Arbetslös eller letar du efter en ny utmaning? Då bjuder jag på några entreprenörsidéer här.

Tips 1: Ge dig in i papperskorgsbranschen i Bangkok. Jag blir lika förvånad varenda gång jag är i Bangkok över att det inte finns en enda offentlig papperskorg. Samlar man på sig en massa skräp så får man antingen ta med det till hotellet och slänga där, eller be snällt att få kasta det hos någon av de damer som står och lagar mat vid små vagnar eller ge sig ut på jakt efter en renhållningsarbetare som samlar skräp och trädgårdsavfall i stora korgar.

Många orkar naturligtvis inte göra detta utan slänger sitt mög direkt på gatan där de står, därav förekomsten av renhållningsarbetare.

Offentliga papperskorgar till att montera på lyktstolpar och dylikt hade därför kunnat säljas i tusental i Bangkok.

Tips 2: Vykortsentreprenör i Qatar. Lika svårt som det är att hitta en papperskorg i Bangkok är det att hitta ett vykort i Qatar. Om det är religiösa skäl som gör att det inte finns vet jag inte men helt vanliga vykort att skicka hem till vänner och bekanta förekommer verkligen inte. Det närmaste man kommer är handritade små papperstavlor eller svartvita fotografier av gatumiljöer. Men där är inga linjer för adresser och inget ”Greetings from Qatar” på framsidan så det är nog inte tänkt att de ska skickas iväg.

Så har du inget bättre för dig, bege dig till Qatar med en ordentlig kamera och sälj in din idé hos någon rik shejk.

Då har man varit hemma en vecka från Asien och hunnit tröttna på Sverige och det kyliga klimatet igen (även om solen faktiskt visat sig några dagar). Men man kommer fort in i de gamla gängorna igen och det känns betydligt längre sedan jag var iväg.

När jag kom hem slog det mig att man är lite handikappad i Thailand när man inte kan språket. Visst, man snappar upp enstaka ord här och där, men någon riktig ordning på det blir det ju inte. Därför tänkte jag att det skulle vara perfekt att gå någon kurs och få lite större kännedom om detta språk. Jag kollade hos Medborgarskolan och hade verkligen tur. I dag, en vecka efter min hemkomst, startade en nybörjarkurs i thailändska. Det sägs ju för övrigt att tur är det som inträffar när ödet inte orkar vänta.

Vi var inte så många deltagare men vi hade det gemensamt att vi har ett speciellt förhållande till Thailand. Mina kurskamrater har barn som bor och jobbar i Thailand och har därför varit där ganska mycket på semester. Jag har nära bekanta i Thailand och kan eventuellt se en framtid i landet på äldre dar med mycket golf, god mat och ett avsevärt mer inbjudande klimat när jag har ledsnat för gott på vädret här hemma. Så innan dess ska jag förhoppningsvis ha hunnit bli någorlunda duktig på att prata.

Dessutom är det enormt skönt att få anstränga några av de hjärnceller som legat vilande alldeles för länge. Thailändska är inget lätt språk. Det finns inga likheter som man kan relatera till svenska som när man läser till exempel tyska, engelska eller spanska. Och det thailändska alfabetet ska vi inte ens tala om. Det är till och med så att det kyrilliska alfabetet framstår som fullt begripligt. Som tur är är det i första hand muntlig kommunikation som det fokuseras på.

Kul är det i alla fall. Alla reslystna människor borde ge sig själv en present genom att gå en språkkurs.

Det finns manga bra anledningar att vistas i Thailand under vinterhalvaret men det basta skalet for mig ar definitivt maten. Det thailandska koket med sin mangfald och doft- och smakrikedom ar en njutning for bade kropp och sjal.

Vart man an kommer lagas det forforiskt god mat som far en att oppna nasborrarna pa vid gavel och sluta ogonen av hanforelse.

Och variationen ar det ingen hejd pa. Vare sig det ar skaldjur, fisk, blackfisk, flask, kyckling eller biff smakar det utsokt. Det frossas i chili, vitlok, citrongras, koriander, basilika, ingefara, galangal, lime, fisksas, soja och mycket annat och alla dessa olika kombinationer far det att vattnas i munnen redan nar man tittar pa menyn.

Jag klagar inte pa svensk mat men i jamforelse med thailandska lite starkare kryddade ratter ar kotlett med skysas och kokt potatis som att ata smaklos frigolit.

Och aven sedan man avnjutit sin maltid har man nytta av den. Smaken sitter kvar i munnen lange. Det ar till och med sa att man kan tillata sig att rapa ett par timmar senare bara for att fa fornimma smaken igen!

Som ni sakert kanner till var det i trakterna av Khao Lak som tsunamin 2004 slog till som hardast i Thailand. Och filmindustrin missar naturligtvis inte en chans att sa har drygt sex ar senare gora en film av det hela. Jag hamnade mitt i inspelningarna i gar nere vid en av stranderna. Det kandes nastan som hemma i Ystad under Wallanderinspelningarna dar man ibland tvingas bli staende under tagningarna. Sa nar denna film val nar biosalongerna sa hall utkik efter en scen dar nagra skadade turister aker songthaew (mellanting mellan tuktuk och buss) pa en grusvag och slapps av i en hage med elefanter. Om ni skymtar nagon pa vespa i hoger bildkant sa ar det jag!

Jag passade pa att fraga en kille i inspelningsteamet vad filmen ska heta. Svaret var lika sjalvklart som tomten pa julafton. Den ska forstas heta ”Tsunami”. Inspelningarna har hallit pa i sex manader sa man kan ju hoppas att det blir premiar snart.

Alla ni som laser det har har formodligen sett Sallskapsresan.

Da kanner ni ocksa till scenen nar Berra (Sven Melander) checkar in pa flygplatsen med bara en plastkasse som bagage.

Pa flygplatsen i Bangkok i gar morse motte jag en verklighets-Berra.

Bakfull och elandig, med keps pa sned och iford slitna shorts stod han dar, Berra fran Ryssland, och skulle checka in.

Och precis som i Sallskapsresan tittade incheckningspersonalen konstigt pa honom nar det inte fanns nagot bagage att checka in.

Berra (alias ryssen) holl upp och viftade med sin platskasse samtidigt som han mumlade nagot pa ryska till sin polare (ryske Robban).

Jag antar att det han sade betyder ”man reser latt”.

Jag har sett pa tv flera ganger om sa kallad fish spa, men i dag var forsta gangen nagonsin som jag sjalv fick uppleva det.

Fish spa ar ett akvarium med tusentals smafiskar dar man sanker ner fotterna och later fiskarna tugga i sig ens doda hudceller. Later riktigt ackligt men ar valdigt behagligt. De forsta minuterna kittlar det nagot enormt men sedan vanjer man sig. Och efter en ha blivit tuggad pa i en halvtimme ar ens hud pa fotterna och vaderna len som en barnarumpa!

Kostar 250 baht (55 spann) for 30 minuter och finns pa ett stalle som heter Charlie’s pa Khao San road i Bangkok for er som har vagarna forbi nan gang.

Qatar Airlines och Air Asia.

Det är de bolagen jag kommer att använda mig av under den nära förestående resan. När jag bokar flyg är det en del kriterier som ligger som underlag för den flight jag bokar. Det första är naturligtvis priset. Nummer två är om det är överdrivet lång väntetid vid en eventuell mellanlandning. Det tredje är om flighten går via Paris. Då går den bort direkt. Om ni undrar varför så läs mina tidigare inlägg om den ”eminenta” (hostattack) flygplatsen Charles de Gaulle.

Den här gången hittade jag en flight från Kastrup till Bangkok för 6 700 spänn. Visserligen var det ganska lång väntetid i Qatar på vägen hem men det tänkte jag vända till en fördel genom att faktiskt ta mig utanför transitutrymmena och ge huvudstaden Doha en chans.

Att samma flight var 1 600 spänn dyrare bara tre dagar senare och att den inte ens var i närheten av att kränka franskt luftrum var givetvis extra bonus.

Sedan gick jag snabbt över till mitt favoritbolag Air Asia. Jag fattar inte hur de kan gå runt när de i princip skänker bort sina flighter. Bangkok-Phnom Penh tur och retur för 1 300 spänn och sedan Bangkok-Udon Thani (enkel resa) för 370 spänn. Hade det inte varit för att jag beställde extra bagage (20 kg i stället för 15) hade sistnämnda flight kostat mindre än 300.

