Vi kliver ännu ett stycke närmare premiäromgångarna i våra handbollsserier. Ska vi kalla YIF:s första träningsmatch – den mot Skanderborg – för en indikation om vart åt det barkar för årets YIF-version? Jag såg inte matchen, men jag kan dra en rätt enkel slutsats på en punkt: Jim Gottfridsson kommer att äga även i elitserien. 13 mål! Lägg därtill en dryg handfull assist samt det faktum att han alls icke spelade hela matchen. Jag har ett par smeknamn på Jim och inte ett enda av dem är överdrivna. Jim är inte Gud, han är Guds förmyndare. Eller, för att köra ett tugg jag inte är familjär med – Gud är Jims bitch.

Men, jag ska göra halt vad det gäller Gottfridsson-beröm här. Dels för att ingen mår bra av för mycket av den varan, dels för att jag ett par gånger under de senaste dagarnas tidsrymd blivit anklagad för att ha en homoerotisk relation med Jim G.
Det finns enligt min åsikt absolut värre saker att bli anklagad för, men jag tycker ändå att rätt ska vara rätt. Dessutom känner jag ett ansvar gentemot Jim att reda ut begreppen (han har säkert en större anledning att uppröras, eftersom han indirekt anklagas ha en homoerotisk relation med mig, en sleten föredetting). Så fakta är blott: att jag är fantastiskt imponerad över pågens sätt att spela handboll. Punkt.

Det kan för all del sägas att IFK Ystads hemsida aldrig legat i framkant vad det gäller det fulla utnyttjandet av internets resurser, men nu tycker jag att det gått lite långt. Marknadsföringen av träningsmatcher sker egentligen enbart via gästboken, och i denna gästbok samtalar man just nu mest om huruvida Jörgen Hansson i YIF:s organisation är en skitstövel och om huruvida gästboken bör stängas för att det var en person som kallade Jörgen Hansson för en skitstövel. Jag är ingen expert i ämnet men jag har fått intrycket av att Jörgen Hansson kanske inte är en skitstövel. Men inte bör väl gästboken stänga, det är ju den enda del av hemsidan som verkligen lever. Däremot borde man kanske se över publiceringsrutinerna. Och mitt i kritiken av IFK:s hemsida – live-uppdateringarna på lagets bortamatcher är superba.

Tråkigt är det så klart även att IFK-bloggen, med Nyberg och Cimmerholm, lagt ner. Inte alls märkligt då båda herrarna brottas med nya uppgifter, men inte mindre tråkigt för det. De hade talang.

På YA-redaktionen har vi de senaste dagarna haft en liten snackis angående Viva World cup, en VM-turnering för etniska minoriteter och länder som egentligen inte är länder. Skåneland har precis blivit upptagna som en av medlemmarna, och även om turneringen inte finns i handboll så hade det varit kul att se hur bra Skåne hade blivit. Jag roar mig nedan med att ställa ett potentiellt Skåneland mot ett potentiellt Sverige (utan skåningar då förstås. Skåneland består av Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm, men jag drar det ett steg längre och godkänner endast skåningar i mitt låtsaslag). Staffan Olsson och Ola Lindgren coachar svenskarna, jag själv coachar Skåne. Marcus Lindgren blir min assisterande tränare, på grund av hans gedigna erfarenhet i ämnet.

Sverige: Målvakter: Johan Sjöstrand, Dan Beutler. V6: Jonas Källman, Henrik Lundström. V9: Jonas Larholm, Fredrik Larsson. M9: Lukas Karlsson, Robin Andersson. H9: Kristian Svensson, Johan Jakobsson. H6: Mattias Zachrisson, Marcus Enström. M6: Robert Arrhenius, Mattias Gustafsson. Försvarare: Tobias Karlsson, Magnus Jernemyr.

Skåne: Målvakter: Mattias Andersson, Andreas Palicka. V6: Fredrik Petersen, Philip Nilsson. V9: Kim Ekdahl du Rietz, Sebastian Seifert (i slutspel 2010-form). M9: Dalibor Doder, Jim Gottfridsson. H9: Oscar Carlén, Kim Andersson. H6: Niclas Ekberg, Kristian Meijer. M6: Andreas Nilsson, Marcus Ahlm (ja, jag hade tvingat honom). Försvarare: Linus Nilsson, Sebastian Geissler.

Kommentar: Det hade varit ytterst intressant att se den här matchen. Jag är övertygad om att Skånes förstauppställning är något bättre än den svenska anfallsmässigt, och bredden är inte heller dum. Naturligtvis är svenskarnas mittblock i försvaret bättre än det skånska. På målvaktsposten känns det rätt jämnt, möjligtvis med ett litet plus för svenskarna. Mitt tips är ändå faktiskt, och jag vidhåller att min patriotism (som för övrigt är rätt liten) inte spelar någon roll i sammanhanget, att Skåne vinner.

Vad tror ni?

Blogg in, blogg out..

I mitt förra inlägg berättade jag om en bomb som sa poff. I dag ska jag orera om två bomber som låter som bomber ska.

Först och främst – ”Kalaset i Kristianstad”
Visst, jag flaggade en aning för att IFK Ystad skulle bli farligare i kvalserien än vad många trott, men att laget skulle få festa loss i segerdans efter kamratderbyt räknade jag inte med. Särskilt inte som man låg under med 12-16 i halvtid. När jag tittar på mina anteckningar från matchen var segern dock inte ologisk. IFK Ystads målvakter Oskar Cimmerholm och Niklas Kraft hade sammanlagt ungefär lika många räddningar som Henrik Nordlander (Kristianstads unge keeper) hade bara i första halvlek.

IFK Ystad kom alltså till många fler lägen än hemmalaget, och i andra halvlek förvaltade man dem bättre. Jag kallade Jim ”Gud” Gottfridsson för ”landslagsmässig” i papperstidningen för hans första 20 minuter. Måhända tycker folk att det är överdrivet, men det skiter jag högaktningsfullt i.

När Kristianstadsförsvararna tvingades ut från linjen för att möta upp Gottfridsson öppnades nya världar för Joseph Azizi. Världar han inte hade något emot att sondera och exploatera. Sex mål bara i andra halvlek för lagkaptenen, och då var ju det ena det direkt avgörande, med bara någon ynklig sekund kvar. ”Jävligt skönt”, var hans pregnanta formulering av känslan att få sätta avgörandet.
Nu ligger IFK trea i kvalserien, och alla vägar ligger öppna.

Årets IFK Kristianstad utgör ett sorgligt gäng som sällan visar sig värdigt den fina hallen och månghövdade publiken (2289 i går). Minns ni att jag för ett antal månader sedan bloggade om Stavstens historia, och om fenomenet ”Gaffa-danskar”? Om inte läs här. Kristianstad har gjort precis samma sak i år – lagat hål i spelartruppen med  avdankade danskar som passerat zenit. En tillfällig lösning på ett permanent problem. För mig verkar det som att Kristianstad, efter att ha insett att truppen inte håller, värvat i panik för att ha ett lag som motsvarar och skiner ikapp med arenans glans. Jag tror inte att detta var det lag som Kenneth Andersson ville träna, det är han alldeles för smart för.

Det är livsfarligt att ha ett lag med gaffa-lösningar i en kvalserie. Under matchernas sista brinnande minuter avgör oftast det största hjärtat, och det största hjärtat återfinns sällan hos den med gaffatejp lagade konstruktionen. Kristianstad kan få det jobbigt framöver.

Noterat i Kristianstad Arena
* En fantastisk arena och en fantastisk publik. Den var bara halvfull och ändå signalerade mina trumhinnor en tinnitusvarning klass 2. Det märks också att Kristianstadborna är malliga över arenan. Vem man än pratade med fick man frågorna: ”Vad tycker du om arenan då? Visst är den fin? Folk säger att den är finare än Halmstads. Visst är den finare än Halmstads, va?”
 Jaja, den är finare än Halmstads…

* Jag avskydde dock upplägget med ”presskonferensen”. Efter en kvällsmatch är sportjournalisten en stressad typ. Allt han vill är att hugga spelare och tränare direkt efter slutsignal, och absolut innan de klivit in i duschen. Vi ställer oss utanför lagens omklädningsrum som en ackumulerad samling byfånar med anteckningsblock och radioutrustning, och vi känner deadlinen smärtsamt lindad runt oss, så som Opus Dei-anhängare känner sin cilice runt låret. Man blir då en aning irriterad när det kommer en mäktig man och säger att tränaren och spelarna inte kan prata med oss nu, utan först ska gå på en ”presskonferens”.

En ”presskonferens” i Sveriges kvalserie i handboll ser ut så här: Åtta män, med eller utan mustasch, tittar på varandra. Vi tittar på varandra och vi hör knappnålar falla. Ett stort gottebord med kaffe och tilltugg står nästan orört, den ende som är avslappnad nog att intaga av allt är Robert Andersson. Kenneth Andersson ser mest av allt ut att vilja döda merparten av oss sju andra. När detta skådespel i fars-anda börjar bli alltför plågsamt säger någon: ”Ja, vi kanske ska hålla där då”.

Min kontenta är att kvalserien inte är formel 1, eller fotbolls-VM. Det är fint med höga ambitioner, men en onsdagskväll i Kristianstad vill journalisterna göra sitt jobb, och spelarna vill nog helst gå och duscha och fira/sura.

* Jag trodde att Jim Gottfridsson var en snäll påg. Två utvisningar, en lång harang barnförbjudna ord och två halvtaskiga filmningar som inte lär ge eko i Hollywood, bekräftar att jag hade fel. Men det är helt i sin ordning. De snälla pojkarna får inte kyssa de vackra flickorna heter det ju. Och då förstår ni väl att jag med vackra flickor syftar på fula tyskar i Bundesliga?

