Nästa vårs SM-slutspel är elitserielagens givna mål; det är tiden då hjältar dekoreras med medaljer och då spelarna förstår varför de underkastar sig timmar av hjärndöd försäsongsträning – det är en liten smak av Eden.

In i Lindgrens Paradiso kommer åtta lag. Dessa!

8. Lugi. Landade mycket högre upp i tabellen  förra säsongen, men nu spelar Kim Ekdahl du Rietz inte längre i klubben. Anders Hallberg var utan att överdriva fantastisk under stora delar av säsongen, men det blir lättare att tränga igenom försvar när en Kim EdR delar motståndarblock mitt av som en annan Mose delade Röda havet. I Albin Tingsvall bor en stor talang och kapacitet, men får han vara frisk?
Jag sätter ett stort frågetecken kring Lugis spelplan. I och med Kim EdRs flytt till Frankrike måste man fullständigt förändra sitt spel. Förra säsongens lyckosamma spel byggde på att Kim slet upp ett hål som antingen han själv eller någon annan utnyttjade.
Tränare Johan Zanotti måste vara gruvligt trött på att kallas ”färgstark”, men nu börjar det bli dags att lysa även på prestationsbaserad nivå. Man gjorde fiasko i slutspelet i fjor.
Kristian Meijer var grym sist han var i elitserien, är han fortfarande det? Lugi har tillräckligt med kunnande i truppen för att nå långt, men får man ihop det?

7. Alingsås. Var osedvanligt skakiga i fjor men redde upp det fint på slutet. Då jag tror att elitserien kommer att vara tightare och bättre i år än i fjor tror jag inte att Alingsås blir bättre än sjua. Payam Hatami är visserligen med från start den här säsongen, men annars vet jag inte om laget utvecklats. Spelare av typen Bliznac och Bernhardsson är stabila, men de har redan ett guld på meritlistan och andra lag ser hungrigare ut. Bygger sitt spel på bra försvarsspel och snabba kontrande sexmetersspelare, och detta kommer säkert att fungera även i år. Blir farliga i slutspel.

6. Redbergslid. Kom sexa även i fjor och laget är minst lika bra i år. Innehåller en rejäl stomme av det U21-landslag som verkat under året och är en veritabel vinstmaskin när spelet fungerar. Tyvärr är man en veritabel förlustmaskin när spelet inte fungerar. Marginalerna är små i Redbergslid. Iveland återvänder och bringar framför allt stabilitet till laget. Arnesson, Lönn och Medina är tre av elitseriens målfarligaste spelare och man har även kompetent folk på kanterna. RIK:s akilleshäl lär även i år vara defensiven. Det sägs att man vråltränat dessa bitar på försäsongen, får man det till att fungera skulle det kunnat bli toppkänning för RIK.
Om det inte vore för…målvakterna.
Aronius, Hörberg, Winge – åtminstone en måste få ett rejält lyft för att RIK ska blanda sig i medaljstriden.

5. Ystads IF. Jag tippade YIF femma även i fjor och det var ju så klart uselt tippat. Och spelat. Men laget är bättre i år. Jag tror att Engblom förberett laget bättre än vad Pelle Käll gjorde, nyförvärven ser bra respektive ruskigt bra ut och Jürgen Müller har fått en säsong på sig att förstå vad elitseriehandboll innebär.
Jag gillar valmöjligheterna i årets YIF – till exempel på nio meter. Antingen väljer man en av Gottfridsson och Seifert och spelar med en dyngskytt på V9, typ Grön eller Thynell. Eller så spelar man både Seifert och Gottfridsson samtidigt i vad som konkurrenslöst hade blivit elitseriens spelintelligentaste niometersuppställning. På H9 är inte Hansen så given som man kan tänka sig, Hammarstrand utgör ett alternativ som är hotfullt på andra sätt än Hansen, och alternativet är möjligt eftersom Gustav Thulin nu finns som back up på högerkanten. På linjen är förhoppningen att Martin ”Bagaren” Bager ska åskådliggöra det område på planen som förra året var YIF:s Bermudatriangel.
Farorna: 1. Müller eller Leo Larsson måste få ett litet lyft. 2. Bager får inte vara en trött, dyr gaffa-dansk. 3. I nagelbitaren Seifert VS Astman måste den förstnämnde vara övermannen.  
Skulle allt maximalklaffa är Ystads IF en guldkandidat. Skulle det minimalklaffa finns det i årets tuffa serie en liten risk att åter igen missa slutspel. Men det bör inte inträffa.

4. Drott. Måste ha fått en tankeställare i fjor då man var på vippen att missa slutspel. Var enormt skadedrabbade under säsongen men nu är en viktig kugge som högernian Magnus Persson tillbaka i gott skick. Daniel Lindgren kan i konkurrens med mer uppenbara namn vara årets nyförvärv. Han är en mycket bra försvarsspelare och var under Drotts finalsäsong 09/10 den spelare som drev upp tempot i andrafaskontringarna. Får han bara ordning på sin axel är han också ett högkvalitativt skyttehot.
Frågetecknen i Drott finns på två positioner. Stephen Nielsen har lämnat för Malmö på målvaktsposten, men i fjor vette tusan om inte Robert Bladh ändå var bättre. På linjen lämnar slovenen Gorensek och Christoffer ”Bulten” Johansson får ett ansvar som han kanske, kanske inte, behärskar.
Ulf Sivertsson är kanske den tränare i elitserien jag har störst förtroende för.

3. Skövde. En skräll tänker ni? Men är det verkligen det? Man var uppe och rotade kring topp-tre länge i fjor och i år har man minst sagt bättre spets. Vad sägs som den här offensiva startsexan: Landslagsmeriterade målsprutan och återvändaren Rasmus Wremer på V6, landslagsmeriterade målsprutan och nyförvärvet Tobias Warvne på V9, poängkungen Linus Lake i mitten, hyperkompetente Niklas Forsmoo på H9, fjorårets genombrottsman Andreas Cederholm på H6 (eller H9 för den delen) och på linjen Sveriges M6-framtid Andreas Nilsson. I målet hittar vi dessutom en av elitseriens bästa målvakter i Mikael Appelgren. Detta kan vara elitseriens bästa förstauppställning, sett till anfallsspel.
Problemet är väl att många av dessa spelare är betydligt sämre bakåt, och detta blir utmaningen för Skövde i år. Jag tror att man lyckas bra.

2. Sävehof. Ja, ni kan storyn – mästarna har tappat lagets två bästa spelare, Stenbäcken och Jakobsson. Stenbäckens ersättare Fredrik Larsson vill inte höra sitt och Stenbäckens namn i samma mening och det är just därför så kul att jämföra Stenbäcken och Larsson i samma mening. Stenbäcken är en spelare stadd i utveckling, å andra sidan är Fredrik Larsson en alkemist av stora mått – han vet hur man gör guld i elitserien efter tiden i Hammarby. Jakobssons ersättare Alen Kulenovic får visa vad han kan innan jag uttalar mig.
Sävehof är Sävehof är Sävehof. Jag lovar att de kommer att utmana om guldet även i år. Men vinner serien, det tror jag inte att de gör.

1. Guif. Det här måste vara Eskilstunalagets år. Man har visserligen tappat Jimmy Jansson och Patrik ”Pava” Johansson, och där tror jag att den förstnämnde blir svårast att ersätta. Pava var i fjor i mina ögon en sämre spelare än han var i Hammarby. Helge Freiman är ett spännande nyförvärv, kanske mest på sikt, och Robin Hallberg känns som en fullgod ersättare till Daniel Johansson, som man lite märkligt gjorde sig av med. Kristjan Andrésson har visat sig vara en mycket god lagbyggare och jag uppskattar hans humana och varma ledarstil. Laget innehåller tre spelare i Zachrisson, Andersson och Aren som kan vara en del av svensk landslagshandbolls gyllene framtid.
Mitt enda frågetecken gäller hur stor betydelse Jimmy Jansson faktiskt hade för lagets defensiv. Ifall Guif lyckas med sitt försvar även utan Jansson tippar jag en repris av fjorårets final, fast denna gång med seger för Guif.

Mitt tips i sin helhet!

1. Guif
2. Sävehof
3. Skövde
4. Drott
5. Ystads IF
6. Redbergslid
7. Alingsås
8. Lugi
*************
9. Malmö
10. Kristianstad
*************
11. Aranäs
12. H43
13. Tumba
*************
14. Hammarby

I morgon är det upptaktsträff för elitserien. Jag kommer att vara där, och ni kan i sinom tid läsa allt om den här på bloggen.

Blogg in, blogg out..

