Alltså, jag tror inte att de som känner mig skulle kalla mig fåfäng. Men en skjorta som är jämnt och snyggt struken är väl inte för mycket att begära? Fast hur i alla glödheta håller man skjortor oskrynklade i ett tält som ser ut som ett bombnedslag efter två regniga nätter och en stressig morgon?

Och hur torkar man kläder när man bor i tält, och vädret pendlar mellan att vara fuktgrått och och direkt regnigt? Det börjar bli kritiskt. Jeansjackan förvandlades till ett blött, skrynkligt miffo igår, och idag föll fåret, en supertjock kärleksförklaring mellan ull och fleece. Det varmaste plagget jag äger, som tog mig genom den aggressiva köldknäppen på Hultsfred för några år sedan. Blött. Inte bra. Om någon har ett bra tips på klädtork i tält så kommer jag att titulera den personen min bästa vän i flera dagar. Jag skojar ibland, men inte om det här.

Fast vad håller jag på med nu? Bloggar om mina kläder, känns det som. Udda. Det kan vara ett rop på hjälp.

Det jag skulle säga är att Judas Priest visserligen började aningen avslaget, men växte till en riktigt maffig avskedsfest till slut. Judas var så sjukt
jäkla bra en gång i tiden, jag menar riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt bra. På senare år, mja, ”Alone” från Nostradamus-plattan är en av mina favvolåtar, men jag har en del invändningar. Men i kväll visade de varför vi älskar dem. I morgon ska jag minsann unna mig en t-shirt med trycket hell bent for leather. Kanske går att skriva av som arbetskläder.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg