Har flyttat mitt kontor till balkongen och diktar i månsken. Tyvärr tvingas jag göra det som ofrivilligt öronvittne till en bisarr diskussion på polska från lägenheten ovan. Av de frekvent strösslade engelska begreppen förstår jag att mina grannar samtalar om film. Film som drar åt det till ytterlighet lättklädda.

Men skit samma. Det här inlägget ska inte handla om mina grannar och definitivt inte om vuxenfilm. Det ska däremot, åtminstone till en början, handla om AG Köpenhamn och om Champions league.

Ty där har våra nordiska representanter nyss tagit sig till Final Four i Köln. Jag läste runt lite på olika sidor inför matchen och så här i efterhand kan jag självgott konstatera att jag var en av få som trodde på danskt avancemang. AG gjorde en offensivt suverän match mot Barcelona, även om en kollektiv trötthet i slutet höll på att stjälpa laget. Det ska sägas att hade Danijel Saric i spanjorernas mål kommit upp i normal standard så hade nog Barcelona avancerat. Johan Sjöstrand var inne och försökte vända trenden i andra halvlek men ärligt talat gjorde han ett starkare intryck under hans direktsända uppvärmning.

Niclas Ekberg gjorde en habil insats och spelade 60 minuter, men han överglänstes av sin kantkollega till vänster - Gudjohn Valur Sigurdsson. Och då var islänningen inte ens bästa islänning. På högernio var snart 39 år gamle Olafur Stefansson fullkomligt outstanding med egna mål och geniala framspelningar. Hade man utformat en topp tio på de bästa handbollsspelarna genom tiderna så är Stefansson garanterat med.
AG har definitivt spelarna för att vinna CL redan i år, även om jag personligen tror att Kiel tar det.

Dagens paintbild görs med en vag men befintlig koppling till CL och är både en tävling och en dikt. Ser ni vem personen i mitten är? OBS! Ingen klockradio utdelas till vinnaren.

Jag avslöjar redan i bilden att det till höger är en skymt av Mats Olsson, och det kan så klart tyckas vara malplacé. Anledningen att han är där är allmänna påtryckningar på mig om att en teckning borde tillägnas Mats Olsson, och jag håller med om att han förtjänar alla hyllningar man kan komma på. Och lite relevant är ju Olsson även i nutid då han ju ska hjälpa till i svenska herrlandslaget. Med målvaktsbestyr får man anta. De kommer säkert att kalla honom mentor, då det är jävligt inne. Lika inne som att i sportsammanhang använda ordet ”momentum”. 
Nåväl, efter noggranna överläggningar med mig själv och studerande av Mats Olsson i kräkreflexfrämjande målvaktsdressen från VM 1990 kom jag fram till att Mats Olsson, frontad och i helfigur i denna mundering, inte är paintkompatibel.
Jag reserverar mig för danskan. Det var fem år sedan jag läste danska och jag var inte mycket mer än godkänd. Jag lade som ni ser fokus på svordomarna.

*******************************

I morgon - eller ja, senare i dag – smäller det. YIF mot Sävehof och kvartsfinal tre. Jag har inte den bästa av känslor vad anbelangar YIF:s segerchanser, men bollen….ja….den är ju rund och så.
Skönt att höra att Pierre Hammarstrand kan spela i alla fall och att det inte var en muskelbristning. ”Doktor Glas” medverkan i matchen är i alla avseenden vital sett med hemmaögon. Övrigt som måste stämma är givetvis målvaktsposten. Man får hoppas att Jürgen Müllers senaste insats inte signalerar en vikande formkurva. Han behöver hålla sin högsta nivå i resterande matcher för att YIF:s finaldrömmar ska leva. Kanske finns det en del YIF-fans som börjat drömma om Fredrik Ohlander redan nu.

Nyckeln både i anfallsspelet och försvarsspelet är tålamodet i spelvalen. YIF får inte skjuta förhastat och i fel lägen, då blir man genast bestraffade med sävehofska kontringar. Är både Jim Gottfridsson och Sebastian Seifert på tålmodigt och gott humör kan YIF hysa goda chanser om seger.

Men jag tippar Sävehofseger.

****************************

Noterat handbollsrelaterat
* Och så gick inte Lars Möller Madsen till Lugi ändå, trots att mången djungeltelegrafist så sagt. Bra för Kristianstad emellertid som skönjer en storhetsepok vid horisonten.
* Lugi har tagit kommandot i semifinalserien mot Skuru. Vill det sig fantastiskt väl får vi en skånsk jackpot i Malmö Arena med tre rödgula inslag. Ja, Eslöv åkte ju på arslet mot Sävehof, men ärligt talat var annat icke att vänta.
* Bloggen Skånehandbollen lägger ner. Jag uppfattar det som att handbollsbloggandet peakade förra säsongen (på grund av hemma-VM?) med i princip hundratals bloggar. Nu finns det betydligt färre.Tråkigt att just Skånehandbollen lägger ner eftersom jag tror att han var rätt så läst och att jag uppfattat honom som passionerad (trots det fria patronbältet).
Jag önskar honom lycka i allt.

För övrigt önskar jag att Jocke Berg var lite mer som han var 1997.
Med anledning av att Kents nya album släpptes i veckan.
Och att det var skit.

Bästa låten i år är länken nedan, och den kom inte ens med på skivan. 

httpv://www.youtube.com/watch?v=2OmwDGyanaQ

Blogg in, blogg out..

Det är alltså tisdag, vilket ni säkert redan märkt. Oktoberhimlen ler brett och blått och vinden spelar furiöst i lövverken här på min innergård. Det är en alldeles ypperlig dag att dryfta ett antal spörsmål, gällande allas vår favoritsport.

Sävehof hoppade upp i Champions league-ringen för ännu en omgång mot Europas storheter. Om man förlorade på poäng mot Kolding var matchen mot Montpellier en knock out-förlust. En knock out med påföljande koma och ett uppvaknande på intensiven där man insåg att man inte bara blivit knockade, utan även uppkäkade.

Svensk klubbhandboll verkar stå sig sämre än någonsin mot internationellt motstånd. Det är ett glapp i individuell skicklighet som är avgrundsdjup. Sävehof försökte med sina rörelser i anfallsspelet men man var småfisk i det franska nätet. Svenska lag förlitar sig på rörelser och kombinationer som involverar mer eller mindre hela laget. På internationell nivå upprättar man avtal mellan två, högst tre spelare på planen, och utför en ”kombination” bara på de här spelarna. Det är mindre som kan gå fel och spelet går mer rakt på mål. Ni som lärt känna mig genom min blogg har säkert förstått att jag förspråkar en rakare, enklare handboll. Det är denna handboll som spelas internationellt. Det är detta Montpellier har, och Sävehof inte har.
Ja, sen hjälper det så klart att ha en Karabatic i laget. Eller varför inte två. Sävehof hade nog nöjt sig med en halv Karabatic. Eller en kvarting.

Stavsten leder i skrivande stund allsvenskan. Visst, serien är i ett fosterstadie men kanske blir bebisen vinröd. Jag tycker att det är glädjande att se att Trelleborgsklubben bytt koncept. I många år var Stavsten en dumpstation för avdankade danskar. De tränade och spelade lite när de kände för det och inkasserade en rejäl peng för det. Sen drog de vidare som en ambulerande circus nästa år. En sådan satsning känns oengagerad, reaktionär och ekonomiskt oförsvarbar. Skurup gjorde något liknande i fjor och jag försökte då lansera begreppet ”gaffa-danskar”. Ni vet, om något är trasigt och man är oförmögen att laga det på ett adekvat sätt så virar man ett varv gaffatejp runt.
Begreppet gaffa-danskar har sedan dess inte dykt upp i medierna, men jag ger inte upp. Gaffa-danskar alltså. Gaffa-danskar.