Så blev det alltså till slut ett skånskt lag klart för SM-finalen på lördag. Trots Lugiledning med både 1-0 och 2-1 i matcher var det Eslöv som höll nerverna bäst i styr. Tyvärr verkar det vara ett drag som går i hela Lugi som klubb – det att vika ner sig i slutet. Lugis damer är ett bättre lag än Eslöv - ändå blev det ingen final. För herrarna låg vägen till semifinalen öppen, men man satte kvarsfinalserien i halsen. Ifall Kim Ekdahl du Rietz stannar även nästa år finns inga ursäkter, med Albin Tingsvall noterad bland nyförvärven MÅSTE Lugi gå minst till semi. Högernio har varit lagets problemposition den här säsongen, men en Tingsvall med en hel försäsong i kroppen är, för att tala kortspel, ett klätt kort eller ett ess.
Vad det gäller chanserna till skånskt guld på lördag väljer jag att vara en smula reserverad. Sävehof är ett bättre lag och egentligen hade väl Lugi haft en större chans att rå på mästarinnorna. Det som talar för Eslöv är att lagets spelar smart. Man har fin rutin i Johanna Wiberg och systrarna Möller (som nästan presterar som i fornstora dagar) och man har en kompetent tränare i Ola Månsson. Jag älskar hur Månsson degraderar coach-utstyrseln ännu ett steg. José Mourinho skulle aldrig har något annat än svindyr kostym under Real Madrids matcher. Lars Lagerbäck ser man sällan utan hans slappt sittande träningsoverall. När Ola Månsson blir exalterad coachar han i kortbyxor.
Det är ta mig fan respekt.

Sävehof och Guifs herrar laddar som bäst för SM-finalen. Jag tänkte ägna några spaltdecimeter åt att gradera lagens olika delar, till slut ska jag komma fram till vem som vinner finalen. Men för att först belysa min egen förträfflighet vill jag poängtera att jag redan när säsongen drog igång faktiskt tippade just Sävehof-Guif som en plausibel finalduo. Nåväl!

Målvakt
Sävehof: PPPP
Guif: PPPP
Kommentar: Thomas Forsberg har rutin och stabilitet, men bakom honom har man två betydligt osäkrare kort i Daniel Bergqvist och Peter Johannesson. I Guif får inte Daniel Johansson förlängt kontrakt, trots att han varit en av de bättre målvakterna i serien. Richard Larsson sägs vara fullständigt omöjlig att överlista när han är inspirerad. Tja, inspirerar inte en  SM-final i Scandinavium borde herr Larsson söka medicinsk hjälp för apati.

Vänstersex
Sävehof: PPPP
Guif: PPPP
Kommentar: Robert Johansson tittar in och ut i landslaget och är en spelare med mellannamnet ”stabil”. Eller Mr 3,8 mål-per-match-mannen, som jag brukar kalla honom. Han gör alltid en gedigen insats och en knapp handfull mål, men sällan är det han som avgör matcherna. Mathias Tholin har, trots en mycket bra säsong, faktiskt varit sämre än de två senaste åren. Han gör färre mål och färre MEP-poäng, mycket tack vare att andra spelare i laget i stället ”målar” mer frekvent.

Vänsternio
Sävehof: PPPPP
Guif: PPPPP
Kommentar: Jonathan Stenbäcken har i ärlighetens namn inte varit min favoritspelare. Jag tycker att han sett slö ut och lika explosiv som en sengångare på Valium. Men han är bra, jag erkänner. Vill Füchse Berlin ha honom är han dessutom inte bara bra, han är så in i bänken bra. Han är väl ungefär lika bra som Tobias Aren, men inte i samma form. Aren är finallagens just nu bästa spelare. Från nio meter kan han skjuta ihjäl en älg.

Mittnio
Sävehof: PPPPP
Guif: PPPPP
Kommentar: Michael Apelgren har inte riktigt varit så dominant i grundserien som jag trodde att hans  skulle vara, men det visade sig att han bara behövde lite slutspels-tjack. Nu kommer hans guldrutin från Hammarby att bli nyttig. I Guif har jag placerat Robin Andersson som mittnia (han kan ju även räknas som vänsternia) och alla vet hur bra han är. Kanske inte i absolut bästa form efter sin skada, men i en final kommer han att höja sig. Bakom Robin finns Haukur Andrésson, mannen som avgjorde sista semin mot Alingsås.

Högernio
Sävehof: PPPPP
Guif: PPPP
Kommentar: Johan Jakobsson är tillsammans med Zoran Roganovic seriens bästa högernia. Han har både guldrutin och landslagsrutin. Patrik ”Pava” Johanson levererar alltid, men i mina ögon gör han det inte riktigt så fullfjädrat som under åren i Hammarby.

Högersex
Sävehof: PPP
Guif: PPPPP
Kommentar: Victor Fridén var bättre förra året och jag lutar nog åt att tycka att högersex är mästarnas sämsta position just nu. Men man är naturligtvis ändå bra. Mattias Zachrisson är en blivande superstar på kanten, men han kan även gå ut och skjuta raketer från nio meter. Vinnarskalle.

Mittsex
Sävehof: PPPPP
Guif: PPP
Kommentar: Sävehof har två kanonalternativ i Erik Fritzon och Niclas Barud. Duon skulle egentligen utan problem kunna utgöra Sveriges mittsexbesättning i ett mästerskap. Detta säger visserligen lika mycket om Sävehofs superduo, som om Sveriges samlade linjekompetens. I Guif är Jimmy Jansson och Richard Blank inte lika gnistrande. Jansson säger själv att han ”inte är den bäst tränade” och han ska dessutom sluta efter finalmatchen. Blank är lite bättre i försvarsspel.

Försvar
Sävehof: PPPPP
Guif: PPPP
Kommentar: Sävehof har sin specielle elaking i Jesper Nielsen, två meter lång och 110 kilo tung. Han är dessutom duktig, liksom hela solida Sävehof. Jimmy Jansson i Guif väger ännu mer, men hans vikt består viss del av så kallad ”barlast”. Så länge han inte kommer i gungning är Jansson/Blank trots allt ett bra mittlås.

Tränare
Sävehof: PPPP
Guif: PPPP
Kommentar: Mikael Franzén tog upp ett Aranäs som var alldeles för bra för allsvenskan och leder ett Sävehof som är för bra för elitserien. Schyssta tränaruppdrag, men ingen kan ta ifrån honom att han ändå gjort det bra. Med Kristjan Andrésson är det egentligen samma sak, det är svårt att bedöma honom så kort in på tränarkarriären. Både jag och hans spelare uppskattar dock hans lugna sätt och behärskade time outer.

Summa
Sävehof: 40 P:n
Guif: 38 P:n
Kommentar: Sävehof får i min närmast vetenskapliga genomgång flest P:n. Därför vinner Guif SM-guld.

Blogg in, blogg out..

Det har varit en fruktansvärt händelserik vecka, både sett till handbollsnyheter och till idrotten i stort. Det tragiska avslöjandet runt friidrottstränaren Viljo Nousiainen har så klart förmörkat idrottshimlen, och i ett framtida inlägg känner jag mig manad att skriva angående detta. Jag är nämligen rädd att avslöjandet om Yannick Tregaro och Patrick Sjöbergs tränare inte alls är något unikt i idrottssverige.

Men detta är främst en handbollsblogg, och i dag ska vi således prata om handboll. Både IFK Ystad och Ystads IF har fastställt sin tränarbesättning till nästa år. Att ”Knirr” får fortsatt förtroende i IFK var väl ganska väntat. Han verkar ha bra hand om unga handbollsspelare, och IFK kommer sannolikt även nästa år ha ett väldigt ungt lag. Ur egoistisk synvinkel är jag supernöjd, då jag tycker att Robert Andersson aspirerar på titeln världens trevligaste man. Möjligen i konkurrens med Claes Hellgren och Urban Wangel.

Mats Engblom har redan blivit presenterad i papperstidningen och på webben, men jag tyckte ändå att han förtjänade en intervju här på bloggen. Liksom för att hälsa honom välkommen. Och…jag hade lite dåligt samvete för att jag för ett par veckor sedan kallade Engblom för Staffan Olssons blindtarm.

Hej Mats! Jag heter Peter Lindgren och handbollsbloggar för Ystads Allehanda. Grattis till jobbet som YIF:s tränare!
Hej, och tack Peter! Vänta nu, vad var det du kallade mig på din blogg, en hummer?

Nja, jag tror att jag kan ha kallat dig för Staffan Olssons blindtarm. Förlåt mig, Mats. Jag tycker inte att du är en blindtarm. Du bär varken inre eller yttre likheter med en blindtarm. Vad jag vet.
Hehe, det är okay. Jag tyckte faktiskt att det var rätt kul.

