Om att tjata utan att egentligen tjata
Publicerad den 22 augusti 2011 klockan 19:44 av peterlindgrenProblemformulering: Hur ska jag kunna prata om Sveriges U19-brons utan att tjata ut namnet Jim Gottfridsson? Han vann trots allt mästerskapets skytteliga OCH utsågs till samma mästerskaps mest värdefulla spelare. Hur ska jag undvika att använda upp hans namn som en gammal sliten t-shirt och hur ska jag, i beskrivningen av hans prestation, undvika att begå Stora Tabberaset i Katthult på mitt förråd av superlativer? Hur ska jag undvika att kläcka ur mig att jag tycker Jim Gottfridsson är A-landslagsmässig redan nu, och att ifall han inte gjort landslagsdebut inom ett år kan det bara bero på att landslagsledningen tagit hänsyn till hans unga ålder, samt att de begått tjänstefel?
Hypotes: Undvik superlativer och låt det spartanska och lakoniska uttrycket beskriva insatserna i Argentina. Den uppenbara kontrasten mellan uttrycket och prestationens diginitet kommer ytterligare att understryka de svenska bedrifterna, detta utan att jag uppfattas som tjatig.
Problemlösning: Sverige vann brons i Argentina. Det var bra. Många spelare var bra. Jim Gottfridsson var en av de spelare som var bra. Han vann några priser.
Det var bra.
Både Ystads IF och IFK Ystad träningsspelar för fullt. YIF har precis avslutat träningsturneringen i Tyskland, en turnering som genomfördes helt utan Ystadssegrar. Förmodligen inget att hänga upp sig på. Seifert noterades flitigt i målprotokollet, vilket torde tyda på att han får luft.
Dessutom saknade YIF trion UVM-spelare.
IFK Ystad mötte under lördagen Stoholm, ett lag från danska andraligan. Utan Alexander Hansen och Oliver Andersson (Duon sammanlagda ålder är ju högre än hela resten av truppen. Nåja.) blev IFK en munsbit för danskarna. Di röe har en lång väg att vandra och det vet Robert Andersson, lagets tränare. Sist vi talades vid sa han: ”Det är möjligt att vi inte ser de rätta linjerna i spelet förrän i december. Sånt här tar tid.”
HK Björnen är sura på Skurups HB. Framför allt är man sura på Skurups nye tränare Rickard Lindeberg. Man tycker att hans bakgrund i Björnen borde förbjuda honom att länsa denna klubb på spelare. Jag förstår Björnen, men det är ingen vits med att lägga skulden på Lindeberg. Så klart är han ledsen för att Björnen tappar spelare och därigenom tvingas att seriedegradera sig till division 4, men Lindeberg har ett jobb, som tränare i Skurup. Varje god medborgare vill göra ett bra jobb, och det enda han gjort är att han frågat två Björnenspelare ifall de vill spela handboll i Skurup. Det ville de, och då har väl Lindeberg gjort ett rätt så bra jobb.
Problemen är minst två i det här fallet. För det första den ekonomiska snedfördelningen mellan klubbarna. Skurup verkar ha ganska gott om pengar, medan Björnen verkar ha mer eller mindre inga pengar alls. Handbollsspelare, i likhet med andra moderna idrottsmän, tenderar att vilja spela i den klubb som kan erbjuda störst summor pengar.
För det andra lider handbollen av samma problem som fotbollen ute på Österlen - det finns för få kvalitetspelare sett till antalet klubbar.
Och ska småklubbarna utanför Ystad lyckas locka spelare ifrån Ystad krävs det ett rejält bete. Varför skulle liksom ett antal spelare i Vinco, bosatta i Ystad, plötsligt vilja lägga mängder av timmar på att bila till Simrishamn för att spela division 4-handboll om det inte vore för ett rejält bete? Lockelsen är de gröna värdesedlarna, siffror på bankkontot.
Inte alls charmigt, men sådan är världen. Vem minns väl Cornelis en dag då man kan köpa en ny bil?
httpv://www.youtube.com/watch?v=Lybs6FRicwg
Björnens ordförande Tomas Påmark var i ett samtal med mig inne på att skärpa reglerna kring spelarövergångar. Att en klubb som inte kan erbjuda kontrakt ändå får en viss makt över spelaren, och att denne inte bara kan lämna för en annan klubb som viftar med sedelbunten.
Men jag vet inte. Det är 2011, och att begränsa en spelares frihet känns som en otidsenlig väg att gå.
Vi är nu inte många veckor från seriestart, och jag tänkte därför dra en genomgång av elitserielagen. Genomgången blir också som ett slags tips till sluttabell från min sida. Eftersom jag är en förtvivlat ostrukturerad karaktär får vi leva med en viss inkonsekvens vad det gäller upplägg. Vissa dagar går jag igenom ett lag, vissa två, eller tre. Jag kommer att börja nerifrån, från det lag som tror kommer att sluta sist i elitserien.
Men det blir en annan dag.
Blogg in, blogg out..
