Inte okej att ge sig på Tibet
Publicerad den 18 februari 2010 klockan 23:38 av FredrikI Kina surar man över att USA:s president Barack Obama bjudit in Tibets andliga ledare Dalai lama till Vita huset. Det skulle kunna äventyra relationerna mellan Kina och USA, sägs det, eftersom USA ”inte har med Kinas inre angelägenheter att göra”.
Kineser som intervjuades i tv i kväll uttryckte sin djupa oro över att Dalai lama skulle komma att sprida antikinesiska budskap i sina samtal med Obama.
Som man bäddar får man ligga skulle jag vilja säga i så fall.
Kina har ju som bekant i många år låtit massor av människor som haft ”fel” åsikter ”försvinna” (det vill säga avrättas) och kommit undan med detta men invasionen av Tibet har man inte lyckats sopa under mattan.
Jag är en stark anhängare av den tibetanska självständighetsrörelsen (även om Dalai lama själv tycks föredra att vidareutveckla Tibet som en autonom region inom Kina) och anser att det är ett oförlåtligt brott att ge sig på ett försvarslöst folk.
1,2 miljoner tibetaner dödades när Kina ”befriade” Tibet och många tvingades i exil, vilket har gjort att det i dag finns fler tibetaner sammanlagt i resten av världen jämfört med inom Tibet. Kina har gjort vad man kunnat för att tona ner den tibetanska kulturen och traditionerna men har inte lyckats under de 60 år som gått sedan maktövertagandet. Inför OS i Peking i förrfjor tog tibetanerna än en gång chansen att visa sitt missnöje med den kinesiska regimen men ”upprorsmakarna” i Tibets huvudstad Lhasa sattes på plats.
Jag var själv i Tibet härom året och fattade tycke för detta fredliga och vänliga folk och för detta stillsamma land. Det är inte helt lätt och inte helt gratis heller att skaffa sig visum dit om man vill resa på egen hand men det går att genomföra. Och det är verkligen värt besväret.
Så om du har planer på att resa dit, gör det så fort som möjligt innan Kina får för sig att stänga gränserna igen.
Eller om du inte har möjlighet att resa dit, se filmen ”Sju år i Tibet”. Närmare verkligheten än så går inte att komma.

Tibetanska munkar på Barkhor square i Lhasa.

Jag framför det berömda Potalapalatset i Lhasa.

Jakar och lekande barn vid Nam Tso-sjön i Tibet.


Pingback: Vilka tror de att de är? | krulli