HALLÅ BLOGGEN HUR ÄR LÄGET?

httpv://www.youtube.com/watch?v=loUjUWnppC4

Själv mår jag bra. Jag dricker kaffe och bredvid mig i soffan sitter min katt Gonza och tvättar sin voluminösa buk. Kanske drömmer han sig tillbaka till sitt simpla kattlivs guldålder, då han var handbollsbloggens egna orakel och tippade handbollsmatcher, ogenerat ridande på bläckfisken Pauls VM-framgångar. En av matcherna Gonza tippade var just Lugi-Ystads IF, även om det var i den omvända ordningen. Då såg det ut så här:

httpv://www.youtube.com/watch?v=sHy7nL2nsEU

I Lund kallar man kvällens match för elitseriens och Skånes El Clasico, matchen mellan Lugi och Ystads IF. Och den har alla förutsättningar för att bli en bra match. YIF har kanske inte öppnat som det guldlag som många tror att de har kapacitet att bli, men man har trots allt bara förlorat en match av fem och är blott två poäng från serieledning. Än bättre har Lugi startat. Lundensarna var obesegrade innan de snöpligt föll med uddamålet i Malmö härförleden.

Faktorer som kan bli avgörande i kväll:

* Spelar Espen Christensen? Lugis målvakt har varit elitseriens bästa så här långt, både i mina ögon och i statistikens (47 procent). Mot Malmö fick han dock känning av en bäckenskada och hans medverkan i kväll är enligt Lugilägret osäker. Det ska sägas att Joakim Svensson är en fullkomligt adekvat ersättare, ifall Christensen bedöms vara icke spelklar.
* Palle Hansen spelar inte, hur ska YIF göra på högernio? Jag såg inte matchen mot Aranäs men förstår att Jakob Nygren fick en del speltid. Kul, för Nygren är bra. Men håller han för att bryta igenom elitseriens bästa försvar? Andreas Thynell måste satsa utsida två mycket mer, detta skulle också öppna upp för mer kantutspel. Eftersom man förmodligen kommer att spela en del med högerhänt högernia borde man satsa mer på enkelt spel med hög fart, rullespel och avslut från kanten. Det är enklare att spela ut till högerkanten om man själv är högerhänt. YIF behöver få igång särskilt Pierre Hammarstrand som inte haft sin bästa säsongsinledning.
* Ska YIF lyckas besegra Lugi i kväll så måste man utnyttja planens bredd i anfallsspelet. Det måste man nästan alltid göra, men särskilt mot ett Lugi som ställer upp med Nemanja Milosevic och Jakob Wickman-Modigh i mittförsvaret. Om Bermudatriangeln är området inom tre punkters osynliga linjer där flygplan mystiskt försvinner är Milosevic/Wickman-Modigh en inkarnerad variant där anfallande handbollsspelare kan förlora både självförtroende, boll och kroppsdelar. Om man överdriver lite.
* När YIF är som bäst är laget ytterst tålmodigt i anfallsspel. Det måste man vara mot Lugi, annars straffas man direkt av firma Gudmundsson/Meijer.
* Lugis fina nyförvärv, Johannes Hippe, spelar han? Norrmannen uppges inte riktigt vara klar, men jag skulle inte bli förvånad om han faktiskt står på plan i kväll, när klockan slår sju slag. Det kan både vara en fördel och en nackdel för YIF ifall Hippe är med. Är han med så tillför han definitivt spetskompetensbredd (förstår ni ordet?) på niometer, men å andra sidan har han väl knappast hunnit komma in hundraprocentigt i Lugis spel. Det ska bli otroligt spännande att följa Lugi i år, för jag tror att Hippe är precis den spelare man saknat för att på allvar utmana om SM-guldet – en spelare som är lika bra som Hallberg, Tingsvall och Ernstsson och därmed ger laget fler högkaratiga alternativ. När jag sett Hippe i norska landslaget framstår han som en fysiskt väldig kompetent spelare, både snabb och stark, och med ett rappt skott.

Ses vi i hallen i kväll?

***********************************

NU ska det tydligen äntligen vara klart vem som tar över det svenska damlandslaget efter Per Johansson. Så, Stefan Lövgren, vem blev det? Va? Nähä…ni håller på det några dagar till? Jaha…

Jag förstår inte varför, men det ska i alla fall ha blivit förbundets förstaval, och då får det väl vara vackert så, även om det tagit en sabla tid.

***********************************

Här tänkte jag specifikt adressera Turetiger, som kommenterat mitt föregående blogginlägg. Eftersom jag av någon outgrundlig och mig till vansinne drivande anledning nu inte ens kan kommentera i mitt eget kommentarsfält får jag göra detta inne i bloggen. Detta bloggsystem känns lika förlegat som Bo Hanssons uttalande om AIK-spelarna. För att inte tala om de om-ryggen-hållande kollegorna till Hansson som inte verkar förstå vad grejen är. Mygga av allihop som försvarar sig med att de ”kommer från en annan tid”. Vakna, gubbar – det är 2012. Martin Mutumba satte förresten en talande etikett på den typen av människor som yttrar sig som Hansson och company (se bild).

