Med fem dagars distans till resan ska jag ta mig på att betygsätta de länder jag rest runt i de senaste två månaderna och därigenom förhoppningsvis kunna vägleda er som tvekar om vart ni ska åka i Sydostasien.

1. Thailand: En klassiker på svenskarnas resekarta. För förstagångsresenären till Sydostasien är Thailand det perfekta valet. Med asiatiska mått mätt är det ett civiliserat land med väl utbyggd infrastruktur. Stort plus för det härliga klimatet, den fantastiskt goda maten och för alla leende människor som möter en. Ett minus är att det börjar bli lite väl exploaterat på sina ställen. Det skulle vara väldigt synd om Thailand slutar som någon sorts Kanarieöarna eller Mallorca. Priserna är på väg upp men det är fortfarande synnerligen billigt.
Betyg: 4 lurblåsare av 5.

Solnedgång i Khao Lak, Thailand.

2. Laos: Ett spännande land där den mystik som gått förlorad i Thailand fortfarande finns kvar. Munkar, tempel, vacker natur och nyfikna, vänliga människor präglar detta land. Är det lugn och ro man söker i stället för strandliv och discodunk är Laos ett självklart val. Ett plus är att kulturen med efterhängsna och dryga försäljare, taxichaufförer och inkastare inte tycks ha nått hit än. Ett minus är att det på grund av sämre infrastruktur tar lång tid att ta sig runt i landet. Mekongfloden i all ära men efter någon vecka i landet längtade i alla fall jag efter att få andas havsluft igen. Priserna är om möjligt ännu billigare än i Thailand. 
Betyg: 4 lurblåsare av 5.

Munkar i Luang Prabang, Laos.

3. Vietnam: Också ett land som släpar långt efter Thailand i fråga om attraktionsförmåga på västerländska turister. Huvudstaden Saigon och dess omgivningar har dock mycket att erbjuda även om det tar ett tag att vänja sig vid den galna trafiken. Vietnam är ett eldorado för den som är historieintresserad och matkulturen är också spännande. Ett minus är att det på badorterna finns mc-taxiförare som vill erbjuda guidade turer och inte nöjer sig med ett ”nej”. Dock är de allra flesta människor väldigt trevliga och tillmötesgående och prisläget avskräcker knappast heller.
Betyg: 3 av 5 lurblåsare.

Vietnamesiska damer på Mekongfloden.

4. Filippinerna: En oupptäckt skatt bland de sydostasiatiska länderna. Att landet ligger där det ligger och är svårare att nå gör inget för oss som vill ha det för oss själva. White beach på Boracay är en av de härligaste stränderna som världen skådat och har en högsäsong (december-juni) som är längre än på många andra håll i Sydostasien. Det spanska och amerikanska arvet och det faktum att Filippinerna är det enda kristna landet i Sydostasien gör att det framstår som väldigt annorlunda. Gillar man fisk och skaldjur är det hit man ska åka. Den spretiga huvudstaden Manila kan man dock hoppa över. Pengarna räcker länge i Filippinerna.
Betyg: 4 av 5.

White beach på Boracay i Filippinerna.

5. Sri Lanka: Ett land som fortfarande väntar på de stora turistströmmarna efter det nyligen avslutade inbördeskriget. Med tanke på hur litet landet är har det mycket att erbjuda i fråga om mat, kultur, religioner och natur. Srilankeserna vet verkligen hur man tillagar curry! Det går inte fort att ta sig runt med allmänna kommunikationsmedel men å andra sidan är det väldigt billigt och man hinner se mycket under tiden. Stora minus med Sri Lanka är att huvudstaden Colombo fortfarande har stor militär närvaro och begränsad rörelsefrihet för allmänheten samt att försäljarna och de självutnämnda guiderna som följer varje steg man tar är oerhört påfrestande.
Betyg: 2,5 av 5.

Teplockare på Sri Lanka.

Att resa runt i Asien ar verkligen najs. Det ar inte att ta miste pa pa facebook over allas missnoje vad galler det usla vadret hemma. Fransett lite regn i Nha Trang i Vietnam har jag haft kanonvader hela tiden. Ja, det har nastan varit for varmt emellanat. Det har behovts en siesta/power nap mitt pa dagen ibland.

Det har varit lite samre datorer som tar typ 10 minuter for att fa fram YA:s sajt (vilket omojliggjort bloggande) men nu ar jag i Filippinerna och har verkar det fungera som det ska. Jag var har for tva ar sedan ocksa och halsar pa samma personer den har gangen men skillnaden ar att jag ska till Boracay nu och uppleva varldsberomda White beach med egna ogon.

