Del 1 i OS-kvalet – ”Skitmatchen”
Publicerad den 7 april 2012 klockan 10:11 av peterlindgren
Jag ska här, i brist på tid, försöka åstadkomma en snabblogg om matchen Sverige-Brasilien. Matchen som både jag och förbundskapten Ola Lindgren i otaliga mediakanaler rubricerar som ”skitmatchen”.
Det blir mycket gnäll men jag vill ändå poängtera att det kunde blivit fan så mycket värre. Det var nära i går att det blev så att jag i dag hade varit tvungen att diskutera ett nytt fiaskoartat svenskt möte med den sydamerikanska handbollen.
Problemen i går var följande:
* Straffskyttet. Var åter igen av gammalt hederligt svenskt katastrofsnitt. En av fem i mål. När Petersen gick fram för sin andra straffmiss svor jag framför teven. ”I vilken j—a Lagerbäck-pärm står det att Ekberg och Petersen MÅSTE lägga ALLA straffarna?”
Varför inte ge Mattias Zachrisson chansen vid sjumeterslinjen?
* Det utgrupperade brasilianska försvarsspelet blev precis så äckligt som jag hoppades att det inte skulle bli. De svenska rörelserna var förvisso ganska snabba och snygga i sina överlappningar, men i sidled är det lätt att springa - ”Som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” – för att citera Tranströmer, men det är i djupledssatsningarna det avslöjas vilken attityd man har för dagen. I mina ögon gick svenskarna inte för genombrottet till 100 procent. Dalibor Doder visade i matchens slutskede att han kan göra det, men många av de svenska spelarna är för bekväma.
Och Kim Andersson är för arg. När han blev bryskt tagen av den grönklädda defensiven grimaserade han och tittade vädjande och gnällande mot domarna. Somliga människor är sådana att de växer som handbollsspelare när de blir arga, medan somliga krymper. Kim Andersson krymper.
* Största problemet var nog annars effektiviteten. Straffarna har jag redan kommenterat, men även andra slags missade lägen var legio. Många missade skott kan tyda på två saker: Att man totalt missat att läsa in en målvakt, eller ett mått av bristande koncentration. Det här är OS-kval och det viktigaste kvalet på över ett decennium för svensk herrhandboll, men nog känns det som att den svenska koncentrationen ändå inte var på topp mot Brasilien?
Nu verkar det som att expert Magnus Grahn ska vända på konsensusrådande uppfattningen hur Sverige ska formera sitt linjespel. Jag trodde vi var överens om att Andreas Nilsson var vår ”nye” linjespelare? Grahn tycker nu i stället att Sveriges spel blir bättre med Mattias Gustafsson som linjespelare, att han bättre vet hur spärrar ska slås.
Är det så är det ytterst marginellt, och Nilssons förtjänster är större. Den gamle hunden är över 30 och kan inte sitta, försök att lära den yngre hunden ett nytt trick i stället.
För övrigt är jag lite trött på att Magnus Grahn ska säga konstiga saker.
************************************************
Jag är också trött på att svenska handbollsjournalister, bloggare samt ”riktiga” journalister, ska vara FÖRST med rykten om spelarövergångar. Det finns inget värde i att vara först när man ändå har fel.
Jag är alltid sist men jag har å andra sidan alltid rätt.
Jag är dessutom ödmjukast i världen.
I dag säkrar svenska handbollslandslaget sitt första OS på tolv år.
Blogg in, blogg out..
