36-18. Det är siffror som inte ursäktar sig. Ystads IF blev totalt bortgjort i Fofs Arena i Lund i går. På de tolv avslutande minuterna av första halvlek gjorde Lugi 11-1 på stackars YIF. Och av de elva målen gjorde norske debutanten Johannes Hippe sex. Han landade till slut på tolv, den där Hippe. ”Hyfsad debut”, tyckte Tomas Axnér.

Det är egentligen roligare att prata om Lugi en sådan här dag, än att prata om vad det är som gör att ett tänkt finallag som YIF viker ner sig och förlorar med 18 mål i ett Skånederby. Därför SKA vi prata en del om Lugi och Johannes Hippe. Men vi måste först närma oss sanningen rörande den här kolossala kollapsen.

Förmodligen finns det en uppsjö anledningar som samverkar och ger synergieffekter och som till slut leder till den brutala genomklappning vi fick uppleva i går. Jag nämner några nedan.

* Rumänien. Inte landet i sig, det har ingenting med genomklappningen att göra, men det faktum att YIF redan nu sitter på resa ner till Draculas tassemarker och Europaäventyret. På något sätt satt det i huvudet på Ystadsspelarna. Inte just att man snart möter Bacau kanske, men någon slags medvetenhet om att man tidigt på torsdagsmorgonen skulle göra en resa. Alla som rest vet att det kvällen innan resan florerar en del tankar i skallen. Jag tror inte att det är optimalt när en maxprestation måste göras.
* Fladdrar tankarna iväg är Jakob Wickman-Modigh ett helvete att möta. Även om han själv bara gjorde ett par mål så var han nyckeln till att Lugi gjorde så enkla mål. Han är så stor att det krävs – förutom karta och kompass – fullt fokus och högsta motivation för att kliva runt honom på banan. Det orkade inte YIF:arna.
* Fredrik Ohlander och Leo Larsson gjorde sammanlagt två räddningar i första halvlek. Tre myror är fler än två räddningar. Ohlander spelade upp sig i andra men då var det för sent.
*  Det odefinierbara. Det där som sitter i huvudet på den mentala, kollektiva YIF-kroppen och som gör att laget ibland gör riktiga bottennapp. Förra säsongen åkte man på ett flertal och nu alltså även i år. Räkna då dessutom in kollapsen mot Kristianstad då man bara mäktade med fem mål i andra halvlek. Vad är det som gör att YIF klappar igenom på det här viset? Dags att anställa psykolog?
* Spelarna i YIF var inte beredda att skita ner sig. Stundom spelade man med hög fart i anfallsspelet, men det blev liksom bara ett alibispel, ingen fart användes för att verkligen förflytta en Lugiförsvarare i sidled. Tyvärr var det också så att Lugiförsvaret fick killar som Julius Martinsson och Jakob Nygren att inte se ut som elitseriespelare.
* Johannes Hippe. Jag frågade Mats Engblom ifall man hade kollat upp Hippe inför matchen. ”Nej, Hippe hade jag inte koll på. Och eftersom jag inte riktigt visste vem det var, var det ingenting jag kunde förbereda spelarna på”, sa Engblom. Hippe visade sig också vara den typen av spelare – snabb och med rappt skott – som är så otäck att möta när man inte har koll på honom.

Jag och sportchef Jan Ohlsson diskuterade efter matchen hur det är möjligt för en svensk klubb att landa en spelare av Hippes kaliber, så här en bit in i säsongen. Jag frågade Tomas Axnér.

”Jo, det folk kanske inte vet är att vi i Lugi bara var i princip minuter från att landa Arnor Atlason (isländsk landslagsman). Precis innan han skulle skriva på för oss så blev han klar för Flensburg. Du kan kanske förstå att det kändes tungt för oss? Men jag kom ihåg att jag sett Johannes Hippe i det norska landslaget när jag kommenterat på teve, och visste att han spelade med Kim Ekdahl du Rietz i Nantes. När Nantes köpte in Alberto Entrerrios kändes det som att Hippe inte skulle få särskilt mycket speltid där. Så vi tog en chans, och här är han”.

”Allting är Tomas förtjänst. Han är den största handbollsnörden i Europa och har koll på varenda spelare. Jag har koll på alla spelare i elitserien men Tomas har koll på alla Europas spelare. Riktigt bra också av klubben att lyckas knyta till sig Johannes”, sa Johan Zanotti i något slags euforiskt glädjerus efter matchen.

Zanotti sprudlade. Och sprutade ytterligare citat.

”Såg du Engblom? Han stod som en bergspredikare hela matchen (Zanotti demonstrerar genom att veckla ut vingspannet till full längd). Vet du, Peter, min största idrottsliga merit innan den här matchen var när jag var i Trelleborg och vi lyckades slå Engbloms Lindesberg på bortaplan. Det var vår första bortaseger. Men det här slår faktiskt det!”

Tomas Axnér vill beskriva Johannes Hippe som att man korsat RIK:s Nacor Medina och Kim Ekdahl du Rietz. Jag kan bara hålla med. Man kan också se honom som en Jim Gottfridsson, fast dubbelt så snabb. Hippe kommer inte att göra tolv mål i alla matcher men han har alla förutsättningar att fortsätta vara dominant. Jag är mest bitter över att han inte är svensk.

Jim Gottfridsson är en ärlig man som aldrig skräder orden. Är han förbannad får man tvätta hans uttalande med klorin och svinto. Eller också låter man bli. Då låter det så här:

”Jag är jävligt besviken. Vad stod det, typ 9-8? Sen bara lägger vi oss ner och låter Lugi pissa på oss. Fan.”

På förekommen anledning kände jag mig manad att för er, kära läsare, kreera en tavla. Motivet är baserat på Jim Gottfridssons uttalande och han spelar själv en av huvudrollerna. Protagonisten i verket är dock Johannes Hippe som river fördämningarna till sitt inre biologiska dammsystem. Han gör det med enhandsfattning och det är inte ett antagande från min sida visavi Hippes fysiologiska mått gällande de nedre regionerna, utan helt enkelt för att Hippe måste ha en hand ledig att göra v-tecknet med.
Parentesen i tavlan är staffagefiguren till höger, Sportbladets Johan Flinck. Det måste vara hans exakta uttryck då han avslöjat Thomas Sivertsson som ny förbundskapten för damlandslaget och sedan insett att Thomas Sivertsson inte blir ny förbundskapten för damlandslaget. Vad tänker Johan då? ”Pudel”. Johan tänker superpudel.

Jag vet, så där ser inte en pudel ut. Vad ska jag säga? Jag passerade som knappt godkänd i bild på högstadiet. Vad gäller Flinckgrejen hoppas jag att han kan tåla ett gammalt hederligt paintskämt. Och hur som helst så manade Johan Zanotti mig i går till att bli lite mer elak. Så nu är jag elak mot Flinck.
Han vet, och alla ni som följer min blogg vet, vad jag anser om ”avslöjarhysterin”, så jag ska inte grotta ner mig djupare i det i dag. Jag måste dock erkänna att jag hade funnit det mer än ringa amuserande ifall Stefan Lövgren i morgon fredag ändå presenterar Thomas Sivertsson som ny förbundskapten för damlandslaget.

********************************

En sista grej: hur fan reser sig YIF från detta debacle till att över två matcher slå ett rumänskt lag på bortaplan? Jag kan knappt tänka mig något värre rent handbollsmässigt än att få stryk med 18 mål, gå och lägga sig gråtfärdig och sedan gå upp typ fem på morgonen för att åka till Nosferatus borg.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ZeYpGsEdEZU

Klippet är från Werner Herzogs ”Nosferatu” från 1979, och den är förutom att vara den kanske bästa vampyrfilm som någonsin gjorts en av de 50 bästa filmer jag har sett.

Blogg in, blogg out..

Om vi ska börja med att säga några ord om Scandinavian Open; det må vara överspelat och viktigare saker väntar, men som preludium till de olympiska spelen är det intressant.

En knapp förlust mot vice Europamästarna och en storseger mot Norge B – det är egentligen inte mycket att säga om. Men när jag såg laget i de här två landskamperna och dessutom jämförde det med vad Danmark presterade i sina matcher (särskilt i första halvlek mot Serbien) fylls jag av samma känsla som jag haft i snart tio år. ”Det ser väl bra ut. Det ser väl helt okay ut. Kunde varit värre.”

Problemet är att ett okay Sverige aldrig får kyssa segerpokaler.

Jag gläds över att förbundskaptenerna verkligen ger 5-1 en chans i försvaret, jag älskar att Andreas Nilsson får många chanser på sig att komma in i spelet och jag förundras över att man, genom enträget matchande, verkar ha tvingat in Dalibor Doder i någon slags form. Ystadskillarna levererar – alla tre – Larholm läker, svenskarna försöker verkligen att kontra och Kim Ekdahl du Rietz har en märklig frisyr. Det är mycket som börjar att rätta till sig.

Men ändå denna känsla. Jag bär på en slags uppgivenhet. Jag gillar egentligen att vara en positiv journalist, att dra med massorna i en hype runt ett landslag.
Men jag måste erkänna: jag har slutat att tro på det här laget. Kvartsfinal kommer Sverige att gå till, det kan man kräva. Men vem Sverige än möter där…jag har bara så svårt att se dem vinna en sådan match. Sverige är för begränsade offensivt, för lätta att störa, har för djupa svackor.

Och glöden, tron och viljan – som i så stor utsträckning funnits i forna landslagsgenerationer – finns i så mycket kortare utsträckning i denna generation.

Medaljlösa i tio år, och jag är alltså tämligen säker på att denna jävliga svit fortsätter. Men jag har inga problem med att ha fel, särskilt inte i dessa frågor.

Sveriges damer går in i OS på lördag, mot Danmark. Herrarna på söndag, mot Tunisien. Här tippar jag i alla fall två svenska segrar. Och det är ju för allt i världen en bra start i alla fall.

***************************************

Jag trodde knappt mina ögon när jag såg att det svenska U18-landslaget, med IFK:s Niklas Kraft i mål, förlorade finalen i EM mot Tyskland. 16 raka segrar som landslag och så i den 17:e, den som gäller mest, då förlorar man. I förlängning dessutom, som för övrigt inte verkar vara Sveriges bästa disciplin på ungdomsnivå. Förbundskapten Johan Zanotti sa så här till svenskhandboll.se: ”Nöjd, nej det kan jag inte vara. Jag går alltid för guld, men jag och Peter (Möller, förbundstränaren) får också ta på oss lite av nederlaget. Vi skulle kanske ha matchat annorlunda på slutet.  Men Tyskland var bra i dag. Niklas Kraft stod mesta tiden i finalen och skötte sig bra. Han togs ut i All Star Team, och Pontus Zetterman blev utsedd till turneringens mest värdefulla spelare.”

Ett stort glädjeämne för ystaitisk handboll, förstås.

***************************************

Åhus beachhandbollsfestival är över för i år. Ett digert lastat arbetsbord har förhindrat mig att besöka denna sommarmetropol men jag förstår att den vuxit även i år. Och det är en imponerande samling celebriteter Mats Jönsson lyckats locka till Åhus.
Jag vidhåller att beachhandbollen i sportsligt hänseende har ett relativt lågt värde, men som intresseväckande företeelse och som marknadsföring i kolossalformat av en hel sport är festivalen fantastisk. Med tanke på hur mycket den vuxit de senaste åren, och med tanke på hur stor den redan är, ska det bli väldigt intressant att se hur stor den skulle kunna bli, om några år. Vi snackar en riktigt stor apparat.

***************************************

Tänkte avsluta med att säga något ytterligare om Kim Ekdahl du Rietz nya frisyr, men den är för komplex, övergår mitt förstånd. Jag publicerar i stället en random bild på sumobrottare, i ett försök att stoppa in frisyren i en kontext.

  Blogg in, blogg out..

God morgon Ystads IF. Välkomna till slutspelet.

Innan jag börjar utreda varför YIF förlorade den första kvartsfinalen mot Lugi vill jag poängtera att Lundalaget gjorde en riktigt bra match. De behöver verkligen inte ursäkta sig.
Däremot tycker jag att YIF gjorde ett ganska blekt intryck i går kväll, särskilt under en förstahalvlek, som från hemmalagets sida präglades av ängslighet.

Niometersuppställningen med Andreas Thynell, Jim Gottfridsson och Palle Hansen; där hittar ni inte mycket elitserieslutspelsrutin. Ingen alls faktiskt. Kanske var det detta faktum som bidrog till att de tre gentlemännen på nio meter såg ut som apatiska kattungar de första 30 minuterna. Orutin, nerver och jag vet inte vad. Ystads IF gjorde fyra spelmål i första halvlek. Med den siffran i minnet ska man kanske vara glada över att underläget inte var större än sex mål i paus.

Det är otroligt viktigt för YIF att Palle Hansen och Andreas Thynell (eller vem som nu spelar på ytternio) fungerar i skytte och genombrott och att man konstant är reella hot. När det lyckas öppnas lägen både för Martin Bager på linjen och för kantspelarna. Som det var i går klickade ytterniorna, och när desperationen spred sig beordrade Jim Gottfridsson nästan konstant till rörelser där ytterniorna kom inåt i plan. Då landade Hansen/Thynells skott obönhörligen i mittlåset Milosevic/Wickman-Modigh. Skott försvinner i mittlåset Milosevic/WM som värdighet i ett Big Brother-hus.

YIF:s anfall var inte heller så metodiska i första halvlek som vi vant oss vid sedan Jim G fått fullt ansvar i konstruktörsrollen. I går hamnade prematura inspel från Jim på fötterna på Martin Bager eller i händerna på Lugiiter. Det var inte tillräckligt genomarbetat och speltanken inte tillräckligt genomtänkt. I idrotten är det många gånger en sanning att det flyter bäst när man slipper tänka, men det gäller inte för en mittnia i handboll. Tanken är ett vapen.
Sebastian Seifert spelar förmodligen på söndag, och hans tankar behövs.

När Jims inspel och Thynell/Hansens skott hamnade i Lugihänder kontrade Kristian Meijer och Niklas Gudmundsson och bilden nedan är därför en bra illustration för vad som hände i går. Jim ”Gud” Gottfridsson lyfter Niklas ”Gummigud” Gudmundsson och helgonförklarar honom.

I andra halvlek lyfte YIF, både i anfallsspel och moral. Att det inte räckte beror till en stor del på att Lugi faktiskt är ett bra lag.
Ystads IF:s defensiva spel var rakt igenom bra, om man bortser från Gottfridssons första halvlek där han inte var tillräckligt aggressiv på Albin Tingsvall, Lugis kanonskytt (fem mål i första halvlek). Lugi gör utöver Tingsvalls kanoner inte många mål i uppställt anfallsspel, många mål kom på kontringar efter icke genomtänkta YIF-anfall.
Bager/Nilsson höll Anders Hallberg i strama tyglar och Jürgen Müller i YIF:s mål var bra. Men inte bättre än bra och faktiskt sämre än Linus Persson i Lugis mål. En Linus Persson som efter matchen inte var särskilt imponerad av YIF.

”Nä, de var inte bra i dag. Vi väntar oss en betydligt tuffare match på söndag för YIF kan mycket bättre än så här. Det är bara att titta på tabellen, Ystad SKA vara ett mycket bättre lag än Lugi.”

Så här låter även Zanotti och Axnér och det är nästan till överdrift tydligt att Lugi kollektivt bestämt sig för att snacka upp YIF och lägga över pressen på dem. En ”gammal idé” och ingen dum taktik så här långt, men, för att citera Leonard Cohen på årets bästa skiva –  Old Ideas: ”Frankly, I don’t like your tone.”

httpv://www.youtube.com/watch?v=-saMZaooAbE

Från de andra kvartsfinalerna ser jag att Kristianstad slog Alingsås på bortaplan. Jag är inte förvånad, Alingsås är överskattat. Däremot är jag lite förvånad över att Guif hade så stora problem med Malmö att man behövde övertid för att slå skåningarna. Risken är dock att det nu blir proppen ur (eller ”Proppen” ur, för att alludera på Jan Karlsson) i Malmö och att Guif vinner matchserien med 3-0.

**********************************

Kim Ekdahl du Rietz är skadad och missar OS-kvalet. Hans skadelista börjar få allt för många kapitel och jag håller med Johan Flinck på Sportbladet, det finns risk för att ”glasliraren” EdR aldrig når sin fulla potential.

Jag tror ändå att Sverige tar sig till OS tack vare hemmaplan i kvalet. De får sällskap av Ungern. Makedonien sprattlade en vinter men de sprattlar no more.

Blogg in, blogg out

Fantastiskt noisetteregn över Ystad de senaste dagarna.

Hur ska man rita Jim Gottfridsson i dag? Jag menar, efter matchen han gjorde mot Guif.
Efter noggrant övervägande kommer jag fram till att det inte går, det blir lite som i sunni-traditionen i islam, där det råder förbud mot att avbilda profeten Muhammed. Jag tycker inte heller att jag har rätt att avbilda Jim Gottfridsson just nu, det vore en hädelse hur jag än bar mig åt då hans gudaglans aldrig kan skina genom paintstreck.
Men noisetten regnade. Oj.

Ystads IF gjorde precis det som jag önskade; de bevisade att de även kan röra seriens två bästa lag de senaste säsongerna. Man gjorde det dessutom utan Sebastian Seifert och med en Doktor Glas (Hammarstrand) som spelar sparsamt. Hammarstrand är som finporslinet man inte tar fram på riktigt förrän i de fina sammanhangen.
Men Mäster Mats (Engblom) står inför vad man skulle kunna rubricera som ett ”delikat dilemma”. Jim Gottfridsson trivs bevisligen med 60 minuters speltid, hur gör Mats när Seifert är tillbaka? Delar mittniorna på speltiden igen, får de i högre utsträckning spela samtidigt än vad de gjort innan, eller vad?

Jag vet ärligt talat inte och det tror jag inte att Mäster Mats vet heller.
Intressant att YIF skrivit nytt tvåårskontrakt med Leo Larsson. Larsson, som de senaste matcherna utkristalliserats som nummer ett på målvaktspositionen. Vad blir det då av Jürgen Müller nästa år?

**************************************

23-27. OV Helsingborgs siffror först, sedan IFK Ystads. En praktskräll förstås och de få som muttrat något om dålig coachning från tränare Robert Anderssons sida håller nog tyst nu. Jacobson verkar ha varit namnet för kvällen, med två S och ett S; två för att Torbjörn Jacobsson fortsätter att betyda asmycket för laget (förläng med honom!), och ett S för att 2,01 Anders Jacobson visade gammal storform i sitt skytte.
Många glada IFK:are förstås men gladast var nog serietvåan Skånelas spelare, som i och med OV:s förlust är favoriter till direktuppflyttning. På IFK:s hemsidas gästbok står att läsa: ”VI ÄLSKAR ER JUST NU, TACK! // Skånela”.
Versaler är måhända inte särskilt elegant, men det är ett ack så effektivt sätt att visa glädje.

*************************************

Det händer en del i tränarsvängen i elitserien. Soppan i Sävehof är kanske den märkligaste. Mikael Franzén får som bekant sparken efter att ha gjort följande i klubben.
* Vann grundserien förra säsongen.
* Vann SM-guld förra säsongen, krossen av Guif i finalen är den största någonsin.
* Kan vinna serien även i år, blir sämst trea. Har elva segrar på de tolv senaste matcherna.
* Har kvalificerat sig för CL-åttondelsfinal. Första svenska lag att göra detta sedan Ringsjön brann.

De två nedersta punkterna är dessutom gjorda efter att ha tappat Jonathan Stenbäcken och Johan Jakobsson, två spelare som betydde otroligt mycket. Ny tränare blir Sävehofs damtränare Magnus ”Bagarn” Johansson. Absolut en kompetent tränare, men diskussionen gäller inte hans kompetens.
Hela bakgrunden till sparken av Franzén finns här.

Jag (och de flesta andra utomstående tyckare) har egentligen begränsad insyn i Sävehof, därför är det svårt att uttala sig om argumentunderlaget, jag bara tycker att meritlistan talar för sig själv; Franzén måste ha gjort något rätt. Kan tänka mig att Franzén nu sitter oförstående på sin kammare och parafraserar Julius Ceasar: ”Jag kom, jag såg, jag segrade, jag sparkades”. Eller på latin: ”Veni, vidi, vici, sparci”.

Någon som har en sådan här snygg byst förresten, eller vet var man får tag på en? Jag hade dödat för att komma över en snygg byst. Hrm.

I Lugi ser det annorlunda ut. Vi har de senaste – ja vad är det, fyra-fem? – säsongerna talat om ”Swinging Lugi”, ett Lundalag som spelar bra på hösten och katastrofalt dåligt på våren. Höjderna tangerar kanske inte Mount Everest, men väl Brösarps backar – dipparna tangerar Challengerdjupet i Marianergraven, över en mil ner i Stilla havet.
Johan Zanotti får kliva ett steg ner i hierarkin i klubben, medan Tomas Axnér får fortsatt förtroende. Med klubbens vår-CV går det så klart att diskutera, även om Axnér likt många tränare när det går dåligt förklarar förluster med meningar som: ”killarna gör ju inte vad vi sagt”.

Notiser
* Det blev ingen comeback för Peter Gentzel. Som jag antydde uppfattades det runt om i Sverige som ett lojalitetsdilemma, det att Gentzel, chef för Svensk Elithandboll, skulle vara med om att sänka Sävehof i CL.
* Di Vide går med stormsteg mot division 1. Allt som krävs nu är att vinna mot bottengängen Växjö och Hultsfred, samtidigt som Åhus (som ligger på samma poäng) inte vinner sina två återstående matcher och samtidigt hämtar in 29 mål i målskillnad på Di Vide.
* Skurup ser ut att hålla sig kvar i division 2. Viktigt för spridningen av bra handboll i sydöst.

Blogg in, blogg out..

Fem timmar till julafton men känslan är bara inte där. Hade det inte varit för den sjuögda ljusstaken i fönstret från vilket inget ljus tränger in kunde det ha varit oktober. Skånepatriotism i all ära men att bli blöt av regn i december är, krasst sagt, piss.
Men lyssna inte på mig, min melankoli är mild och huvudsakligen baserad på en lunchpizza som satte sig fel. Några nyårslöften ger jag inga men en nyårsförhoppning är i alla fall att jag kommer att äta sundare. Jag hoppas också att YIF kommer att göra en lika strålande vårsäsong som höstsäsong, för då blir det ju SM-final.

Matchen i Lund i går gav dock varken löften eller förhoppningar. Johan Zanotti sa det bäst efter 60 minuter: ”Tack för en jävligt dålig match”. Själv var jag en mer upptagen man än jag någonsin varit förut. Inte nog med att jag bevakade matchen för papperstidningen, jag hade även äran att liveblogga från Fofs Arena, vilket många av er, kära läsare, uppmärksammade. Jag tackar för detta.
Hur som helst är det svårt att göra några djupare analyser när man mer glor på en datorskärm än på matchen, men här är ändå några noteringar från kvällen i Lund.
* Lund ja, denna urbana pärla och min älskade hemstad som jag mer än gärna upphöjer till intellektuell högborg. Men hur kan det komma sig att stans modernaste hallanläggning inte har elektricitet till pressläktaren? Jag fick sitta som en spetälsk i pressrummet och titta på matchen genom en fönsterruta.
* Det var förra årets YIF vi fick se i Lund. Rörelserna från niometersspelarna var lättlästa och monotona, alltid mot mitten, som om Lugi satt magneter på sina mittförsvarare. Följaktligen fick YIF:s kantspelare knappt känna på bollen. Jag har inte pratat med Philip Nilsson om det, men han måste känna sig en aning frustrerad, en sådan strålande fjorårssäsong och så lite utspel i år. Med tanke på YIF:s tabellplacering är det svårt att säga att laget gör något fel, men strävan under 2012 måste vara att få kantspelarna att interagera mer i spelet.
* Fick besök i min spetälskestudio av Kent-Harry Andersson. Han drack kaffe och hade vettiga saker att säga.
* Jürgen Müller, tog han ett enda kantskott? Jag har inte sett en människa bli bortgjord så grundligt  sedan Karl X Gustav vandrade över Bälten på 1600-talet och dansken fick stå med byxorna nere.
* Apropå danskar: Jag såg en otroligt skön bild på Palle Hansen och Jesper Lindgren efter det att Palle stupat i golvet och slagit arslet fördärvat. På bilden ligger Palle på mage och sjukgymnast Jesper har handen (och en ispåse antar jag) innanför dennes shorts. Har man minsta lilla fantasi och dragning åt det humoristiska går det att tolka bilden ekivokt in absurdum. Men, vilken behandling (utvärtes eller…hrm…invärtes) Jesper än utförde så hjälpte det. Palle kom slutligen in på plan igen.
* Pratade ett slag med Björn Grön efter matchen. Han hoppas kunna spela med Di Vide under EM-uppehållet men, som både han och jag konstaterade – axlar är ett jäkla skit att ha problem med. Man kan vara säker på att vara hundraprocentig och ändå få ett bakslag. Han kan skjuta numera, men det är inte hårt. Och det är ju lite av Gröns kännetecken.

Så ja, nu tänkte jag hålla jul. Återkommer i mellandagarna, då ju YIF får chans till omedelbar revansch i ÖP-hallen, när Lugi kommer på besök.

God Jul.

Och för all del, blogg in, blogg out..

Över 1 500 lättnadens suckar drogs i ÖP-hallen i går. Den ”vide” supportern kunde gå rakryggad hemåt på söndagskvällen, med ett belåtet leende vilande över läpparna. Men vad var det vi fick se? Jag har sammanställt mina intryck från matchen nedan. Häng med!

* Lugi inledde matchen med att halvt punktmarkera…Andreas Thynell! Ett minst sagt oväntat drag av Johan Zanotti. ”Jag blev chockad…jag menar, så bra var jag ju inte mot H43″, menade Thynell, som däremot tyckte att det var typiskt Zanotti att förstöra en handbollsmatch på det sättet. Själv kan jag tycka att det taktiska draget hade sina poänger; YIF fick inget flyt i anfallsspelet, dessutom kom ”indianen” Kristian Meijer - kategori Bolt-snabb (glimrande i matchen för övrigt) – flera meter närmare det YIF-mål han planterade åtta strutar i. Zanotti tänker irrationellt som ingen annan tränare i elitserien.

* YIF spelade ett bra försvarsspel, bättre än i Lund måste jag anta. Dessutom stod Jürgen Müller i vägen för mycket i målet. Men jag måste tillstå att en del av Lugiskyttarnas skott var av det fesnare slaget.

* Framåt var det inte lika bra. Hemmalaget fick nästan aldrig något flyt i spelet och bollarna hittade liksom aldrig ut till kantspelarna. Niometersspelarna tvingades till enmansprestationer av kämpaprägel, något Jim Gottfridsson, Andreas Thynell och Palle Hansen förvisso gjorde ganska bra. Linjespelaren Martin Bager var bra i defensiven men hittar ännu inte rätt framåt. Då var Ola Netterheim effektivare – hans samspel med unge Julius Martinsson var läckert att skåda.

* Nu till arkivets etikett ”oroande”. Vad gjorde Sebastian Seifert i går? Hade han satsat pengar på Lugiseger? Kristian Meijer fick så många passningar av hemmalagets härförare att det känns lite kutymt att han bjuder igen med en middag eller nåt. Är Seifert som storspelare något man måste titta bakåt i tiden för att uppleva igen?
Nu var det inte speciellt märkligt att Philip Nilsson inte gjorde många mål mot Lugi (med den snede fem-ettan på YIF:s vänstersida) men hans två mål på två matcher imponerar inte. YIF måste hitta sätt att involvera honom mer i spelet.

* Apropå Philip Nilsson så verkade han se som enda utväg att hitta ut från osynligheten att klä av Joakim Bååk. Jepp, tröjan var till 99 procent avtagen innan Bååk hejdade kurtiserandet och placerade tillbaka sin vinröda persedel till matchkorrekt utseende. Jag är inte säker, men det lät som att Bååk sa: ”Vill du följa med mig hem?”. Det är mycket möjligt att detta uttalande endast uppspelades i mitt eget huvud.

* Intervjuzonen nere i ÖP-hallen var härligt laddad/avslappnad efter matchen. Mats Engblom och Johan Zanotti bråkade som småpojkar om huruvida slutresultatet var rättvist. ”Ni ledde för att vi lät er leda!” var lugitränarens måhända ganska lama trumfkort i debatten. Journalisthorden njöt i fulla drag. Axnér/Zanotti vet hur man underhåller ett mediadrev och jag vet inga andra som är så öppna och explicita med sin bitterhet som de två. Det sägs att Tomas Axnérs kommentar på twitter angående förlusten mot YIF var en liknelse mellan Ystadspubliken och ett dagis i overaller. Man måste bara älska ett sådant uttalande. Man måste bara älska den mannen.

* Det är klart, han vill kanske inte kommentera det faktum att hans Lugi faktiskt inte såg särskilt skarpa ut i går. De har ett fint försvarsspel, med Nemanja Milosevic i spetsen, men framåt saknar man hot från niometer. Anders Hallbergs stämskott är verkligen bra, men främst som ett sekundahot. Förrå året var Kim Ekdahl du Rietz ett primärhot, och då kompletterade Hallbergs kanoner honom perfekt. Lugi blir riktigt giftiga i år först då Albin Tingsvall är frisk och i gammalt gott slag. Ifall Tingsvall inte håller sig frisk den här säsongen finns risken att man missar slutspel.

* Jag satt visserligen typ 30 meter ifrån hans läktarsektion, men visst var det Torkel Petersson (denna hjälte!) som bevistade ÖP-hallen för att heja på Lugi? Ibland kommer jag på mig själv med att önska att jag var hans vän.

Varför? Bland annat för hans varma och humanistiska människosyn. Dagen då filmklippet nedan spelades in var dock inte den bästa för honom att delge omvärlden just denna människosyn.

httpv://www.youtube.com/watch?v=61SVYp6NI50

Oscar Carlén är mindre än en månad ifrån en comeback. Det är en betydligt snabbare rehabilitering än vad som förutspåtts, men ärligt talat blev jag mer förvånad när jag såg att solen gick upp i morse. Oscar är He-man.

Två tecken på att Caperiotumba saknar kvalité i år:
1. 14-31 mot Sävehof. 14 mål på hemmaplan är inte godkänt vem man än möter.
2. Dogge ”En cykel på köpet” Doggelito är lagets speaker.

I morgon spelar de svenska damerna World Cup-match mot Spanien och IFK Ystad spelar borta mot Warta.

Blogg in, blogg out..

Hej igen. Ni som stadigt frekventerar min lilla blogg har kanske noterat att sidan på sistone fungerat med samma osvikliga ackuratess som ett havererat Jas-plan. Nu verkar det dock som att wordpressvärlden återgått till status quo, och därmed bereds jag möjligheten att ge några kommentarer på veckans handboll.

YIF-Hammarby 26-26
Ni som också var i hallen i tisdags såg väl vilken skillnad det blir på YIF:s spel när Andreas Thynell är på plan. Han kan gå till väders från elva meter och tvingar motståndarnas försvarare ut på osäker mark för att stoppa honom. I en kvart kunde man se Ola Netterheim åtnjuta större ytor på linjen än vad han tidigare fått under säsongen. Tyvärr visade sig stunder av sublimt ystaitiskt anfallsspel vara lika fragilt som herr Thynells lårmuskulatur.
YIF-fansen får be till högre makter att sjukgymnast Jesper Lindgren vet råd och kan behandla Andreas Thynells delikata ljumskar med varsamma händer.

Och alla som läste in något ekivokt i den senaste meningen, skämmes!

Noterat i hallen
1. Andreas Thynell var trots uttåget ur matchen mot Hammarby en glad skit, när jag fick en pratstund med honom i ÖP-hallens nedre regioner. Hans ögon glittrade som Ystad hamn en raketmättad nyårskväll när han pratade om glädjen i att få spela igen. Jesper Lindgren: Går det inte att göra något med gaffatejp i Thynells ljumsksystem?

2. Ystads nyförvärv verkar allmänt, utöver att vara duktiga handbollsspelare, även vara ytterst trevliga killar. Och koncisa. Efter bajenmatchen gick jag fram till en stretchande dansk – Palle Hansen.
Jag: Är det okay om jag ställer några frågor angående vad du tyckte om matchen?
Palle: Ja, selfølgelig. Ska jeg snakke dansk eller svensk?
Jag: Danska går bra.
Palle: Ja, okay. Jo kampen den var piss.

Det var inte svårt att förstå att Palle tyckte en poäng borde varit två.

3. Hörde ni Staffan Olsson i halvtid på väg ut genom ryttargången? Han levererade ett avgrundsvrål som måste fått en och annan byxa i hallen att vätas i rena förskräckelsen. Om det var bajen- eller domarinsatsen han högljutt beklagade sig över vet jag inte, men en decibelmätare hade slagit volter. Jag har genom åren odlat en respekt för Staffan Olsson, och när jag i dag tittar på plantan ser jag att den numera består av pur rädsla.

 I går vann bland annat Lugi klart över Drott på hemmaplan. Kim Ekdahl du Rietz var enligt Sydsvenskan precis så dominant som man önskar att han alltid skulle vara. Man är sannerligen ett handbollslöfte av stort format när man dominerar en elitseriematch med en och en halv kurant axel.
Lugi spelar ganska internationellt med fria roller, och avtal inbegripande färre spelare än gammal klassisk svensk ”benganhandboll”. Hoppas att det bär frukt hela säsongen för Zanottis mannar, för i ett slutspel skulle Lugi bli livsfarligt.

Sävehof vann det som media pumpat upp till ”hatmatchen” mot Alingsås. Enligt HEH blev det också tuffa tag, men enligt samma utsaga utdelades inga smällar som renderade nya avstängningar, och således förblev Johan Jakobssons och alla andras pungar oslagna denna afton.
Och matchen, den vann förstås Sävehof.

Per Johansson har nominerat bruttotruppen inför dam-EM. Härligt att Lugis Maria Adler kom med. Jag tror att hon kan bli riktigt, riktigt bra. Lugi vann för övrigt mot Sävehof i elitserien i går, och ifall bara Eslöv kan haka på så kanske vi ser en geografisk maktförskjutning inom svensk klubbhandboll, från Västergötland till Skåne.

Imorgon möter IFK Ystad Warta i Österporthallen. En titt i tabellen ger vid handen att IFK ska vinna matchen, men laget måste då undvika fällan att odla en övertro på sig själva. Visst, laget är bättre än Warta, men det gagnar inte att bara bära den vetskapen inför match, varje ny dag måste man visa det, på plan. Och det tror jag att de gör.
Jag kommer att befinna mig på pressläktaren klockan 15, det är fritt att komma fram och kasta till mig en artighetsfras, men även klagomål angående bloggen ifall sådana skulle finnas. Men då måste du bjuda på korv.

Ystads IF spelar ju som bekant i kväll, i Eskilstuna. YA:s sportchef Jan Ohlsson befinner sig på plats för att upplysa oss om lagets framfart mot elitseriens näst bästa lag – Guif. Det allmänna ordet på stan i Ystad verkar förkunna att YIF får stortorsken i kväll, och visst, skador och form verkar tyda på det. Jag vill dock slänga in en brasklapp i frågan. Jag tror att ifall Jürgen Müller (eller Leo Larsson för den delen) läser av skyttarna och ifall Pelle Käll tänker över vem som ska bevaka Robin Andersson, så kan det bli en skräll. YIF måste också vårda anfallen, annars kommer Mathias Tholin och Mattias Zachrisson att ställa upp YIF:arna längs med väggen i sporthallen i Eskilstuna och arkebusera dem.

Slutligen, ibland är skador av en art då man nästan måste skratta åt dem. Lugispelaren Fredrik Wahlströms senaste är en sådan. Han slog alltså sönder handen i en tunna under ett peptalk i omklädningsrummet. Jisses koss.
Det får en att tänka på andra idrottsskador av det mer dråpliga slaget. Alla minns vi väl när spanske målvakten Santiago Canizares skulle dämpa en parfymflaska med foten, eller när Karl Corneliusson på sedvanligt AIK-manér slant när han skar gurka. Min favorit är ändå när Hasse Borg, före detta sportchef i MFF, pricksköt en läskkapsyl i ögat på Jari Litmanen.

Blogg in, blogg out..