Nu har Unesco uppdaterat sin världsarvslista. Det innebär att fler objekt ska skyddas och bevaras för kommande generationer. Bland annat är det Amsterdams kanaler och Bikiniatollen i Stilla Havet som upptagits i gemenskapen.

Jag var inne på Unescos hemsida för att kolla vilka platser i Skåne som har denna status men det hade jag inte mycket för. Det var kemiskt fritt från skånsk representation. Nog borde väl en unik medeltidsborg som Glimmingehus kunna komma i fråga och varför inte den gamla bebyggelsen i Ystad och Simrishamn? Och Ales stenar kan man väl knappast heller förbise?

Närmaste ställen som finns med på listan är Kronborgs slott i Helsingör och domkyrkan i Roskilde.

Jag satt och slötittade på något program på tv i eftermiddags. Det hette Gomorron så jag antar att det var en repris. Icke desto mindre hade de en del vettiga saker att komma med. Någon slags reseguru blev intervjuad av programledaren, bland annat om hur man skulle bära sig åt för att få ut så mycket som möjligt av resan.

Intervjuobjektet svarade att det nu för tiden fanns i huvudsak två olika restyper som båda var för sig fick ut mycket av sina resor, förutsatt att de höll sig till sitt förutbestämda koncept.

Den ena restypen var den som är aktiv och äventyrlig och vill uppleva mycket på semestern. Den andra typen var den som är ute efter lite lyx och avkoppling.

Men, enligt samma orakel, det går att göra resan än mer minnesvärd oavsett vilken restyp man är. Hemligheten ligger i att ha bra framförhållning och boka tidigt. På så sätt finns den förestående resan i ens medvetande under lång tid innan det är dags att resa. Det blir lättare att ta sig igenom vardagsproblemen när man vet att en resa väntar om ett halvår.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Jag var fullständigt överens med denna charmanta dam. Resan är ju inte bara de veckor man är iväg utan även all planering i förväg och alla minnen och bilder som man bearbetar i efterhand. På så sätt kan en resa hållas aktuell i upp emot ett år.

Själv kom jag hem från åtta veckor i Sydostasien strax före jul men jag har inte framkallat bilderna än. Det blir i runda tal 500-600 bilder som ska väljas ut av de 2 000 som finns på minneskortet. På så sätt får jag uppleva den härliga resan en gång till.

Så om du vill ha en resa som varar länge, boka vinterns resa redan nu. Inte bara för plånbokens skull…

I dag har det varit riktigt skitväder ute med iskalla polarvindar och regnstänk i luften. Helt plötsligt tog våren flera kliv bakåt igen. Men det finns som tur är saker att roa sig med inomhus, i synnerhet om man är intresserad av resor och geografi. Jag hittade ett bra spel på Tripadvisor som heter Traveler IQ Challenge. Där kan man testa sina geografiska kunskaper och jämföra med andra.

Spelet går ut på att man i maximalt tolv olika svårighetsnivåer tilldelas ett ortsnamn eller en plats i världen. Sedan gäller det att så snabbt och exakt som möjligt märka ut denna ort/plats på en världskarta. Är man tillräckligt vass får man hela tiden fortsätta till nästa nivå. Är man för dålig är det game over som gäller. Ju snabbare man är på knappen desto fler poäng och ju närmare det exakta stället på kartan man är desto fler poäng.

Riktigt roligt och lärorikt om du frågar mig. Min debut gick väl ganska hyfsat. Jag kom till nivå 11 av 12 innan det tog stopp. Jag samlade ihop drygt 550 000 poäng och bedömdes ha en travel IQ på 155.

Hur bra är du själv? Kan du din världsgeografi? Testa på länken ovan.

Det finns både för- och nackdelar med att ge sig ut i världen på egen hand. När jag var i Sydamerika i våras hade jag gott om sällskap med mig hela vägen men ibland tvingas man resa ensam. Som nu när jag åker till Sydostasien på torsdag.

Jag kan förstå att det inte är alla som har möjlighet att åka iväg åtta veckor. Jag är lyckligt lottad som kan göra det och därför accepterar jag det faktum att jag får hålla till godo med att ge mig iväg utan ressällskap den här gången.

Men det är inte så illa det heller. Fördelarna med att resa ensam är att man inte behöver ta hänsyn till någon annan. Man kan bo var man vill, man kan sova så länge man vill, man kan ligga på stranden så länge man vill, äta var man vill, vad man vill och hur länge man vill. Och skulle det dyka upp något som ändrar förutsättningarna eller resplanen är det bara den egna spegelbilden man behöver diskutera med.

Att resa själv öppnar dessutom för andra möjligheter. När det inte finns en reskamrat till hands som kan ta bilder på en måste man be någon främling och på restauranger, bussar, tåg och flyg är det ofrånkomligt att stifta nära bekantskap med andra människor och utbyta erfarenheter och tips.

Om det inte varit för att jag rest själv senast jag var i Sydostasien hade jag inte haft förmånen av att paddla kajak med en ryss på Phi Phi-öarna. Det var faktiskt väldigt givande trots att mina kunskaper i ryska stannar vid ”privjet” och ”na zdorovje”. Om det inte varit för min ensamhet hade jag inte heller träffat den där filippinska tjejen på bussen i Brunei och antagligen inte fått chansen att bo hos hennes vänner i Kota Kinabalu på Borneo.