Hur som helst.

Turetiger, jag förstår att tempot i division 4 inte behagar ett erfaret handbollsöga som ditt, men du får erkänna att vi i alla fall gjorde vad som behövdes? Och jag hade inte klagat på Färsingahallen, som ju faktiskt är min gamla hemmahall, ifall situationen inte var absurd. Och det var den! Golvet är vrålhalt.

Blogg in, blogg out..

Jag döpte mitt förra blogginlägg till ”Om förvåning…etc, etc…” och det skulle jag även kunna döpa dagens till. Inte för att jag är förvånad över den franska spelskandalen just i dag, då den rullat någon vecka, men totalt sett är jag ganska förvånad. Det är inte varje år världens bäste handbollsspelare (Nikola Karabatic) riskerar fängelse i upp till fem år. Fem år för sportbedrägeri i Frankrike är förresten fullt jämförbart (i brottspåföljd räknat) med att dömas för dråp i Sverige. Redan här är något knepigt…

”Fy f-an vad korkat!” säger Magnus Grahn angående de anklagade fransmännen och frågar sig varför högavlönade världsstjärnor riskerar hedern, böter och fängelsestraff för en summa pengar de egentligen inte behöver. Jag tror det bottnar i en tämligen klassisk sportproblematik: i takt med att en spelare blir mer känd, tjänar mer pengar, blir mer avgudad tappar han/hon omärkbart sin egen självdistans. Till slut har spelaren tillskansat sig en slags känsla av oövervinnerlighet. Trots att spelaren i media kan uttrycka väl så mycket ödmjukhet som någon annan har denna piedestaliserat sig så till den milda grad att dumheter som den aktuella kan bli verkliga. Jag tror att det delvis är samma problematik som ligger bakom det faktum att idrottsstjärnor fortfarande dopar sig, och att kända politiker på andra sätt till synes oförklarligt gör bort sig offentligt.

Jag har själv sett samma symptom på min omgivning då jag spelade handboll i Ystad. För det ÄR så att handbollsspelare i Ystad behandlas på ett annat sätt av sin omgivning än handbollsspelare i städer där handboll för en mer perifer tillvaro. På samma sätt är det säkert med handbollsspelare i till exempel Eskilstuna eller med hockeyspelare i Örnsköldsvik. Spelarna utsätts för en avgudan-light av omgivningen och har lite, lite svårare att behålla fötterna på jorden.

Som ni kanske misstänker av mina rader ovan tycker jag att fem års fängelse för pengabedrägeri är på tok för mycket. Skulle det vara så att franska domstolen finner de anklagade spelarna skyldiga hoppas jag att de slipper fängelse. Ge dem böter och stäng av dem från världshandbollen. Kanske på livstid.

Tragiskt är det i alla fall, i alla hänseenden.

**********************************************

Per Johansson avslutade sin sejour som damlandslagets förbundskapten, och han gjorde det varken i dur eller moll via oavgjort mot Island. Totalt sett ska han vara otroligt nöjd med sin tid i landslaget, då han ledsagat ett tidigare mediokert landslag in i de finare salongerna. De två sista åren (efter EM-silvret) har det känts som att både han och laget trampat lite vatten, och bytet kommer enligt min mening helt naturligt.

MEN VEM TAR ÖVER!?!

Såg ni? Jag tog till versalerna. Stefan Lövgren, general manager, fick frågan i TV4 Sport om varför det tar sådan tid att finna efterträdaren, när vi nu står bara två månader ifrån ännu ett mästerskap, med allt mindre tid för den nya förbundskaptenen att forma sitt lag utifrån sina ideér. Det märktes att Lövgren förberett sig minutiöst på frågan, ty han replikerade som om han skaldade från sin kammare:

”Det viktiga är inte att vi hittar ETT namn, utan att vi hittar RÄTT namn.”

Jättefint, Stefan. Och när han säger det med isande blick och sitt in absurdum, nästan till det neandertalska angränsande, manliga käkparti är det inte någon som vågar protestera. Men är det inte väldigt märkligt att det tar sådan tid? Det borde vara det högst prioriterade ärendet just nu och då borde det, enligt min mening, inte behöva ta dessa tidsrymder i anspråk. Damlandslagets resultat i kommande EM blir sannolikt lidande.

