Lundensiskt respass, pre-döva Ystadsbor, en fuck off-tårta och en skör, skör matchvinnare
Publicerad den 16 april 2012 klockan 13:48 av peterlindgren
Ystads IF-Sävehof, Guif-Kristianstad. Då var det semifinalklart.
MEN vad det satt hårt inne! När Kristian Meijer kontrade in 25-24 såg jag mig om i hallen och mötte mången orolig blick. Men det löste sig till slut. Matchhjälte blev helt rättvist den sköre, delikate Pierre Hammarstrand, med en av fem utsökt levererade straffar.
Ystads IF var i denna match tillbaka på en för SM-slutspel adekvat mental nivå. Inställningen var en helt annan än den i Lund och när till exempel Hammarstrand och Gottfridsson firade sina mål kunde man se att det är skillnad på laddning och laddning – så där taggade såg de inte ut i Lund.
Jag har samlat diverse intryck i punktform nedan.
* Publiken! Jag måste nästan börja här, för stämningen var i alla avseenden magnifik. Talande för ljudnivån var att min kollega Ulf – när vi var tillbaka på redaktionen – frågade mig om jag varit nere i hallen. Jag svarade: ”Ja, jag satt två stolar till vänster om dig”.
Det enda negativa med stämningen är att drygt 2000 människor lär ha tinnitus-symptom i dag.
* Ett grekiskt klassiskt drama upplöses ibland i femte akten av ett deus ex machina, ett gudomligt ingripande. Jim ”Gud” Gottfridsson var kanske inte fem-lurblåsare-himmelsk, men han var mycket bra. Och dramat avgjordes kanske inte av ett gudomligt ingripande, men väl under ett gudomligt inflytande.
* Nerver. Matchen var fartfylld och underhållande, men inte utan nervösa element. Sebastian Seifert sköt upprepade gånger utanför. Andreas Thynell sköt en gång utanför, men det var å andra sidan så långt utanför att jag nästan undrar vilket mål han siktade på.
Och när Lugi närmade sig i slutet såg YIF:arna allt lite spaka ut. Handboll är en märklig och fascinerande sport.
* Jag har sällan sett en mer trött människa än Palle Hansen, i slutet av matchen. När han bad domaren blåsa av spelet i ett uppspel och Marcus Lindgren kom in på plan och torkade bort en svettdroppe från Hansens panna, var det otroligt tydligt att dansken endast ville ha en extra sekund att andas. Jag vet detta, eftersom jag själv under den senare delen av min egen handbollskarriär blivit något av en expert på att åstadkomma denna typ av spelavbrott.
Kvartsfinalserierna slutade med resultaten som står att läsa nedan. Inom parentes syns mina egna tips inför kvartsfinalerna. Denna typ av uppgifter publicerar jag endast när jag är mycket nöjd med mig själv.
* Sävehof-Skövde 3-2 (3-2)
* Ystads IF-Lugi 3-2 (3-2)
* Guif-Malmö 3-0 (3-0)
* Kristianstad-Alingsås 3-0 (3-1)
Om Sävehof som motståndare har YIF:arna som väntat uttalat sig mer eller mindre likgiltigt. Det var till och med någon som sa att det var lite skönt att slippa Kristianstad. Men naturligtvis hade man föredragit att få nordöstskåningarna i semifinal. Nu måste man vinna tre matcher mot ett Sävehof som man väl knappt slagit tre gånger på tio år. Jag säger inte att YIF är chanslösa, men det blir i sanning tufft.
Och i dag ska besked komma ifall uppgiften blir ännu tuffare, det vill säga om Seifert blir avstängd för en eventuell armbåge mot Anders Hallberg i match 4. Jag har bara sett händelsen en gång och kan inte avgöra ifall det är avsiktligt. Med händelsen (youtubeklippet) nedan i minnet, också det en armbåge, lämnar jag det helt öppet för att Seifert faktiskt kan ha gjort det avsiktligt. Eller, omedvetet avsiktligt skulle man kunna säga. Jag tror inte att Sebastian Seifert är en ond människa som vill skada folk, men kanske kan det i stridens hetta brinna till i huvudet på honom på ett sätt som gör sådana här händelser möjliga. Men jag understryker, jag kan inte bedöma Hallberg-incidenten och huruvida denna var avsiktlig. Men nedan alltså en äldre Seifertarmbåge.
httpv://www.youtube.com/watch?v=e-TQh3ULyQ0
När jag dammsuger nätet ser jag många upprörda röster som talar om den lugiska svinigheten. Eget begrepp förstås. Folk är upprörda över sättet Lugi valde att möta YIF på; filmningar, trashtalk, fult spel och vulgära gester har varit vardagsmat för laget från de intellektuellas högborg, universitetsstaden Lund.
Man kan tycka att det är synd att Lugi ansett sig så mycket sämre än YIF handbollsmässigt att man känt sig tvingade att möta sina motståndare med okonventionella metoder. Samtidigt är det här slutspel och att gå bortom konventioner kan ses som ett bevis på hur mycket man vill vinna. Jag hade själv inte förespråkat sådana här metoder som tränare för ett elitserielag, men så finns det säkert också en anledning till att jag aldrig kommer att leda ett elitlag i ett SM-slutspel.
Det är väl egentligen ganska härligt att det skaver lite, SM-slutspel ska skava och Tomas Axnér skaver som en irriterad plida på ett ställe sommarsolen aldrig kommer åt.
Teckningen nedan är därför en hyllning till Tomas Axnér och till hans Lugi.
Den stora figuren till höger är förstås Jacob Wickman-Modigh. En trashtalkare av rang har man förstått och en varelse/maskin av kolossala format. Det som sker i Wickman-Modighs bakhuvud är en programmering, jag inbillar mig att en sådan gigant inte kan vara sprungen ur ett moderligt sköte. Han är kort sagt en robot som suffleras, instrueras av trashtalkets fader, Tomas Axnér.
Axnér är med handbollsspelares mått mätt en fluglort, och för att nå upp till Wickman-Modighs bakhuvud står han på Kristian Meijer. Viker man Kristian Meijer tre gånger på mitten blir han en lagom pall för Lugitränaren, alternativt använder man YA-sportens massiva måndagsbilaga. Jag är för övrigt tämligen säker på att Kristian Meijer, denna fantastiska handbollsspelare, aldrig sett innandömet på en styrketräningslokal. Han är alla hetsbantares hatobjekt nummer ett och går ner i vikt bara han tittar på en bukett broccoli.
Vidare beordrar Axnér tillverkningen av en tårta till Marcus Lindgren, YIF:s assisterande tränare. ”Mackan” fyllde 40 under gårdagen och firade med att efter slutsignalen jaga Tomas Axnér, 42, runt ÖP-hallen efter att denne ska ha gjort ”fuck off-tecknet” mot YIF-bänken. 40 är det nya 10, bevisligen.
Men vi tackar för underhållningen.
Och därmed tackar vi Lugi för i år. Slutspelet kommer även fortsättningsvis att bli roligt men, inte riktigt, på samma sätt.
***********************************
Vi ska förstås också konstatera att IFK Ystad kvitterat i matcher mot Ricoh. Ni, IFK-älskare, får förlåta att det blir mycket elitserie och Ystads IF i denna blogg, men resultaten får tala för tillfället.
Jag är hur som helst rätt så säker på att IFK Ystad klarar av att avfärda Ricoh på lördag. Ett gäng trötta stockholmare ska nu för andra gången på en vecka åka ner till Ystad och möta ett lag alla tippar att de ska förlora mot. Det enda som talar emot IFK är att spelarna läser den här och liknande handbollsforum som säger samma sak: att IFK bör vinna. Ibland vinner inte det laget som bör vinna och ofta beror det på att det laget som bör vinna tycker att man bör vinna. Idrottens märkliga och sällsamma logik.
Men hörni, trevlig måndag på er.
Blogg in, blogg out..
