En av mina kära kusiner har skaffat sig en ordentlig systemkamera och har verkligen snöat in på det här med att ta bilder. Det tycker jag är bra för jag är likadan. Därför ska det bli exta roligt att resa till Nordkap med henne nästa sommar och peppa varandra att ta grymma bilder i midnattssol.

De som känner mig riktigt väl vet att jag är motståndare till allt vad mörker, kyla, regn, snö och blåst heter. Av denna enkla anledning är det inte ofta jag reser norrut. Knäcken kom när jag var i Stockholm senast (tror det var i januari 2006) och fick gå hukad i snöstormen och när jag var i Umeå en gång i maj månad och snödrivorna låg kvar ute i terrängen.

Enda gången jag njutit av en resa norrut var när jag var på Island sommaren 2007 men då reste vi också precis runt midsommar och hade, enligt en guide, en exceptionell tur med vädret. Aldrig tidigare hade hon upplevt så mycket sol och så höga temperaturer så många dagar i sträck.

Men nu är alltså tanken att jag ska trotsa min fobi och resa norrut igen. Det är Norges bildsköna kustlandskap som lockar, i kombination med ordentlig midnattssol och det faktum att man får beträda klassisk mark vid Nordkap.

Om allt går enligt planerna reser vi i juli nästa år, med Lapplandståget från Malmö till Narvik. Därefter blir det lite fjordhäng och valsafari i Andenes och till sist en hänförande bilfärd upp till Nordkap. Om tiden räcker till skulle vi nog kunna tänka oss att stanna till i Abisko nationalpark också på hemvägen och hoppa på tåget i Kiruna i stället.

Det var i förrgår som jag nåddes av budet att stora delar av den europeiska flygtrafiken låg nere på grund av vulkanutbrottet på Island. Min första tanke var att det var den försämrade sikten för flygkaptenerna som var anledningen men ganska snart gick det upp för mig att det inte alls hade med saken att göra.

Tydligen är det så att vulkanaska innehåller små glaspartiklar som har lätt för att fastna inuti jetmotorer och dra till sig vatten så att det blir sörjigt med kortslutningar och svårmanövrerade plan som följd. Dessutom kan aska som lägger sig ovanpå flygplanens vingar påverka prestandan.

Och till råga på allt är det så att detta moln av vulkanaska, som i skrivande stund befinner sig över Nordsjön, ligger på cirka 15 000 meters höjd och där uppe blåser det nästan konstant västliga vindar. I princip all skit som kommer upp ur Eyjafjallajökull blåser alltså hit mot oss.

Vad det innebär för alla utresande och hemvändande resenärer går bara att spekulera i men med 17 000 inställda avgångar i Europa bara i dag ligger ordet kaos nära till hands.

Är du vulkannörd eller vill bara uppdatera dig i största allmänhet? Då kan jag rekommendera CNN:s sajt.

Jag tänkte spinna vidare på det tragiska, men intressanta, temat om vår oroliga jord. Även om Island är ett ungt land, både geologiskt och historiskt, har befolkningen lärt sig att slå mynt av de kraftmätningar som pågår under landets tunna jordskorpa. Man kan numera bland annat flyga på guidade turer över Surtsey, ni vet ön som bildades på 60-talet efter en rad vulkanutbrott på havsbottnen. Och på ett annat ställe på Island står man bokstavligt talat i sprickan mellan den amerikanska och den europeiska kontinentalplattan. Det finns en bro över sprickan med en skylt som välkomnar en både till Amerika och till Europa, beroende på vilket håll man kommer från.

Sedan ska man ju inte glömma alla varma källor som finns på Island och sprider en odör av svavel. Men det är rätt häftigt ändå att oavsett årstid kunna ge sig ut i naturen och bada i vissa av dessa källor i 37-gradigt vatten.

Betydligt varmare och betydligt mindre badvänligt är det i och omkring gejsern Stokkur. Med fem till åtta minuters mellanrum slungas kokande vatten i en kaskad 30-40 meter upp i luften.

Passa på att resa till Island nu innan den isländska valutan hinner återhämta sig. Bara tre timmar från Köpenhamn.

Och åker man i slutet av juni som jag gjorde får man dessutom uppleva ett stänk av midnattssol.

Kontinentalsprickan mellan den amerikanska plattan och den europeiska.

Välkommen till Amerika mitt på Island.

Gejsern Stokkur bjuder på ett imponerande skådespel.

I dag (17 juni) firar Island sin nationaldag och det tycker resebloggen förstås är värt att uppmärksamma. Att det blev 17 juni som valdes till nationaldag var för att det var just denna dag 1944, alltså för 65 år sedan, som Island förklarade sig helt självständigt. Landet har i omgångar varit både självständigt och under danskt och norskt styre.

Det mest spännande med Island är att det är väldigt annorlunda jämfört med andra europeiska länder men att det ändå ligger inom räckhåll. Från Kastrup tar det bara tre timmar att flyga till Reykjavik.

Att det är en vulkanö går inte att ta miste på. Det puttrar och bubblar lite varstans och den karaktäristiska svaveldoften som pyser upp ur jordens inre träffar man på ofta. Det för dock det goda med sig att Island praktiskt taget inte behöver importera någon el alls. Mycket av jordvärmen tas tillvara. Islands heta inre resulterar också i att det finns gott om varma källor där det går att bada i 40-gradigt vatten.

Naturen är också väldigt speciell. Antingen är det svart lavasand i ett kargt landskap som gäller eller så är det böljande och grönskande ängar med vackra vattenfall. I sistnämnda typ av terräng får man givetvis inte missa att ta en ridtur på en Islandshäst.

Andra naturupplevelser är valsafari som man kan ge sig ut på. Räkna dock inte med späckhuggare och blåvalar även om arrangörerna genom reklamen försöker få besökarna att tro det men några knölvalar och en miljon lunnefåglar brukar uppehålla sig runt båtarna.

Att se en gejser spruta vatten är självfallet också ett måste. Den ursprungliga Geysir har numera somnat in men Stokkur har axlat den fallna manteln på ett fullvärdigt sätt och skjuter upp kokande vatten 30-40 meter i luften var femte till åttonde minut.

Vill man uppleva långa, ljusa kvällar är det perfekt att åka nu runt midsommar. Någon midnattssol kan inte Island bjuda på (polcirkeln går precis norr om ön) men så här års blir det heller aldrig riktigt mörkt. Solen står fortfarande högt på himlen klockan 23. Vid 1-tiden på natten är det skymning och en timme senare gryning igen.

Reykjavik, för övrigt världens nordligaste huvudstad, är dessutom en stad där man vet hur man håller i gång. Längs Laugavegur och runt Ingolfstorget ligger restaurangerna och ”vattenhålen” tätt.

När jag var på Island för två år sedan var det ingen finanskris i sikte och priserna var skyhöga (ex. pizza=170 spänn, öl=80 spänn, enkel lunch=130 spänn, glasstrut=50 spänn). Då fick man ungefär 1000 isländska kronor för en svensk hundralapp. I dag får man drygt 1400 så man kan faktiskt bege sig till Island utan att bli ruinerad.

Så denna sagoö i Atlanten är definitivt mer än Egil Skallagrimsson och Björk. Flyg tre timmar och hamna i en helt annan värld!

Här nedan några smakprov från Island. Först gejsern Stokkur, sedan Hallgrimskirkja i Reykjavik, därefter vulkanen Hekla och till sist undertecknad med Islandshäst. Klicka för att se bilden i större format.