Notiser
* Skönt att Palle Hansens knäskada bara var av ledkapselart. Ytterligare en korsbandsskada på YIF:s högersida hade inneburit hajågodbaj med lagets SM-guldchanser.
* Jag såg Lugi-Kristianstad i måndags och kan nu konstatera att Lugi måste vara Sveriges bästa lag just nu. Av följande anledningar:
1. Albin Tingsvall är seriens säkraste och bästa distansskytt. Min sambo var med mig i hallen och när jag efter matchen frågade vad hon tyckte om Tingsvall sa hon: ”Jo, han var väl bra. Men han syntes ju bara när han gjorde mål.” Perfekt säger jag, så ska det vara. Min sambo tyckte för övrigt att Claus Kjeldgaard var snyggast på plan och jag har inget direkt att invända. Sen sa hon att Kristian Meijer var solklart spinkigast på plan och jag hade fortsatt svårt att invända.
2. Meijer och Niklas Gudmunsson är förresten också anledningar till att Lugi är bäst i Sverige just nu. Sylvassa är de båda, oaktat om skottläget kommer från kanten eller på kontring.
3. Espen Christensen är bäste målvakt i serien just nu. Han överraskar på mig.
4. Joacim Ernstsson är det perfekta nyförvärvet. Han tar precis den plats han ska ta i laget. Ernstsson har kaliber att mycket väl gå in och dominera en elitseriematch och göra flest mål på plan, men han har sett att Lugi redan har de här speltyperna och tar därför en annan roll, den att dra på sig uppmärksamhet och servera sina medspelare. Anders Hallberg och Albin Tingsvall har aldrig haft så lätt att komma till lägen som nu, och det är tack vare Ernstsson. Jag skulle vilja utnämna Joacim Ernstsson till serien bäste växlare. Han gör kolossalt vackra växlingar.
* HK Björnen har sydöstra Skånes just nu sämsta handbollsgolv. Mycket är fint och bra med Sjöbos handbollskultur, men något måste göras åt det där golvet. Jag vet inte om det har med slipning, slitning, damm eller något annat att göra men att säga ”Bambi på hal is” angående att spela i Färsingahallen just nu är en underdrift av samma kaliber som om Henke Larsson hade sagt: ”Jo, visst sved det till lite”, efter situationen nedan.

httpv://www.youtube.com/watch?v=1Ry3L1Ou9GM

OBS! SE INTE KLIPPET OM NI ÄR EN KÄNSLIG NATUR.

Varningen i versaler ovan borde kanske kommit innan klippet men jag är en tämligen oorganiserad människa. Jag ber om ursäkt för detta.

Blogg in, blogg out..

Ni har förstås hört den om Rödluvan? Det bör man nästan ha gjort, åtminstone när man betänker Hollywoods många halvdana remakes av bröderna Grimms klassiker. Sagan i kort rekapitulation är i alla fall: Liten, söt flicka i röd luva vandrar med snacks till mormor men blir själv snacks när hon stöter på vargen. I slutet av bröderna Grimms version kommer turligt nog en jägare förbi och skär upp buken på vargen, och Rödluvan och mormor har mirakulöst överlevt vistelsen i vargens matsmältningssystem.

I min tappning är Rödluvan IFK Ystad. Söt, liten flicka med goda intentioner och ett rent hjärta – inga pengagiriga handbollsarbetare här inte. Vargen är de större klubbarna från elitserien – YIF, Aranäs och IFK Kristianstad. De har gått och spanat på Rödluvan hela året, och nu, när säsongen är slut, sväljer de flickan hel. I sagans originalversion (”Le petite Chaperon Rouge”) av fransmannen Charles Perrault finns ingen jägare, ingen räddare i nöden. Det är kargt, ärligt och med lika vassa kanter som verkligheten. Rödluvan förtärs och förgörs helt biologiskt logiskt av vargens magsyror.
Jag har fortfarande inte bestämt hur min version av Rödluvan slutar.

Men, som jag skrev i min sammanställning av Ystadsklubbarnas nu-situation i tidningen i dag, IFK Ystad måste nog överge sin Rödluveattityd om man ska överleva vargens käftar. Klubbens policy är: Inga högavlönade ”stjärnspelare” och bara en dialekt i omklädningsrummet. Pengapolicyn är jag helt med på, det är en sund och vacker inställning att satsa på egna produkter i stället för importer, men i IFK:s fall var det kanske mest en ekonomisk nödvändighet. Policyn med en dialekt i omklädningsrummet har jag svårare att förstå. Visst, det smakar extra bra med hemvävt, särskilt i en tid då nästan inga elitklubbar är just hemvävda, men tanken är nog vackrast i teorin. I praktiken, och i den prekära situation IFK Ystad befinner sig i, får man nog nöja sig med det man kan komma över – oavsett om spelaren talar skånska eller meänkieli. ”Vi får kanske vänta till augusti och hoppas på rester” som klubbchefen Pelle Larsson sa angående den skrala skörden nyförvärv.

Det positiva i just denna version av Rödluvan är så klart att en klubb med IFK Ystads ungdomsverksamhet alltid överlever på något sätt.

Den nya organisationen runt svensk landslagsverksamhet är spikad. Det fullkomligt osar av seriositet runt satsningen och det nya bolaget Svensk handboll AB. Stefan Lövgren som general manager känns på förhand som en veritabel fullträff, men detta baserar jag egentligen enbart på den respekt jag känner inför Lövgren, samt på det renommé han ackumulerat från hela handbollsvärlden. När Stefan Lövgren talar lyssnar man.
Att ge förbundskaptenerna Staffan Olsson och Per Johansson heltidstjänster är naturligtvis bra, men jag anser att detta borde vara ett grundkrav på förbundskaptener. Om de får ägna sin odelade uppmärksamhet på ett uppdrag blir den logiska följden att arbetet blir bättre gjort.

Blogg in, blogg out..