Ystad Kommun har tagit beslut om renovering av ÖP-hallen. Läs den synnerligen välkommenterade artikeln här. Att säga att denna fråga berör YA-läsarna är ett brutalt understatement. För mig ter sig Ystads kommunledning som en samling ambivalenta människor utan besluts-cojones. Ifall en renovering är ett bättre alternativ än en ny arena (jag sitter inte på pengarna, jag vet inte) borde man tagit beslutet för länge sedan. Kommunalrådet Kristina Jönsson  (m) säger nu att ”Tak och golv är i sämre skick och reparationerna mer omfattande än vad man trodde från början”. Det antyder att de precis kommit på det. Fråga Marcus Lindgren i YIF och fråga alla de andra som vistats i ÖP-hallen de senaste åren om hur länge de vetat om takets och golvets dåliga skick. Ordet ”kommun” antyder att man borde vara skickliga inom området ”kommunikation”, men så förefaller det icke att vara.

I stället för att dra igång renoveringen till hösten kunde man redan ha tagit beslutet tidigare och renoverat hallen från och med april i år. Att påbörja en renovering under hösten – vinteridrotternas kickoff, vittnar om okunskap på området. Nu får man maximal krock med föreningarna i ÖP-hallen, nog måste det gå att lösa smidigare än så?

Blogg in, blogg out..

God middag. Tänkte avlägga ett litet snabbt bloggyttrande innan kvällen bjuder mig andra civila åtaganden. Ystads IF ska i kväll resa sig som fågel Fenix ur askan, när man tar emot Redbergslid i Österporthallen. Det hade varit skönt för alla inblandade. Spelarna behöver självförtroende lika akut som Björn Ranelid behöver självdistans, Pelle Käll vill nog helst av allt få en tids respit, tid att andas ut. Med Både Patrik Liljestrand och Kent-Harry Andersson entledigade från sina respektive tyska uppdrag surrar ryktena runt Ystads IF lika ettriga som små Guif-spelare. Även om de båda herrarna förnekar intresse att ta över YIF, och även om inga bud ligger på bordet, kan jag tänka mig att YIF-styrelsen gnuggar händerna i lönndom.

Linus Rasmussen är enligt oss på YA friskförklarad från sitt diskbråck, och comebackar i kväll. Det är goda nyheter! Linus är, förutom att vara en kompetent handbollsspelare, krigarsjälen personifierad. Han kan kämpa YIF ur svackan, om ryggen håller. Min oro angående Rasmussens rygg är dock stor. Diskbråck vid 26 års ålder är inget bra. Som jag nämnt tidigare tycker jag inte att kombinationen handbollsspelare/anläggare är någon hit, och har man väl fått problem med ryggen är de svåra att bli av med.
Jag håller alla tummar jag har för Linus skull i kväll.

Vad tror jag då om matchen i kväll? Hehe, jag behöver inte sitta här och tro någonting – jag råkar nämligen veta. Just det, jag vet att YIF vinner i kväll. Inte för att Linus är tillbaka eller för att Pelle Käll kanske beordrar ännu fler effektiva linjeväxlar, eller för att laget för all del vill visa hemmapubliken att man duger. Nä, YIF vinner i kväll för att min katt säger det.

Ja, det stämmer gott folk. Profeten tillika bläckfisken Paul har fått en tronföljare – katten Gonza!

I RIK-lägret är man trots Gonzas spådom optimistiska. På lagets hemsida kan man i en oansenlig avkastartikel läsa följande: Adolfsson menar att laget är väl förberett, efter mycket snack och video.
- Vi har nog tillräckligt god koll på dem nu! säger han.

Martin Adolfsson är kantspelare i RIK.

Guif leder elitserien! Och vilken form laget verkar vara i! Man totaldemolerade H43 på bortaplan, även om lundensarna stod emot betydligt bättre än YIF i fredags. Jag tycker riktigt synd om H43. Den redan från början tunna truppen är utan knäskadade Andreas Bamberg ett korthus i en orkan. Ersättaren Christoffer Fors satte i går kväll noll lägen av sex. Hualigen.

I går missade jag till mitt eget förtret två heta bundesligamatcher. Kiel slog planenligt Wetzlar med nio bollar och tog över serieledningen. Ur svenskintresse är det kul att notera att Henrik Lundström fortsätter visa god form, fyra mål när konkurrenten till vänster, Klein, bara gjorde ett. Att Andreas Palicka stod fyra minuter längre i buren än Omeyer glädjer även det. I den andra matchen i bundesliga vann Per Sandströms Hamburg över Mattias Anderssons Grosswallstadt.

När jag var i hallen i lördags och såg IFK Ystad besegra Warta fiskade jag upp informationen att IFK-spelarna Victor Nyberg och Oscar Cimmerholm ska börja blogga. Och jag har ingen aning om jag fick berätta det här.

Men det är bara bra, nu kan vi gemensamt bygga upp ett kompakt obehagligt grupptryck mot Nyberg och Cimmerholm, och pressa dem att upprätta bloggen pronto. Jag ser fram emot deras debut, trots att de har mage att våga inkräkta på mina domäner.

Jag kan inte bevista ÖP-hallen i kväll, men jag ber er att å mina vägnar hålla en tumme för YIF. Som jag redan nämnt ovan håller jag ju båda mina för Linus Rasmussen.

Blogg in, blogg out..