Qatar Airlines och Air Asia.

Det är de bolagen jag kommer att använda mig av under den nära förestående resan. När jag bokar flyg är det en del kriterier som ligger som underlag för den flight jag bokar. Det första är naturligtvis priset. Nummer två är om det är överdrivet lång väntetid vid en eventuell mellanlandning. Det tredje är om flighten går via Paris. Då går den bort direkt. Om ni undrar varför så läs mina tidigare inlägg om den ”eminenta” (hostattack) flygplatsen Charles de Gaulle.

Den här gången hittade jag en flight från Kastrup till Bangkok för 6 700 spänn. Visserligen var det ganska lång väntetid i Qatar på vägen hem men det tänkte jag vända till en fördel genom att faktiskt ta mig utanför transitutrymmena och ge huvudstaden Doha en chans.

Att samma flight var 1 600 spänn dyrare bara tre dagar senare och att den inte ens var i närheten av att kränka franskt luftrum var givetvis extra bonus.

Sedan gick jag snabbt över till mitt favoritbolag Air Asia. Jag fattar inte hur de kan gå runt när de i princip skänker bort sina flighter. Bangkok-Phnom Penh tur och retur för 1 300 spänn och sedan Bangkok-Udon Thani (enkel resa) för 370 spänn. Hade det inte varit för att jag beställde extra bagage (20 kg i stället för 15) hade sistnämnda flight kostat mindre än 300.

Så det är ett ganska enkelt val om man ska flyga en timme eller ta bussen i tio timmar och kanske spara en hundring.

Jag hoppas att vi någon gång får se ett lika välrenommerat och pålitligt lågprisbolag i Europa som Air Asia.

Det var i förrgår som jag nåddes av budet att stora delar av den europeiska flygtrafiken låg nere på grund av vulkanutbrottet på Island. Min första tanke var att det var den försämrade sikten för flygkaptenerna som var anledningen men ganska snart gick det upp för mig att det inte alls hade med saken att göra.

Tydligen är det så att vulkanaska innehåller små glaspartiklar som har lätt för att fastna inuti jetmotorer och dra till sig vatten så att det blir sörjigt med kortslutningar och svårmanövrerade plan som följd. Dessutom kan aska som lägger sig ovanpå flygplanens vingar påverka prestandan.

Och till råga på allt är det så att detta moln av vulkanaska, som i skrivande stund befinner sig över Nordsjön, ligger på cirka 15 000 meters höjd och där uppe blåser det nästan konstant västliga vindar. I princip all skit som kommer upp ur Eyjafjallajökull blåser alltså hit mot oss.

Vad det innebär för alla utresande och hemvändande resenärer går bara att spekulera i men med 17 000 inställda avgångar i Europa bara i dag ligger ordet kaos nära till hands.

Är du vulkannörd eller vill bara uppdatera dig i största allmänhet? Då kan jag rekommendera CNN:s sajt.

Våren är här och då är det dags att börja titta på resor till nästa vinter. Det gäller att vara ute i god tid om man vill komma åt de billigaste flygbiljetterna. Av den anledningen har jag hört mig för hos en nätresebyrå vad det skulle kosta för dem att knåpa ihop en flygbiljett till Nya Zeeland med några veckors stopp i Bangkok både på dit- och hemresan. Jag hade fullt förtroende för den här resebyrån eftersom jag anlitade deras tjänster i fjor när jag reste runt i Sydamerika och tyckte att jag fick ett överkomligt pris då.

Den här gången fick jag ett förslag på Köpenhamn-Bangkok-Auckland tur och retur för 17 298 spänn, vilket jag tyckte var i häftigaste laget. Jag började forska på egen hand på Flygresor.se och kom fram till följande: Köpenhamn-Bangkok tur och retur via Istanbul med Turkish Airlines, Bangkok-Auckland tur och retur via Kuala Lumpur. Och så slängde jag in en enkel flygresa mellan Auckland och Queenstown också. Hela det kittet ville de ha 14 843 spänn för.

Om sedan resan blir av eller inte vet jag inte. Oavsett vilket känns det i alla fall skönt att man på egen hand, förutsatt att man har tillgång till dator och betalkort, kan spara flera tusenlappar på att boka sina flygresor själv.

Var förresten och växlade till mig några euro som jag behöver i Tyskland i morgon och kunde konstatera att kursen var exakt på öret 10 spänn.

Jag har många gånger funderat på  hur de förebyggande säkerhetsåtgårderna ser ut på olika flygplatser runt om i världen. Ofta är det så, vilket jag själv upplevt, att obehöriga människor inte ens släpps in i avgångs- eller ankomsthallen. För att få tillträde dit måste man kunna visa upp sitt pass och sin flygbiljett. Och kommer man dit för att hämta någon får man vackert vänta utanför tills vederbörande har tagit sig genom passkontroll, baggage claim och tull.

