Summering av en snubblig promenad
Publicerad den 6 december 2011 klockan 15:08 av peterlindgrenSå ja, nu ska det bli bättring på den här bloggen. Har haft en del personliga åtaganden de senaste dagarna, men nu ska jag ge handbollsbloggen mitt allt.
Ystads IF möter HK Malmö i kväll och det blir säkert en jämn match. Och med det sagt förstår ni att jag tror att YIF vinner. YIF har vunnit alla jämna matcher i år, något som måste vara enormt stärkande för den mentala strukturen i gruppen. Kan man bära med sig den egenskapen när det vankas slutspel i vår blir YIF giftiga. Här kan ni läsa att Björn Grön åter saknas i YIF, å andra sidan saknar Malmö landslagsmeriterade Fredrik Lindahl.
Jag tar mig friheten att summera den inledande promenaden i VM i Brasilien. Med promenad åsyftar jag landslagets tre inledande matcher mot Argentina, Elfenbenskusten och Uruguay. Ni kan anmärka på att jag summerar Uruguaymatchen innan den faktiskt spelats, men det vilar på grunden om min övertygelse om en 25-målsseger i kväll.
Man kan också anmärka på att Elfenbenskusten faktiskt inte blev den promenad i parken som många experter utlovat.
Faktum är att jag är lite smått imponerad av ivorianskorna. Dessa ”kraftiga kvinnor”, som Claes Hellgren uttryckte det, sköt fruktansvärt hårt och Mambo nr 5 hade ett intelligent och genomtränat samarbete med Gondo på linjen. Gondo som för övrigt bar ett midjemått av Jimmy Jansson-dignitet, men som var betydligt rörligare. Gondo är klubbkompis med Tina Flogman i Toulon, och utan veta om sakernas riktighet rankar jag den afrikanska linjespelaren som den bättre av de båda. Offensivt sett.
Ska man oroa sig ändå för att Sverige inte lyckades avfärda EBK med mer än tre mål? Är det inte uppseendeväckande att det krävdes 55 i räddningsprocent på Gabriella Kain i andra halvlek för att Sverige skulle vända 15-16-underläget i andra halvlek? Var inte Linnea Torstenson en skugga av sitt EM-jag? Är inte Annika Wiel Fredéns avslutsregister från kanten lika tunt som mitt hårfäste?
Jag är inte oroad. Så här kan det bli om man inte knäcker ett blåbär den första kvarten (som Kroatien gjorde mot EBK i första matchen, 36-20). Sveriges niometersspelare var sedan inte riktigt så på hugget som de skulle kunna vara, och att EBK hängde med i matchen gjorde svenskorna lite nervösa.
Redan i kväll spår jag att Sverige är tillbaka med en insats i nivå med Argentinamatchen.
För det fortsatta VM:et kan man notera att Danmark fått enda högersexan Kviesgaard skadad. Kanske är det inte allvarligt men ersättare är ändå kallad. Jag vet att ett derby mot Danmark så klart är laddat och ofta blir jämnt, oavsett lagens faktiska styrka, men sanningen är att Sverige bör vinna rätt så enkelt. Det är dags att cementera vår kvalitet som högre varande än danskornas.
I alla fall vad det gäller damhandboll. På herrsidan sprang danskarna förbi för längesedan, och vad det gäller film – ett kärt ämne för mig – är danskarna betydligt vassare. Eftersom Ingmar Bergman och Bo Widerberg plockat ner skylten sedan ett tag, och eftersom Roy Andersson producerar en film vart hundrade år, tillåts danskarna dominera.
Ifall ni inte sett den så kan jag varmt rekommendera Lars von Triers ”Dancer In The Dark”. Ohyggligt stark film där känslorna står och spränger under huden.
httpv://www.youtube.com/watch?v=I6Oc3Oe_LpQ
Sveriges landslagsdamer fick inte bragdguldet men det skiter jag i. Ärligt talat finner jag ingenting mer ointressant än liknande utmärkelser. Skaffa ett VM-guld i stället, det är en utmärkelse av rang!
Apropå onödiga utmärkelser tyckte jag att det var lite roligt att Bulgariens premiärminister Boiko Borisov utsetts till årets fotbollsspelare i landet. Borisov spelar ibland i division 3 och vann omröstningen före Man United-spelaren Berbatov. Snacka om att devalvera värdet på en utmärkelse.
Jag gläder mig åt att Sävehof och Guif faktiskt håller den svenska fanan lite högt i Europa. Guif är vidare i EHF-cupen (får nu möta Rhein Neckar Löwen) och Sävehof har efter triumfen mot Chambery en god chans att avancera från gruppspelet i CL. Att Emil ”Moppemuschen” Berggren blev matchvinnare var förstås föga oväntat. Som minimalt sublim kritik åt fransmännens målvakt vill jag dock ifrågasätta agerandet att gå i bortre hörnet när Berggren blir knuffad ut från plan.
Blogg in, blogg out..