Så bra! Det var ju meningen. Men allvarligt talat, vad gav samarbetet med Staffan Olsson dig?
Vad just Staffan har gett mig vet jag inte. Jag är av åsikten att vi lär oss av alla människor vi jobbar med, och förhoppningsvis lärde han sig något av mig med. Vi förespråkar två olika ledarstilar som fungerade väldigt bra i Hammarby.

Hur då? Hur skiljer ni er?
Jo, jag är mer…vad ska man säga. Inte mjuk men…jag är väl mer en svensk tränare än Staffan. Han är mer tysk.

Han är tysk.
Ja…fast inte jättetysk.

Han är inte jättetysk. (Här uppstod ett konsensus mellan mig och Mats, jag förstår vad han menar och jag hoppas att bloggläsarna också gör det. Annars är ni välkomna med frågor i kommentarsfältet).

Jag har förstått att du förespråkar en tempofylld handboll. Kommer det att passa i YIF?
Det där har väl medier skrivit upp lite. Visst, vi spelade med mycket fart i Lindesberg, men det var för att vi hade de spelartyperna. Vi får ju titta på vad vi har för spelare i YIF nu. Men nog tror jag att alla tränare gillar snabb handboll och många enkla kontringsmål. Och samma sak med konditionen. Jag tror att alla tränare vill ha ett konditionsstarkt lag.

Betyder det att spelarna får se fram emot en extra hård försäsong? Jag tycker själv att det fanns några YIF-spelare under den gångna säsongen som inte såg helt hundra tränade ut.
De kommer nog tycka att det blir jobbigt. De har varit ute och gjort ett maxpulstest, och jag kommer att basera all konditionsträning på spelarnas puls, för att få ut det jag vill.

Slutligen, vi står inför en SM-final mellan Guif och Sävehof. Vem vinner, varför vinner de, och varför är just de här två lagen överlägsna i Sverige just nu?
Oj, det har jag inte ens funderat på…hmm…jag tror att Sävehof vinner. De har mest rutin i sådana här situationer och de har ett bättre försvar. Anledningen att just de här två lagen varit överlägsna är att de fått behålla sina lag en lång tid.

Jag kom på en fråga till – vilken spelare från de båda finallagen hade du valt att ta till YIF, om du fick välja fritt?
Oj, ah jag får nog vara tråkig där och inte kommentera. Jag är nöjd med det jag får i YIF. Är jag tråkig om jag säger så?

…Ja, Mats. Lite.

Själv hade jag valt Mattias Zachrisson eller Tobias Aren. Eller kanske Johan Jakobsson.

Missa inte bloggen i helgen, då sätter jag betyg på finallagen. Där finns också en hel del annat vi kan orda om.

Blogg in, blogg out..

Sett ur ett handbollsperspektiv och med sydöstglasögon var den gångna helgen en pisshelg. Både IFK Ystad och IK Pandora misslyckades med sina hyperviktiga kvaluppdrag och för damlaget betyder detta att säsongen är slut. Det blev bara ett år i division 1. Hans Waller kvarstår dock vid klubbens uttalade målsättning: ”Det här förändrar inget. Vi har planer på att genomföra satsningen ändå. Det är ingen större skillnad att vi ligger i tvåan i stället för ettan nu. Det enda är väl att det skulle bli mer attraktivt att spela här om vi låg i ettan.” - menar Waller.

Good spirit bara minuterna efter en förlust, och jag tror att de första spadtagen är gjorda för en mera framgångsrik damhandboll på Österlen. Pandoras satsning parat med Ystads IF:s satsning på en damsektion kommer i förlängningen leda till god kvalitet. Att hävda att det inte är möjligt är bara befängt – damhandboll är en så pass smal företeelse att även små orter kan hävda sig bra. Jag ser fram emot en spännande framtid!

Hur spännande blir då IFK Ystads fortsatta kvalande? Lördagens match mot H43 kändes ju verkligen som den riktigt viktiga. En seger där hade gläntat på elitseriedörren. En dörr som nu i stället är barrikaderad av Zorans blåa gäng. Vi har väl alla varit tämligen överrens om att IFK nog inte hade mått dåligt av ett år till i allsvenskan, samtidigt vill man så klart ta chansen när den uppenbarar sig. Problemet blir nu att den viktiga matchen mot H43 följs av kvalets svåraste match – den borta mot Kristianstad på onsdag. Jag har megasvårt att se annan utgång än en hemmaseger, men i vanlig ordning blir jag gärna överraskad, och jag ursäktar mig gärna ifall jag har fel.

Skulle jag däremot ha rätt öppnar IFK Ystad kvalet med två förluster. Det är en uppförsbacke med 90 graders lutning (jag vet, ni Lennartssonwannabes –  det blir en vägg).

Jag följde elitserierNA under helgen. De är ju två nu. På en icke direkt spelrelaterad nivå har jag ett par synpunkter.

* Spelupplägget med två slutspelsserier är en katastrof. Är grundserien slut eller vadå? det känns som att grundserien var hjärndöd efter 32 omgångar och att läkarna nu bara upprätthåller blodcirkulation i de sex extra slutspelsserieomgångarna. Herregud, att jag ska behöva skriva ett maratonlångt och estetiskt brutalfult ord som ”slutspelsserieomgång” är väl bara det bevis nog för att något inte funkar. Gör som hockeyn i stället, eller som handbollen var förr – med ett vanligt slutspel med flera matcher i varje steg. Sist jag försökte förklara det nuvarande slutspelsupplägget fick min konversationspartner en förvirrad uppsyn som han ackompanjerade med ett ”va?”.

Det är meningen att göra handbollen mer attraktiv för människor som inte är insatta. Det är väl för Jesu namn inte meningen att förvirra dem ännu mer?

* Om man tittar på uppslutningen i Fofs Arena i Lund i går stämmer tesen ovan. Folk ser ingen skillnad på grundserie och slutspel. Endast tusen personer hade bänkat sig för att se det näst bästa laget i elitserien ta emot det tredje bästa. Det är horribelt dåligt.

Å andra sidan förtjänade inte Lugi bättre. Guif gjorde länge en ganska blek insats men bredvid de vinröda såg man ut som världsmästare. Det är oförklarligt att ett bra lag som Lugi kan uppträda som om man nästan inte brydde sig. Hade Lugi vunnit hade man kopplat ett järngrepp runt en semifinalplats, nu blir det benhårt i kamp med både Drott och, av expertkommentatorer bortglömda, Redbergslid.

När vi ändå pratar om förvirrande multipla elitserier, varje inte göra en egen handbollselitserieslutspelserie med bara två lag? Sävehof och Guif är ju alldeles överlägsna. De är som två överintellektuella barn som tvingas läsa ettans läsebok med alla de andra.

Blogg in, blogg out..

Sitter här i min flits svaga lampsken och återhämtar mig efter en jobbig gårdag. Sverige-Tyskland (0-0) var en käftsmäll av renaste tristess, men den kontrasterade fint till onsdagens bundesligamatch (Hamburg-Kiel). Vilken match, och vilken spänning!
De bästa fotbollsmatcherna kan ibland vara bättre än de bästa handbollsmatcherna, men de sämsta handbollsmatcherna är alltid bättre än de sämsta fotbollsmatcherna. En handbollsmatch blir nästan alltid sevärd. En fotbollsmatch kan vara 436 sidledspassningar, två flaskor kylspray och en hörna. Det vill säga: en liten hög av idrottsdynga.

Ja, så ska vi få det här överstökat. Oraklet Gonza förutspådde Ystadseger över Redbergslid för en vecka sedan. Ända sedan dess har telefonen och mailkontot överbelastats av beundrarbrev och fanatiska fans önskningar om en repris. Själv är jag lite trött på det här med djurprofetior (bekännelse: det var jag som friterade bläckfisken Paul) men jag ger Gonza en halv minuts mediautrymme till.

För en ny profetia, för YIF mot Lugi på fredag kväll – Sålunda talade Gonza: 

httpv://www.youtube.com/watch?v=sHy7nL2nsEU

Mm, jag antar att Ystadfolket inte är helt nöjda med Gonzas beslut, och jag vill understryka att ifall det hade varit jag som ansetts som orakel hade jag valt kattmaten med YIF-skylten. Lugi gjorde en bra match sist mot Malmö – Lugilogiken säger därmed att de kommer göra en dålig match nu, swinging Lugi ni vet. YIF gjorde också en bra match senast mot RIK, och jag tror att laget drar fördel av hemmaplan i derbyt.