Och har man pass och flygbiljett och ska åka iväg någonstans så röntgas ofta bagaget direkt när man kommer in i avgångshallen och förses med en klisterlapp där det står ”security checked” innan man fortsätter till incheckningsdisken.

Det är mot bakgrunden av ovanstående som man slås av hur slapp kontroll det faktiskt är på Kastrup. Vem som helst har tillträde till avgångs/ankomsthallen, vare sig man har ett ärende dit eller inte. Vem som helst kan släpa in vad som helst i en väska utan någon som helst kontroll.

Med andra ord skulle en självmordsbombare i princip kunna hoppa på tåget i Svågertorp eller på Hovedbanegården, hoppa av på Kastrup, ta rullbandet upp i den första avgångshallen och bränna av sin laddning helt ostört. Det skulle förmodligen stryka med lika många människor som om en bomb hade smugglats ombord på ett plan och briserat där.

Det låter kanske inte så troligt men med Danmarks inblandning i Afghanistan och med alla Muhammedteckningar som figurerat i dansk press så kan inte Kastrup uteslutas som mål för terror.

Eller är jag ensam om att tycka så här?

Det finns folk som ser väntan på en flygplats inför en resa som något nödvändigt ont. Jag försöker att i stället se möjligheterna. Att bara komma in till Kastrup ger en internationell känsla och alltid bjuds det på något kul möte med människor från andra kulturer och länder och med andra modersmål.

När man står i kön för att checka in ser man alltid människor som är på väg hem till det land man själv är på väg att besöka. Sedan finns det ju mängder med andra resenärer och det är alltid trevligt att gissa varifrån de kommer och chit-chatta med några av dem.

Likadant när man sitter i någon restaurang eller bar på Kastrup och väntar på sin flight. Det strömmar förbi folk från hela världen. Det kan vara påpälsade grönlänningar som precis landat med Air Greenland, det kan vara charterbruna skandinaver som varit på Kanarieöarna, det kan vara koreanska affärsmän i kostym och med laptopen under armen, det kan vara Azerbajdzjans juniorlandslag i karate med rödvita träningsoveraller och det kan vara indiska kvinnor i sari.

För mig gör det alltså inget alls att komma till Kastrup flera timmar i förväg och insupa den mångkulturella atmosfären, höra alla utrop till olika flighter och se människor från hela världen som samlas i ett och samma syfte, att sätta sig på ett plan och flyga någonstans.  

Elva timmar till Bangkok är inte heller det värsta. Och det är enormt skönt att flyga utan mellanlandningar den här gången. Raka spåret från Kastrup till Suvarnabhumi. Mat vid midnatt, en film på det, sedan sömn i några timmar, därefter frulle innan vi landar vid 15-tiden thailändsk tid.

Vi hörs från Thailand!

Så har det då hänt igen. Hundratals människoliv till spillo på grund av en flygkrasch. Hur säkra flygplanen än är och hur skickliga piloterna än är går det aldrig att gardera sig mot dåligt väder och andra yttre omständigheter som kan påverka.

Det är inte utan att man får sig en tankeställare. Jag flög själv från Brasilien till Frankrike för ganska exakt fyra månader sen. Proceduren var densamma vid båda tillfällena. Folk checkade in, gick till gaten, gick ombord på planet, letade upp sin plats, stuvade in handbagaget och satte sig till ro för att flyga sisådär tolv timmar.

Skillnaden är att de resenärer som gick ombord i Rio de Janeiro i söndags kväll och skulle landa i Paris i måndags eftermiddag aldrig kom fram.

Likadant var det förra året när jag och min kära vän och kollega Uffe var i väg ett par veckor i Kuba. Vi flög via Madrid till Havanna och hade en härlig semester.

En tid efter vår hemkomst störtade det emellertid ett plan på samma flygplats i Madrid (Barajas) som vi flugit via både på vägen dit och hem. Planet hade genomgått en säkerhetskontroll precis före start men kom likväl aldrig upp i luften ordentligt utan kraschade med höga dödstal som följd.

Jag och Uffe snackade om den senaste kraschen nu i kväll och kom fram till att det är lite oroande, speciellt i dessa ekonomiska kristider där det kanske inte är helt uteslutet att det tummas en aning på säkerheten bland flygbolagen för att spara pengar.

Man får försöka trösta sig med att flygning trots allt är det säkraste sättet att transportera sig. Rent statistiskt är det betydligt farligare att sätta sig i bilen och köra till Malmö.

