Jag har en t-shirt som jag kopte pa Kuba harom aret. Den forestaller den kubanska flaggan med Che Guevaras ansikte insprangt i flaggan. Av politiska skal brukar jag inte anvanda den hemma i Skane men pa semestrarna bryr jag mig inte.

Jag hade den pa mig i dag nar jag gick ut fran hotellet i Sihanoukville pa vag ner till stranden. En motoforare fick syn pa Che Guevara-portrattet, log med hela ansiktet och utbrast:

- Ohh! Maradona!

Som sagt, man slutar aldrig att forvana sig. Ny destination i dag och ny kambodjansk MFF:are.

Motoforaren (moto ar vespataxi) som skulle ta mig fran busshallplatsen till playan i Sihanoukville bad mig hoppa upp och sen utspelade sig foljande konversation:

- Where are you from my friend?
- Sweden.
-Stockholm or Malmo?
- Malmo.
- Ok, I know Malmo. They have a very good football team. They finished number one last season. Helsingborg finished number two.
- Yes, I know. Helsingborg suck.
- Yes, Helsingborg suck.

Vem sa att svensk fotboll inte ar kand utanfor Europa? Nar jag kom till mitt hotell i Phnom Penh (Kambodja) i gar fragade en i personalen var jag var ifran.

- Sweden, sa jag.

- Stockholm or Malmo? fragade han vidare.

- I’m from the Malmo area. I’m impressed that you know about Malmo, fortsatte jag.

- Yes, yes, I know Malmo. They have a very good football team. They became Swedish champions last year. I try to follow them as much as I can. They play very nice football.

Sedar ja. Den har killen blev helt plotsligt min vardagshjalte.

Tanka sig. Man reser till Phnom Penh och traffar en inhemsk MFF:are =)

Qatar Airlines och Air Asia.

Det är de bolagen jag kommer att använda mig av under den nära förestående resan. När jag bokar flyg är det en del kriterier som ligger som underlag för den flight jag bokar. Det första är naturligtvis priset. Nummer två är om det är överdrivet lång väntetid vid en eventuell mellanlandning. Det tredje är om flighten går via Paris. Då går den bort direkt. Om ni undrar varför så läs mina tidigare inlägg om den ”eminenta” (hostattack) flygplatsen Charles de Gaulle.

Den här gången hittade jag en flight från Kastrup till Bangkok för 6 700 spänn. Visserligen var det ganska lång väntetid i Qatar på vägen hem men det tänkte jag vända till en fördel genom att faktiskt ta mig utanför transitutrymmena och ge huvudstaden Doha en chans.

Att samma flight var 1 600 spänn dyrare bara tre dagar senare och att den inte ens var i närheten av att kränka franskt luftrum var givetvis extra bonus.

Sedan gick jag snabbt över till mitt favoritbolag Air Asia. Jag fattar inte hur de kan gå runt när de i princip skänker bort sina flighter. Bangkok-Phnom Penh tur och retur för 1 300 spänn och sedan Bangkok-Udon Thani (enkel resa) för 370 spänn. Hade det inte varit för att jag beställde extra bagage (20 kg i stället för 15) hade sistnämnda flight kostat mindre än 300.

Så det är ett ganska enkelt val om man ska flyga en timme eller ta bussen i tio timmar och kanske spara en hundring.

Jag hoppas att vi någon gång får se ett lika välrenommerat och pålitligt lågprisbolag i Europa som Air Asia.

Jag stod inte ut längre. Med en vinter som satte igång den 24 november och inte på något sätt tycks vilja avta blev det bara för mycket. Jag mindes tillbaka till förra vintern när de smältande snöhögarna låg kvar i Ystad en bit in i april och funderade på om det ska bli likadant den här vintern.

Snö från november till april? Sällan, Stellan! Inte en chans!

Därför har jag bokat en resa till varmare breddgrader. Den 29 januari lyfter planet från Kastrup med slutdestination Bangkok och hemkomsten är beräknad till den 2 mars.

Meningen är att jag ska hälsa på vänner i både Laos och Thailand men jag hade även tänkt mig några dagar i Kambodja, dit jag längtat ända sedan jag var där i februari 2007. Och som en extra liten bonus kommer jag att ha ett uppehåll på 21 timmar i Qatar på hemvägen, tillräckligt lång tid för att i alla fall få ett intryck av huvudstaden Doha.

Indonesien är också något som jag skulle vilja åka till men det är klimatet som ställer till det. Regnperioden på Bali infaller mellan november och mars och även om solchanserna är hyfsade i februari så kan man också mötas av regntunga skyar flera veckor i sträck om man har otur. Jag får väl kolla väderprognoserna när jag väl kommit till Thailand och eventuellt ta ett spontanbesök dit. Med Air Asia kostar det bara i runda tal 1 000 spänn att flyga till Bali från Bangkok.

Så om en knapp månad byter jag termodräkt, månboots, underställ, sälskinnsvantar och pälsmössa mot surfshorts, flip-flops, t-shirt och solbrillor. )

Halva nöjet med att resa är alla idéer man får och all planering man gör före själva avresan. En viktig del i inspirationen kan man få genom diverse resemagasin. Juvelen i kronan i det avseendet är naturligtvis Vagabond. Där finns, enligt mig, en enorm samlad kunskap, ett genuint berättarintresse, ett varierat bildmaterial och en bredd som är imponerande.

Tiden har bara runnit i väg nu i december så det Vagabondnummer som kom i slutet av november har jag i princip bara hunnit bläddra i. I förrgår begåvades jag med ännu en utgåva när specialtidningen om Thailand damp ner i brevlådan.

Men inte nog med det. I dag kom nästa alster som en glad överraskning bland all reklam och alla räkningar, Vagabonds januarinummer. Så nu har jag lektyr nog för ett bra tag framöver. Reportage från Svalbard, Kambodja och Rio de Janeiro tävlar om att bli lästa först, liksom hela magasinet om Thailand.

På tal om Thailand så verkar saker och ting inte vara riktigt som de ska just nu där nere, i alla fall inte vädermässigt. Redan för ett par månader sedan sa mina bekanta i Khao Lak att ”vintern” i Thailand spåddes bli ovanligt kall och regnig. Det bekräftades av andra svenska bekanta som nyss kommit hem efter ett par veckor i Thailand med sämre väder än väntat.

Det är kanske läge för att tänka utanför boxen och ge något annat land i samma region chansen? Kambodja är en stark bubblare på listan, Filippinerna har också sina fördelar och fler och fler ger Sri Lanka en chans nu när freden äntligen tycks bli varaktig där. Laos är ett underbart land men har tyvärr inga stränder.

Själv ska jag försöka ta mig till Burma, Indonesien eller Öst-Timor någon gång. De är de enda länderna i Sydostasien som jag ännu inte besökt. Någon som kan tipsa om något därifrån?

PS. Om en vecka vänder det. Då har vi passerat vintersolståndet och går mot ljusare tider igen. Bara den vetskapen gör tillvaron mer hoppfull.

Kanske är det lite för långt bort för att västerlänningar i allmänhet ska bry sig men för er som inte känner till det skrivs det historia i Kambodja i dessa dagar. Verkligheten och rättvisan har äntligen hunnit ikapp de av de Röda khmerernas ledare som fortfarande är i livet.

De står nämligen inför rätta i en domstol i Phnom Penh för det folkmord som de Röda khmererna gjorde sig skyldiga till på 70-talet då miljontals kambodjaner röjdes ur vägen i samband med den kommunistiska revolutionen i landet.

Kommendanten på det beryktade fängelset S-21, Kang Kek Iew (eller Duch som han kort och gott kallas), blev till exempel dömd till 35 års fängelse för att han legat bakom 13 000 kambodjaners död. Han är 67 år gammal nu och har redan suttit häktad i tio år. Förmodligen kommer han inte att få se något annat än fängelsets väggar under resten av sitt liv.

