En av mina kära kusiner har skaffat sig en ordentlig systemkamera och har verkligen snöat in på det här med att ta bilder. Det tycker jag är bra för jag är likadan. Därför ska det bli exta roligt att resa till Nordkap med henne nästa sommar och peppa varandra att ta grymma bilder i midnattssol.

De som känner mig riktigt väl vet att jag är motståndare till allt vad mörker, kyla, regn, snö och blåst heter. Av denna enkla anledning är det inte ofta jag reser norrut. Knäcken kom när jag var i Stockholm senast (tror det var i januari 2006) och fick gå hukad i snöstormen och när jag var i Umeå en gång i maj månad och snödrivorna låg kvar ute i terrängen.

Enda gången jag njutit av en resa norrut var när jag var på Island sommaren 2007 men då reste vi också precis runt midsommar och hade, enligt en guide, en exceptionell tur med vädret. Aldrig tidigare hade hon upplevt så mycket sol och så höga temperaturer så många dagar i sträck.

Men nu är alltså tanken att jag ska trotsa min fobi och resa norrut igen. Det är Norges bildsköna kustlandskap som lockar, i kombination med ordentlig midnattssol och det faktum att man får beträda klassisk mark vid Nordkap.

Om allt går enligt planerna reser vi i juli nästa år, med Lapplandståget från Malmö till Narvik. Därefter blir det lite fjordhäng och valsafari i Andenes och till sist en hänförande bilfärd upp till Nordkap. Om tiden räcker till skulle vi nog kunna tänka oss att stanna till i Abisko nationalpark också på hemvägen och hoppa på tåget i Kiruna i stället.

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar Norges nationaldag eller inte. På ett sätt är jag grymt avis på att själva företeelsen är så stor i Norge och att Karl Johan i Oslo är översvämmad med flaggviftande norrmän i alla åldrar. Å andra sidan tycker jag att norrmännen är lite väl dryga, uppblåsta och självgoda. Det är nog lite jantelagstankar som rör sig i huvudet hos mig i det fallet.

Med en massa fisk och olja att sälja har det ”alltid” gått bra för Norge och man ser ju aldrig en ledsen eller butter norrman. Till och med när de borde vara arga gör deras tonläge och satsmelodi att de ändå låter glada. Hur ska man kunna låta arg när man sjunger så fort man ska säga något? Det finns alltid, i varenda norrman, en inneboende bestefar som är beredd att hämta några Ringnes i kylen och gå på tur.

Att det sedan är av ett lite luddigt skäl som Norge firar nationaldagen är en annan sak. Att det blev just 17 maj som valdes beror på att Norges dåvarande kung Christian Frederik skrev under Norges grundlag den 17 maj 1814. Men jag tror snarare att nationen samlas denna dag för att invånarna känner en stark samhörighet med varandra. Det brukar vara så för nationer som varit intvingade i krig relativt nyligen och vunnit freden.

Jag tror därför att motsvarande brist på denna nationella samling i Sverige gör att nationaldagsfirandet här ytterst sällan når några högre höjder. Vi har ingen fred att jubla över.

Dessutom kan jag som skåning verkligen inte gå igång på att fira Sveriges nationaldag för att Gustav Vasa valdes till kung 1523. När det inträffade var Skåne en självklar del av Danmark och skulle så förbli i ytterligare 135 år. Gustav Vasa har således aldrig varit kung över Skåne. Inte ens nära faktiskt.

Men det skiter förmodligen norrmännen i…

Att åka på kryssning från Köpenhamn till de norska fjordarna kändes på förhand som ett helskandinaviskt projekt. Jag kunde inte haft mer fel. Bland de 2 016 passagerarna fanns människor från 41 olika länder och personalen på 777 personer utgjordes av människor från 61 länder världen över.

Att borda den 264 meter långa och elva våningar höga ”Vision of the Seas” blev med andra ord en internationell upplevelse av format. Vår hyttstäderska var från Brasilien, serveringspersonalen vid vårt bord från Colombia, kyparen från Indien, hovmästaren från Portugal och tjejen i incheckningen från Nepal. Dessutom kryllade det av servitriser och barpersonal från Jamaica, Filippinerna och Costa Rica. Bland annat.

Under de många timmarna till sjöss fanns det alltså goda möjligheter till kulturutbyten och brobyggande. Slängde man ur sig ett ”muito obrigado” (tack så mycket på portugisiska) till någon av brasilianarna kunde man räkna med ett leende och om möjligt ännu bättre service och det dröjde heller inte länge förrän man hade fått klart för sig att tack heter salamat på tagalog (det dominerande språket i Filippinerna).

Väl på plats i Norge är det alltid trevligt att ta en tur i Bergen även om det sägs regna där 300 dagar om året. De gamla magasinshusen i Bryggen är värda en närmare titt och fiskmarknaden ett stenkast därifrån är också spännande.

Geirangerfjorden lockar med underbara naturskådespel och på fjället Dalsnibba en dryg halvtimme med buss från själva Geiranger belönas man med en makalös utsikt över berg, glaciärer, dalar och fjordar.

Vill ni ta en närmare titt på vad vårt kryssningsbolag har att erbjuda? Kolla då på www.royalcaribbean.com 

Sedan vill jag också passa på att tacka Taner Caliskan som varit vänlig nog att hålla bloggen uppdaterad medan jag varit borta. Hoppas ni gick igång på hans inlägg om Istanbul och Las Vegas. Det gjorde i alla fall jag! =)

Kryssningsfartyget ”Vision of the Seas” för ankar i Geirangerfjorden.

Personalen utgjordes av människor från 61 olika länder. Här försöker några av dem sjunga ”O Sole Mio”.

Bryggen i Bergen finns med på Unescos världsarvslista.

Kunglig utsikt över Geirangerfjorden.

Det är några år sedan jag var på kryssning men i morgon är det dags igen. Med anledning av ett jubileum i familjen bär det iväg på fjordkryssning i Norge i sex dagar.

Senast jag var på kryssning var i Bahamas 1995. Då startade vi i Miami och begav oss ut i turkost vatten, åt solmogna exotiska frukter och låg i jacuzzin uppe på däck, drack en och annan paraplydrink och lyssnade på vårt husband som spelade calypsomusik på oljefat.

Riktigt samma stuk blir det förmodligen inte den här gången men garanterat roligt ändå! Kryssningsfartyget avlöper Köpenhamn i morgon eftermiddag och kommer fram till Bergen på onsdag morgon. Sedan blir det en heldag där innan vi susar vidare till Geirangerfjorden. Bergen var jag i förra hösten och det var en vacker stad även om det oftast regnar där. Geirangerfjorden är vida känd även utanför Norge och lockar drygt en halv miljon turister varje år.

Nog om det som komma skall. Resten får ni höra nästa helg när jag kommit hem igen.

Att jag är borta ett tag innebär dock inte att ni ska låta bli att gå in och läsa resebloggen. I min frånvaro kommer nämligen en kär vän och kollega på YA, Taner Caliskan, att skriva några gästinlägg från sin senaste resa till Istanbul och eventuellt även om Las Vegas.

Till sist ett riktigt lågvattenmärke ur den norska melodifestivalhistorien. Ni som tycker att Jahn Teigen sög i sina glansdagar har förmodligen inte hört det här bidraget från 1980…

httpv://www.youtube.com/watch?v=ap3_USxKQ34