Publicerad den 9 mars 2012 klockan 21:09 av emilsandgren
Jag kallar det Ranelid-sjukan. Den plötsliga lusten att börja varenda blogginlägg och varenda krönika med Ojojoj, herregud. Att följa honom och Ystadsgänget i schlagern har onekligen satt sina spår. Nu vill jag oja mig för att jag och Tom just släppt iväg det sista materialet till bilagan, som förhoppningsvis kommer att bli kul läsning i morgon. Massor av läsning om Mirakel, Ranelid och Sara Li, garanterat. Ojo….gnnnh…vad vi inte har gjort nåt annat än att jobba med den de senaste dagarna.
Nu publikrep. Mycket folk i Globen. Loreen blir farlig som en jättevass kniv, det inser jag. Men bara för att hon är så oerhört favorittippad och kritikerkramad, så kommer säkert Ulrik Munther vinna alltihop.
Men alltså, ”Mirakel” är lika rolig att se varenda gång. Faktiskt blir det bara roligare och roligare. Den här gången hade Ranelid sagt att han skulle hålla sig till formen. Men han kunde inte hålla sig, mot slutet av låten blev det några italienska amore innan han gick in på en dubbel herrrrrrrrregud… Det är galet många r.
Ojojoj (jag kan inte låta bli, hjälp!), det ska bli väldans roligt att se vad de hittar på vid finalen i morgon.
Danny Saucedo nu. Snyggt. Men alltså, så jäkla tuff är väl inte den låten. Som musikupplevelse, menar jag. Är det inte lite opportunistiskt (typ, det ser jättedyrt ut så vi borde skicka det till i Europa) om vi väljer den som vinnare? Den äter upp Saades ”Popular” från förra året, sant, men ”Popular” är ju en väldig enerverande skapelse.
Ny vinjett: Fotografen pratar
Tom anser att Dead by April besudlat Star Wars.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 8 mars 2012 klockan 20:10 av emilsandgren
Herregud. Nu är schlagercirkusen i full spinn igen. Artister och media har intagit Globen, och det första genrepet på scenen närmar sig precis sitt slut. Den här gången är stämingen hög som en skyskrapa i ”Mirakel”-lägret. Om Leksand var en strid på kniven för Mirakel-gänget, så verkar finalen så här långt vara rena glädjepromenaden för våra Ystadsartister. Björn har i intervjuer sagt att han har vilopuls, Fredrik ser inte bekymrad ut och Sara slänger käft med Dennis ”Djurpark” Larsson, som följt med som sidekick till Fredrik under finalveckan.
Nu har Björn och Sara just slutfört första repet inför pressen. Och de har packat med en och annan överraskning. Under repet sprängde Björn Ranelid in fraser på både franska och engelska, och journalisterna satte sig plötsligt väldigt rakt upp i sina säten. Underbart. Det ska bli väldans spännande att se hur den här resan slutar.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 19 februari 2012 klockan 04:19 av emilsandgren
Vid halvtvåtiden på natten. Segerfesten har pågått ett bra tag. En yster tillställning, med schlagerns svarta får i fokus. Björn Ranelid och Sara Larsson är klara för Globen. Björn sitter bredvid sin fru Margareta och verkar rätt nöjd med tillvaron. In i det sista var det osäkert, men i slutändan satt den där. Låten. ”Mirakel”. Ska vi vara ärliga så satt den inte riktigt. Några textrader smög sig och konstruktionen började vackla, men Björn fick feeling på scen och lyckades vända det hotande nederlaget till triumf. Och ”Mirakel” blev den stora segraren i Leksand.
Nu firas det. Lugnt och hyfsat städat, för trion bakom låten är bra slitna efter den här veckan. Plötsligt gör Björn några boxarrörelser under bordet och utbrister:
– Vilken dag. Det finns ju inte. Helt otroligt.
Sedan reser han sig upp, och dansar tillsammans med Fredrik Andersson ut på restauranggolvet. Fotograferna är genast där och lyser upp rummet med blixtar. De gick vidare. De gick fantamig vidare.
Ingen som sett det jag sett kan kalla det något annat än en stenhård kämpaseger.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 februari 2012 klockan 21:24 av emilsandgren
Ranelid och Sara larsson går direkt till final. Så jäkla roligt!
-Detta är kärlekens seger över hatarna, säger Björn Ranelid.
- Vi gick vidare för att vi fått folkets kärlek.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 februari 2012 klockan 21:01 av emilsandgren
Underbart, fullkomligt underbart. Man kan gilla den, man kan hata den, men den lämnar ingen oberörd. ”Mirakel” har skjutit sina pilar ut i det svenska stugorna och visat sitt sanna väsen. En kärlekspoetisk eurodisco vars like aldrig tidigare skådats. Den är rolig, den är knäpp, den har melodikrokar som hakar sig fast sig i hjärnan och vägrar att släppa greppet. Den har coola sångklippan Sara Li Larsson. Och den har Björn Ranelid.
