Ni har förstås hört den om Rödluvan? Det bör man nästan ha gjort, åtminstone när man betänker Hollywoods många halvdana remakes av bröderna Grimms klassiker. Sagan i kort rekapitulation är i alla fall: Liten, söt flicka i röd luva vandrar med snacks till mormor men blir själv snacks när hon stöter på vargen. I slutet av bröderna Grimms version kommer turligt nog en jägare förbi och skär upp buken på vargen, och Rödluvan och mormor har mirakulöst överlevt vistelsen i vargens matsmältningssystem.

I min tappning är Rödluvan IFK Ystad. Söt, liten flicka med goda intentioner och ett rent hjärta – inga pengagiriga handbollsarbetare här inte. Vargen är de större klubbarna från elitserien – YIF, Aranäs och IFK Kristianstad. De har gått och spanat på Rödluvan hela året, och nu, när säsongen är slut, sväljer de flickan hel. I sagans originalversion (”Le petite Chaperon Rouge”) av fransmannen Charles Perrault finns ingen jägare, ingen räddare i nöden. Det är kargt, ärligt och med lika vassa kanter som verkligheten. Rödluvan förtärs och förgörs helt biologiskt logiskt av vargens magsyror.
Jag har fortfarande inte bestämt hur min version av Rödluvan slutar.

Men, som jag skrev i min sammanställning av Ystadsklubbarnas nu-situation i tidningen i dag, IFK Ystad måste nog överge sin Rödluveattityd om man ska överleva vargens käftar. Klubbens policy är: Inga högavlönade ”stjärnspelare” och bara en dialekt i omklädningsrummet. Pengapolicyn är jag helt med på, det är en sund och vacker inställning att satsa på egna produkter i stället för importer, men i IFK:s fall var det kanske mest en ekonomisk nödvändighet. Policyn med en dialekt i omklädningsrummet har jag svårare att förstå. Visst, det smakar extra bra med hemvävt, särskilt i en tid då nästan inga elitklubbar är just hemvävda, men tanken är nog vackrast i teorin. I praktiken, och i den prekära situation IFK Ystad befinner sig i, får man nog nöja sig med det man kan komma över – oavsett om spelaren talar skånska eller meänkieli. ”Vi får kanske vänta till augusti och hoppas på rester” som klubbchefen Pelle Larsson sa angående den skrala skörden nyförvärv.

Det positiva i just denna version av Rödluvan är så klart att en klubb med IFK Ystads ungdomsverksamhet alltid överlever på något sätt.

Den nya organisationen runt svensk landslagsverksamhet är spikad. Det fullkomligt osar av seriositet runt satsningen och det nya bolaget Svensk handboll AB. Stefan Lövgren som general manager känns på förhand som en veritabel fullträff, men detta baserar jag egentligen enbart på den respekt jag känner inför Lövgren, samt på det renommé han ackumulerat från hela handbollsvärlden. När Stefan Lövgren talar lyssnar man.
Att ge förbundskaptenerna Staffan Olsson och Per Johansson heltidstjänster är naturligtvis bra, men jag anser att detta borde vara ett grundkrav på förbundskaptener. Om de får ägna sin odelade uppmärksamhet på ett uppdrag blir den logiska följden att arbetet blir bättre gjort.

Blogg in, blogg out..