Måndag igen efter en helg med landslagshandboll. Sverige slutade tvåa i Super Cup (oavsett hur mycket ”super” det nu var med själva cupen) och det egentligen skitbra. Att slå både Tyskland och Spanien, som på papperet var bättre rustat inför turneringen är Sverige, det är bra. Och hade coachningen fungerat i slutet av matchen mot Spanien hade vi banne mig haft en god chans att vinna turneringen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=XseOiziMsJE

For what it’s worth, är väl värt att lägga till. Tyskarna är under isen redan innan den lagt sig denna vinter och danskarna hade anlagt sina berömda ”la-de-vare-looks”. Förbundskaptenen Ulrik Wilbek tyckte att den första halvleken var bland det sämsta hans landslag presterat, men svenskarna var faktiskt bättre även i andra halvlek.

Svenskarna gjorde alltså en bra turnering, men vem spelade sig närmare EM-truppen? Jag har givit de oklara kandidaterna ett omdöme nedan:
Andreas Palicka: Mannen som alltid är okay. Aldrig särskilt mycket bättre, men aldrig katastrof. Han rår inte på Mattias Andersson och Johan Sjöstrand som känns supergivna som nummer ett och två.
Andreas Nilsson: Kom inte riktigt till sin rätt i turneringen men kommer att bli bättre och bättre ju mer tid han får med den nya omgivningen. Skötte sig faktiskt hyggligt som tvåa bakåt. Jag tycker att Nilsson ska ha en EM-biljett.
Liksom Niclas Barud: Är om möjligt långsammare än Tony Hedin, men han showade tröjorna av danskarna i första halvlek och var bra bakåt, både som trea och tvåa. Låt ungtupparna spela EM!
Kristian Svensson: För ojämn i min bok, och med åldern på sin sida tycker jag att Johan Jakobsson är ett bättre alternativ bakom givne Kim Andersson. Jag beundrar dock Svensson för hans mod och att han inte slutar försöka trots flertalet missar. Gränsen mellan mod och idioti är hårfin men jag tycker att han var på rätt sida.
Robin Andersson: Nja. Det är mycket upp och ner, och tyvärr blir det lätt så med en kille, som för att komma till sin rätt måste borra ner skallen och åla sig igenom försvaret. Det blir en del tappade bollar och offensiva fouls då. Jag vet faktiskt inte hur man resonerar här, Robin är trots allt en annorlunda spelare som man kan slänga in när man vill att matchbilden ska förändras. Jag hade nog inte tagit ut honom.
Lukas Karlsson: Många har dömt ut honom som landslagsman, men jag minns hur han var som bäst, och han är föralltivärlden inte lastgammal. Kanske kan han hitta storformen till EM, för i Super Cup var den bara närvarande i fragment.
Jonathan Stenbäcken: Jag ska försöka att vara en stor människa och erkänna att jag kan ha haft fel angående Stenbäcken. Jag har anklagat honom för både anstiftan till mediokeri (SAOL nästa?) och för olaga babyfettinnehav, men han imponerar på mig. Han börjar se trygg ut i landslaget och hans fysik har aldrig sett bättre ut. Skottet ser dessutom hårdare ut än innan. EM nästa?
Jesper Nielsen: Nej. Inget större fel på hans insats i Super Cup, men i praktiken var han inte där för att slåss om en EM-plats. Han bör ha sett helgen som lite kollo i elitserielunken.
Mattias Zachrisson: Gjorde det precis så bra som man kan tänka sig. Bör vara given efter Ekberg i EM-laget, om man inte väljer att bara plocka ut en högerkant, men med skadorna som råder på H9 tror jag inte att man vågar detta. ”Zacke” bör följa med till EM, trots att konkurrensen hemifrån är storartad; båda veteranerna Pierre Hammarstrand och Kristian Meijer hade kunnat uträtta saker i EM, men det känns inte som att förbundskaptenerna riktigt tittat i den riktningen.

Blogg in, blogg out..

Jag tar min blogg till eftermiddagskaffet, efter att ha kontemplerat två saker. Ett, Lunds kommunfågel är pungmesen och jag undrar varför. Var det den enda fågel som var ledig, eller är jag larvig för att jag anser att namnet ”pungmes” konnoterar mer ekivoka saker än ”fin, representativ fågel”?. Två, jag brottas med det moraliska dilemmat att fira ett dödsfall med en bit chokladtryffel till kaffet - Muammar Gaddafi verkar som bekant ha iklätt sig träfracken. Good riddance.

Sävehofs herrar tog första skalpen i årets Champions league, i och med 24-20-segern över Bosna Sarajevo. Segern på handbollsplanen kändes rättvis, men läktarmatchen vann nog tusan gästerna.
Fredrik Larsson saknades men tillbaka från skada var Mikael Apelgren. Dessa båda herrar skiljer sig avsevärt från varandra i fråga om spelstil, men i mina ögon är de jämbördiga i kvalité. När båda kan matchas samtidigt framöver växer Sävehof i slagstyrka.
Men särskilt många matcher lär de ändå inte vinna i CL.

Sveriges damer avfärdade Slovenien relativt lätt i EM-kvalmatchen i Skövde i går. Det var långt ifrån en spelmässig fullträff av de blågula, men å andra sidan saknas många viktiga kuggar. Johanna Ahlm visade att hon vill vara med i en VM-trupp, något jag absolut ser som en rimlighet. Hon har inte alls det spelintellekt som skadade Isabelle Gulldén förfogar över, men i form är hon precis lika målfarlig och hon har dessutom ett vassare skott.
För övrigt, jag har aldrig sett ett ögonpar glänsa som hennes efter matchen, då hon fick berätta för teve hur det kändes att vara tillbaka på handbollsplanen efter över ett års skadehelvete.

Robert Hedin blir som bekant ny tränare i danska toppklubben Ålborg. Detta ska han kombinera med att även i fortsättningen vara förbundskapten för Norge. Jag hade ”Robban” som tränare under ett år i Ystads IF och jag har mycket gott att säga om honom, dock fick jag kanske inte intrycket av att han skulle komma att bli en globalt gångbar storcoach. Han kändes inte som en taktisk megabegåvning. Trots allt kan man inte klaga på hans meritlista: Han tog YIF till elitserien och samma lag till slutspel året efter, och han gjorde ett gediget jobb i Tyskland. Dock kan jag tycka att man borde kunna ha krävt åtminstone en semifinalplats under åren i Norges landslag, då nationen förfogar över ett stadigt antal världsstjärnor.
Som största merit, åsyftandes Robert Hedins tränarkarriär, måste man nog annars anse vara det att han såg Peter Lindgrens fulla potential som bänknötare. Under min handbollskarriär var jag vida känd för mitt omfångsrika arsle, och Robert Hedin måste ha tänkt ”ingen kan värma så mycket bänk åt mina viktiga spelare som han”.

Och jag bär min bitterhet som ett smycke.

Min favorit-Hedin är annars lillebror Tony Hedin, som jag hade förmånen att spela med både i Ystads IF och i HK Björnen. En ytterst trevlig karl och en fantastisk handbollsspelare. Än i dag har jag svårt att förstå hur Tony kunde vara så målfarlig och effektiv när hela hans gestalt och rörelsemönster osade seg kola. Sannerligen, jag hyser inga tvivel om att Tony Hedin är världens långsammaste människa.
Men den kullagerfinten… oj, oj, oj…

Tony Hedins och andra långsamma människors tröst i livet har alltid varit Zenons berömda paradox ”Haren och sköldpaddan”, där den långsamma sköldpaddan faktiskt kan slå den snabba haren.

httpv://www.youtube.com/watch?v=yYQdIsRb_ag&feature=related

Jag ägnade en av den gångna nattens timmar åt Uppdrag gransknings granskning av finansbolaget Prioritet Finans. Företaget syns som tröjsponsor åt såväl Redbergslid och Hammarby i elitserien, som IFK Göteborg i fotbollsallsvenskan. Prioritet Finans affärsidé går i korta drag ut på att köpa fakturor av företag och därefter se till att dessa företag får betalt av sina kunder inom 24 timmar (i stället för, som brukligt annars är, 30 dagar). För detta tar de drygt fyra procent av fakturans värde. Allt är helt lagligt, problemet är att PF struntat i att granska sina kunder, eller rättare sagt – man har godkänt kunder med vetskapen om att de snabba pengarna kommer att användas i kriminella syften. En av kunderna är exempelvis MC-gänget Bandidos.

