Världen, när man ser den lide grann så här från ovan

Publicerad den 11 april 2012 klockan 11:25 av peterlindgren

Tre punkter på dagordningen i dag

* Ystads IF verkar vara på väg till SM-semifinal.
* IFK Ystad kan vara på väg ur allsvenskan. Eller?
* Bloggkriget mellan Peter Lindgren och ”Nu-kan-vi enligt-säkra-källor-avslöja-bloggarna” rasar vidare.

Jag förklarar härmed dagens blogg öppnad.

Helt plötsligt var det inga problem alls att göra mål på Lugi. Under andra halvan av första halvlek och första halvan av andra halvlek fullkomligt öste YIF in mål. Jag ser fyra stora anledningar till detta:
* Jim Gottfridsson visade direkt att han plockat fram finbyssen, skarpladdad och välpolerad. I takt med att han sköt in sina aviga skott (på andrasteget med kroppen ofta i ledbrytande ställningar) lyfte Lugiförsvaret.
* Då blev det ytor för Martin Bager (och jag hoppas att han tar det som en ära att jag kallade hans rumpa stor och förträfflig i tidningen). Störst ytor och störst överraskningsfaktor var det ändå när kantspelarna Philip Nilsson och framför allt Pierre Hammarstrand smög in på linjen. En företeelse mer förekommande i går än under tidigare matcher mot Lugi. När Milosevic/Wickman-Modigh tvingades ta hänsyn till hot både framifrån och bakifrån blev det härdsmälta i det storväxta mittblocket, kanske för att Wickman-Modigh är, som Jim Gottfridsson uttryckte sig för Sportbladet, ”varm i huvudet”.
* Tålamodet. Det gick trögt i början av matchen men YIF trodde på planen och tröttade ut Lugi.
* Ytterniorna kom i bredare satsningar. Detta är superviktigt. Både Andreas Thynell och Palle Hansen är förprogrammerade att gå inåt i banan men i går öppnade de upp spelplanen. Även Jim Gottfridsson satsade brett, men han satsade å andra sidan på allt som rörde sig, om ni ursäktar det lätt vulgära ordvalet.

Gustav Thulin skadade knät under första halvlek, och det slog mig inte förrän i dag (jag var varm i huvudet i går) att det kanske var det nya golvets fel. Jag har inte känt på det på men det ser gummiaktigt och lite farligt ut. Får höra med Thulin i dag.
Apropå golvet uttryckte Sebastian Seifert en vagt reaktionär-det-var-bättre-förr-åsikt när han glatt proklamerade ”Jag är en parkettkille!”

När fotograf Anette Sjöstrand sovrade bland bildmaterialet i går hittade hon det här guldkornet. Och låt oss prata en stund om Ola Netterheim - denna man är kroniskt troende på sin egen oskyldighet. Det är liksom aldrig rätt när domaren visar de två upphöjda fingrarna för Ola. I går lyckades han med konststycket att klockas för mer tid på utvisningsbänken än på plan.
Om ni tillåter mig reminiscera kommer jag ihåg när både jag och Ola för många år sedan spelade en träningsmatch i YIF, jag tror det var mot Köpenhamn, och domaren gav mig rött kort för en ful incident som det naturligtvis var Netterheim som var pappa till. Jag var 18 år och sugen och pekade på Ola: ”Men domarn, det var ju han”, varpå Ola kallt svarade: ”Sorry Peter, bättre du än jag”. Det sorgligaste var att han förstås hade rätt.
Men sådan är han, Ola Netterheim, skyldig även när andra döms.
Men, han är en kämpe av episka mått och perfekt i rollen som andralinje bakom Martin Bager.

*****************************************

Snackade kort med Anders Jacobson i halvtid, om IFK Ystads förlust mot Ricoh. Ovetande om Ricohs styrkor undrade jag varför IFK förlorade.
”De är lite äldre och inte särskilt bra tränade. Men när det oftast blev uppställda anfall sög de in oss rätt så bra. Jag tycker att vi är ett bättre lag men nu känns det ju så klart lite otäckt att vi måste vinna två matcher i rad.”
Jag håller med men tror innerligt att IFK fixar det. För hur sugna är ett gäng 30-plussare (som tränar två gånger i veckan) på att två gånger åka till Ystad och försöka slå ett lag som gillar att springa?
Jag och Anders pratade också om Pierre ”Doktor Glas” Hammarstrands stukade fot och vi enades om att han har en katastrofalt klen ben- och ledstruktur.

****************************************

För ett par inlägg sedan uttryckte jag min trötthet över skvallerbloggare, sådana som gärna halvchansar på en publicering för att vara först med ett rykte. Trots att jag inte riktade kritiken mot en enda specifik blogg ser jag flera på nätet som tagit åt sig, den mest prominente Sportbladets Johan Flinck, of course.
Jag vill förtydliga åsikten att jag naturligtvis inte bannlyser spekulationer om spelarövergångar. Sådant kan vara ytterst intressant då människan är en nyfiken natur. Det som jag är ruskigt trött på är meningar som ”det här är förstås inte officiellt men jag kan lova att det är sant” – meningar som sedan visar sig vara bländverk eller ren humbug. Flinck använder sig i sin blogg av överstrykande; han stryker i efterhand över stycken eller ordval som visat sig vara fel. Dessa överstrykningar är ibland så många att det nästan ger ett komiskt intryck. Exempelvis förekommer de i precis det inlägg som vi diskuterar, då han i affekt och sann revolvermansanda angrep hela Ystads Allehanda. I en introspektiv analys borde kanske Johan Flinck fundera på hur denna affekt uppstod – ingen talade ju till honom personligen.

