Det är mycket med stränder nu trots att flera decimeter snö dekorerar landskapet. Knappt hade jag hunnit ögna igenom Reseguidens lista och göra en egen här på bloggen förrän det var Vagabonds tur att lista världens bästa stränder. Som det flaggskepp Vagabond är i resemagasinsfloran nöjde man sig inte med fem ynka stränder utan drämde till med en 15-i-topplista. Jag hade inte varit på många av dem heller men konstaterade i alla fall att jag besökt den med högst ranking, nämligen Ipanema i Rio de Janeiro.

Jag gladdes också något oerhört och kände mig inte så lite mallig över de förslag på favoritstränder som Vagabonds läsare hade skickat in. Bland alla paradisiska stränder som föreslagits fanns en enda från våra breddgrader – och det var ingen mindre än Sandhammaren. Och visst är det svårt att hitta någon strand i Sverige som skulle vara vackrare. Titta på min bild nedan så förstår ni varför folk vallfärdar hit på somrarna.

Sandhammaren, Ystad, Skåne.

Shit pommes vad tiden sprungit iväg. Jag upptäckte att det var ett bra tag sedan jag skrev ett blogginlägg. Får väl skylla på att vädret för ovanlighetens skull varit riktigt behagligt och att min fritid gått åt till annat än att sitta vid datorn. Men det är just vädret jag hade tänkt ta upp den här gången.

I min värld är det nämligen obegripligt hur man kan lämna Sverige för att åka på solsemester så här års. Att åka i maj eller början av juni för att kicka igång sommaren innan det blivit varmt här hemma är inget konsigt. Inte heller att förlänga sommaren med en solvecka i september eller oktober.

Men att åka till Kanarieöarna eller Medelhavet för att sola och bada i juli eller augusti tycker jag är en lite märklig prioritering. För det första är det galet varmt på de breddgraderna under de månaderna. För det andra borde man väl vara hemma och njuta under de få veckor som vädret liknar sommar. Folk klagar på det svenska vädret från oktober till april men när det sedan är tillräckligt bra här för att njuta av det, ja då åker vissa iväg ändå.

Och vad är det för fel på Ystad, Österlen och Skåne under sommaren? Något som lockar måste vi ju ha eftersom det finns turister i vartenda gathörn. 10 000 tyskar kan väl inte ha fel?

Nej, stanna hemma och njut av vädret under sommaren, även om du jobbar. Spara semesterveckorna till vintern och åk till ett varmare land när mörkret, blåsten, regnet, snön, frosten och minusgraderna tagit över föreställningen och förpassat sandaler, shorts, grillkvällar, golfspel och annat kul till 2010 års minneskabinett.

Den förträffliga resesajten www.vagabond.se presenterade härom dagen en tio-i-topplista (eller 10-i-botten om man så vill) över världens dyraste städer vad gäller hotellövernattningar. Det är beklämmande läsning. Till min stora förfäran konstaterar jag att Moskva toppar listan för andra året i rad. I genomsnitt kostar en hotellnatt i Rysslands huvudstad, läs och häpna, 3 081 riksdaler!

Tvåa på listan är Abu Dhabi (huvudstad i Förenade Arabemiraten) med en genomsnittlig prislapp på 2 581 spänn för en hotellövernattning. Trea är fjorårets tvåa New York som landar på 2 354, 30 kronor dyrare än fyran Paris. Femma är en annan uppstickare från arabvärlden, Manama (huvudstad i Bahrain), där det kostar i snitt 2 189 kronor.

Enda inslaget från Norden är Köpenhamn som placerar sig på en ”hedrande” åttondeplats i världen med 2 112 kronor.

Det är ju inte direkt så att man blir enormt lockad av att resa till de här städerna. Om man inte har obegränsad tillgång till deg spelar faktiskt priset på en övernattning ganska stor roll.

Dock ska man inte låta sig skrämmas iväg helt och hållet. Priserna är som sagt genomsnittliga och jag vet av egen erfarenhet att det går att hitta mer överkomliga priser, i alla fall i New York, Paris, Moskva och Köpenhamn. Arabvärlden är tyvärr (än så länge) en relativt vit fläck på min resekarta.

Mycket pengar att spara finns om man bokar hotell på nätet. Då slipper man dyra mellanhänder och kan välja hotell efter tycke och smak. Det händer att man går på nitar där det man betalat för inte alls visar sig stämma med verkligheten men oftast går det att få sina önskemål tillgodosedda. En av flera bra sajter som jag brukar använda mig av är www.hostelbookers.com

Moskva, världens dyraste stad i övernattningshänseende.

Nu ska jag klaga lite igen. Det känns som om resekatalogernas språkliga utveckling stått still de senaste 30 åren. Visst, det har tillkommit en uppsjö av nya, spännande resmål och layouten känns definitivt fräschare än när charterturismen var i sin linda i mitten av förra seklet men jag är innerligt trött på alla gamla klyschor som hängt med sedan Sven Hedins dagar. Att läsa om ”porten till orienten”, ”sydkustens pärla”, ”staden som aldrig sover” och ”staden där öst möter väst” känns förbannat förlegat och torftigt.

Staden som aldrig sover var, i alla fall för mig, ett epitet som först gavs New York. Sedan har det klistrats på andra storstäder som bland annat Berlin, Seoul och London. Nu känns uttrycket väldigt urvattnat och slitet och det lockar knappast folk att beställa en resa. Varför ska man åka till Kapstaden som aldrig sover när Köpenhamn inte heller sover?

Staden där öst möter väst är också en benämning som känns tjatig och intetsägande. Är det inte Istanbul som avses så kan det lika gärna vara Singapore, Kuala Lumpur eller Hong Kong. Och är man bara ute efter en spännande blandning mellan öst och väst ligger Möllevångstorget i Malmö på bekvämare avstånd.

Om resekatalogerna ska kunna leva kvar och inte dö ut till förmån för alla internetbokningar så behövs definitivt en språklig uppfräschning.

För hur det än är så är det trevligare att sitta i soffan och bläddra i en katalog och bli lockad till att resa än att sitta vid skrivbordet och scrolla på skärmen.

Finns det något bättre balsam för själen än solnedgångar? Jag tror inte det. Att ta del av det skådespel som det bjuds på i samband med solnedgångar är lika vackert varenda gång. Från att mitt på dagen anta en nästan vit nyans övergår solen så sakteliga till en klargul färg innan den färgsprakande finalen tar vid. När solen sänker sig ner över horisonten har färgen skiftat till brandgul med blodapelsinsfärgade inslag. Och de rosa- och purpurskimrande färger som i samband med detta sprider sig på himlen, inte sällan med aprikosfärgade inslag, är ju trollbindande vackra.

Jag har haft förmånen att se solnedgångar på många platser på jorden och en bättre icke-aktivitet finns inte. Om eftermiddagen på stranden varit seg så är det ändå inga problem att sitta kvar i solstolen när skymningen nalkas. Belöningen är nämligen riklig; en färgglad, rogivande föreställning med vågornas brus som ljudkuliss.

Här följer några smakprov från min kamera. Lika vackert som i verkligheten blir det aldrig men ändå.

Solnedgång över Mekongfloden. Friendship bridge mellan Thailand och Laos i bakgrunden.

White Beach, Boracay, Filippinerna.

I öknen utanför Jaisalmer, Rajasthan, Indien.

Khao Lak, Thailand.

Colombo, Sri Lanka.

Påskön.

Hammars backar, Ystad, Skåne.

Ales stenar, Kåseberga, Skåne.