Så det är ett ganska enkelt val om man ska flyga en timme eller ta bussen i tio timmar och kanske spara en hundring.

Jag hoppas att vi någon gång får se ett lika välrenommerat och pålitligt lågprisbolag i Europa som Air Asia.

Jag stod inte ut längre. Med en vinter som satte igång den 24 november och inte på något sätt tycks vilja avta blev det bara för mycket. Jag mindes tillbaka till förra vintern när de smältande snöhögarna låg kvar i Ystad en bit in i april och funderade på om det ska bli likadant den här vintern.

Snö från november till april? Sällan, Stellan! Inte en chans!

Därför har jag bokat en resa till varmare breddgrader. Den 29 januari lyfter planet från Kastrup med slutdestination Bangkok och hemkomsten är beräknad till den 2 mars.

Meningen är att jag ska hälsa på vänner i både Laos och Thailand men jag hade även tänkt mig några dagar i Kambodja, dit jag längtat ända sedan jag var där i februari 2007. Och som en extra liten bonus kommer jag att ha ett uppehåll på 21 timmar i Qatar på hemvägen, tillräckligt lång tid för att i alla fall få ett intryck av huvudstaden Doha.

Indonesien är också något som jag skulle vilja åka till men det är klimatet som ställer till det. Regnperioden på Bali infaller mellan november och mars och även om solchanserna är hyfsade i februari så kan man också mötas av regntunga skyar flera veckor i sträck om man har otur. Jag får väl kolla väderprognoserna när jag väl kommit till Thailand och eventuellt ta ett spontanbesök dit. Med Air Asia kostar det bara i runda tal 1 000 spänn att flyga till Bali från Bangkok.

Så om en knapp månad byter jag termodräkt, månboots, underställ, sälskinnsvantar och pälsmössa mot surfshorts, flip-flops, t-shirt och solbrillor. )

Halva nöjet med att resa är alla idéer man får och all planering man gör före själva avresan. En viktig del i inspirationen kan man få genom diverse resemagasin. Juvelen i kronan i det avseendet är naturligtvis Vagabond. Där finns, enligt mig, en enorm samlad kunskap, ett genuint berättarintresse, ett varierat bildmaterial och en bredd som är imponerande.

Tiden har bara runnit i väg nu i december så det Vagabondnummer som kom i slutet av november har jag i princip bara hunnit bläddra i. I förrgår begåvades jag med ännu en utgåva när specialtidningen om Thailand damp ner i brevlådan.

Men inte nog med det. I dag kom nästa alster som en glad överraskning bland all reklam och alla räkningar, Vagabonds januarinummer. Så nu har jag lektyr nog för ett bra tag framöver. Reportage från Svalbard, Kambodja och Rio de Janeiro tävlar om att bli lästa först, liksom hela magasinet om Thailand.

På tal om Thailand så verkar saker och ting inte vara riktigt som de ska just nu där nere, i alla fall inte vädermässigt. Redan för ett par månader sedan sa mina bekanta i Khao Lak att ”vintern” i Thailand spåddes bli ovanligt kall och regnig. Det bekräftades av andra svenska bekanta som nyss kommit hem efter ett par veckor i Thailand med sämre väder än väntat.

Det är kanske läge för att tänka utanför boxen och ge något annat land i samma region chansen? Kambodja är en stark bubblare på listan, Filippinerna har också sina fördelar och fler och fler ger Sri Lanka en chans nu när freden äntligen tycks bli varaktig där. Laos är ett underbart land men har tyvärr inga stränder.

Själv ska jag försöka ta mig till Burma, Indonesien eller Öst-Timor någon gång. De är de enda länderna i Sydostasien som jag ännu inte besökt. Någon som kan tipsa om något därifrån?

PS. Om en vecka vänder det. Då har vi passerat vintersolståndet och går mot ljusare tider igen. Bara den vetskapen gör tillvaron mer hoppfull.

I dag insåg jag att hösten kommit till Skåne för att stanna men jag har sedan jag blev gammal och vis (det var faktiskt inte så länge sedan som man kan tro) har jag insett det meningslösa i att gnälla på sådant som man ändå inte kan påverka, i det här fallet alltså vädret. Icke desto mindre är det inte förbjudet att drömma sig bort en stund.