Sedan finns det tyvärr också en del nackdelar med att resa ensam. För det första har man ingen att planera och drömma tillsammans med på hemmaplan innan man åker. Och väl på resande fot saknar man någon att snacka och ventilera med. Man har heller ingen som kan hålla koll på ens bagage. Men framför allt är det ett gigantiskt minus att komma hem från resan och inte ha någon att dela minnena med.

Men jämfört med att inte komma iväg alls är definitivt en ensamresa att föredra.

Jag trodde att jag hade full koll på allt inför min nära förestående Asienresa. Men det var förstås innan jag fick posten i morse.

Jag har växlat en del pengar, fixat mina vaccinationer, bokat nödvändiga flighter och hotell och gjort en grov överblick över vad som ska packas ner i ryggsäcken i nästa vecka.

Dock hade jag inte räknat med ett brev från min bank i dag som berättade att mitt bankkort kommer att ersättas av ett annat nu i dagarna. Normalt sett innebär det inga problem alls men i mitt fall känns det inte helt hundra.

Anledningen är att en av de flighter jag bokat på nätet kräver ett betalkort som identifikation förutom passet vid incheckningen och det betalkortet ska vara exakt samma som det som betalningen av flighten skett med.

Enkelt uttryckt är det alltså så här: Jag har betalat flighten med kort A, som upphör att gälla den 31 oktober. När jag kommer till incheckningsdisken den 1 november har jag alltså i stället kort B med mig. På kort B finns inte samma siffror som på kort A. Enligt flygbolaget blir man då tvungen att betala en ny biljett om man vill åka med.

Jag ringde min bank och kollade detta och fick beskedet att det inte ska vara några problem. Jag vill inte verka negativ men det vill jag se innan jag tror på det. Kan bara tänka mig vilket kaos det kan komma att bli där på flygplatsen i Laos när kort B:s siffror inte alls stämmer med de siffror från kort A som de har i sin bokning.

Men annars är allting som det ska. Jag har fått det räliga väder jag önskat mig. Denna råa kyla som tränger ända in i märgen skapar en härlig kontrast till den värme jag ska bege mig till. Helt ärligt hade det inte känts lika fantastiskt att åka om det varit 15 grader här hemma.

Dollarn är fortsatt låg (7,19) och det gör ju inte heller något. Redan i Kambodja kan jag komma att behöva mer av den varan.

Nu blir det kanske något inlägg till på hemmaplan innan bloggen byter skepnad en aning. Från att ha berättat en del om vad jag varit med om de senaste åren och vad som komma skall blir det skrivande praktiskt taget i realtid i åtta veckor framåt.

22 oktober bär det iväg.

Att resor är ett ständigt aktuellt ämne har jag blivit varse den senaste veckan. Det är tacksamt när folk kommer fram och berättar att jag inspirerat dem med min blogg och att de med stort intresse tagit del av det jag skrivit.

I dag har jag varit ute på Saltsjöbadens tenniscenter i Ystad och av en ren slump började jag prata med ett äldre par som visade sig komma från Berlin. De var här för att följa sitt barnbarn som spelar i turneringen som pågår under veckan. Mannen berättade med viss stolthet att han minsann var 85 år gammal. Tänk att vara så pass gammal och ändå ha ork och nyfikenhet nog att bege sig iväg till Skåne från Berlin.

Och tänk vad den här mannen har fått uppleva. Han föddes alltså 1924 och har med egna ögon upplevt både Weimarrepublik, nazisternas maktövertagande, andra världskriget, Tysklands delning, Berlinmurens uppgång och fall samt Tysklands återförening. Det kallar jag en resa!

Ute på tennisen kryllade det av ryssar också. Jag gläds med dessa människor att de inte längre är inspärrade bakom de sovjetiska murarna utan har möjlighet att ta del av resten av det Europa som alltid funnits i närheten av detta folk men som ändå varit otillgängligt.

Dessutom är ryssar ett speciellt folk. På något sätt mer ”bara” ryssar än européer med sin unika historia och sitt annorlunda, men vackra, språk. Det blir nog fasen så att nästa blogginlägg kommer att handla om min resa till Moskva 2006. Ja, så får det bli!

Sedan tänkte jag passa på att ge svar på ett par vanligt förekommande frågor. Vissa av er undrar hur mycket Ystads Allehanda bidrar med för att jag ska kunna göra mina resor.
Svar: Noll kronor. Mina resor gör jag helt privat på min lediga tid och bekostar själv. Att jag sedan skriver om dem här gör jag av eget intresse och, som sagt, för att inspirera andra till att ta chansen att uppleva lika mycket som jag haft förmånen att göra.

Andra undrar var jag hittar alla de tjusiga bilder som jag publicerar här.
Svar: De hittar jag i min egen kamera.

Glöm nu inte att kolla in på www.mongolrally.se Där kan ni följa Ystadskillarna Per Billings och Niclas Sasserssons förberedelser inför sina 1 500 mil i ambulans mellan London och Mongoliet. Den 18 juli bär det av och de kommer att blogga längs vägen.