Alla som rest någorlunda långt antingen österut eller västerut vet vad det innebär att vara jetlaggad. Det tar upp emot en vecka för kroppen att komma i fas igen. Till dess får man stå ut med att vakna pigg som en mört mitt i natten och/eller att vara dödstrött mitt på dagen.

Men utan 24 tidszoner skulle mänskligheten inte fungera så det är bara att acceptera faktum. Vissa länder breder ut sig så långt longitudmässigt att det krävs flera olika tidszoner inom samma land. USA har till exempel fyra timmars skillnad mellan öst- och västkusten och från Finska viken till Stilla Havet förfogar Ryssland över ett tidsmässigt spann på nio timmar.

Det är däremot lite knäppt att det mellan två delstater i Australien som ligger i nord-sydlig riktning finns olika tidszoner. Mellan Queensland och New South Wales skiljer det en timme och gränsen mellan zonerna går rakt igenom en by som heter Coolangatta. Fördelen med detta är att folk som inte hinner handla före klockan 18 bara kan korsa gatan så har de plötsligt en timme till på sig innan affärerna stänger.

Indien och Nepal har dock världens löjligaste tidsdifferens mellan sig. Flyger man från Indien till Nepal eller korsar gränsen ska man ställa fram klockan en kvart. Och tvärtom när man åker tillbaka till Indien. Då ska klockan bakåt 15 minuter igen.

Jag var på ett bröllop härom året och det numera äkta paret är också galet intresserat av att resa. I sina presentationer på sånghäftet hade de klurat ihop lite intressant resfakta om sig själva. En lista som var kul att jämföra med. Frågan är hur din ser ut. Så här ser min ut.

Nordligaste plats jag varit på: Geysir, Island.
Sydligaste plats: Great Ocean Road, Australien.
Östligaste plats: Cape Byron, Australien.
Västligaste plats: Påskön.
Högsta höjd: 5410 meter, Chacaltaya, Bolivia.
Största djup: – 4 meter, Fritidsbadet, Ystad.
Varmaste temperatur: +42 i skuggan, Tennant Creek, Australien.
Kallaste temperatur: -20, Ystad.
Märkligaste maten jag ätit: Kängurusvans grillad i kolgrop, Manyallaluk, Australien.

Mycket Australien som synes. Det är väl annars ett par punkter som jag inte är riktigt nöjd med. Att jag ännu inte varit norr om polcirkeln känns lite fattigt, men det kommer. Största djup vet jag inte om jag någonsin kommer att bättra på, eftersom jag inte är någon dykare. Skulle vara om jag tog mig till Döda havet i så fall. Det lär vara jordens lägsta punkt på land, drygt 400 meter under havsnivån. Kallaste temperaturen på -20 hoppas jag dock står sig som rekord livet ut.