På en annan blogg, en anonym människa som kallar sig Skånebloggen, en förvisso djupt passionerad bloggare med halvsanningen som motto, ger han Johan Flinck rätt. De hävdar båda att det viktiga är att det snackas runt handbollen, att intresset hålls vid liv. Det är visserligen en pragmatisk inställning men en attityd av precis den typen som skjuter journalistikens trovärdighet i sank. Det är ingen slump att nyligen gjorda undersökningar visar att svenska folket har historiskt lågt förtroende för journalister, ett förtroende som är mycket lägre än i nordiska länder överlag. Skånebloggen manifesterar sin inställning till promiskuös ryktesspridning med parollen ”Det behöver inte alltid bli rätt!”
Sund inställning av någon som ger sken av att vilja göra en trovärdig journalistisk gärning. Personligen kan jag älska att han/hon/hen avslutar en sådan mening med ett utropstecken.

Olika medier har olika agendor. Flinck jobbar på en kvällstidning och jag behöver väl knappast orera om vilken typ av journalistik sådana slags tidningar ofta vinner läsare på. Johan Flinck är en bra journalist som säkert arbetar på ett sätt som gynnar tidningen. Jag läser frekvent hans blogg och det mesta är alldeles utmärkt, jag kritiserar endast en promille av hans jobb och då framför allt den ibland slappa inställningen till trovärdighet. Att han egentligen ouppmanat lyfte frågan på sin blogg tar jag som ett tecken på att han till viss del håller med.
Apropå agendor så är Skånebloggen som sagt var en anonym bloggare, en namnlös internetidentitet som inte sätter sitt namn och personliga rykte på spel. Han tar förstås alla chanser att vara först när ett kryddstarkt rykte kommer inom räckhåll.

Både Flinck och den namnlöse individen på Skånebloggen verkar annars mest störa sig på mina ordval. Skånebloggen kallar min attityd skrämmande och ”von oben” och Flinck tycker i en kommentar till sin egen blogg att min mening ”Jag är alltid sist, men har å andra sidan alltid rätt” är, citat, ”j-t konstigt”.
Flinck och John Doe borde ha läst den följande meningen i det inlägg i min blogg som de refererar till. Där skrev jag: ”Jag är dessutom ödmjukast i världen”. En mening som är en paradox och i högsta grad ironisk. Jag menar, man kan ju inte vara ödmjuk om man påstår sig vara ödmjukast i världen. Jag vet inte hur gamla Flinck och John Doe är men de verkar ha missat Killinggänget och ironins peak med en hårsmån.
 Jag trodde att det av denna paradox skulle framgå att jag bara skämtade, men gjorde det inte det är det så klart mitt fel.
Se, jag kan visst ha fel!

Men det händer förstås ytterst sällan. Jag är lite som Jim Gottfridsson, jag skjuter i steget. Det kan se avigt ut men det blir alltid mål.

Jag ska avsluta detta mitt längsta blogginlägg någonsin (ni som läste ända hit, grattis ni har vunnit en klockradio) med ett stycke som känns oerhört passande, och som är en smörpassning till John Doe på Skånebloggen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=wFECkW4TupU

Blogg in, blogg out..

Läsarnas kommentarer

Din kommentar tillhandahålls av Disqus och ska ej betraktas som redaktionellt material. Genom att kommentera på handbollsbloggen så godkänner du samtidigt våra regler.

Regler för kommentarer på våra bloggar

Välkommen att kommentera inlägg på våra bloggar!

Vi ser fram emot ett livligt meningsutbyte. I syfte att hålla en bra debattnivå har vi följande grundregler:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna
  • Visa respekt för övriga debattörer
  • Håll er till saken
  • Spamma inte: Fler än tre inlägg i en tråd betraktar vi som spam

Så här vill vi ha det:
  • Inlägg som är korta och koncisa, inte längre än 500 tecken.
  • Inlägg undertecknade helst med både för- och efternamn och gärna med bostadsort. (Några av inläggen kan komma att publiceras i papperstidningen, och då prioriteras inlägg som är undertecknade med namn.)

Det här accepterar vi inte:
  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, främlingsfientliga, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera inlägg på bloggen.

Om du ser ett inlägg som bryter mot reglerna kan du göra oss uppmärksamma på det genom att använda knappen "Anmäl!" som finns vid varje debatt.

Bloggaren i sig har inget juridiskt utgivaransvar för dina kommentarer. Du är alltid personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.
  • KentaK

    Underbar läsning

  • peterlindgren

    Tack, KentaK!


Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu