Kvitterat och degraderat
Publicerad den 23 april 2012 klockan 14:49 av peterlindgren
Ingen vidare helg för Ystads två elitlag detta. En smula helvetisk faktiskt, för att vara ärlig.
IFK Ystad kommer nästa år alltså att spela division 1-handboll. Detta mot bland andra Ystads IF:s farmarlag, Di Vide. Tråkigt så klart och kanske inte värdigt en förening som under 2000-talet varit extremt nära att spela i en SM-final.
Men knappast skamligt. Den unga truppen kämpade i en uppförsbacke med 89 graders lutning efter den inledande vinsten mot Kroppskultur. Kvartetten spelare som kompletterade laget runt årsskiftet gjorde verkligen en skillnad, men det är inte optimalt att viktiga spelare åker in och sen ut ur en trupp. Det blir ingen riktig kontinuitet.
På kort sikt tror jag inte att IFK löper någon större risk att falla fritt i seriesytemet, men frågan är vad de här magrare åren (när vi snackar A-lagshandboll) kommer att innebära på lång sikt. Att Ystads IF var nere och vände i lägre serier fick konsekvensen att ungdomar hellre spelade i IFK. Nu är YIF den överlägset mer framgångsrika föreningen och kommer troligen att få skörda ungdomsfrukten det kommande decenniet. Så svänger pendeln.
Viktigt att IFK Ystad stabiliserar sin ekonomi och jobbar hårt för att även fortsatt ha en stark profil av att utbilda unga, duktiga handbollsspelare.
*******************************
Ystads IF gjorde en i de flesta hänseende dålig match i Partille. Jag var inte på plats i Partillebohallen (var ledig, och efter en synnerligen fuktig lördagskväll låg jag soffbunden) men från mitt horisontella läge bevakade jag spektaklet. Jag körde Kristianstad-Guif på platt-teven i bakgrunden och Sävehof-YIF på datorn framför. Ruta-i-ruta alltså. Min bristande simultankapacitet och mitt över huvud taget miserabla fysiska tillstånd kan ha renderat en något svagare förmåga till matchanalys, men jag ger det ett försök.
* Målvaktsmatchen. Vanns av hemmalagets ”Foppa”. Jürgen Müller borde ha blivit utbytt mycket tidigare, men det är så klart förbannat lätt för mig att säga det med facit i hand. Men icke desto mindre riktigt. Mats Engbloms taktik i målvaktsfrågan är tvivelsutan TYDLIGHETEN. Jürgen Müller ska veta att han är förstavalet och på så sätt känna tryggheten att han kan prestera sämre ibland och ändå ha förtroendet. Jag köper denna tanken, men som sagt var, det är icke desto mindre riktigt att Leo Larsson skulle ha kommit in tidigare.
* Anfallsspelet. I första halvlek var detta bristfälligt, för att använda ett i sammanhanget vänligt ord. För att vara krass och ärlig var det skitdåligt. Inte nog med att bristen på tålamod och de prematura avslutsvalen gjorde att YIF bara gjorde tio mål i första halvlek, detta ledde dessutom till att man släppte till massor av kontringslägen. Ett tänt hemmalag hade inga problem att utnyttja detta.
* Kanske ska man inte övervärdera Pierre Hammarstrands betydelse, men det var i alla fall inte till YIF:s gagn att han tidigt tvingades kasta in handduken. Jag skojar ofta om hans benägenhet till skador, men bakom slöjan av komik finns mer än ett korn sanning. Redan i hemmamatchen kände Hammarstrand av någon slags smärta i baksidan av låret, denna skada kommer därför inte som någon jättechock. Jag vet inte hur illa det är med honom, men mina egna erfarenheter av bristningar (om det nu är det) är att det tar minst två veckor av bli kvitt dem. Man får hoppas att sjukgymnast Jesper Lindgren har ytterligare magiska nålar i den där sjukvårdsväskan.
* Martin Walfridsson och Ola Netterheim var i mina ögon de bästa YIF-arna för dagen. ”Waffe” gjorde ett par sköna ”vik” från högerkanten och Ola visade som alltid det undersköna Braveheart-fejset. Jim Gottfridsson fick visserligen priset som bästa YIF-spelare, men lejonparten av Jims goda prestationer kom på fel sida av matchen, då denna redan var avgjord. Skärpning krävs av YIF:s niometersspelare, om det ska bli en ny seger i ÖP-hallen. Det gäller också att komma över det faktum att man förlorat stort mot Sävehof för tredje gången denna säsong.
Jag tror att Lyndon B. Johnson (amerikansk ex-president) sa något i stil med: ”Gårdagen är förbi och kommer ej åter. Morgondagen är vår att vinna eller förlora.”
Det kan vara så att Lyndon B. Johnson aldrigt sagt något liknande. Då tar jag åt mig äran.
Noterat handbollsrelaterat
* Kristianstad kvitterade matchserien mot Guif. Punktmarkeringen av Tobias Aren kan komma att bli avgörande i den här matchserien, ifall inte Mattias Zachrisson omedelbart kommer tillbaka. Med Aren punktad lämnas enormt ansvar på unge Helge Freiman, ett ansvar man knappt kan begära att han ska axla.
* AG Köpenhamn har skaffat sig ett magnifikt läge inför returen mot Barcelona, i Champions league. Det är ett så magnifikt läge att jag fan tror att de klarar det.
* I dagsläget ser det ut som att vi byter Skånerepresentation i elitserien i bytet H43/OV Helsingborg. Zoran Roganovic uttalade sig i Sydsvenskan i förra veckan och sa att H43 underskattat sina motståndare, att man ”sett oss som elitspelare och våra motståndare som allsvenska lag”. Med tanke på vad H43 sysslat med på vårkanten de senaste åren (kvalserien) borde man verkligen ifrågasätta denna trosföreställning.
* Nathalie Hagman har skadat korsbandet. Tråkigt för Hagman som missar OS och tråkigt för Lugi som nu av allt att döma missar SM-guldet.
Blogg in, blogg out..
