Jag har ett väldigt kluvet förhållande till att åka tåg. När jag sitter på pågatåget till eller från Malmö håller jag på att dö av tristess. Kilometerna och minuterna släpar sig fram trots att det inte tar mer än drygt tre kvart att tillryggalägga de sex milen. Speciellt sträckan mellan Svedala och Skurup får mig att storkna. Då gäller det att ha alla möjliga gratistidningar och helst någon kvarglömd YA till hands för att mildra rastlösheten.

Däremot hade jag inga problem med att fördriva tiden i höstas när jag åkte tåg på Sri Lanka. Trots att tåget höll en snitthastighet på 25 kilometer i timmen (jo, det är sant, tio mil tog fyra timmar) var det en ren njutning. Att tågen var charmigt slitna och innehöll massor av lokala människor bidrog förstås till att öka nyfikenheten och att allt från teplantager till vattenfall, palmskogar, charmiga små byar och guldfärgade stränder fanns att beskåda genom de glaslösa fönstren gjorde att man knappt ville komma fram.

Likadant var det i Peru förra våren. Tågresan från Cusco till Aguas Calientes, slutstationen för vidare färd till inkastaden Machu Picchu, innebar zick-zackande med tåget upp för berget i fyra timmar men eftersom man visste vad som väntade vid framkomsten flödade adrenalinet och tidsperspektivet förlorades.

Med sistnämnda upplevelser i färskt minne har jag fått idén att åka tåg upp till norra Sverige någon gång i sommar. Som den utstuderade vinterhatare jag är är det inte ofta jag styr kosan norrut men att åka från Malmö genom hela landet och upp till Narvik i Norge för 1998 spänn tur och retur känns faktiskt en aning lockande. 26 timmar enkel resa kan det vara värt för att få se midnattssol, renar, hjortronplockare, skotrar och samer och allt vad som nu kan tänkas gömma sig i skogarna utanför tågkupén. Mer info om priser och tider bjuder Lapplandståget på.

Dessutom har jag aldrig varit längre norrut i Sverige än Umeå. Med Lapplandståget passerar man i alla fall Kiruna och Abisko.

Problemet är att jag skulle vilja stanna på båda ställena och sedan fortsätta till Narvik, utan att betala mer än de 999 kronor som enkelbiljetten från Malmö kostar. Undrar om det går att lösa.

Jag ska fundera på det nästa gång jag åker sträckan Svedala-Skurup…

När jag åkte till Sydamerika i vintras var det definitivt inte på kulinariska grunder. Jag hade fått berättat för mig att sydamerikansk mat var ganska torftig och dåligt kryddad. Och med facit i hand kan jag konstatera att Sydamerika förtjänat sitt dåliga rykte vad gäller mat. Det hörde mer till regel än undantag att jag och mina vänner fick salta och peppra rejält på egen hand för att reta smaklökarna.

Lyckligtvis fanns det dock lysande undantag. Och detta framför allt på ett ställe där jag minst av allt hade förväntat mig att bli positivt överraskad, på en fiskrestaurang i stadsdelen Miraflores i Lima i Peru. Vårt sällskap hade hört talas om att fiskrätten ceviche skulle vara något alldeles speciellt och dessutom var något av en nationalrätt i Peru.

Men det var ändå mest för tyska Christines skull som vi hamnade på denna restaurang vid Stillahavskusten. Dagen efter skulle hon nämligen vidare till Ecuador så detta var på sätt och vis en Auf Wiedersehen-måltid efter tio dagars backpackande ihop.

Att vi provade ceviche var dock inget jag ångrade. Maken till njutning för gommen var det länge sedan jag upplevde. Vad är då ceviche? Jo, starkt förenklat handlar det om rå fisk marinerad i limesaft med rödlök, chili och koriander som serveras med sötpotatis och majs. Och så här ser ceviche ut, åtminstone enligt restaurang Punta Sal i Lima.

Vill du provsmaka utan att behöva åka till Peru så bjuder jag på ett recept här:

Leta fram 500 gram tinad vit fisk (sej eller torsk). Vill man variera sig tar man lite räkor, krabba eller skaldjursmix tillsammans med fisken.

Krama ur saften ur tio limefrukter i en skål och blanda i en hackad röd chilifrukt, en näve hackad koriander, en lagom stor hackad rödlök och två hackade vitlöksklyftor. Rör runt och smaksätt ytterligare med salt och eventuellt lite socker.

Lägg ner fisken/skaldjuren i saften och sätt in skålen i kylen i 40-60 minuter.

Servera sedan ihop med sötpotatis (den där brandgula varianten. Funkar med vanlig potatis om det inte går att få tag i sötpotatis) som kokts med skalet på innan den skalas och majskolvar som kokts lagom mjuka. Garnera med några salladsblad och häll upp ett glas vitt vin så är saken biff. Eller fisk…

httpv://www.youtube.com/watch?v=DY-SnE-JK8M

I helgen ska jag passa på att få lite miljöombyte uppe i Kalmar men kolla in igen i nästa vecka. Då kommer bland annat ett test där du kan testa och se vilken typ av resenär du egentligen är. Är du partymänniskan som hänger på Ibiza, är du Ture Turist med midjeväska på Phuket eller rent av äventyraren som inte bangar för en skydive i Namibia?

Till sistnämnda kategori hör definitivt två gamla skolkamrater till mig som i sommar planerar att köra ambulans mellan London och Ulan Bator i Mongoliet. Kolla in deras galna, men behjärtansvärda, projekt på www.mongolrally.se/