Det är inte mer än rätt tycker jag. Slänger man upp skit i luften kommer det tillbaka ner på en förr eller senare.

Nu börjar det dra ihop sig till min utflykt till Sydostasien så bloggen kommer med stor sannolikhet att färgas av detta faktum framöver. Sedan jag senast var i de trakterna (våren 2007) har jag längtat tillbaka så det ska bli riktigt kul att få uppleva igen.

Folk som reser till Sydostasien gör det oftast lätt för sig och åker till Thailand och det är absolut inget konstigt med det. 400 000 svenskar om året kan knappast ha fel. Men risken är ganska stor att detta paradis till sist blir ett nytt Kanarieöarna med svenskar överallt. Så upplevde jag det i Phuket i alla fall. Jag reser inte över halva jorden för att äta svensk mat, läsa Aftonbladet och ligga på stranden med idel nordbor omkring mig.

Har du tid och möjlighet nästa gång så ”offra” en vecka eller två på Thailands östra granne, Kambodja. Där har massturismen inte slagit rot än, det finns ställen kvar att upptäcka och du kan hitta stränder som är helt folktomma. Maten är visserligen inte lika genuin och kryddstark som i Thailand men smakar ändå alldeles utmärkt. Dessutom är det oftast billigare än i Thailand.

Eftersom Kambodjas officiella valuta är US-dollar gör kambodjanerna det enkelt för sig. Mycket kostar alltså en dollar, till exempel en tur med mc-taxi, en öl, ett street snack eller vad det nu kan vara. Den vanligaste frasen bland Kambodjas tiggande barn är också, inte helt oväntat, ”Hello mister, one dollar?”

Kambodja är dock präglat av sitt blodiga förflutna så om man är lite känslig av sig så bör man definitivt åka någon annanstans. Det finns ganska gott om lemlästade människor som antingen fallit offer för Pol Pot och hans lakejer eller trampat på någon landmina i terrängen. En del av sanningen är förstås att dessa tiggande människor uppehåller sig just på de platser som frekventeras av turister.

De vanligaste turistmålen i Kambodja är Angkor Wat, Phnom Penh och Sihanoukville. Angkor Wats tempelområde är fantastiskt att skåda och man känner sig förflyttad in i någon Indiana Jones-film (faktum är att en av dem är inspelad just här, jag tror att det är Jakten på den försvunna skatten) men efter två dagar och tio tempel är man ganska mätt på det. De övriga 90 templen på området kan man lugnt lämna därhän.

Buss från Siem Reap (den stad som ligger närmast Angkor Wat) till Phnom Penh tar ungefär sex timmar. Huvudstaden Phnom Penh har flera intressanta saker att beskåda om man är intresserad av historia men har kanske inte den charm och utstrålning som till exempel Bangkok, Singapore eller Hong Kong. Att sitta vid Mekongfloden och bara tagga ner med en kall öl är dock inte fel och vill man handla billiga kopior och bootleg-cds så är Russian Market the place.

Ytterligare fyra timmar söderut med buss ligger badorten Sihanoukville. Det är en liten stad som drar till sig både backpackers och charterturister och har stränder så det räcker och blir över till alla. Är man ute efter lyx och flärd kan man hoppa över Sihanoukville men gillar man god mat, överkomliga priser och ett lite bohemiskt strandhäng så är det en guldgruva.

Angkor Wat har jag sett nu men Phnom Penh ska jag absolut stanna till i ett par dagar den här gången också och Sihanoukville bara måste jag återvända till.

Mest för att kolla så att personalen på ”Cool Banana” inte glömt de svenska fraserna jag lärde dem förra gången…

Templet Angkor Wat är hela Kambodjas främsta symbol.

Munkar i brandgul outfit finns det gott om i Kambodja.

Havskräftor till salu på Occheuteal Beach i Sihanoukville.