Märkliga händelser i en märklig sport
Publicerad den 23 september 2011 klockan 12:54 av peterlindgren
Temat i dag är märkligt. Alltså, saker som är märkliga.
För att ange tonen till dagens inlägg låter jag Angelo Badalamentis fantastiska musikala stycke agera soundtrack. Låten känner vi förstås igen från en av de märkligaste (och en av de bästa) serierna som producerats – Twin Peaks.
httpv://www.youtube.com/watch?v=7oDuGN6K3VQ
Elitserietabellen haltar som en trebent katt, men intressanta iakttagelser finns att göra. Till exempel:
* Sävehof vinner två lätta för att sedan ta stryk av Redbergslid, som dessförinnan hade två inledande förluster. Sävehof har i och för sig haft märkligt svårt mot RIK de senaste åren.
* Jag halvhånade H43 inför förra säsongen, liksom inför denna. Båda gångerna har laget inlett serien fantastiskt. Frågan är hur länge de håller denna gång? Jag är tämligen säker på en sak: Segern mot Ystads IF var ingen slump, H43 är bäst i Skåne än så länge.
* Och varför är de det? Jo, för att de skånska lagen verkar vara precis så medelmåttiga som jag befarade. Lugi, Malmö, YIF och Kristianstad – inget av lagen har hittills visat att de vill vara bättre än ett typ-sjua lag.
* Därför ska YIF inte sväva på några moln efter segern över Lugi. Lundalaget tog stryk av Aranäs på hemmaplan, ett Aranäs YIF möter på söndag. Ett Aranäs som krossade YIF två gånger förra säsongen. Dåliga vibbar.
* Av de obesegrade lagen så här långt, Guif, Alingsås och Drott, är det Alingsås som överraskar mig mest. Högernian Marcus Dahlin har en intressant utveckling med höjning både i kvalitet och matchvikt. Längden har den 203 cm reslige Dahlin redan.
Sverige är utslagna ur World cup, och det är väl mer eller mindre skit samma när laget har så pass mycket viktigare uppgifter framför sig som ett VM i Brasilien. Det som slog mig under de tre landskamperna mot Spanien, Ryssland och Danmark var att Sverige nu verkligen är ett världslag. Man spelade i mina ögon högst mediokert; anfallsspelet var en kreativ öken med monotona upprepningar av fruktlösa spelrörelser, och försvarsspelet var inte alls så vasst som det brukar vara. Men Sverige saknade en hel uppsjö kompetenta niometersspelare, därför tycker jag att det trots tidigt respass i WC ändå känns rätt gött.
Men jag måste kommentera sättet på vilket Sverige åkte ut. För det var märkligt. Svenskorna kunde förlora mot Danmark med tre mål och ändå gå vidare. Med sju sekunder kvar ledde de redan utslagna danskorna med just tre mål och fick ett frikast. Tiden var på mycket god väg att rinna ut, då Jamina Roberts fick en cerebral kortslutning och levererade bollen till danskorna som kunde sätta den för Sverige ödesdigna 24-20-bollen.
”Lidnersk knäpp” är ett begrepp för när en person med klent till medelmåttigt intellekt som i ett trollslag begåvas med stort IQ-påslag. Jag vill här introducera det diametralt motsatta begreppet ”Jaminas släpp”, för händelsen då en person med medelmåttigt till högt intellekt plötsligt reduceras till intelligensen av en trätoffla.
Förbundskapten Per Johansson var bitter över den snöpliga förlusten och ska, enligt Super-Flinck på Sportbladet, ha yttrat den pregnanta och träffsäkra meningen ”Det var kuken!”. Och mer finns väl inte att säga i denna fråga.
Märklig får man väl även kalla IFK Ystads inledning av allsvenskan. Nu vann man visserligen inte bortamatchen mot Warta i tisdags, men det var bra nära. IFK visade inte en enda gång under försäsongen att man kan vinna matcher mot allsvenskt motstånd, nu har man gjort det två gånger i rad. Jag intervjuade Robert Andersson direkt efter matchen och det märks att förväntningarna på det egna laget redan höjts. Det var inte så att han var missnöjd, inte alls, men han vidhöll att det var långt ifrån en maxprestation.
I morgon möter man seriefavoriten OV Helsingborg på hemmaplan. Naturligtvis bör man förlora, men jag vågar fan inte uttala mig skeptiskt igen mot IFK Ystad.
Blogg in, blogg out..
