och köpt något på MQ, kvällen till ära. Tjejerna har givetvis invaderat Gina Tricot. Men inte vilka Gina Tricot-plagg som helst, utan det ska vara de där klänningarna i förslagsvis bomull eller silke som företaget massproducerar i alla dess färger. En sådan!

Alla killar snusar, en del röker. Tjejerna röker men om de blir riktigt fulla kanske de snusar, några sekunder.

Det dricks Vodka, eller en 70a, som man säger. Vodka blandas ut med billigt ”blannevann” från Konsum för det är bara de som inte har stängt kvart i nio. Men om tjejerna har haft möjlighet att skaffa sig någon annat än vodka har de skaffat vitt vin som de blandar ut med Sprite.

Musik som spelas är, om man har tur, lite Gyllene Tider eller Magnus Uggla. I värsta fall blir det Joddla med Siv, Eddie Meduza eller liknande jidder.

När klockan börjar närma sig midnatt är alla stupfulla. Några har redan intagit toaletten. ”Kärlek” och känslor börjar ta över alla tonårsjärnor.  Förhoppningsvis tar festen slut här, eller så åker man till Tingvalla.

Klockan äro midnatt och jag sover definitivt inte. Har inga direkta planer på att göra det heller! Jag, Frida och Madde kom fram till att man inte behöver någon sömn som student. Sömn är överskattat. Sova kan man göra vid jul någon gång. På det så kallade jullovet, då kan man sova. Fast då ska jag jobba, men.

Det är någon som har partaj här i huset ikväll. Det, eller så sysslar de med något väldigt högljutt. Vem har egentligen party en tisdag? Det är inte ens lill-lördag än.

Kom nyss på att jag inte har ätit någon middag ikväll, kanske ska laga något? Nej just de’, HAR JU INGET!! Hahaha. Jo, det har jag. Men ni vet, lite fullkornpasta. En fryst laxfilé. Lätt Kesella. Ost & skinka men inget smör. Och så havregryn. Ja, ni hör. En grymt tråkig kombination. Som inte ens är någon kombination för det finns inget vettigt att kombinera. Och fullkornspasta kan man inte äta utan Ketchup.

Nej, men en kopp té kanske. Söder Te. Ja, det är så jäkla frustrerande att det förekommer särskrivning på ett té-paket!! För téet kan ju omöjligt heta Söder Te, eller? Söder Te.. herregud.

Bjuder på en fantastiskt bra låt, Damien Rice -- Cannonball.

Jag tycker att kritikerna, och resten av medievärlden, kan sluta spekulera i om det verkligen var okej att använda sig av Michael Jackson’s musikmaterial eller ej efter hans död. Ja, ni vet hela den här This is it-produktionen. Skivan som filmen. Spelar det egentligen någon roll att människor tjänar pengar på produktionen? Vore det inte bara fruktansvärt konstigt om allt tystnade kring honom efter hans död?

Det var ju det här han ville, att för sista gången köra sitt race. This is it, var det tänkt. Nu blev det inte så. Men han förtjänar väl ändå att hedras? Och vad är då bättre än att dela hans senaste verk? Folk är ju så jäkla fixerade kring vem som tjänar på vad idag. Come oooon…

Vill man inte lyssna på hans musik gör man inte det heller. Är man ett fan skiter man i vem som tjänar på materialet.

Human Nature

Jag & Madde hade krismöte på Espresso House idag. Examination-krismöte. Efter två bittra timmar:

Jag: Men nu måste vi säga något bra om vår utbildning, annars kommer jag gå hem ledsen.

Madde: Ja.. vi kan ju tänka på att vi får högre löner än de som inte har lärarbehörighet när vi väl är utbildade.

Jag: Haha ja, men vad fan, jag vill bli framgångsrik, ha ett hus i Malibu!

Madde: Ja. Rik. Som Anna Anka.

Jag: Ja! Istället blir vi några svennebanan-lärare med världens högsta CSN-lån.

Madde: Hahaha…

Jag: Haha, skulle vi säga något positivt, eller?

Idag har jag vairt i Ystad på Point och färgat mitt (tidigare) för jävliga hår! Har sedan i våras färgat det själv med hemmafärg men nu var botten nådd. Ja, varför gick jag då inte till en frisör i Malmö när man kan hitta en salong i vartenda gatuhörn här? För att frisörerna på Point är de enda frisörer som jag vågar överlämna mitt hår till! Jenny, Tove, Lotta. Har färgat mitt hår hos samtliga och är alla är lika grymma! Har aldrig lämnat Point utan att vara helnöjd!! Testa dem om ni inte vet var ni ska klippa eller färga håret. Hann också med att fika med Fanny-Spigg på allas vårt Snuggles. För att skriva något bra om Snuggles också då – ”Rabarber-gräddté” it is.

Ikväll ska jag plugga. Imorgon blir det party i Ystad och, ja, utgång i Ystad. Trevlig helg, people!

Jahapp. Mitt första skrivarbete på lärarutbildningen blev Underkänt med ett väldigt stort U. Har nog aldrig tidigare fått mindre än VG på ett skrivarbete. Känns sådär! Men i efterhand förstår jag varför den blev underkänd och varför examinatorn skrev ”den här uppsatsen är långt ifrån godkänd, du får skriva om hela”. Vi hade ju ingen aning om vad för uppsats det var vi skulle skriva, skulle den vara vetenskaplig, utredande? Hur skulle vi reflektera? Tyvärr fick vi inte denna information, allt var så luddigt. Men nog fan skrev alla arbetet ändå (50 % av 70 elever har fått underkänt).

Idag fick vi en genomgång. Såhär skulle arbetet ha sett ut, jo jag tackar! Det var snällt att vi fick den informationen efter att man fått ett U i näven. Och som svar på detta från läraren ”Men vad ska man då förvänta sig av er när ni kommer till högskolan?”. Ja, vad vet jag. Men nu är det såhär att intagningpoängen till denna utbildning är alldeles för låga och hälften som går där borde inte få  sätta sin fot där.

Sedan har vi de studenter som är närmare 40 år. Hur fasen ska de veta vad ”hänvisningar enligt Harvardsystemet” innebär när de inte suttit i ett klassrum på 20 år?! Javisst, de har godkända gymnasiebetyg men vad lärde de sig på gymnasiet på den tiden? Är det exakt samma upplägg som idag? Tror inte det. Och dessa föreläsare och examinatorer, de är ju ”vanliga” lärare i grunden, de vet väl hur det kan se ut på gymnasiet, nog fan lär man sig inte allt där som man egentligen borde ha lärt sig.

Det här går mig på nerverna. Men skitsamma, vi börjar om igen.