Nåväl, syftet med denna passus var egentligen inte att vädra mina försök att debutera i svenska akademins ordbok, utan att berömma Stavstens nya koncept, nämligen en bunte Ystadbekantingar. Andreas Folkstrand, Jonas Busk, Fahrudin Zaimovic och James Blondell var alla med i målprotokollet i lagets senaste seger över kompetenta Alstermo. Folkstrand borde efter sin inledning i serien vara hett villebråd för elitserieklubbar (Ystads IF månne?), och Fahrudin Zaimovic är en väldigt intressant spelartyp när han är skadefri. Jag följer med spänt och intensifierat intresse lagets framfart framgent.

Sebastian Seifert gjorde enligt djungeltrumman en slätstruken figur i ”Shall we dance”, och enligt initierade källor och tidningar var det inte alls oväntat. Hans handbollstränare Pelle Käll var vänlig nog att tippa sin spelmotor som sisteplatsare i tävlingen. Jag har förstått att han blev oplacerad och det är väl ett artigt sätt att säga samma sak egentligen. Sådana här kommersiella dansjippoevent är inte min likör, och för min del får Sibbe gärna utföra sina moves på handbollsgolvet i fortsättningen. I andra halvlek mot Aranäs i fredags var han outstanding.

Aftonbladets handbollsbloggare Johan Flinck har gjort en enkät med alla spelare i elitserien, och han börjar nu avslöja några av svaren. Läs här om ni vill. Elitseriens mest överskattade spelare är enligt spelarna själva Kristian Bliznac. Jag förstår hur de tänker, men samtidigt tror jag att till exempel Pelle Käll hade välkomnat Bliznac till YIF med samma saliga värme som när prästen mottar söndagskollekten. Han är nyttig både i försvar och anfall. Tvåa på spelarnas lista över överskattade spelare är Guif:s vänsterspringare Mathias Tholin, en spelare jag har haussat som den mest underskattade. Ifall man tolkar det som att skattningarna kvittar varandra får man anta att Mathias Tholin är den spelare i elitserien som är mest korrekt värderad av alla. Vem tycker ni är mest överskattad?

Jag kommer snart att lansera ett nytt inslag på bloggen som jag i nuläget benämner med arbetsnamnet ”MMS-profilen”. Det är ett reportagelikt inslag med en handbollsprofil som på något sätt utmärkt sig den senaste månaden. Har ni förslag på vem som kan bli det för september så hör av er i kommentarsfältet. Tills dess:

Blogg in, blogg out..

Så försvann ännu en vecka, varpå en ny började. Buisness as usual här på planeten Jorden. Jag öppnade min dag med en frukost bestående av lika delar müsli och lakritskritor, ett beslut min mage sedermera yrkade på vetorätt emot. Ute är det väldigt, väldigt trist väder.

Trist är en rätt bra inledning på en liten passus angående Sävehofs inledning på Champions league i går. Kolding vann lätt i Partille, 30-38. Jag såg inte själv matchen (elva ljusblå hjältar med guldvittring pockade på samtida uppmärksamhet) men jag kan läsa statistik. Sävehof släppte in 23 mål i andra halvlek, och det är lika OK som att tafsa på bruden på din bäste väns bröllop. Seriöst, jag förstår inte ens hur de hann med att släppa in 23 mål.

Som många experter och tyckare redan påpekat kan det vara ner i toalettstolen med Sävehofs chanser att gå vidare i turneringen nu. Ett Kolding i kris på hemmaplan var liksom den ”lätta” matchen. Men jag tycker inte att hoppet ska överges än. Tror att Sävehof kan hota både Montpellier och ungerska Veszprém, i alla fall på hemmaplan.

Bruttotruppen inför EM-kvalet i Kristianstad Arena mot Montenegro är uttagen. Jag måste säga att jag jublade (på det där svenska, dämpade och återhållsamma viset) när jag såg att Ola-Staffan tagit ut Redbergslids Rikard Lönn i 28-mannatruppen. 20-åringen är en av anledningarna till att jag flaggat lite för RIK i år. Jag tog mig en pratstund med Lönn, som visade sig vara härligt kaxig.

Första gången i en a-landslagstrupp. Känslor?
- Det känns skitroligt förstås, och spännande på alla sätt. Det var väl lite oväntat att jag blev uttagen, fast ändå väntat. Med tanke på hur vi (RIK) varit i år och jag själv så tycker jag att det är rätt. Jag är värd det.

Jämfört med förra året ser du nu både snabbare och tyngre ut, stämmer det?
- Ja, jag har blivit explosivare. Jag gick upp sex kilo över sommaren och har tränat och ätit som en galning. Har varit noga med att alltid proppa i mig mat och gainomax efter träning. Jag märker att jag orkar mer nu.

Sex kilo. Hur lyckas man gå upp så mycket på en sommar? Kladdkaka och ostbågar?
Nä, tvärtom. Jag har varit ganska noga med maten och bara ätit godis på fredag och lördag, som när man var barn ungefär. Jag har haft en personlig tränare som heter Johanna som har hjälpt mig träna och gå upp i vikt. Klubben tyckte att jag behövde en personlig tränare.

Tyckte de att du var spinkig?
Ja, det tycker de fortfarande. Men nu ska jag hålla vikten över säsongen och så ska jag gå upp en tre-fyra kilo nästa sommar igen.

Vad tror du om chanserna att komma med i VM-truppen?
- Det beror på ifall jag får chansen i EM-kvalet eller i World Cup. Får jag inte det så har jag naturligtvis väldigt små chanser. Jag får hoppas och göra mitt bästa helt enkelt.

Mm, skön kille den där Lönn. Här nedan har ni truppen i sin helhet. Jag har kursiverat de 17 spelare som jag själv hade velat se i EM-kvalet. Kommentera gärna vad ni läsare tycker!
Målvakter: Mattias Andersson, TV Grosswallstadt, Dan Beutler, SG Flensburg-Handewitt, Per Sandström, Hamburg SV. Andreas Palicka, THW Kiel. Johan Sjöstrand, FC Barcelona. Vänstersex: Fredrik Petersen, Bjerringbro/Silkeborg, Robert Johansson, IK Sävehof, Jonas Källman, Ciudad Real. Mittsex: Mattias Gustafsson, AAB Aalborg. Tobias Karlsson, SG Flensburg-Handewitt, Andreas Nilsson, IFK Skövde. Nicklas Grundsten, BM Granollers. Högersex: Niclas Ekberg, AG Köpenhamn.  IF Guif. Viktor Fridén, IK Sävehof, Jan Lennartsson, AAB Aalborg, Mattias Zachrisson, GUIF. Vänsternio: Jonas Larholm, AAB Aalborg. Kim Ekdahl Du Rietz, Lugi, Jonathan Stenbäcken, IK Sävehof. Rikard Lönn, Redbergslids IK. Mittnio: Dalibor Doder, GWD Minden, Lukas Karlsson, KIF Kolding, Fredrik Larsson, CAI Bálonmáno Áragon . Patrik Fahlgren, SG Flensburg-Handewitt. Robin Andersson, IF Guif. Högernio: Oscar Carlén, SG Flensburg Handewitt, Johan Jakobsson, IK Sävehof, Kristian Svensson, TUS N-Lubbecke.

Kommentarer:
Jag är sugen på att testa Lönn. Han kan vara dyngskytten vi väntat på. Du Rietz axel får snällt läka, sen är han hjärtligt välkommen tillbaka. Stenbäcken verkar het för tillfället, men jag tycker inte att han imponerat i landslaget hittills. Zachrisson i stället för Lennartsson. Det får räcka med Lennartsson nu, han är stabil men inget mer. Dessutom är jag innerligt trött på att Robert Perlskog kallar honom ”matematikern”, som för att det skulle vara något fantastiskt häpnadsväckande att en handbollsspelare faktiskt kan något annat än spela handboll. Jag vill testa Andreas Nilsson för att se om han kan bidra med något offensivt i det svenska linjespelet som alla andra hittills misslyckats med.

Blogg in, blogg out..