Senaste avsnittet av Handbollsklubben var riktigt underhållande. Det blev till och med lite friktioner och skav mellan de olika fraktionerna av handbollsexperter. Tomas Axnér förde ett närmast metafysiskt och filosofiskt resonemang, när han…ja, häng med här:
Sverige är för dåliga på handboll för att man som land och mediauppbåd ska kunna kräva medaljer i VM i januari. Sveriges enda chans är att media och annat folk utifrån baissar lagets chanser och ger dem en underdogposition. Ifrån denna position kan mästerskapet i ett utopiskt utfall generera en svensk medalj.

Det är en intressant om än långsökt teori. En annan intressant grej - och dessutom en smula underhållande - är faktumet att Axnér som spelare aldrig fick chansen att spela hem en medalj med svenska landslaget (0,00 landskamper), men nu när han tagit plats i svenska handbollens mediaelit får han chansen att baissa hem en medalj till Sverige!
Ifall Sverige tar medalj nästa år tycker jag att Staffan och Ola ska skicka en blecka till Tomas Axnér.

Jag kanske ska förtydliga att jag faktiskt gillar Axnér, han är skönt arrogant.

Per Carlén talade äntligen ut med YA för ett par dagar sedan, och hävdar att Flensburgs spark i Carléns yrkesrumpa var ett politiskt beslut. ”Det gick kanske lite för bra. Mer än så kan jag inte säga just nu”. Vad det betyder vågar jag knappt spekulera i, tror inte ens att Gonza har svaret på den gåtan. Det låter i mina öron som att Pelle C lägger ut lite potemkinkulisser runt avskedet. Det som ser mest frapperande ut med den här artikeln är annars i mina ögon läsarresponsen. 100 personer har reagerat på artikeln och hela 61 procent (och exakt 61 personer, för er som gjort er lågstadiematte) känner sig likgiltiga. Jag är född i Hörby utsocken och är kanske inte rätt man att ta pulsen på Ystasjälen, men denna läsarreaktion tyder på att klanen Carlén inte är speciellt folkkär i trakten.
Och eftersom att folk inte verkar bry sig ska jag inte orda mer i denna sak.

Sävehof är bäst i Sverige. Den meningen har uttalats förut men efter Guifs framfart på sistone kanske det behövdes ett förtydligande. Guifs linjebjässe Richard Blank fick rött kort i seriefinalen och enligt Eskilstunakuriren gick det till så här:
”Jag hade redan åkt på en utvisning som jag tyckte var billig. I den här situationen gled Erik Fritzon ifrån mig på linjen så jag förstod inte hur jag kunde åka ut och frågade varför. Jag skrek väl för högt och när jag gick mot bänken fick jag en tvåminutare till”, förklarar Richard Blank händelsen efter 20 minuter som slutade med att han fick sätta sig på läktaren.
Du sa inget värre till domarna?
– Nej, absolut inte.

Inga könsord får vi hoppas, annars har ju Eskilstunalaget på sistone uppvisat en tendens att slänga sig med dessa underlivssynonymer (Zachrisson är som bekant avstängd efter olämpligt användande av invektiv). Har man dålig uppfostran i vanligt vett och uppförande i Eskilstunatrakten, eller blir människorna där särbehandlade av andra därför att de gnäller så förfärligt när de talar?

Frågan är om elitserien ska vara ett two horses race framöver, eller om något annat lag ska kunna utmana. Egentligen tror jag bara att det är Alingsås, Drott och YIF som har kapaciteten i truppen att vara jämna över en säsong, men inget av lagen har som bekant rosat marknaden initialt.

Blogg in, blogg out..

I dag ska vi börja med att tala om damer. Johansson och Johansson har bestämt sig för en slutgiltig EM-trupp, och uttagningen bjöd på två härliga skrällar. Natalie Hagman kom med i stället för Jenny Wikensten på högerkanten, något som egentligen är ganska logiskt med tanke på Skuruspelarens finfina säsongsinledning. Den andra skrällen stod Jamina Roberts för (eller Råbbårts, som vi i gamla Danmark säger), då hon petade bland annat Lugis Maria Adler. Själv såg jag fram emot att få se Adler i EM, men Råbbårts blir säkerligen en attraktion. Irrationell som få i truppen.
Sverige har som bäst blivit sexa i EM, och jag hoppas att laget kommer att röra sig i närheten av detta. Per Johansson säger att laget siktar på att bli sjua-åtta, och det är väl okay, om än föga upphetsande..

Lagom till EM-starten (7 december) kommer jag att släppa den högst inofficiella EM-drycken, och jag tänkte här avsätta ett par hundra tecken för lansering av densamma.

Det handlar om en sötsliskig historia baserad på torkad persika och päronjuice. Alkoholhalten tangerar Gabriella Kains räddningsprocent en riktigt rutten dag på jobbet. Den bär styrkan av en Gulldénsk stegisättning och sötman av en Matilda Boson-knorr med socker på. Den svaga touchen av ingefära ger den ett Råbbårts-exotiskt sting som får smaklökarna att hoppa dubbla mollbergare i pikstil. I bouqeten återfinns toner av vanilj, äpple och klisterväck. Den sitter kort sagt som ett underarmsskott i mellangärdet.

Den hugade får naturligtvis avnjuta EM-premiären mot Tyskland i casa de Lindgren med fingrarna ömt lemmade runt denna mäktiga EM-brygd. Per Johansson får så klart höra av sig om anspråk finns på att göra min stora mäktiga EM-brygd till officiell sportdryck för landslaget, men efter att ha vistats en timme i brygdens absoluta och alkoholångiga närhet avråder jag starkt ifrån detta.

Från damer till Guif, där ju förresten Mattias Zachrisson, på tal om damer, för närvarande är avstängd efter att ha hittat och påtalat en likhet mellan domaren och det kvinnliga reproduktionsorganet.
Jag avnjöt Guif-Alingsås till kvällskaffet i lördags för att se vad Zachrissons frånvaro kunde betyda för lagets hejdlösa framfart i serien. Svaret: Skvatt ingenting. När Robin Andersson gör sex mål haltande och nästan utan att spela och när Daniel Johansson faktiskt för tillfället är seriens bästa målvakt, då är man överlägsna ändå. Jimmy Jansson visade dessutom att han, förutom att vara en av elitseriens bästa försvarare, också är en duktig anfallsspelare. Sedan kan man i egenskap av att vara putslustig bloggare bli sugen på att fälla en kommentar angående herr Janssons rondör och frodiga midjemått, men han ser ju ut att vända fysiken till sin egen fördel.
Dessutom sysslar jag inte med billiga poänger.

Iakttagelse: Den enda tröjfärg som är fulare än gul (förlåt HK Björnen) är neongul. Killen som fick bestämma Alingsås bortaställ borde satsa på en karriär inom den lukrativa reflexvästbranschen i stället.

IFK Ystad förlorade mot Stavsten i lördags och någon gång ska ju det hända. Att man förlorar. Att IFK Ystad skulle gå obesegrade igenom allsvenskan hade väl ingen drömt om, och en bortaförlust med uddamålet mot topplaget Stavsten (som ju kryllar av gamla Ystadbekantingar) är inget att muttra över i skamvrån. Efter flera knappa bortasegrar var det liksom dags att förlora, och kanske kan laget må bra av att få ner fötterna lite på jorden. Alexander Hansen gjorde fyra mål för trelleborgarna, och här har IFK-styrelsen ett plausibelt objekt att stoppa i spenderbyxorna inför nästa säsong. Han sa ju själv i YA att han inte uteslöt en övergång till moderklubben.

Här är förresten en rolig men för Fabian Nyberg föga smickrande bild ifrån matchen i lördags. ”Men han tar ju bollen” säger ni. Jo, förvisso, men det här är också den första gången sedan tidernas begynnelse som flugviktaren James Blondell befinner sig i överläge i något som liknar en brottningsmatch. James är en duktig handbollsspelare och en ruskigt trevlig kille, men muskelbyggande skyr han som vampyrer skyr krucifix och vitlök.

Victor Nyberg och Oskar Cimmerholm har låtit täckelset falla från sin nya IFK-blogg, och Ystad har alltså fått ett nytt forum att dryfta handbollsfrågor på. Härligt! Att killarna går ut med ambitionen att bli bästa handbollsbloggen i stan kan de lätt vifta bort som förhastad ungdomlig naivitet i framtiden. Jag tycker i alla fall att det är trevligt med lite sällskap i bloggosfären.

Slutligen vill jag gödsla lite i redan nämnda bloggosfär, och då riktat till landets övriga handbollsbloggare: Kan vi snälla sluta prata om landslagsspelare vars fruar ska föda barn under VM? Nyhetsvärdet ligger gömt under en sten här någonstans men jag kan inte hitta det.

Och ni som yttrar samma nyhetsvärdeskommentar angående min stora mäktiga EM-brygd – ni får inte smaka!

Blogg in, blogg out..