Mitt storsta (enda) problem an sa lange ar att det ar for manga valutor att halla reda pa, speciellt for en manniska som jag som inte ens ager en planbok. Nar jag akte i vag hade jag svenska kronor, amerikanska dollar och thailandska baht till hands. Dessa tre valutor har sedan fatt sallskap av laotiska kip, vietnamesiska dong, malaysiska ringgit och filippinska pesos och i nasta vecka sallar sig srilankesiska rupier (tror jag att de heter i alla fall, har inte undersokt det narmare) till samlingen.

Men det ar ett i-landsproblem och egentligen inget att hanga upp sig pa.

For er som soker jobb kan jag meddela att det finns gott om jobb har nere. Flera restauranger soker servitriser. Men da far man vara beredd att klara sig med en lon pa 120 pesos om dagen, det vill saga 20 spann.

Tror inte att eventuell dricks racker for att gora lonen skalig…

Kom just på att jag jobbat min sista fredag för det här året. Det känns lite märkligt. Det är ju trots allt två och en halv månad kvar innan man ska stå där på nyårsafton och åter låtsas att man kan röka cigarr. Men innan jag gick hem stötte jag ihop med Robert Dahlström, som har sitt rum i samma korridor som jag på YA. Han hade tidigare under dagen haft vänligheten att lägga en bok om Vietnam på mitt skrivbord.

Den låg där inplastad och orörd, ”Jag såg kärleken och döden”, skriven av Erik Eriksson. Den handlar om Erikssons tio år som korrespondent under Vietnamkriget och minnena han samlat på sig därifrån.

”Jag tänkte att den kanske kunde vara något för dig. Den är helt nyutgiven”, sa Dahlström.

Och sedan var vårt sedvanliga resesnack igång. Dahlström åker, som säkert flera av er vet vid det här laget, helst till Sevilla eller Barcelona. Det var faktiskt mitt ”fel” att han tog mod till sig och vågade sig utanför Europas gränser för första gången härom året. Och nu är han, precis som jag, helt såld på Asien och berättar gärna om sina äventyr i Thailand, Laos och Kambodja.

Jag har själv lånat en del böcker om Indokina och resten av Sydostasien nu inför resan. Jag vill vara påläst om de länder jag kommer till. Jag tycker att det är att visa lite respekt att man har viss koll på vad som försiggått på den mark man beträder. Men varenda gång jag slår ihop pärmarna på någon bok tillhörande genren nutidshistoria slår det mig hur lite man egentligen vet om 1900-talet utanför Europa. Andra världskriget fick man hyfsad koll på i skolan. Men allt det andra då? Vart tog det vägen? Vietnamkriget? Gandhi? Röda khmererna? Filippinernas öden under de spanska och amerikanska ockupationsmakterna? Koreakriget? Kinas alltjämt pågående ockupation av Tibet?

Jag ska försöka hinna läsa ut den här boken innan jag åker på torsdag. Sedan ska jag återgälda Dahlström tjänsten genom att dela med mig av mina intryck och bilder från Vietnam.

Ty han har för avsikt att resa dit i januari.

Ni som tycker att själva planeringen och förberedelserna är halva resan ger jag delvis rätt. Jag tycker också om att, gärna ett år i förväg, sitta och spåna om resor, väga för- och nackdelar och drömma mig bort oavsett om det är en weekend i London, en tågluff i Östeuropa eller en volontärresa till Malawi som väntar.

Däremot gillar jag inte de sista veckorna före avresan. Det är då saker och ting verkligen ställs på sin spets. Är passet giltigt? Finns det nödvändiga viseringar? Behövs några ytterligare vaccinationer? Har jag printat ut alla e-tickets? Har jag försäkringspappren i ordning? Går det att ta ut pengar i Laos eller måste jag ha cash? Att kolla de här sakerna är verkligen bara ett nödvändigt ont för att sedan få komma iväg.

Dessutom tappar i alla fall jag fokus på annat i tillvaron i takt med att avresan närmar sig. Det är ju trots allt inte en veckas tillrättalagd charter till Mallorca vi snackar här utan åtta veckors backpacking i Sydostasien så det gäller att ha koll och vara förberedd för att få ut max av resan.

Det är snällt av kommunistregimen i Vietnam att ge skandinaviska medborgare visum i 15 dagar vid ankomst och jag hade inte tänkt stanna längre heller. Däremot stör jag mig på de krav på motprestation som är förenat med dessa visumdagar. Om oturen är framme måste man nämligen kunna bevisa att man har en biljett ut ur Vietnam inom dessa 15 dagar så att man inte stannar längre på olaglig väg. Därför har jag ”tvingats” (ska på det hållet så småningom ändå) boka ett flyg från Phnom Penh i Kambodja till Kuala Lumpur i Malaysia. Så det är bara att hoppas att de vietnamesiska myndigheterna gillar läget och fattar att jag har för avsikt att ta en buss från Saigon till Phnom Penh inom dessa 15 dagar.

