Knappt har Ystads IF, och för övrigt vi andra också, andats ut efter seriefinalen mot Guif innan nästa toppdrabbning i elitserien äger rum. Alingsås på hemmaplan i kväll.

Eftersom jag var på plats i Eskilstuna i tisdags borde jag kanske orda ett slag om detta. Ni var en del som följde min liveblogg på YA, ni var säkert ännu fler som såg livestreamingen på svenskaspel.se. Så ni vet att det som bevittnades i Sporthallen var en styrkedemonstration av hemmalaget. Det var klass och det var klasskillnad.
”Vi gjorde YIF dåliga”, var Kristján Andréssons första kommentar när jag pratade honom (utöver ett gediget utbyte av artighetsfraser förstås) efter matchen.
”Jag håller delvis med. Men vi missar för mycket i början och det sätter sig i huvudet på killarna”, menade Mats Engblom.
Trots den tröga starten (tidigt 5-0 till Guif) trodde Julius Martinsson (bäste YIF:are) att matchen var möjlig att vända. ”Det var då jag trodde att vår moral, som varit stor under säsongen, skulle hjälpa oss att vända matchen”, menade han.

Det ska inte skilja tolv bollar mellan Guif och YIF, däremot tycker jag verkligen att Guif bör vinna i Eskilstuna. De har ett i mitt tycke bättre lag och ett fantastiskt tryck i hemmahallen. Anledningen att det blev så stora siffror berodde mycket på YIF missade vad man borde betrakta som givna mål, under matchens första tio minuter. Ger man Guif en bra start i matchen och ledningen med några bollar, då blir de ohyggligt svårstoppade. Att ge Mattias Zachrisson och Mattias Tholin flertalet kontringslägen från start, det är som att göda duracellkaniner med amfetamin.

Några saker jag noterade i Sporthallen, innan vi går vidare till dagens match:
* Sporthallen är inte ett ställe jag skulle vilja befinna mig på om det börjar brinna. När hallen inhyser mer än 2000 människor blir blir flyktvägarna från hallen mer svårframkomliga än en förstoppad tarmgång. Speciellt om man sitter på pressläktaren, dit man måste klättra via en öververtikal (alltså MER än 90 graders) stege. Eskilstuna kommun måste göra något åt detta.
* Robin Andersson gjorde sitt bästa för att bevisa sig värdig en plats i EM-truppen. Han var grym, vilket även Mats Engblom erkände efter matchen.
* Oddsen på att Pierre ”Doktor Glas” Hammarstrand skulle dra på sig åtminstone en skada denna säsong? Nä, inga pengar tillbaka på den.
* Oddsen på att DJ:n i Sporthallen någon gång under kvällens lopp skulle spela Kent? Nä, inga pengar där i heller.
* Oddsen på att jag spelar Kent för att illustrera vad Guifarna tyckte om tisdagskvällens YIF-spelare? Oddset är 0,90.

httpv://www.youtube.com/watch?v=nD_r91aug8k

Julius Martinsson lovade mig att det inte skulle vara några problem att ladda om till kvällens match mot Alingsås. ”Guif-matchen glömmer vi på bussen”, menade han. Jag tror inte heller att det är några större problem, däremot är jag lite orolig för vissa spelares form. Jim Gottfridsson var en blek, slät version av sig själv i Eskilstuna, liksom Philip Nilsson och lagets målvakter. Sebastian Seifert blixtrade till i sekvenser men inte tillräckligt. Dessutom förfärades jag lite av att höra YIF-spelarnas ”gnäll” gentemot varandra. Ett gnäll som mycket kom att prägla fjoråret.
Med detta sagt tror jag att YIF studsar upp i kväll och visar hur det kommer sig att laget endast förlorat två matcher denna säsong. Och ingen av dessa i ÖP-hallen.

Och apropå ÖP-hallen så har det ju beslutats om ett nytt hallkomplex i Ystad. Läs här. Jag började lite tro att det var kört i hallfrågan, kommunen hävdade att pengar inte fanns och överhuvudtaget verkade viljan att lösa problemet inte finnas. YA:s sportchef Jan Ohlsson har ju till och med konstruerat ett Arenaspel, där spelets kärna kan sammanfattas i Kent-sentensen ”Fem steg bakåt, två steg fram, på litet håll liknar det dans”, och YIF:s linjespelare Ola Netterheim skrev ett surt brev till kommunalråd Kristina Jönsson.
Allt kanske hjälpte för nu verkar ju både pengar och vilja finnas. Jag kommer aldrig att begripa politik, men det verkar fantastiskt att pengar kan trollas fram.
I en tidigare artikel om hallbygget i Ystad yttrade sig oppositionsrådet Kent Mårtensson (S) så här: ”ÖP-hallen är i sämre skick än vi trodde. Det går inte att ta risker och chanser genom att bygga om den. Det måste till en ny hall”.

Det har kommunen alltså kommit på nu. Man kan fråga sig om de, under de år som har gått, överhuvudtaget frågat spelare, vaktmästare och annat folk som dagligen rör sig i hallen, om just hallens skick. För det enda jag hört sedan en lång tid tillbaka är att hallen är precis skit. Mögel och fukt och en direkt hälsofara.
Fast man kanske ska sluta gnälla, nu blir det ju byggt i alla fall. Eller?

Även IFK Ystad har viktig match i kväll, mot bottenkonkurrenten Eslöv. Båda lagen står på två poäng, och det krävs förstås inget IQ-späckat kranium för att inse att matchen är viktig. Det är visserligen långt kvar av serien och många poäng att spela om, men för självförtroende och för känslan i laget måste det bli seger. Annars börjar det skymma för årets IFK-upplaga…

Blogg in, blogg out..

Taggar:Julius Martinsson, Kristina Jönsson, Kristján Andrésson, Mats Engblom, ÖP-hallen, Sebastian Seifert
Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg