Lyder Elenas regler
Publicerad den 20 maj 2012 klockan 10:16 av Gustav WennerholmIgår var det jobb och det var både teater och konsert som skulle plåtas. Först drog jag till Borrby för att fotografera YA:s Kulturpristagare Elena Alexandrova. En ensamteater som jag tyvärr inte kunde stanna så länge på.
En trevlig lokal med inte överdrivet mycket folk men det var trevlig stämning. Det åts soppa med bröd och rabarberpaj till efterrätt. Jag pratade snabbt med Elena som stirrade på mig uppifrån och ner och insåg att jag var från tidningen. Vi hälsade men snabbt vände hon blicken mot blixten på min kamera. Hon lyfte på ögonbrynen och sa snabbt ”Ingen blixt va!?” Jag svarade att hon inte behövde vara orolig för detta. Hennes andra regel var att jag inte fick springa runt i lokalen under föreställningen. Jag sa ok och satte mig i bakgrunden och väntade på att allt skulle dra igång.
Jag tänkte på vad hon hade sagt med att jag inte fick springa runt. Jag förstod snabbt när teatern började vad hon menade. Det var väldigt tyst, nästan orimligt tyst. Elena kommer insjungande och ställer sig sedan mitt på scenen. Där står hon tyst och lägger sedan av sig en replik per 30:e sekund. Jag sitter och lyssnar och jag kan höra hur mannen på första raden svalde.
Jag knäppte av min första bild, klick, och det hörs högre än någonsin känns det som. Jag ser hur folk vänder blicken mot mig. Som man gör mot någon som har mobilen igång på en biograf.
Så nu sitter jag där, stressad och måste egentligen vidare till nästa jobb men vill inte förstöra denna tysta stämning i lokalen.
Jag får till slut ihop ett gäng bilder och känner mig klar. Nu börjar smygandet ut från lokalen över knarrigt golv och gnälliga dörrar. Väl i bilen kan jag börja andas igen och jag kör vidare mot Simrishamn.
Väl framme på Autoseum är Blueskonserten i full gång. För att inte överdriva så kan jag ju säga att stämningen inte var den samma som på teatern. Fullt ös och mycket folk i publiken. Först ut var det No Bay Band som värmde upp publiken. Efter dem kom High Hill Blues Band, ett band med gasen i botten direkt från start. Det var dragspel, elgitarr, saxofon och hela publiken gillade det.
En jobbkväll som hade det mesta får jag säga. Jag skulle vilja lägga upp någon bild från kvällen men eftersom de skall publiceras i morgondagens YA så vill jag att papperstidningen skall vara först på pucken om ni förstår vad jag menar.
Så var min kväll, hoppas er var lika bra. Tack för ni läste, tänk på vad ni läst när ni ser bilderna i morgondagens YA.
