Jag har haft besök från Thailand nyligen och passade på att bjuda min gäst på bland annat hemmagjorda blåbärs/vaniljmuffins. De blev så populära att jag fick en förfrågan om att göra en extra laddning dagen före hemresan för att packa ner så att det kunde bjudas på svenska muffins nere i Thailand.

Närmare 15 muffins fick plats i burken som packades ner i väskan och ett telefonsamtal tidigare i dag skvallrade om att mina muffins kommit välbehållna fram till Thailand, gått åt som smör i den stekande solen och fått högsta betyg av provsmakarna där nere. De var mäkta imponerade att en man kunde vara så pass händig i köket.

Det är tyvärr under många thailändska mäns ”värdighet” att ägna sig åt sådana sysslor men är det en ”falang” som kan sådant så är det tydligen okej. =)

Tänka sig att ett land med så stolta mattraditioner faktiskt kan uppskatta något som är tillagat i ett svenskt kök.

Det där med en ugn av samma kaliber som i ett normalt svenskt kök är dock lite svårare att uppbringa i de flesta thailändska hem. Så det blir väl för mig att baka fler och skicka på export.

Här är receptet i alla fall:

Vispa ihop två ägg och 2 dl socker lite sådär lagom pösigt.

Smält 50 gram smör i en gryta och när det smält, tillsätt 1 dl mjölk.

När det börjar koka, häll ner smöret och mjölken i ägg/sockersmeten och rör ihop.

Tillsätt omedelbart en blandning av 3 dl vetemjöl, 1,5 tsk bakpulver och några tsk vaniljsocker (efter behov). (Förslagsvis rörs den här blandningen ihop i förväg).

Rör ihop tills smeten blivit jämn och fördela i formar.

Droppa i 4-5 frusna blåbär i varje form.

Grädda i 200-225 grader i ugn i 8-10 minuter.

Bland det mest spännande med att resa utomlands är utan tvekan alla härliga matupplevelser. Inte minst i Sydostasien, där jag nyligen tillbringat åtta veckor, får smaklökarna sitt lystmäte. Och det behöver inte vara några märkvärdiga restauranger man besöker för att få avnjuta fantastiskt god mat. Oftast är det små kvarterskrogar, dit lokalbefolkningen söker sig, som serverar den godaste och mest genuina maten. Det är bara att sätta näsan i vädret och känna var chilidoften kommer ifrån och sedan ta rygg på närmaste hungriga ortsbo.

Det thailändska köket är känt som ett av världens godaste och jag kan bara instämma. Ett exempel från min resa är den buffé, bestående av alla möjliga sorters kyckling, biff, fläsk, bläckfisk, grönsaker, frukt, nudlar, ris och diverse andra läckerheter som man fick ta del av för 99 baht, det vill säga ungefär 22 spänn. Men så låg restaurangen också en kilometer norr om Khao Lak, inbäddad i lummig grönska. Tur att man har thailändska vänner som känner till de här smultronställena!

Thailändsk buffé där man tillagar sitt eget käk.

Andra smaksensationer som jag fick uppleva var alla currymåltider på Sri Lanka. Jag provade mig igenom chicken curry, fish curry, beef curry och dal curry på diverse utskänkningsställen och blev inte besviken en enda gång. Extra gott blir det om man får färskt vitlöksnaanbröd som tilltugg och en Lion lager att skölja ner alltsammans med.

Väl hemma i Ystad strax före jul noterade jag att två lokaler längs Gågatan står outhyrda och tomma. Jag ber en stilla bön att det blir ett curryhak med influenser från Indien eller Sri Lanka som öppnar där inom kort. Annars tycker jag att matutbudet i Ystad börjar arta sig. Det finns genuin, svensk husmanskost för den som vill, pizzeriorna är rikligt representerade, det finns japanska, kinesiska och thailändska restauranger och dessutom ett par grillvagnar som serverar spännande mat från Mellanöstern. Bara att hugga in och drömma sig bort för en stund.

Behaglig curryupplevelse på Sri Lanka.

När jag åkte till Sydamerika i vintras var det definitivt inte på kulinariska grunder. Jag hade fått berättat för mig att sydamerikansk mat var ganska torftig och dåligt kryddad. Och med facit i hand kan jag konstatera att Sydamerika förtjänat sitt dåliga rykte vad gäller mat. Det hörde mer till regel än undantag att jag och mina vänner fick salta och peppra rejält på egen hand för att reta smaklökarna.

Lyckligtvis fanns det dock lysande undantag. Och detta framför allt på ett ställe där jag minst av allt hade förväntat mig att bli positivt överraskad, på en fiskrestaurang i stadsdelen Miraflores i Lima i Peru. Vårt sällskap hade hört talas om att fiskrätten ceviche skulle vara något alldeles speciellt och dessutom var något av en nationalrätt i Peru.

Men det var ändå mest för tyska Christines skull som vi hamnade på denna restaurang vid Stillahavskusten. Dagen efter skulle hon nämligen vidare till Ecuador så detta var på sätt och vis en Auf Wiedersehen-måltid efter tio dagars backpackande ihop.

Att vi provade ceviche var dock inget jag ångrade. Maken till njutning för gommen var det länge sedan jag upplevde. Vad är då ceviche? Jo, starkt förenklat handlar det om rå fisk marinerad i limesaft med rödlök, chili och koriander som serveras med sötpotatis och majs. Och så här ser ceviche ut, åtminstone enligt restaurang Punta Sal i Lima.

Vill du provsmaka utan att behöva åka till Peru så bjuder jag på ett recept här:

Leta fram 500 gram tinad vit fisk (sej eller torsk). Vill man variera sig tar man lite räkor, krabba eller skaldjursmix tillsammans med fisken.

Krama ur saften ur tio limefrukter i en skål och blanda i en hackad röd chilifrukt, en näve hackad koriander, en lagom stor hackad rödlök och två hackade vitlöksklyftor. Rör runt och smaksätt ytterligare med salt och eventuellt lite socker.

Lägg ner fisken/skaldjuren i saften och sätt in skålen i kylen i 40-60 minuter.

Servera sedan ihop med sötpotatis (den där brandgula varianten. Funkar med vanlig potatis om det inte går att få tag i sötpotatis) som kokts med skalet på innan den skalas och majskolvar som kokts lagom mjuka. Garnera med några salladsblad och häll upp ett glas vitt vin så är saken biff. Eller fisk…

httpv://www.youtube.com/watch?v=DY-SnE-JK8M

I helgen ska jag passa på att få lite miljöombyte uppe i Kalmar men kolla in igen i nästa vecka. Då kommer bland annat ett test där du kan testa och se vilken typ av resenär du egentligen är. Är du partymänniskan som hänger på Ibiza, är du Ture Turist med midjeväska på Phuket eller rent av äventyraren som inte bangar för en skydive i Namibia?

Till sistnämnda kategori hör definitivt två gamla skolkamrater till mig som i sommar planerar att köra ambulans mellan London och Ulan Bator i Mongoliet. Kolla in deras galna, men behjärtansvärda, projekt på www.mongolrally.se/