Ingen vidare helg för Ystads två elitlag detta. En smula helvetisk faktiskt, för att vara ärlig.

IFK Ystad kommer nästa år alltså att spela division 1-handboll. Detta mot bland andra Ystads IF:s farmarlag, Di Vide. Tråkigt så klart och kanske inte värdigt en förening som under 2000-talet varit extremt nära att spela i en SM-final.
Men knappast skamligt. Den unga truppen kämpade i en uppförsbacke med 89 graders lutning efter den inledande vinsten mot Kroppskultur. Kvartetten spelare som kompletterade laget runt årsskiftet gjorde verkligen en skillnad, men det är inte optimalt att viktiga spelare åker in och sen ut ur en trupp. Det blir ingen riktig kontinuitet.

På kort sikt tror jag inte att IFK löper någon större risk att falla fritt i seriesytemet, men frågan är vad de här magrare åren (när vi snackar A-lagshandboll) kommer att innebära på lång sikt. Att Ystads IF var nere och vände i lägre serier fick konsekvensen att ungdomar hellre spelade i IFK. Nu är YIF den överlägset mer framgångsrika föreningen och kommer troligen att få skörda ungdomsfrukten det kommande decenniet. Så svänger pendeln.
Viktigt att IFK Ystad stabiliserar sin ekonomi och jobbar hårt för att även fortsatt ha en stark profil av att utbilda unga, duktiga handbollsspelare.

*******************************

Ystads IF gjorde en i de flesta hänseende dålig match i Partille. Jag var inte på plats i Partillebohallen (var ledig, och efter en synnerligen fuktig lördagskväll låg jag soffbunden) men från mitt horisontella läge bevakade jag spektaklet. Jag körde Kristianstad-Guif på platt-teven i bakgrunden och Sävehof-YIF på datorn framför. Ruta-i-ruta alltså. Min bristande simultankapacitet och mitt över huvud taget miserabla fysiska tillstånd kan ha renderat en något svagare förmåga till matchanalys, men jag ger det ett försök.

* Målvaktsmatchen. Vanns av hemmalagets ”Foppa”. Jürgen Müller borde ha blivit utbytt mycket tidigare, men det är så klart förbannat lätt för mig att säga det med facit i hand. Men icke desto mindre riktigt. Mats Engbloms taktik i målvaktsfrågan är tvivelsutan TYDLIGHETEN. Jürgen Müller ska veta att han är förstavalet och på så sätt känna tryggheten att han kan prestera sämre ibland och ändå ha förtroendet. Jag köper denna tanken, men som sagt var, det är icke desto mindre riktigt att Leo Larsson skulle ha kommit in tidigare.
* Anfallsspelet. I första halvlek var detta bristfälligt, för att använda ett i sammanhanget vänligt ord. För att vara krass och ärlig var det skitdåligt. Inte nog med att bristen på tålamod och de prematura avslutsvalen gjorde att YIF bara gjorde tio mål i första halvlek, detta ledde dessutom till att man släppte till massor av kontringslägen. Ett tänt hemmalag hade inga problem att utnyttja detta.
* Kanske ska man inte övervärdera Pierre Hammarstrands betydelse, men det var i alla fall inte till YIF:s gagn att han tidigt tvingades kasta in handduken. Jag skojar ofta om hans benägenhet till skador, men bakom slöjan av komik finns mer än ett korn sanning. Redan i hemmamatchen kände Hammarstrand av någon slags smärta i baksidan av låret, denna skada kommer därför inte som någon jättechock. Jag vet inte hur illa det är med honom, men mina egna erfarenheter av bristningar (om det nu är det) är att det tar minst två veckor av bli kvitt dem. Man får hoppas att sjukgymnast Jesper Lindgren har ytterligare magiska nålar i den där sjukvårdsväskan.
* Martin Walfridsson och Ola Netterheim var i mina ögon de bästa YIF-arna för dagen. ”Waffe”  gjorde ett par sköna ”vik” från högerkanten och Ola visade som alltid det undersköna Braveheart-fejset. Jim Gottfridsson fick visserligen priset som bästa YIF-spelare, men lejonparten av Jims goda prestationer kom på fel sida av matchen, då denna redan var avgjord. Skärpning krävs av YIF:s niometersspelare, om det ska bli en ny seger i ÖP-hallen. Det gäller också att komma över det faktum att man förlorat stort mot Sävehof för tredje gången denna säsong.

Jag tror att Lyndon B. Johnson (amerikansk ex-president) sa något i stil med: ”Gårdagen är förbi och kommer ej åter. Morgondagen är vår att vinna eller förlora.”
Det kan vara så att Lyndon B. Johnson aldrigt sagt något liknande. Då tar jag åt mig äran.

Noterat handbollsrelaterat
* Kristianstad kvitterade matchserien mot Guif. Punktmarkeringen av Tobias Aren kan komma att bli avgörande i den här matchserien, ifall inte Mattias Zachrisson omedelbart kommer tillbaka. Med Aren punktad lämnas enormt ansvar på unge Helge Freiman, ett ansvar man knappt kan begära att han ska axla.
* AG Köpenhamn har skaffat sig ett magnifikt läge inför returen mot Barcelona, i Champions league. Det är ett så magnifikt läge att jag fan tror att de klarar det.
* I dagsläget ser det ut som att vi byter Skånerepresentation i elitserien i bytet H43/OV Helsingborg. Zoran Roganovic uttalade sig i Sydsvenskan i förra veckan och sa att H43 underskattat sina motståndare, att man ”sett oss som elitspelare och våra motståndare som allsvenska lag”. Med tanke på vad H43 sysslat med på vårkanten de senaste åren (kvalserien) borde man verkligen ifrågasätta denna trosföreställning.
* Nathalie Hagman har skadat korsbandet. Tråkigt för Hagman som missar OS och tråkigt för Lugi som nu av allt att döma missar SM-guldet.

Blogg in, blogg out..

Medan jag legat på sofflocket och läkt ett svullet knä – modell ballong – har ett antal handbollsrelaterade bulletiner släppts.

En är den som säger att Fredrik Ohlander är klar för YIF. Vilket väl ingen i handbollssverige förutom Johan Flinck har bekräftat, men det är säkert rätt. Det vore förstås en supervärvning. Ohlander var bra i VM 2005, i övrigt har jag bara sett punktinsatser av 36-åringen eftersom han varit proffs i mäktiga 14 år. Man kan diskutera hans ålder som hög, men sanningen att säga så är sådana åldersdiskussioner som ointressantast när det kommer till målvakter. Ohlander kan mycket väl leverera på hög nivå i fem år till.

Det ska understrykas att jag inte känner till exakta sanningshalten i övergången, men Flinck verkar bergsäker. Dessutom har det känts genom hela säsongen att status quo i YIF:s målvaktsbesättning inte kommer att råda särskilt länge till. Leo Larsson har väl, sett till utveckling och hans unga ålder, gjort en rätt okay säsong. Jürgen Müller har i två år varit tänkt som förstamålvakt med stjärnglans, men bara stundtals levt upp till förväntningarna. Många jag pratat med tycker att han varit riktigt bra, men jag tror att det är lätt att låta sig luras av Müller; han kan ta ett skott i vänsterkrysset trots att han ligger i spagat i högerhörnet (kallas inte för intet för ”Bläckfisken”), samtidigt kan han släppa in flera skott i rad som Martin Walfridsson hade tagit.
Men ”Waffe” är förvisso en allkonstnär.

Ohlander har senaste året spelat i Danmark, och i söndags fick vi ju ett litet bevis på vad dansk klubbhandboll innebär.

****************************************

Jag talar om AG Köpenhamns slakt av Sävehof. Inte oväntat förstås, AG är utan konkurrens nordens bästa lag och ett av världens bästa lag. Jag såg bara sista kvarten (dessförrinnan befann jag mig i själva situationen då jag ådrog mig mitt ballongknä) och då luftade AG sin bänk. Magnus Wislander påstod att AG hade vunnit med upp emot 25 mål ifall de spelat hela matchen med bästa laget. Det låter visserligen som en hyperbol helt i linje med sånt Magnus Wislander gillar att uttrycka, men vad vet jag.

****************************************

IFK Ystad får kvala sig kvar i allsvenskan, ja, om inte grisar flyger, månen ramlar ner och Hästö klappar ihop som Jörgen Brink i Val di Fiemme 2003. ”Har du sett, han parkerte helt!”

httpv://www.youtube.com/watch?v=I6_NUtqE9hA

IFK Ystad kommer att klara det, till uppdraget har de ett tillräckligt bra lag. De kommer inte att parkera som Brink.

****************************************

Di Vide är klara för division 1! Strålande förstås, division 1 för ”farmarlaget” är ytterligare ett steg i Ystads IF:s ambition att vara en toppklubb i Sverige. På min tid i klubben låg Di Vide och vann division 3 år efter år förgäves, men nu får även de spelare som inte direkt platsar i A-laget något verkligt meningsfullt att spela för. Detta tillsammans med Ohlanderryktet (om det är med sanningen överensstämmande) borgar för en gyllene YIF-tid framöver.
Grattis även till Skurup som grejade division 2-kontraktet. Viktigt för dem förstås och viktigt för handbollsbredden i sydöst.

****************************************

Och så är Hammarby då tydligen inte tvångsdegraderade än. Man säljer säsongskort för glatta livet och lyckas de skrapa ihop miljonen de saknar så ser jag ingen anledningen att inte Liganämnden kan ändra sig igen, ty detta är vad de gör bäst. De är kockar till en soppa som de själva är huvudingredienser i.

Men man måste tillstå att det är en behjärtansvärd gärning det som handbollssverige gör för Bajen. Även Hammarbys konkurrenter, andra lag i elitserien och spelare i andra lag, köper årskort för att rädda laget. Hammarby drar folk till hallarna i hela Sverige och detta vill förstås elitserielagen inte mista. På Hammarbys hemsida kan man läsa att Oscar Carlén och Zoran Roganovic är två av de utomstående aktörer som vill rädda Hammarby.

Återstår att se vad Liganämnden säger i sitt nästa beslut på onsdag. Jag tippar att de kastat ner en näve vankelmod i soppan och låter Hammarby vara kvar, om de klarar det rent sportsligt vill säga.

Blogg in, blogg out…

eller

Bajen in, Bajen out. Bajen in, Bajen out. Bajen in, Bajen out..

Gårdagen var tämligen händelserik sett med handbollsögon. Elitserien fick en ny serieledare i Guif, som vann efter en kanske oväntat hård match mot superjumbon Lindesberg. Kristianstads poäng mot Sävehof knuffar alltså upp Eskilstunagrabbarna på tabellens översta plats. Om det blir en permanent vistelse eller inte återstår att se, men att det är Sävehof och Guif som gör upp om seriesegern står bortom alla rimliga tvivel. Detta trots att inget av topplagen återkommit från VM-uppehållet med bästa formen.

Ystads IF tog vad man väl får beteckna som en en relativt oväntad seger i bortamatchen mot Malmö, och då kan man väl säga att laget kvittade den oväntade förlusten på hemmaplan mot Skövde för ett tag sedan. Om matchen står det att läsa här, jag konstaterar att både tränare Basti Rasmussen och målvakten Jürgen Müller proklamerar en sanning: ”Nu måste börja vinna våra hemmamatcher”. Fördelen av hemmaplan är en företeelse i sportvärlden som man måste utnyttja, för eftersom de flesta lagen gör just detta kan man inte räkna med lägga sin poängbas på bortaplan. Men jättebra att man vann förstås och framför allt verkar man ha lagt grunden till segern genom en lysande första halvlek.

Den stora ”grejen” under gårdagen var (utan att förringa YIF:s viktoria) SEH:s (svensk elithandbolls) beslut att satsa på en svensk proffsliga i handboll. Är ni inte insatta i nyheten så kan ni suga i er essensen ur denna artikel, som av en händelse råkar vara producerad av undertecknad.
Min spontana känsla när jag läste pressmeddelandet var en slags upprymdhet. Jag tänkte att det skulle vara kul att för en gångs skull ha en inhemsk liga som ligger på internationell toppnivå (jag vet, bandyligan är säkert en av världens bästa, men det är inte mycket värt när det finns typ två i världen) och att svenska handbollslag skulle kunna gå långt i stora europeiska cuper. Det vore fint förstås.

Och visst är det härligt med ambitioner och visionärer, och jag tänker inte vara en surmulen pessimist som tycker att allt är bra som det är. Visioner om någonting bättre än det förhandenvarande välkomnar jag med glädje, jag bär bara vissa tvivel gentemot möjligheten att göra realitet av planerna.
Elitklubbarna måste dubbla sina inkomster, dra in cirka 5–10 miljoner extra varje år. Säg det till Hammarby som begärdes i konkurs för mindre än ett år sedan. Säg det till IFK Ystad som kanske avancerar till elitserien men som gör det med en pygmébudget. Kanske kan de åstadkomma en dubbelpygmébudget, men det blir inga tio miljoner. Stefan Albrechtson (vice ordf. i SEH) erkänner också att toppen i elitserien kan komma att bli smalare med satsningen.

Är handbollen tillräckligt het i Sverige för att sponsorer och finansiärer ska våga satsa pengar? Att 51 procentsregeln förändras och blir en 34 procentsregel vad det gäller ägandemajoritet i föreningar spelar nog ingen roll inom handbollen. Privata aktörer kommer nog även i fortsättningen att föredra att putta in sina stålar i hockey och fotboll. Där finns större summor att vinna. Förresten är jag inte så glad över att regeln förändras, det betyder att ännu en del av vår värld kapitaliseras och att medlemsdemokratin i föreningar i princip utplånas.
Alla pratar om att det äntligen satsas på handbollen, men sådant får inte göras till varje pris. Att svensk klubbhandbolls position ska flyttas framåt får inte bli ett självändamål. Det är ändå något vackert med vår genuint svenska medlemsdemokratiska idrottstradition, att pengastinna magnater (a la Abramovitj) inte bara kan gå in knäppa med sina pengaflottiga fingrar. Visst, våra ligor är inte speciellt bra, men vi har en integritet och en tradition som inte går att köpas för pengar.

Kan man få in de extra pengarna som krävs genom ökade publikintäkter och kreativa sponsoravtal? Albrechtson tror att de båda svenska mästerskapsframgångarna planterat ett nyvaknat handbollsintresse hos gemene man, men det syns verkligen inte på publiksiffrorna. I Baltiska var det 1000 besökare på Skånederbyt. Bra för att vara Malmö tänker ni, jo, men då var hälften från Ystad. I Lund hade man till och med problem att få dit publik under VM. Om Albrechtson har rätt i det nyvaknade handbollsintresset så är det ett förbannat latent liggande handbollsintresse.

Men jag hoppas att han har rätt, och låt mig för allt i världen poängtera att det är troligare att Stefan Albrechtson har rätt än att jag har det. Alla som känner till min insats som kassör i klassresekommittén i högstadiet eller som skummat igenom mina saldoutdrag vet att jag och ekonomi inte är som korv och ketchup.

I mitt elitserietips förvarnade jag om att varken Ystads IF eller Drott, kvällens kombattanter i Österporthallen, skulle tillhöra seriens toppkvartett. I skrivande stund är YIF sexa, Drott elva. Alla som har klagat på YIF i höst kan ju tänka en stund på hur det är att vara hallänning. Jag vet inte om det någonsin har varit särskilt roligt, (jag har ingen erfarenhet av det) men denna handbollshöst lär det vara extra dystert. Man kan också tänka en stund på att Ulf Sivertsson, tränare i Drott – elitseriens vicemästare, verkar sitta säkert i Halmstad trots nuvarande elfteplats, medan Pelle Käll verkar hänga löst varannan vecka. det är hårt att vara tränare i Ystads IF.

Hasse Karlsson kommer ”hem” igen i kväll. Till Ystad, staden han till varje pris ville stanna i – men inte fick. Om han lär vara sugen på att visa att YIF-styrelsen hade fel? Tja, lite smått kanske.

Drott kommer stärkta av besöket i Schweiz, där man efter en vad Hallandsposten klassar som bragd, gick vidare i Cupvinnarcupen. Man kan konstatera att det krävdes både skicklighet och lite vintertur för att besegra Pfadi Winterthur med sammanlagt två bollar. Svenskspanjoren Diego Perez Marne gjorde nio mål och var felfri, och kanske är Marnes återfinnande av formen det som krävs för att väcka Drott i år.

Di Vide spelade i går i min hemhåla Hörby, och laget körde hem med två komfortabla poäng. Tränare Kevin Rasmussen var hörbart imponerad av Andreas Thynells insats. ”Fy fan vilket skott han har karr. Han blir en joker för a-laget i år”. Enligt Rasmussen såg han ut att vara topptrim och inte hämmad av sitt sensibla ljumsksystem. Thynell gjorde åtta mål i går och var punktad i 55 minuter.
 Jag vet inte hur många gånger jag understrukit Thynells betydelse för YIF:s spelidé – jag har i flertalet grovt överdrivna ögonblick jämställt honom med Jesus – men jag räknade inte med att Messias skulle ha världshistoriens sköraste ljumskar. Som glas. Som spunnet socker.

En post YIF som alldeles säkert skulle vara förstärkta på i år var målvaktsposten.14 omgångar in i serien är målvaktsligan i räddningsprocent tråkig läsning för Jürgen Müller och Leo Larsson. Av 25 listade målvakter ligger Larsson på 14:e plats med 36 i räddningsprocent. Müller bevakar sin sistaplats på listan med 32 procent. Müller har fått beröm i många matcher, men statistiken viskar om en tysk som är ojämn i sina insatser. Bläckfisken har dock en djävulsk straffräddningsprocent. 12 av 30 straffar, 40 procent! Det är överlägset bäst i serien.

Frågan är ju förstås om det blir någon match överhuvudtaget. Här i Lund ligger snön tjock, och enligt ryktet är läget än värre på Österlen. Jag pratade nyss med Pandoras lagledare Hans Waller, Pandora har match i Kristianstad i kväll i division 1, men utsikterna till att resan blir av ser inte bra ut. Här är en liten intervju med Waller:

Det ser väl kärvt ut. Det har snöat mycket och nu har det börjat snöa igen. Jag pratade med Kristianstad i går och förvarnade om att vi kanske inte kunde ta oss upp i dag. Vi vill ju inte gärna lämna WO, men samtidigt är det unga tjejer som ska köra vissa av bilarna. Tjejer som kanske inte har så mycket erfarenhet av sånt här väder.

Om det blir match, hur ser utsikterna ut för att vinna den? Ni förlorade hemmamatchen med 22-30.
De är kanske inte så jättestora. Det gäller att vi är med från början. Kan vi spela som vi gjorde mot Farmen (lagets enda seger så här långt) så har vi en bra chans, för Kristianstad är inte mycket bättre än Farmen. Tittar man på serien så är den väldigt jämn, det är bara OV Helsingborg som stuckit iväg.

Det låter då inte som att du är riktigt nöjd med era två poäng så här långt in i serien?
Nä, vi är väl inte riktigt nöjda. Vi gjorde en del bra matcher i början, men med förlusterna kommer dåligt självförtroende. I division 1 är det betydligt tuffare än vad vi är vana vid. Det gäller att gå in med rejält jävlar anamma. Vi måste våga ta en smäll.

Kristianstad-Pandora har avkast 19.45. Ska jag dra iväg en gissning så blir det inget avkast. Kung Bore ligger som en stor, slapp, fet, död, vit man över den skånska slätten. Det är inte värt att riskera livhanken för en handbollsmatch.

Flincken på Sportbladet skriver om Kiels ersättare till skadade Marcus Ahlm – Robert Arrhenius! Om man bortser från orimligheten att det på en månad skulle födas, tränas och utvecklas en en helt ny linjevärldsstjärna i Sverige, var detta förmodligen det bästa som kunde hända det svenska VM-laget. Arrhenius får den bästa träningen och matchningen, och ännu viktigare – ett kvitto på att Kielledningen tycker att han duger i världens kanske bästa lag. Det självförtroende som detta måste medföra kan bli värt mycket för Arrhenius. Å andra sidan medför det lite press. Presterar inte Arrhenius finns det en Niclas Grundsten som gör det. Grundsten gör så här långt en bra säsong Granollers. Och Sävehofs Barud är ju uttagen till World cup i december. Det märks att Staffan-Ola vandrar i ovisshet om sin VM-uttagning på linjepositionen.

Ni som åker på handboll i kväll, ifall det blir någon, kör försiktigt. Själv tänker jag inte riskera att försvinna i en buss på en landsväg mellan Veberöd och ingenting. Det är december och jag vill inte bli ditt spöke, Joakim.

httpv://www.youtube.com/watch?v=c9fmowAwvWQ

Blogg in, blogg out..

Det måste väl ändå betecknas som ganska udda att fyra svenska tränare sparkas från Bundesliga, inom den ynka tidsrymden av ett par månader. Exakt vad Per Carlén sparkades för kanske man ska låta vara osagt, även om många rykten talar om att Carlén senior är lite småsugen på att ta över Hamburg. Och då är det väl ingen högoddsare om även Carlén junior den vägen vandrar. Jag undrar vem av dem som är den andres svans egentligen.

Tidigare var det i alla fall pappa Per. Innan han tog över Flensburg som huvudtränare var hans cv lika luftigt som en sufflé. Uppdragen i Malmö och St Otmar var episodiska och tiden som förbundskapten för juniorlandslaget renderade endast, ifall jag inte missminner mig, i en fjärdeplats. I Flensburg får man ändå säga att han gjort det bra, laget blev trea förra året, då de flesta inte trodde att de skulle bli topp-fem.
Jag hade själv Per Carlén som tränare på handbollsgymnasiet under tre år, och jag kan lova att de lag han har tränat vet hur det är att vända magen ut och in mitt ute i skogen. Det är för övrigt Pelle som lagt grunden till min habila kroppskonstitution. Bra hantverk det där.
Mitt intryck av PC har alltid varit att han är bättre på att träna och utbilda spelare, än på att coacha dem. Han kunde bli som galen på bänken! 
Men den där tiden är preskriberad, och mitt intryck stämmer säkert inte längre.

Men erkänn att han inte ser ut som typen som står beredd att plocka fram en lugn, sansad och genomtänkt taktisk plan ur bakfickan. Det ni ser på bilden är vad jag kallar för Trefilovlooken.

Jonas Källman säger alltså att han ger landslaget en sista chans. För att han själv tycker att han varit för dålig. Kim Andersson har tidigare yttrat något liknande, i affekt visserligen, men ändå. Attityden i svenska landslaget är inte vad den varit, och inte på en nivå som krävs för att vinna medaljer. Man kan inte ha två stjärnor som springer och är ängsliga för sin prestation, och en stjärna som inte kommer för att han inte har lust (Ahlm). Man kan inte ha en Larholm som vägrar lämna sina 15-16 i BMI-notering och man kan inte ha spelare som högpresterar i klubblag, men inte i landslag (Beutler, med flera). Man kan inte heller ha en spelmotor som frivilligt går till tyska andraligan och punktmarkeras i 60 minuter (Doder).

Man kan inte ha det, inte om man vill vinna medaljer. I Sverige måste vi vinna som en urstark självsäker lagmaskin, inte som ängsliga individer.

Ja, ni såg väl att Ystads IF vann tämligen enkelt över Redbergslid, men det visste vi ju på förhand. Katten och handbollsoraklet Gonza spådde ju som bekant YIF-seger, och hans mallighet och divalater här hemma sträcker sig längre än för vad som är klädsamt. Men han får fortsatt förtroende tills han har fel.
Då säljer jag honom.

I övrigt kan jag inte kommentera matchen då jag inte såg den, men att det var en bra prestation förstår jag ju. 33 gjorda mål är säsongsrekord så det sjunger om det, och Jürgen Müller ska ha varit alldeles förträfflig. Hoppas nu att man kan konservera formen till nästa fredag, då swinging Lugi står för motståndet.

Sävehof tog i går över serieledningen efter seger över ett blekt Skövde, i en match som bar ett underhållningsvärde ekvivalent med högläsning ur telefonkatalogen. Niclas Barud och Andreas Nilsson, linjespelare i de båda lagen, var de som stack ut av utespelarna. Det är två spelare som just nu ser ut som framtiden på linjen i landslaget.

Imorgon möter IFK Ystad Stavsten på bortaplan i Trelleborg, och vilken match det kan bli! Topplag är de båda två, och i Stavsten hittar vi Jonas Busk, James Blondell, Andreas Folkstrand, Fahrudin Zaimovic, Rasmus Strömblad och Alexander Hansen, alla med Ystadbakgrund. Zaimovic är förresten omslagspojke för matchen, och visst ser han ut att ha sugen-på-att-sätta-käppar-i-hjulet-för-IFK-minen?

Blogg in, blogg out..

Nu börjar det ju att likna något! På alla sätt. Nästan 2000 i ÖP-hallen och vi säger väl att det var därför jag inte var där. Jag fick inte plats. 28-22 är riktigt bra i ett Skånederby mot Kristianstad. Eftersom jag inte såg matchen blir det ingen analys, men vem tusan bryr sig om en analys efter en derbyseger?

Philip Nilsson gjorde åtta mål, och om mina lekmannamässiga kalkyleringar överrensstämmer med verkligheten parkerar herr Nilsson numera på fjärde plats i elitseriens skytteliga. Mäktigt! Det här året kan bli Philips verkliga genombrott. Ola Netterheim gjorde fem mål och fick beröm i YA:s tidiga referat, kul, nyttigt och bra att han kommit igång. Jürgen Müller verkar även han ha kommit i elitseriebyxorna efter en trög start. 22 insläppta tyder återigen på en mycket stabil försvarsinsats av YIF.

Själv har jag inte lämnat min lägenhet i dag. Min flickvän är i Stockholm, mina vänner åkte till Liseberg. Jag blev lämnad ensam…vilket passade alldeles utmärkt just i dag eftersom det varit en tv-tablå packad med så mycket handboll att man stundtals inte visste vart man skulle bli av. Förresten så gillar jag inte nöjesfält ändå, livet är en karusell så det räcker.

Sävehofs herrar vann i Champions league, damerna förlorade. Helt väntat så klart, även om nitiska och tvivelaktiga domslut gjorde Sävehofs match mot Tatran Presov onödigt jämn. Detta kan tyvärr varit den enda matchen i CL som slutar med Partillevinst i år.

Lugi tog två segrar i handbollsarrangemanget i Fofs-Arena i dag. Damerna slog Spårvägen med 24-22, och Maria Adler ser mer och mer ut som en blivande internationell superstar. Lugitränaren Dragan Brljevic sa efter matchen ord som på pricken tangerade det jag själv tänkt om Adler: ”Hon spelar som en kille”.
Adler är stor som en man och hennes muskler och rörelsemönster är just som hos en man. Kanske inte smicker för en tjej i tonåren, men det kommer garanterat att gynna hennes handbollskarriär. Här har Brljevic en diamant in spe. Nu gäller det att förädla henne på rätt sätt. Brljevic borde dessutom fundera över att införa en vokal i början av sitt efternamn. Jag stukar tungan varje gång.

Lugis herrar tog en ganska knapp seger mot Lindesberg. Tomas Axnér var lite krystat kaxig inför matchen och sa att: ”Spelar vi bara vårt spel så har Lindesberg inget annat i Lund att göra än att åka buss, hit och hem”. Men jag gillar Axnér ändå. Och Lugi. Men laget gjorde ingen stormatch mot Lindesberg, och med lite otur hade man förlorat. Kim Ekdahl du Rietz skjuter fortfarande kinapuffar, och det oroar inför EM-kval och inför VM i vinter.

Nyss slutade Füchse Berlin-Grosswallstadt i Bundesliga, och Berlins rävar förtsätter att vinna. Jag såg matchen till och från men noterade att Mattias Andersson i Grosswallstadts mål ser stabil ut. Och räv är förresten fortfarande vulpes på latin, men liksom i det förra blogginlägget då jag påpekade detta faktum, äger detta faktum en påtaglig irrelevans.

IFK Ystad vann tuffa bortamatchen mot Hallby med 39-35 och har inlett allsvenskan med tre raka segrar. Respekt! IFK verkar inte särdeles intresserade av att försvara sig, men vad gör väl det när man gör nästan 40 mål? Lagets guldgosse Jim Gottfridsson gjorde…håll i er…15 mål! Som journalist på 10-talet ligger jag förstås i framkanten vad det gäller intervjuteknik, därför bad jag Jim om en kort sms-kommentar på sin insats:

”Tjena! Jo, 15 mål i dag får jag vara helt nöjd med, men bakåt gick det inte som jag ville. Men överlag är jag nöjd med min insats. Ha de”

Mm, men slutresultatet 35-39 talar för att det inte var värst många andra heller som var nöjda med sina försvarsinsatser. 15 mål i allsvenskan är rätt mycket. Själv gjorde jag som mest 13, men det var i en juniormatch mot Näsby, och Näsbys juniorer var erkänt jätte, jätte, jättedåliga.

Blogg in, blogg out..

Bättre och bättre dag för dag. Den skånska segersången ljöd i katakomberna av Halmstad Arena efter YIF:s vinst mot Drott. Och man vann ganska enkelt. Hur det gick till? Häng med!

Jürgen Müller hade skrapat ihop 26 i räddningsprocent innan matchen mot Drott, och på min lista över tyska favoritimporter var han distanserad av både Knackwurst och Schwarzwaldtårta. Efter kvällens match är Müller hetare än nykokt sauerkraut. Han hade närmare 50 i räddningsprocent och knep hallänningarnas samtliga straffar. Lägg till detta faktum att Ystads försvarsspel fortsatt ser mycket stabilt ut och du har ett välbalanserat framgångsrecept.

Det känns tråkigt att behöva lägga sordin på stämningen, men en reservation är på sin plats innan segerglädjen blir besinningslös och okontrollerad - Drott var kassa. Att detta lag var i SM-final i våras och faktiskt bara var sekunder och lite flyt från att vinna guld syntes föga. Det tålamod som präglade laget i fjor har ersatts med tidig egoistisk skottiver, och de rappa andrafaskontringarna var knappast legio.
Men att ändå bara släppa in 21 bollar på bortaplan, det är berömvärt. Den enda perioden då man släppte till bakåt var i slutet av första halvlek då man tog ett par onödiga utvisningar. När defensiven fungerar så bra som den gjorde i kväll, då kvittar det att anfallsspelet fortfarande lämnar mycket övrigt att önska.

En trio YIF:are utmärkte sig offensivt. Palle Hansen var härligt varierad med stegskott, hoppskott och genombrott. Philip Nilsson i nuvarande form tangerar landslagsklass (nåja…nära på) och hans skottprocent är bland de bästa i serien. Sebastian Seifert är rätt och slätt kung och lär vinna elitseriens assistliga med en gäspning. Hoppas att hans medspelare inser vilket privilegium de åtnjuter i ”Maestro Sibbes” passningsljus.
Jag förstår fortfarande inte poängen med en del av Ystads rörelser. Kombinationen där Ola Netterheim får bollen på niometer för att utföra en växel har så vitt jag vet hittills varit fullkomligt verkningslös. Krafterna rörs i sidled och dessutom blir Ola desorienterad. Låt honom stå inne på linjen och fokusera på sitt!

Kuriöst och meningslöst
1. Apropå Ola Netterheim och desorienterad – såg ni anfallet då Ola hamnade på golvet för att sedan resa sig på knä och upptäcka att han fastnat med sitt rakade huvud i Mathias Adjovis skrev? Vad gjorde Ola Netterheim i Mathias Adjovis skrev? Jag är ingalunda homofobiskt funtad (för bevis: läs inlägg om Urban Wangel i tighta shorts) men jag tyckte nog varken tiden eller platsen var rätt att hamna i Mathias Adjovis skrev.

2. Bättre och bättre dag för dag. Den gamla dängan sjöngs med inlevelse och patos nere i omklädningsrummet. Mitt i direktsändning. Leo Larsson sjöng nog högst och gladast vad det såg ut som. Halva klanen Hugoson var också i omklädningsrummet för att sjunga och månne för att stjäla lite tv-tid och rampljus. Alla sjöng ljudligt och vackert…alla utom Jürgen Müller. Det är ett tecken på att laget vunnit för få matcher när tysken inte lärt sig segersången.

3. Hur mår Ystads IF egentligen? Det sades att Pierre Hammarstrand kastade upp i pausvilan, och att döma av hans ansiktsuttryck i andra halvlek kan påståendet nog stämma. Han såg ut att ha sålt smöret och svalt pengarna. För andra matchen i rad. Vad är diagnosen på Hammarstrand egentligen?
Sebastian Seifert låg inför tiotusentals tv-tittare på en brits och var förkyld. En förkylning låter inte så farligt men Seifert påminde visuellt om en klubbad säl, och Pelle Käll pratade om andningssvårigheter. Har Seifert problem med astman igen? Andreas Thynell är fortfarande skadad, likaså Linus Rasmussen. Den senare lider av gubbaåkomman diskbråck. Man kan fråga sig hur lyckat det är att en elitseriespelare i handboll civilt jobbar som anläggare…

4. TV4 är en fars. Jag köper tv-mikrofonerna i timeout-pauserna. Det är intressant att höra tränarnas taktiska drag, men snälla, gå inte in i omklädningsrummen inför och i pausen av matcherna. Inslagen med tränarnas peptalk inför matcherna är lika fattiga på innehåll som ett kinderägg utan leksak. Dessutom är de så pinsamt dåligt regisserade att man kunde tro att Ed Wood reinkarnerats och anställts av TV4.

5. Någon som vet vad Sebastian Seifert och Konrad Rasmussen bråkade om efter time outen i första halvlek? Pelle Käll röt till rejält: ”Släpp det nu, båda två!”

Blogg in, blogg out..