Å andra sidan, är man inblandad i en krock på E65 finns vissa chanser att överleva. Störtar man från 10 kilometers höjd över Atlanten är det med all sannolikhet godnatt.

Tur att det bara är 55 minuter över Östersjön man ska flyga på torsdag. Det känns lite lugnare i alla fall…

Charles de Gaulle (1890-1970) må ha varit en respekterad statsman men flygplatsen utanför Paris som bär hans namn lever knappast upp till förväntningarna. Att flyga via CDG är något jag numera försöker undvika. Efter att ha känt mig illa behandlad och mötts av dålig service minst fem gånger anser jag mig kunna avfärda slumpen som orsak. Det här är en skandalöst dålig flygplats helt enkelt.

Jag har gått och tyckt så här i flera år men inte vågat ta bladet från munnen. Men så stod det i tidningen för några månader sedan att kommunstyrelsens ordförande i Ystad, Thomas Lantz, också känt sig lite småkränkt i samband med en mellanlandning på CDG och dessutom skrivit ett brev till Paris borgmästare för att vädra sina åsikter.

Skönt att det inte bara är jag som inte pallar med denna bakgård till flygplats.

Att man inte kan franska är redan från början ett enormt handikapp när man landar på CDG. Det verkar som om rekryteringskraven när det anställs folk är att de får kunna max tre ord engelska. Pratar man inte själv franska är det inte lönt att fråga någon i personalen. Eller det kanske det är men oddsen är inte speciellt förmånliga så det lättaste är att haffa någon annan turist som ser ut att kunna något språk som man själv behärskar.

Dessutom är det dåligt skyltat. Om man går och letar efter till exempel terminal 2 och gate 26B kan man följa skyltarna ett tag men sedan kan de, helt utan förvarning, upphöra. Sedan står man där som ett ufo. Och att åka i rulltrapporna och försöka följa provisoriska skyltar utmynnar inte sällan i att man kommer tillbaka till samma ställe som man började på tio minuter tidigare.

Interiören på CDG är smaklös. De har försökt hotta upp det gråa och trista med lite färgklickar här och var men brandgula och lila skyltar som är tre kvadratmeter stora blir bara för mycket.

Tro nu inte att jag är någon mupp som är tappad bakom vagnen. Jag har varit på hundratals flygplatser världen över och CDG hamnar tveklöst etta på 10-i-botten-listan. Det finns absolut sunkigare flygplatser i Östeuropa, Afrika och Asien, ja, men de gör heller inte anspråk på att vara störst, bäst och vackrast så därför är det lättare att gilla läget där.

Just det! Höll på att glömma maten. För att försöka komma billigt undan senast på CDG beställde jag två pizzaslicar (inte ens fisljumna) och en läsk för 12 Euro. Alternativet var en baguette modell mindre för 9 Euro.

Jag sågar inte CDG enbart för att de slarvade bort min ryggsäck i vintras (se förra blogginlägget). Nej, min skepsis inför denna flygplats började frodas redan 2005 när jag var på väg hem från Tibet. Mitt handbagage, som bland annat innehöll en väggprydnad i metall, hade röntgats både i Lhasa och i Peking utan åtgärd men i Paris fick jag gräva upp hela innehållet och personalen ville beslagta min souvenir.

Efter en nattlig flygning från Peking till Paris var jag inte på mitt allra soligaste humör och när röntgengrabben dessutom försökte norpa något jag köpt i Tibet (knappast varje dag man kommer förbi där ju) blev jag minst sagt irriterad. Jag höll en monolog på engelska om hur handbagaget redan blivit röntgat flera gånger och att jag bara var transitpassagerare på väg till Köpenhamn och att han skulle ge fan i mina prylar.

Jag möttes av en oförstående och nedlåtande blick och ett ”Parlez-vous francais?”

Men nu skulle det här inte bara handla om Charles de Gaulle. Andra flygplatser som hamnar långt ner på min lista är Heathrow (London) och Barajas (Madrid). Heathrow är framför allt tråkig och omodern men ändå inget att hetsa upp sig över eftersom British Airways är ett av de bästa flygbolagen. Barajas har ett sällsynt dåligt matutbud och terminaler som det tar en evighet att förflytta sig mellan.

Någon som har åsikter eller har råkat ut för liknande saker på andra ställen? Någon speciell flygplats som är hit eller shit? Skriv en kommentar och berätta.

Nu glömmer vi det här med flygplatser ett tag. Nästa gång kommer jag att skriva ett positivt inlägg om antingen Indien eller Island.