Det är förstås värt att säga att ingen är dömd i ärendet, men indicierna i programmet är lika självlysande som fakta. Naturligtvis borde ingen idrottsklubb med moral i ryggraden vilja samarbeta med ett sådant företag, men vi snackar här om elitseriens fattiglappar. RIK och Hammarby kopierar Vasaskeppets jungfrufärd utan pengarna från PF. Med IFK Göteborg är det annorlunda, utan de tolv miljoner de årligen får av PF får blåvitt det mera knapert, men till en sådan anrik förening i Sveriges största sport lär sponsorerna ändå stå i kö.
I RIK väljer man att hålla ett klubbmöte på tisdag innan något sägs om PF-samarbetet. Hammarbys ordförande Kalle Strandberg säger så här på klubbens hemsida: ”Vi har ett avtal med Prioritet Finans som vi båda uppfyller. Något annat kan vi i dagsläget inte ta ställning till.”
Visst vore det ett moraliskt lågvattenmärke att fortsätta med PF som sponsor, men jag vill ändå uttrycka sympati för RIK:s och Hammarbys situation. Det är desperation i dess renaste form.

Blogg in, blogg out..

God morgon Ystad, och välkommen till min blogg.

Om ni slagit en flukt i dagens YA kanske ni redan vet vem jag är. Där finns nämligen Ulf Gummessons presentation av er nya handbollsbloggare. Mitt namn är Lindgren, Peter Lindgren. Och ja, jag är ungefär så cool att jag parafraserar James Bond i mitt första blogginlägg…

Jag har ännu inte själv läst artikeln, men jag är säker på att Uffe lyckats belysa min förträfflighet. För er som inte heller läst artikeln tänkte jag dra en liten presentation här. Av mig, och av själva poängen med denna blogg.

Jag är 26 år och numera Lundabo, men för inte särskilt länge sedan bodde jag i Ystad, där jag gjorde två säsonger i Ystads IF:s A-lag. Kommer ni inte ihåg mig så är det inte ert fel, ni såg nog mest nacken på mig där jag satt på bänken och servade Tony Hedin med vattenflaska eller höll Linus Rasmussens svetthandduk skrynkelfri. Jag hade även ett finger med i spelet i plastproduktionen på Polykemi, men det där är ett samarbete som både jag och Ola Hugoson nog helst vill glömma.

Men nog om mig. Detta är YA:s handbollsblogg och jag skall under denna säsong vara er ciceron och vägledare genom handbollsdjungeln av klisterväck, stegisättningar och ljumskskav. Det blir lokalt, nationellt och internationellt, samt en hel del skitsnack där emellan.

I går rivstartade elitserien med en praktskräll. Nykomlingen Aranäs uddamålsbesegrade fjorårsfinalisten Drott. En sensation anser nog de flesta, och det gör väl jag med, även om jag inte ser Drott som ett av de absoluta topplagen i år. Tycker att det är ett rätt tråkigt lag utan profiler. Det roligaste med dem är en spinkig islänning i knästrumpor och en frisyr som egentligen bara får bäras av tjeckiska hockeyspelare och östtyskar i skinnvästar. Aranäs har väl för övrigt inte heller de det mest spektakulära laget, men vilka fighterhjärtan! Andreas Ungesson personifierade detta fighterhjärta med sin killerblick och frisyr som egentligen bara får bäras av tyskar i vida byxor på 40-talet. Men inte heller Aranäs blir ett topplag. Vilka som faktiskt blir topplag i årets elitserie presenterar jag i framtida blogginlägg.

Men nu känns det som att det är dags att ladda för kvällens derby. Lugi mot YIF. Hur går det för våra vita hjältar  i Fofs-arena i kväll? Jag tror att det blir riktigt jäkla jämnt. Jag har dock ett stalltips efter att ha intervjuat Lugis dyngskytt Kim Ekdahl du Rietz. (Psssst! *viskar* Kim EDR har ont i axeln och kommer inte skjuta från nio meter. *slut på viskning*)

Ses vi där?

Blogg in, blogg out…