I dagens Metro (jo, jag läser den regelbundet trots att jag jobbar på YA) fanns till exempel ett intressant reportage om Oman, ett lite undanskymt land på den arabiska halvön som inte riktigt lyckats slå igenom hos den breda allmänheten ännu men som helt klart ligger som bubblare på chartermarknaden.

Oman har enligt utsago ständig sol och torr värme mellan september och april och det är ju precis så man vill ha det. Fuktig värme är bland det värsta man kan råka ut för ur bekvämlighetssynvinkel. Jag glömmer till exempel aldrig när jag var i Bangkok för första gången och bodde högst upp på ett sunkigt hotell på Khao San road. Rummet saknade förstås ac och efter kvällsduschen tog det ungefär fem minuter innan svetten rann av mig igen. Och det spelade liksom ingen roll när på dygnet det var. Svetten lackade ändå. Men trots denna upplevelse har Thailand blivit ett av mina favoritländer.

Men åter till Oman. Landet har andra trumfkort, såsom stora basarer som myllrar av människor, varor och dofter, plus att det finns utflyktsmål i öknen om man är nyfiken på till exempel ett kamelrace, på att köra jeep eller sova i beduintält.

Man når Oman på cirka sju timmar från Kastrup och det finns charterarrangörer som har landet på sitt program. Kan vara värt att prova om man är trött på Kanarieöarna och Egypten eller inte pallar flyga ända till Sydostasien.

Jag hade fått för mig att den svenska kronan stod sig ganska väl i valutakonkurrensen. Det har ju pratats om att Sverige är ett av de EU-länder som klarat den ekonomiska krisen bäst. Därför blev jag väldigt förvånad när jag var inne på Forex sajt precis. Euron kostar över tio spänn igen och dollarn är uppe i 8,20, en enorm skillnad jämfört med förra sommaren då den var nere i 5,97. Men allra mest besviken blev jag på hur få thailändska baht man numera får för sina svenska pengar. Förut har man alltid räknat med att en krona motsvarar ungefär fem baht. Sedan kom dråpslaget i vintras när man fick börja snegla på att en spänn var lika med fyra baht.

Och nu är kursen nere i 3,83. Jämfört med när man fick fem baht för en krona har alltså vår valuta tappat i värde med 23,4 procent. Det innebär att en frukost för 250 baht på något thailändskt strandhak inte alls är så där våldsamt billigt längre…

Sommaren nalkas och alla är väl mer eller mindre sugna på sol och värme redan nu. Saknar du budget för att resa behöver det inte innebära att du måste stanna hemma. Det går att vinna resor på nätet. Så släng in en ansökan direkt. Någon ska ju vinna och denna någon kan bli just du. Eller jag.

Den första resan som går att vinna har du kanske redan sett marknadsföras i tv-reklam. Det är Reseguiden.se som lottar ut en segelresa i Kroatien under en veckas tid. Enda kravet är att man skriver ett resereportage åt sajten efteråt. Det brinner dock lite i knutarna. Redan nästa lördag, den 8 maj, är det avresa. Mer info om Reseguidens resa hittar du här.

Nästa resa som går att vinna är en fotoresa till Thailand som lottas ut av resemagasinet Vagabond. Resan går av stapeln i juli. För att kunna vinna den gäller det att skicka in en bild som är tagen i Thailand av den tävlande, någon gång under de senaste 50 åren, och dessutom faller juryn i smaken. Kravet på motprestation är att man tar bilder i Thailand under sin vinstresa och tillåter att de sedan används i andra kommersiella sammanhang. Mer om Vagabonds resa hittar du här.

Har du inga pengar över eller varken kan skriva eller fotografera men ändå vill resa går det även att använda sig av ett beprövat trick som tidigare praktiserats av en nuvarande svensk statsministerkandidat. Hävda att du är utbränd, ta en time out, stick till Mauritius med familj och livvakter och låt staten betala hela kittet. Gratis smakar alltid förbannat gott!

Eller nej, förresten. Skit i det sista förslaget. Håll dig till tävlingarna så har du större chans att bli en vinnare.