Så här i VM-tider finns det all anledning att skriva ännu mer om Afrika. Jag inbillar mig att folk i allmänhet ser problemen med att resa runt i Afrika i stället för att se möjligheterna. Ungefär som när en anfallare med dåligt självförtroende ser målvakten i stället för målet.

Visst, det finns nackdelar med att resa i Afrika. Är man vad vid att göra sina behov på en Ifö- eller Gustavsbergstoalett kan det kännas lite obehagligt att sätta sig vid en hål-i-marken-anordning där varken toapapper, rinnande vatten eller tvål är självklarheter.

Är man rädd för sprutor är inte heller en Afrikaresa att rekommendera. Det blir till att spendera ett par tusen kronor före avresa på olika vaccinationer. I Zambia blir man till exempel inte ens insläppt vid gränsen om man inte kan bevisa att man är vaccinerad mot gula febern.

Någon gastronomisk höjdpunkt innebär inte heller en vistelse i Afrika, såvida man inte söker sig till storstäderna där utbudet är större. På landsbygden är det mest kyckling och ugali som står till buds.

Men en resa till Afrika är ändå något som inte går att jämföra med backpackerresor till exempelvis Asien, Australien och Sydamerika.

Att övernatta ute på savannen i Kenya och uppleva vilda djur på nära håll är oslagbart, likaså att se masajerna och deras kultur. Tanzania bjuder på samma upplevelser plus att badparadiset Zanzibar ligger inom räckhåll från kuststaden Dar es Salaam.

Zambia kan locka med enastående naturskådespel, till exempel Victoriafallen, som ligger på gränsen till Zimbabwe.

I Namibia möts gammalt och nytt, rikt och fattigt, modernt och traditionellt, europeiskt och afrikanskt. Ett mycket spännande land, men relativt okänt för de flesta resenärer.

Sydafrika har, i mina ögon, Kapstaden med omgivningar och Garden Route som sina stora dragplåster men möjligheten att beskåda vilda djur finns även här.

Är du fortfarande inte övertygad kan jag upplysa om att det finns utmärkta möjligheter att flyga till Nairobi (Kenya) eller Kapstaden från Amsterdam. Det tar ungefär åtta timmar till Nairobi och tolv till Kapstaden. Tidsdifferensen är inte mer än en timme så någon risk för jetlag föreligger inte.

Ta sig runt är inte heller några problem. Det finns moderna långfärdsbussar som tar en från Nairobi till Dar es Salaam, från Dar es Salaam till Lusaka (Zambia), från Victoria Falls i Zimbabwe till Windhoek i Namibia och från Windhoek till Kapstaden. Det kan ta drygt 20 timmar ibland och det kan hända att man får nöja sig med att äta medhavd frukt och kex.

Och förbeställer man en taxi klockan fem på morgonen så kan man lita på att det fungerar. Kommer vederbörande taxi inte blir det i stället någon annan som tjänar de pengarna och det är det ingen taxichaufför som vill riskera.

Så om du går i backpackertankar och har minst en månad på dig så kan jag varmt rekommendera Afrika.

Bilderna: (c) Fredrik Sörensson

Masajer i Kenya.

Strandbild från Zanzibar.

Victoriafallen.

Stor sanddyn i Namibia.

Waterfront och Taffelberget i Kapstaden.

”Schmeiß der Ball” (hutta bollen) sa den lilla tioåriga lintotten till sin kamrat på brännbollsplanen. Yrvaket tittade vi upp genom rutorna i bussen. Kontrasten till det Zimbabwe vi lämnat 20 timmar tidigare var total. Nu var vi i Namibia, där barnen inte bara spelade brännboll, var ljushyade och blonda. De pratade dessutom tyska. Mitt i Afrika!

Namibia var tysk koloni mellan 1884 och 1915 under namnet Tyska Sydvästafrika men efter freden i Versailles 1919 (där ju Tyskland som bekant torskade big time) hamnade Namibia under sydafrikansk förvaltning. Självständighet fick man först 1990.

Det tyska arvet lever dock kvar på sina ställen. Det märks inte bara i orts- och gatunamn (t ex Windhoek, Swakopmund, Lüderitz och Kaiser Wilhelm Straße) utan även på att det finns en mängd caféer med storslagna bakverk och att det som bakgrundsmusik i varuhusen inte sällan spelas ompa ompa-musik. Träffar man äldre människor är det inte alls ovanligt att de tilltalar en på tyska.

I dag är tyskan modersmål för ungefär 30 000 av Namibias två miljoner invånare, det vill säga 1,5 procent av befolkningen. Många har det dock som andraspråk. Namibias äldsta tidning, Allgemeine Zeitung, är den enda tyskspråkiga tidningen i hela Afrika.

Sandboarding i Swakopmund, Namibia. Snubben till höger kunde prata tyska.

Vår hostelmanager Frenus lagar till en ”braai” i Namibia. Även han pratade tyska.