Jag har hört ”Mirakel” otaliga gånger de senaste dagarna. Jag vet att Ranelid inte satte riktigt allt nu. Men å andra sidan var han så övertaggad så att han höll på att brinna upp på slutet. För mig gjorde det hela grejen. Klart den ska vidare.
Synd att Jakob Samuels dotter Cornelia Jakobsdotter och hennes Love Generation åkte ut.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 februari 2012 klockan 20:05 av emilsandgren
Ojojoj….herregud…nu börjar det. Jag mötte Björn Ranelid och Fredrik Andersson bakom scen för en liten stund sedan. Kollega Göran Sagstuen på Radio Active hängde också på. Både Ranelid och Fredrik var ruskigt taggade. Efter två repetitioner som Björn beskriver som ”hundraprocentiga”, så har den där vacklande känslan sjunkit undan. Nu vet de att de kan leverera. Strax är det dags att gå ut på scen och göra just det. Anspänningen är förstås extrem. ”som att lägga en straffspark i en VM-final”, enligt Ranelid.
Även Fredrik känner att de hittat fram nu och är redo för show.
–Jag har ett större lugn i kroppen nu. Björn har ökat, ökat, ökat hela tiden, säger han.
Ranelid berättade också att han känner ett väldigt starkt stöd, och fått över 150 sms med lyckönskningar.
Men innan det är dags för Björn Ranelid och Sara Larsson att kliva ut på scenen ska tävlingens sju andra bidrag avverkas.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 februari 2012 klockan 15:19 av emilsandgren
Fredag eftermiddag, och artisterna avlöser just nu varandra på scen i en sista generalrepetition inför publik innan showen i kväll.
Molly Sandéns powerballad ”Why alm I Crying” lär få biljett vidare. Andreas Johnson är ett uppenbart hot. Både Love Generation och Mattias Andreasson har goda chanser att sopa hem röster. Carolina Wallin Perez Kent-klingande låt är rätt schyst, men den kommer nog få svårt att armbåga sig fram.
Ranelid då? Repet är precis slut, och mot slutet fick han riktig feeling på scen. Det är precis det vi vill se och det som behövs för att ”Mirakel” ska lyfta. Det är då den eurodisco-poetiska låten funkar, när Ranelid kopplar på charmen. I kväll gäller det. Och med tanke på styrkeprovet igår, när Ranelid första gången framträdde för publik, så ser det hoppfullt ut.
Men gud, denna enorma Ranelid-hype, hur ska karln palla? Gänget visste att det skulle bli mycket. Men inte så här mycket.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 februari 2012 klockan 12:38 av emilsandgren
Anette, min fotograf och klippa i schlagerstormen, har lämnat mig. Sista etappen i Leksand får jag göra själv.
Hur ska det gå, hur ska det gå? Hon har ju haft stenkoll på en massa detaljer, där min disträa hjärna famlat i mörker. Härom dagen hittade jag inte hörlurarna till min mobil. Till slut frågade jag Anette, som lugnt sa att ”jag tror att de ligger i din högerficka”. Rena Saida-nivån på det, för hon hade helt rätt. Nedknödda i fickan, under mina nycklar och snusdosan, låg hörlurarna.
Kom tillbaka, Anette!
Skriv en kommentar »
Publicerad den 17 februari 2012 klockan 21:15 av emilsandgren
Jag har tvivlat under dagen. Tvivel som skiner igenom i morgondagens krönika. Det har inte känts stabilt under Ranelids rep. Han är, i teorin, en litteraturens rockstjärna som kommer in och vänder upp och ned på schlagern. Men på reporna har han missat på tok för många kameror och ingångar. Och om inte Ranelid är övertygande, så faller låten samman. Men så plötsligt, under det första publika genrepet nu på fredagskvällen, så lever Björn Ranelid upp. Kanske är det bara publiken han saknat. En riktig publik, inte bara journalistfolk som sitter böjda över laptops och muttrar kritiska ord genom mungiporna. Nu är det rätt mycket folk i arenan, och den här gången lyfter låten.
Krönikan är förstås redan skickad, plåtad och tryckt på papper, så mina tvivel går inte att sudda. Men så är det, allt kan vända från en stund till nästa. Och nu, nu kommer det att bli spännande på allvar i morgon.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 17 februari 2012 klockan 20:57 av emilsandgren
Efter en lång dag, så har ni det första publika genrepet dragit igång. Jag har haft så fullt upp på andra håll att jag missat Carolina Wallin Perez. Hon är bra. Annorlunda och cool.
Molly Sandén har en riktigt snygg, enkel ljusshow. Bara några strålkastare av vitt ljus mot taket.
Ja, jag sitter här och liksom tycker till om de olika bidragen. Det är lite annorlunda.
Ranelid strax. Kom igen nu!
Skriv en kommentar »