Om jag får gnälla lite till (och det får jag eftersom det är min blogg) så tycker jag att vädret är för bra här hemma. Jag vill ha regn, blåst, kyla och en massa annat mög nu i tre veckor så att kontrasten blir desto större när jag landar i Bangkok den 23 oktober.

Jag kom dessutom på att jag glömt att tacka Jenny som tipsade om lite saker i Kambodja för ett tag sedan. Så det gör jag nu. Tack Jenny om du läser det här =)

Tiden bara spinger i väg. Det är inte mer än tre månader kvar till årets andra långresa. Inte för att jag känner någon direkt resfeber redan men jag vill ändå vara hyfsat påläst innan och ha någorlunda koll på vad jag vill göra under mina åtta veckor i Sydostasien. Har lånat en hel trave böcker på bibblan.

Min erfarenhet säger mig att det är bättre att stanna lite längre i varje land och gå lite mer på djupet än att bara skrapa på ytan i kanske tio olika länder. Senast jag reste runt i Sydostasien för två år sedan var jag i Thailand, Malaysia, Brunei, Filippinerna, Singapore och Kambodja och det var nästan i mesta laget. Jag kände att det var ett par länder jag inte blev ”färdig” med, till exempel Kambodja och Filippinerna. Små länder som Brunei och Singapore klarar man av på några dagar men inte de andra.

Därför har jag mer eller mindre bestämt mig för att hoppa över Indonesien när jag åker nu i oktober. Dels är hösten inte den torraste perioden på året i Indonesien och dels har en del vänner talat sig så varma om Bali att jag känner att jag behöver vara där mer än bara några dagar. Jag får helt enkelt spara den ön till ett annat tillfälle. Sedan har det ju viss betydelse också att det förekommer ett och annat sprängattentat i Jakarta. Man behöver ju inte söka upp terrordåd på egen hand i onödan. Och vad jag vill minnas var det ganska många som strök med på Bali när det genomfördes självmordsbombningar där 2002 och 2006.

Nej, det lutar faktiskt åt att jag från Bangkok åker direkt upp till Laos och därifrån vidare till Vietnam och en liten sväng i Kambodja igen. Eventuellt ansluter någon vän hemifrån några veckor i den vevan men annars får jag klara mig själv.

Jag tänkte först bara spendera 7-8 dagar på Sri Lanka men efter att ha läst vad som finns att se och göra där har jag tänkt om och kommer förmodligen att försöka vara där åtminstone två veckor. För att hinna transportera sig och uppleva bland annat elefantdagis, teplantager, strandliv och storstadsliv behövs det säkert en del tid.

Sedan är ju tanken att hälsa på en vän på Filippinerna samt att ombesörja julklappsinköpen i Bangkok. Det ska nog inte bli några problem att ha saker att göra i åtta veckor. Känns som om fyra månader hade varit mer lagom men man får vara glad för det lilla. )

Någon som kan tipsa om Laos, Vietnam eller Sri Lanka? Skriv!

Jag är inte någon chartermänniska som vill ha det mesta bestämt i förväg. Jag gillar att vara spontan på mina resor och göra det som faller mig in. Därför är det guld värt att det finns flygbolag som Air Asia www.airasia.com Det är deras tjänster jag kommer att använda mig av när jag ska resa runt i Sydostasien till hösten.

När jag landar i Bangkok är det bara att hämta bagaget på bandet, susa genom passkontrollen och åka rulltrapporna upp till avgångshallen. Där står Air Asias personal i sin desk och erbjuder 23 olika destinationer från Bangkok till nio olika länder. Och vill man ha ännu mer att välja på tar man sig till Kuala Lumpur i Malaysia. Därfrån flyger Air Asia till över 50 olika destinationer i 13 länder.

Och det bästa av allt är att det (nästan) alltid går att få plats på en flight även om man bokar den endast en dag i förväg eller till och med samma dag. Priserna avskräcker inte heller. Det kostar från några hundralappar upp till cirka en tusenlapp för en enkelresa.

Det är den här flexibiliteten som tilltalar mig. Jag behöver inte bestämma i förväg vad jag ska göra när jag kommer till Bangkok den 23 oktober. Ska jag stanna i Thailand några dagar? Eller ska jag flyga till Bali? Hong Kong? Vietnam? Singapore? Kambodja? Valet är fritt och det är precis så jag vill ha det.

När jag senast reste runt i Asien (2007) flög jag 15 sträckor till olika ställen i Thailand, Malaysia, Brunei, Filippinerna, Singapore och Kambodja och det kostade mig inte mer än 6 000 sammanlagt. Air Asia förvandlar hela Sydostasien till ett smörgåsbord som det bara är att ta för sig av.

Hit (Kuala Lumpur) tar man sig med Air Asia.

Till en ort nära Phi Phi Islands går det också att ta sig med Air Asia.

Eller så kan man bege sig till Angkor Wat i Kambodja. Med Air Asia.