Om nya segrar och skador. Och…nja, mest om det.
Publicerad den 27 oktober 2011 klockan 12:13 av peterlindgrenI och med bortasegern mot Redbergslid cementerade Ystads IF den förstaplats i tabellen man sedan en tid varit innehavare av. Att man slår RIK är inte särdeles förvånande – redan i fjor (då ju laget som bekant underpresterade) hade man relativt lätt för de unga göteborgarna. 35 gjorda mål på bortaplan är ändå imponerande, och RIK är dessutom ett lag i form, minns 16-målssegern över Aranäs i förra omgången.
En jämförelse mellan YIF av i dag och YIF efter åtta omgångar för ett år sedan ger vid handen en nästan 100-procentig poängökning. Förra säsongen hade YIF åtta poäng efter åtta omgångar, nu har man 14. Och då ska det ändå sägas att YIF öppnade fjoråret relativt bra, det var senare under säsongen som Källs mannar steg ned i källaren.
Nyförvärven fortsätter att prestera; niometersspelarna verkar älska att spela med Martin Bager, dansken visar att luckan från fjoråret numera är fylld. Jim ”Gud” Gottfridsson har kommit in bra i sin nya klubb och presterar redan på hög elitserienivå. Och då vill jag lova att han faktiskt ännu inte visat hela verktygslådan.
Nye tränaren Mats Engblom njuter, med rätta, av sitt arbete som YIF-tränare. Sju raka segrar såg hans företrädare på posten, Pelle Käll, bara i sina våtaste drömmar. Engblom avslutade referatet i tidningen i dag med att han ”Tycker det börjar bli riktigt roligt”. Det tycker nog även de mest kräsna Ystadsborna.
Martin Bager gjorde, förutom en stark match, sig även skyldig till ett rött kort efter att ha skickat RIK:s storskytt Rickard Lönn på en luftfärd som slutade på sjukhus, med befarad nackskada. Göteborgsposten lämnade dock relativt lugnande besked redan under morgonen. Läs länken ”Rickard verkar vara okej”.
I övrigt från elitserien i går står att notera HK Malmös fortsatt tröga säsongsinledning. Alingsås borta är i sanning ingen lätt uppgift, men ”Proppens” adepter har allvarligare problem än så. Två segrar på åtta matcher är för dåligt. Men, som jag sagt tidigare, jag är inte helt förvånad.
Överlag bjuder elitserien hittills inte på några större skrällar. Skövde öppnade bedrövligt men har nu fyra raka segrar, bland annat 22-målssegern (!) i går över Aranäs. Ett Aranäs som måste betecknas som seriens formsvagaste lag. Ett Aranäs där förre IFK Ystadsspelaren Joseph Azizi gjorde fem mål mot Skövde och blev bäste målskytt i sitt lag.
En miniskräll är kanske H43:s relativa framgång initialt i serien, men i sinom tid lär laget byta plats i tabellen med lokalkonkurrenten Lugi, och i så fall får vi exakt de åtta lag som jag tippat till slutspel.
Vad det gäller SVT:s granskning av Prioritet Finans verkar det inte leda till något omvälvande. Finansinspektionen beslutade att göra ett tillsynsärende av PF:s misstänkta hjälp till penningtvätt, men från Datainspektionen ser man inga anledningar att granska PF. Håkan Meurling, avdelningsdirektör på Datainspektionen säger att han sett inslaget som Uppdrag Granskning gjorde, men att han inte såg något som han tycker föranleder en utredning. PF har skötts klanderfritt i 30 år.
Jag tycker att det var onödigt av Uppdrag Granskning att klippa bort intervjuerna med Meurling, men jag förstår varför det skedde. Det tonar så klart ner allvarligheten i affären när en granskande instans uttalar sig så där bekymmerslöst. Jag förstår dock inte hur man från Datainspektionen kan vara just så bekymmerslösa. Det är för mig tydligt att det ligger något ruttet i hela affären, och bara för att ett företag skötts till synes klanderfritt i 30 år, betyder inte det att företaget i fråga får carte blanche för all framtid.
Som en grotesk avslutning på detta blogginlägg, för övrigt skrivet i all hast från en undanskymd hörna på Stadsbiblioteket i Lund, tänkte jag publicera en bild från min senaste skada (ifall ni missat det har jag gjort coemback i en undanskymd del av seriesystemet). När man pratar skador inom handboll handlar det ofta om stukade fötter, sträckta baksidor av lår och – ve och fasa – avslitna korsband. Men vad folk kanske inte tänker på är oss handbollsspelare med delikata händer. Vi som föddes med pennan, instrumentet eller penseln i handen men som envisades med att dessutom trycka dit en klistrig handboll. Handbollklister är för mina händer vad Håkan Juholt är för Socialdemokraterna.
Bilden ger inte riktigt rättvisa åt min smärta, som är överväldigande. Jag vandrar konstant med ett gediget tejpemballage över högerhanden och min sambo kallar mig för Lepra-Peter. Livet är hårt.
Blogg in, blogg out..
