Måndagsblogg, bland annat om en spottloska
Publicerad den 19 december 2011 klockan 11:30 av peterlindgren
Mycket har hänt i handbollsväg under helgen, men jag har bara följt detta sporadiskt. Ett årligt filmmaraton i Lund har nämligen upptagit all min tid. Min filmbank är nu elva filmer fetare och årets höjdare blev klassikern ”Vem är rädd för Virgina Woolf”. Ett påträngande kammarspel där paret Martha och George visar hur komplicerat ett mänskligt förhållande kan vara. Elizabeth Taylor och Richard Burton gör båda sina livs roller och givetvis tjänar filmen på dessas multipla giftermål i verkliga livet. Se den!
httpv://www.youtube.com/watch?v=nInE5TITzE8
VM är avverkat, och här är mina slutnoteringar.
* Norge dominerar damhandbollen, å det grövsta. Regerande Europa-, världs- och olympisk mästare. Och så hade de vänligheten att fixa Sveriges OS-plats på kuppen. Vi får stå med mössan i hand och tacka.
* Därmed kommer OS i London att bli roligare att följa än de senaste som varit. Vi kommer nämligen att ha två handbollslag där – jag kan inte tänka mig att Sveriges herrar misslyckas med att bli bland de två bästa i OS-kvalgruppen med Kroatien, Japan och Chile.
* VM:s roligaste spelare att följa var spanjorskan Macarena Aguilar. Vilket genombrott hon har!
* Heidi Löke är så löjligt bra att det gränsar till absurdum.
Och så har vi noterat att EM-truppens enda skräll är att Sävehofs Niclas Barud tar en plats på linjen. Detta har jag förstås lobbat och jobbat för länge, men jag trodde ändå att Ola-Staffan var så pass Lagerbäckska att man säkrade upp bakom Andreas Nilsson med en rutinerad mästerskapslinje.
En del dilemman löste sig av sig själva. Henrik Lundström kände inget behov av att framhäva sin värdighet utan tackade glatt ja till platsen i truppen, och den ska han förstås ha. Robin Anderssons korsband och det faktum att detta är av gjorde på-gränsen-valen bland niometersspelarna en aning enklare. Kim Ekdahl du Rietz är förstås en chansning med tanke på hans skada, men han måste vara med för att Sverige ska bli något annat än turister i Serbien.
IFK Ystad är just nu turister i allsvenskan. Låt vara att det är en studieresa och att läropengen är gedigen, men 13 raka förluster? Det som antas vara lärorikt kan lika gärna bli något knäckande, när spelarna vecka efter vecka får bekräftelse på att man inte räcker till i allsvenskan.
Det börjar rent av bli så att värvningar måste in – inte direkt för att rädda laget kortsiktigt – utan för att att rädda talangernas självförtroende på lång sikt. Tyvärr blir det inte det lättaste att hitta nyförvärv nu. Robert Andersson vill ha två spelare som gör skillnad, som är bättre än de han redan har – sådana ligger inte upplagda i mängder på marknadsborden.
Läser i tidningen om Ystads IF:s fortsatta segertåg i elitserien (Aranäs var ju bara ett växelfel och snabbt glömt). Jag gläds med YIF som verkligen imponerar på mig. De är solida, stabila, starka och har precis den lilla gnutta finess för att nästan alltid vara lite bättre än motståndarna.
Läser också att Andreas Thynell fick Bajen-publiken i Eriksdalshallen emot sig efter att ha skjutit målvakten Viktor Jakobsson i plytet. HIF-klacken, som stundom demonstrerar sin lidelse och passion för egna laget genom att vara ett fantastiskt stöd visade nu prov på lågt mänskligt intellekt. De spottade Thynell i ansiktet.
Det finns få saker jag har mindre respekt för än hatiska idrottssupportrar. Det är degenererat beteende i dess fulaste form, och jag förstår inte hur människor så öppet visar att ingenting i hela vida världen betyder mer för dem än just de händelser som sker på en idrottsarena. Hur tomt måste inte ett liv vara om man känner ett tvång att loska Andreas Thynell i ansiktet?
Sedan måste jag ifrågasätta Thynells vittnesmål angående den beryktade spottloskan. Enligt dennes utsaga kom salivklustret från högeroch bör ha träffat Thynell på högra sidan. I minuten efter rann loskan nedför Thynells vänstra kind. En komplicerande omständighet är också att mellan den presumtive loskaren och Thynell stod Sebastian Seifert. Eftersom Seifert inte drabbades av den våta projektilen måste mun-patronen ha gjort en sväng om ”Sibbe” och därefter rikoschetterat i kortsidans vägg i Eriksdalshallen för att sedan landa i Andreas Thynells ansikte. Och nu mina vänner, måste jag citera den gode Jerry Seinfeld: ”Det vore just en magisk spottloska”.
httpv://www.youtube.com/watch?v=Gcaq4ElAJrE
Blogg in, blogg out..
