Kvaltankar efter en rutten helg. Och slutspelet är igång. Eller?
Publicerad den 28 mars 2011 klockan 10:30 av peterlindgren
Sett ur ett handbollsperspektiv och med sydöstglasögon var den gångna helgen en pisshelg. Både IFK Ystad och IK Pandora misslyckades med sina hyperviktiga kvaluppdrag och för damlaget betyder detta att säsongen är slut. Det blev bara ett år i division 1. Hans Waller kvarstår dock vid klubbens uttalade målsättning: ”Det här förändrar inget. Vi har planer på att genomföra satsningen ändå. Det är ingen större skillnad att vi ligger i tvåan i stället för ettan nu. Det enda är väl att det skulle bli mer attraktivt att spela här om vi låg i ettan.” - menar Waller.
Good spirit bara minuterna efter en förlust, och jag tror att de första spadtagen är gjorda för en mera framgångsrik damhandboll på Österlen. Pandoras satsning parat med Ystads IF:s satsning på en damsektion kommer i förlängningen leda till god kvalitet. Att hävda att det inte är möjligt är bara befängt – damhandboll är en så pass smal företeelse att även små orter kan hävda sig bra. Jag ser fram emot en spännande framtid!
Hur spännande blir då IFK Ystads fortsatta kvalande? Lördagens match mot H43 kändes ju verkligen som den riktigt viktiga. En seger där hade gläntat på elitseriedörren. En dörr som nu i stället är barrikaderad av Zorans blåa gäng. Vi har väl alla varit tämligen överrens om att IFK nog inte hade mått dåligt av ett år till i allsvenskan, samtidigt vill man så klart ta chansen när den uppenbarar sig. Problemet blir nu att den viktiga matchen mot H43 följs av kvalets svåraste match – den borta mot Kristianstad på onsdag. Jag har megasvårt att se annan utgång än en hemmaseger, men i vanlig ordning blir jag gärna överraskad, och jag ursäktar mig gärna ifall jag har fel.
Skulle jag däremot ha rätt öppnar IFK Ystad kvalet med två förluster. Det är en uppförsbacke med 90 graders lutning (jag vet, ni Lennartssonwannabes – det blir en vägg).
Jag följde elitserierNA under helgen. De är ju två nu. På en icke direkt spelrelaterad nivå har jag ett par synpunkter.
* Spelupplägget med två slutspelsserier är en katastrof. Är grundserien slut eller vadå? det känns som att grundserien var hjärndöd efter 32 omgångar och att läkarna nu bara upprätthåller blodcirkulation i de sex extra slutspelsserieomgångarna. Herregud, att jag ska behöva skriva ett maratonlångt och estetiskt brutalfult ord som ”slutspelsserieomgång” är väl bara det bevis nog för att något inte funkar. Gör som hockeyn i stället, eller som handbollen var förr – med ett vanligt slutspel med flera matcher i varje steg. Sist jag försökte förklara det nuvarande slutspelsupplägget fick min konversationspartner en förvirrad uppsyn som han ackompanjerade med ett ”va?”.
Det är meningen att göra handbollen mer attraktiv för människor som inte är insatta. Det är väl för Jesu namn inte meningen att förvirra dem ännu mer?
* Om man tittar på uppslutningen i Fofs Arena i Lund i går stämmer tesen ovan. Folk ser ingen skillnad på grundserie och slutspel. Endast tusen personer hade bänkat sig för att se det näst bästa laget i elitserien ta emot det tredje bästa. Det är horribelt dåligt.
Å andra sidan förtjänade inte Lugi bättre. Guif gjorde länge en ganska blek insats men bredvid de vinröda såg man ut som världsmästare. Det är oförklarligt att ett bra lag som Lugi kan uppträda som om man nästan inte brydde sig. Hade Lugi vunnit hade man kopplat ett järngrepp runt en semifinalplats, nu blir det benhårt i kamp med både Drott och, av expertkommentatorer bortglömda, Redbergslid.
När vi ändå pratar om förvirrande multipla elitserier, varje inte göra en egen handbollselitserieslutspelserie med bara två lag? Sävehof och Guif är ju alldeles överlägsna. De är som två överintellektuella barn som tvingas läsa ettans läsebok med alla de andra.
Blogg in, blogg out..
