Alla svenska korskollarare hade antagligen fatt en hjartinfarkt om de tagit sig en titt pa trafiken i Saigon. Varje dag man klarar sig undan med livet i behall ar en gava. A andra sidan maste det vara latt att vara korskollarare har nere. Det finns namligen inga regler att lara ut.

Bilar, bussar, tuk-tukar, cyklar och skotrar blandas i en salig rora fran kl 6 pa morgonen till 1 pa natten. Inte en endaste stoppskylt har jag sett. Alla kor rakt in i rondeller och korsningar samtidigt och zick-zackar sig sedan over till andra sidan.

Lamna foretrade finns inte. Hogerregeln har ingen hort talas om. Det finns ett och annat overgangsstalle men ingen stannar for att slappa over fotgangare. Ska man over gatan ar det bara att ga rakt ut i gatan och ta en meter i taget mellan alla skotrar.

Ingen haller sig till den egna filen, ingen bryr sig om heldragna linjer, enkelriktat ar inte sa viktigt och blir det rott vid trafikljusen sa kanske de som ska rakt fram eller vanster stannar. De som ska till hoger kor anda.

Pa trottoaren ar man hyfsat saker – men inte helt. De skoterforare som har arende till nagon affar eller nagon bekant drar sig inte for att kora dar heller.

Men anda har jag inte sett en enda olycka. Alla verkar kunna hantera detta kaos men for ett svenskt trafikoga ser det bara helt galet ut.